måndag 26 december 2016

Julpynt i New York.

För en månad sedan var min pappa och jag i New York. Vi bestämde, på vägen hem från sjukhuset den kvällen som mamma gått bort, att vi skulle göra en resa tillsammans, och efter att ha spånat fram och tillbaka på olika resmål under våren och sommaren, beslutade vi oss framåt höstkanten för New York. Vi var där i två hela veckor, just när november var som mörkast och man behövde det som bäst. Det var förstås dagar helt fulla av upplevelser och intryck och jag ska visa fler resbilder en annan gång, men just nu passar det bra med lite julbling. Det fanns ju en del av den varan, om man säger så....









tisdag 20 december 2016

Monthly Makers december: JUL.

Jag tänker nästan varje månad att jag ska försöka vara med i Monthly Makers, men jag hinner sällan med. Den här gången presenterades dock temat redan i början av månaden, istället för den 10:e som brukligt. Temat för månaden är, föga förvånande, jul och jag har tillverkat några kransar av julpynt.


Ni som hängt med här tidigare vet ju att jag gjort flera återbrukspyntkransar tidigare, både till jul och till påsk. Men de är så roliga att göra att det är lite beroendeframkallande, så jag kunde inte låta bli att göra nya. Material finns det gott om, jag har en hel liten kartong i källaren med allehanda kranspynt. Jag brukar köpa påsar med blandade pynt på loppis, så får man många grejer för få kronor. Ljusmanschetter är en bra källa till blommor, blader, bär och kottar.


Till småkransarna har jag tillverkat stommen av 1,5 millimeters ståltråd, som jag lindat glitter runt. Den första blev, i brist på ett bättre ord, lite mer sparsmakad, med en hel del av glitterstommen synlig, den andra täckte jag helt med julgranskulor modell mindre.






Till den tredje, lite större kransen, hade jag tänkt göra en stomme på samma sätt, men sedan hittade jag en halmkrans för en tia på second hand samma helg som jag planerat att göra kransen, så då provade jag att använda den istället. Tänkte först att den kanske var för tjock, men det blev bra det också. För att inte det skulle titta fram någon halm i eventuella glipor, lindade jag den också med glitter innan jag satte igång med att limma fast julpynten. Den här kransen, som jag gav bort till min brorsfamilj, fick också en batteridriven ljusslinga, som jag lindade dit först och sedan byggde på med pynt runtomkring.



Om det är någon som blir sugen på att göra en egen krans, finns en DIY här. Den är visserligen till en påskkrans, men förutom att stommen är annorlunda, är principen och tillvägagångssättet detsamma.

onsdag 30 november 2016

Gudrun III.

För halvannat år sedan, när jag stickade mina första par Gudrun-vantar, frågade en f d arbetskamrat hur mycket jag skulle ta för att sticka ett par regnbågsfärgade/svarta åt henne. Jag vill helst inte sticka mot betalning, eftersom det går alldeles för långsamt för att man någonsin skulle kunna ta rimligt betalt, men däremot stickar jag gärna och ger bort (åtminstone till folk som vet att uppskatta det....). Och när nu nämnda kollega fyllde 40 för ett tag sedan, så passade det ju bra att sticka henne ett par Gudrun.
Det regnbågsfärgade garnet är Opal sockgarn, det svarta är Frost. Jag har stickat på stickor 2,5 mm precis som med mina tidigare Gudrun-vantar, men något måste ha hänt med min stickfasthet, för de här vantarna kändes större än de andra. Den som har gott minne kanske också drar sig till minnes att det första och andra paret också skiljde sig åt i storlek, trots att jag stickade dem direkt efter varandra. Kanske är det helt enkelt så att Gudrun är lite av en motvalls kärring?


Trots att jag hade gott om tid på mig att fota vantarna innan överlämnandet skulle ske, blev det till sist en panikfotografering, med mobilkameran, i lysrörsupplyst novembermorgonsmörker, inne på mitt rum på jobbet, med en annan kollega blixtinkallad som modell. Finn fem fel, liksom. Desto roligare var det då att stickdesignern Anna Maltz, @sweaterspotter på Instagram, när hon efter det amerikanska presidentvalet bestämt sig för att sticka ett par Gudrun, hittade min bild och delade den på sitt instagramkonto (med hänvisning till mig), där den fick massor av likes och fina kommentarer.

Jag lämnade paketet via ett ombud, så jag var inte med när det packades upp, men jag fick ett mail från mottagaren som skrev att hon blivit så glad att hon börjat gråta när hon såg vantarna, så uppskattade blev de i alla fall!

lördag 26 november 2016

Florenz.

De här sockorna, som heter Florenz, stickade jag runt årsskiftet, efter ett gratismönster från Ravelry.


Mönstret ser måhända komplicerat ut, men det är uppbyggt av lyfta maskor och man stickar således bara med en färg åt gången. Fotsulan har jag glömt att ta kort på, men där bildar de lyfta maskorna ett nästan rutigt mönster. Det blå garnet (som i verkligheten är lite mer petrolblått än på bilden) är sockgarn från Tiger, medan det gula är Onion sock, ett ekologiskt garn i 80% ull och 20% nässelfiber.


Nu är det ju ett bra tag sedan jag stickade sockorna, men jag har för mig att jag gjorde några varv mer av den tvåfärgade resåren än vad mönstret föreslog. Jag kommer också ihåg att det var något fel i mönstret, som gjorde att jag fick repa upp lite i början av den första sockan. När jag väl insett vad det var som var fel, flöt det på bra.
Bilderna är tagna i min kompis fäbodstuga när vi hade stickhelg där i september. Tycker att inredningskombinationen huggkubbe och plastmatta är väldigt rolig.

tisdag 15 november 2016

Tre dagar, två mössor, ett mönster.

Jag hade lite rester av lama-/ullgarnet efter att jag stickat Öland-tröjan. När jag hittade mönstret till mössan Eva på Ravelry, tänkte jag att jag skulle kunna använda restgarnet till den om jag stickade med dubbelt garn. Jag lade upp och stickade en bit, men det dubbla garnet kändes otroligt klumpigt och osmidigt, så jag repade ganska snart upp och började om, denna gång med enkelt garn och ett par millimeter tunnare stickor.
Mönsterdiagrammet är 24 maskor brett och ska, enligt originalmönstret, upprepas tre gånger på ett varv. Jag lade till en extra upprepning, för att kompensera för det tunnare garnet. Även på längden behövde jag lägga till lite, så jag ritade till sex extra mönstervarv när diagrammet var slut. Det syns att min mössa är lite mindre pösig än originalet, men det gör mig ingenting. Jag har ganska litet huvud och har faktiskt varit med om att mössor som har för mycket "häng" bakåt har glidit av, så jag tror att den här modellen funkar nog så bra på mig.
En tofs ville jag också ha (ännu ett argument för den lite nättare passformen, eftersom tofsar tenderar att göra mössor mer baktunga!) och den fick bli orange.


Jag blev så pass nöjd med mössan att jag genast lade upp till en likadan i vitt och orange, eftersom jag fortfarande hade restgarn kvar. Det är så skönt med snabba projekt emellanåt. På tre dagar, varav två arbetsdagar med begränsad sticktid, hade jag två mössor klara! Mössa nummer två fick en neongul tofs av lovikkagarn.


Den som läst med ett tag kanske kan erinra sig att jag redan hösten 2014 fantiserade om en svartvit grafisk mössa med knallfärgad tofs. Det tog sin tid, men nu har jag alltså två (eller ja, inte svartvita då, men grafiskt mönsterstickade och med iögonfallande tofsar) och kan därmed se fram emot lite kyligare väder.

fredag 4 november 2016

Exploration Station.

Den här sjalen, Exploration Station av Stephen West, har stickats så många gånger i mitt stickcafégäng att vi börjat skämta om uteslutning för dem som inte gjort den. Själv stickade jag den för några månader sedan, kring midsommar, men först på höstkanten, när samma stickcafégäng hade stickhelg i fäboden i Malung, fastnade den på bild.


Det här var verkligen en omväxlande och rolig stickning. Man börjar i nacken och stickar några kilar med förkortade varv, därefter kommer en sektion med tvåfärgad patentstickning, sedan en bård med mönster av lyfta maskor, efter det följer några ränder innan det hela avslutas med en uddkant och en icord-avmaskning. Och mellan alla sektioner stickar man hålvarv. Ja, ni hör ju, det händer något nytt hela tiden!


Sjalen stickas i fyra färger och i mitt fall råkade det bli fyra olika garnkvaliteter också. Det svarta garnet är Schoppelwolles Wool Finest, det spräckliga är Hedgehog Fibres Sock. Färgen heter Rift och är från deras garnklubb som jag var med i i våras. Det gröna garnet är Malabrigo Sock i färgen Lettuce och det vita garnet är Lanett. En salig blandning, kan man ju tycka, men det funkar. Det svarta och det vita garnet hade jag hemma sedan tidigare, och då var det ju lika bra att använda det!


Ja, jag sade ju att vi är flera som stickat den. Här fick stickvännen Märta och hennes sjal också vara med på bild, eftersom våra sjalar matchade varandra så fint.


Och jag brukar ju inte så  ofta bära sjalar som jag gör på bilderna ovan, men som ni ser går den bra att linda om halsen också. Fäbodfrisyr eller ej.

tisdag 1 november 2016

Fingervantar med tekniska finesser.

För första gången i mitt liv har jag stickat fingervantar! Mönstret heter Eve och är gratis på Ravelry. Jag bestämde mig dock för att utesluta pärlorna som originalvanten har. Ett par pärlbeströdda vantar kändes varken särskilt praktiskt eller som min stil, och tack vare ett varierande mönster uppbyggt av räta, vridna och aviga maskor händer det tillräckligt mycket ändå.


Vantarna finns i tre storlekar. Utifrån handens mått hamnade jag mittemellan de två minsta storlekarna. Jag valde den minsta och gick upp i stickstorlek från rekommenderade 2,25 till 2,5 och det resulterade i precis lagom stora vantar (i princip hela vanten är ju ribbstickad, så storleken borde ändå vara rätt flexibel). Jag valde ett rönnbärsrätt sockgarn från Regia som jag redan hade hemma och vantarna blev klara precis lagom tills morgnarna började bli kyliga, så jag har redan hunnit använda dem en hel del. Mönstret följer handens form på ett bra sätt, vilket gör att vantarna sitter väldigt skönt. Och till skillnad från på köpefingervantar är ju fingrarna lagom långa till just mig!



Några dagar efter att jag stickat klart vantarna, hände en lite lustig grej. Jag har nämligen, typ sist av alla, börjat lyssna på stickpoddar. En av dem jag plöjt en massa avsnitt av är Nördic knitting och i ett av de gamla avsnitten nämndes just det här vantmönstret. En av poddpratarna hade nämligen stickat dem, med pärlor, och var missnöjd just över att pärlorna var så opraktiska och t ex gick sönder när man bar matkassar. Alldeles oavsett tycke och smak verkar det alltså ha varit rätt beslut att avstå från pärlor.


Den tekniska finessen då? Jo, jag har sytt i så kallad konduktiv tråd i toppen av höger pekfinger, så att jag kan använda telefonen med vanten på. Det är lite pilligt att skriva, men inte omöjligt, och det kan nog i viss mån vara en fråga om träning också.

torsdag 13 oktober 2016

Selmas halsduk.


Häromhelgen hade mitt stickcafé, tillsammans med Dalarnas Hemslöjdsförbund, ett litet stickevenemang på Falu Pride. Tillsammans bestämde vi oss för att göra en halsduk till Selma Lagerlöf som står staty vid Faluån, ja, faktiskt inom synhåll från våra stamsoffor på det café där vi brukar hålla till. Alla deltagare stickade varsin bit och sedan har vi hjälpts åt att virka ihop bitarna, fästa trådar och göra fransar. Före kvällens stickcafé samlades vi vid Selma-statyn och satte dit halsduken. Jag hoppas att den får sitta kvar ett tag, för jag tycker det blev riktigt fint!

tisdag 11 oktober 2016

Sedan sist....

.... har jag introducerat Lilla A i konsten att göra lövrosor. Tillsammans gjorde vi en fin bukett som vi satte i asklunden där mamma ligger.

.... har jag flyttat runt på de flesta av mina möbler och saker här hemma, eftersom tre rum målats och tapetserats om. Idag blev det sista rummet färdigt, men kaoset kvarstår.


.... har jag varit i Avesta och jobbat och passat på att spana in den s k Gula Villan, som konstnären Olek tillsammans med några asylsökande kvinnor har virkat in(!).

.... har jag räddat balkongtomaterna undan nattfrosten.

.... har jag plockat fickorna fulla med kastanjer.

fredag 23 september 2016

Öland.

Jag har länge spanat på det danska stick- och broderiföretaget Kit Coutures fina designs på Instagram och när de hade black friday-rea i fjol höst slog jag till på ett kit med mönster och garn till tröjan Öland.
Eftersom tröjan stickas på rundstickor, började jag lite på ena ärmen för att kolla att masktätheten stämde (ett smart alternativ till provlapp, som ju annars också måste stickas runt för att det ska bli tillförlitligt). Som genom ett under stämde stickfastheten, så jag gav mig i kast med kroppen och stickade en bra bit på den.
Det här var under de sista veckorna mamma levde och eftersom jag hade så kallad närståendepenning och var med henne på sjukhuset hela tiden, hade jag en del sticktid. Däremot gör inte stress och sorg någonting positivt överhuvudtaget för tankeförmågan, så när jag skulle sticka vidare på ärmen strandade hela projektet.
Beskrivningen förtäljde nämligen inte hur man skulle passa in ökningarna på ärmarna på ett bra sätt i mönsterstickningen och jag var alldeles för slut mentalt för att vare sig fundera ut det eller prova mig fram, utan lade tröjan åt sidan i några månader och stickade på andra projekt istället.

Frampå vårkanten började jag emellertid känna att det var dags att ta tag i tröjan igen. Jag belade till och med mig själv med förbud mot att starta på något nytt projekt förrän jag stickat klart den och det lyckades jag faktiskt hålla, så i mitten av juni, på dagen ett halvår efter att jag påbörjat den faktiskt, blev den färdig.


Jag gjorde några smärre anpassningar av mönstret. Dels förlängde jag livet med ungefär en decimeter, dels började jag efter ett tag att göra raglanminskningar på varje varv istället för vartannat, och dels lade jag in några (har för mig att det var tre, men jag minns inte helt säkert) förkortade varv i nacken för att tröjan skulle sitta bättre i halsen. Dessutom stickade jag lite färre varv på halskanten än mönstret angav. Det var lite pyssel med halsöppningen och att få till den bra, och jag gjorde om just den biten två eller tre gånger, men det var det värt!
Jag ska försöka få någon att hjälpa till att fota mig i tröjan också, men tills vidare får ni nöjas med en bild av tröjan, tagen i fäboden under midsommarhelgen och en selfie från vardagsrummet en försommarmorgon, där man kan se hur tröjan sitter i halsen efter alla vedermödor. Några processbilder finns också på Ravelry.


Tröjan är stickad i en blandning av fårull och lamaull och trots att jag förlängde den en bit, fick jag en del garn över. Det har jag nyligen använt till ett par restgarnsprojekt, som jag ska visa er en annan dag.

Häromveckan såg jag på Instagram att det snart kommer att lanseras några nya färgställningar till tröjan, den ena snyggare än den andra. Vem vet, jag kanske blir tvungen att sticka en till så småningom?

måndag 19 september 2016

Återbruksmosaik.

Hej och hå, här går dagarna utan några blogginlägg.... Det har varit, och kommer att förbli verkar det som, en intensiv höst. Nu tänkte jag i alla fall berätta mer om vad jag gjorde på slöjdlägret.
Inför lägret fick man välja mellan sex olika verkstäder att tillbringa lägerdagarna i: smide, återbruksmosaik, myllerbroderi, återbrukssömnad, bronsgjutning och snickeri. Jag satte mosaik som förstahandsval och fick det. Vår lärare var Marjan Jabinpishe, som är utbildad inom konst vid universitetet i Teheran, och som förutom mosaik också arbetar med t ex glasmåleri. Men nu var det alltså återbruksmosaik vi skulle syssla med.




Som material hade vi fått några kartonger med osäljbart (vilket i stort sett är synonymt med kantstött/trasigt, men även t ex jultallrikar och sådant som det är låg efterfrågan på) glas och porslin från Emmaus. Dessutom hade Marjan med sig en del vanliga mosaikbitar, en tjej i gruppen som just renoverat sitt kök bidrog med 70-talskakel och glasmosaik från ett slaktat bord och själv hade jag tagit med mig en trasig spegel som jag gömt länge på. Man kan även använda t ex snäckor, kapsyler eller mynt. Vi gjorde dessutom en liten tur till Hjo en av dagarna, för att leta efter lite mer material på loppis, både sådant att krossa och saker att lägga mosaik på. Invid vår verkstad fanns en hög med takpannor som sades vara från 1800-talet och som vi fått löfte att använda oss av om vi ville, så det var vi några stycken som gjorde, men även träbitar, marksten, diverse porslin, en bricka och en spegelram fick ny beklädnad av mosaik under lägerdagarna.




Jag kunde snabbt konstatera att jag (likt de flesta, skulle jag tro) hade en mental spärr mot att slå på porslin med hammare. Den gick dock förvånansvärt snabbt att överkomma, och sedan var det faktiskt lite härligt att få krossa och förstöra. När jag fått upp ångan, drämde jag till och med hammaren i en (förvisso redan lite trasig, men ändå!) muminmugg! Hur ofta får man göra det liksom? När vi krossat föremålen till mindre bitar, klippte vi med hjälp av mosaiktång till bitar av önskad form (så gott det nu gick, det var inte alltid så enkelt) och storlek.

Vi var 7-8 personer i gruppen och det var väldigt kul att se allas olika stilar och produktionstakt. Några hann med tiotalet saker på de ungefär tre hela arbetsdagar vi hade på oss, någon en enda. Själv åstadkom jag två saker; ett fat av en tegelpanna med mosaik i form av en trädgren och en tallrik med en cykel på.



Grenen på takpannefatet lade jag på fri hand av brunt och brunmönstrat porslin och 70-talskökskaklet. Bladen består av återbrukade glasmosaikbitar från bordet jag nämnde ovan samt olika gröna porslins- och kakelbitar. Runt grenen fyllde jag sedan på med olika nyanser av vitt samt spegelbitar. Lite roligt är att ganska många av de vita porslinsbitarna är undersidan av samma tallrik som det brunblommiga i grenen. En favoritdetalj på fatet är de bladnerver, som den delvis räfflade kanten på en ljusgrön tallrik skapade. En annan är de ljusa bitarna med räfflor och bokstäver, som är undersidan av några små kakelprover.


Hjultallriken, som jag lite skämtsamt kallar den, fick jag idén till när jag, lätt besatt, låg och funderade på mosaik innan jag skulle somna. Idén om hjulen där fogmassan skulle bilda ekrar var för bra för att inte prova att utföra, så nästa morgon googlade jag fram en stiliserad cykelbild, ritade upp den på en gammal ikeatallrik med tuschpenna och sedan var det bara att sätta igång och lägga mönster. Som kontrast till småpilleriet med cykeln och för att det inte skulle ta för lång tid att slutföra, fick bakgrunden bli lite mer grovt tillyxad av olika gröna och blå bitar. Här gillar jag hjulen på cykeln och "virveln" på himlen (som jag gjorde för att liva upp bakgrunden lite) bäst.

Sammanfattningsvis väldigt trevliga dagar och en rolig teknik som jag ser fram emot att experimentera vidare med i framtiden!

onsdag 31 augusti 2016

Åter från slöjdbubblan.

Jag har varit på slöjdläger för första gången sedan millenniets början! Lägret arrangerades av bl a Slöjd i Väst/Västra Götalandsregionen, Örebro Läns Museum, Karlsborgs kommun och studieförbundet Bilda och gick av stapeln på Forsviks Bruk, som är en gammal bruksmiljö utanför Karlsborg i Västergötland. Jag anmälde mig och fick plats, fast målgruppen egentligen var 18-35-åringar (själv fyllde jag ju 37 för ett par veckor sedan).



Jag har hållit i slöjdverkstäder i så många olika sammanhang genom åren, att jag alltid tycker det känns lyxigt att få delta i kurser och workshops utan att behöva ta något ansvar. Nu hade jag valt att arbeta med återbruksmosaik, så jag har i stort sett levt som ett dagisbarn i flera dagar och bara ritat, lagt mönster och kladdat med lim och fogmassa från 9-17. Så otroligt kul! Jag ska skriva lite mer om själva mosaikarbetet och vad jag gjorde en annan dag.




Dagisbarnskänslan blev ju inte heller mindre av att man på bestämda tider serverades mat, frukt och fredagsmys. Inte behövde man diska heller. Enda likheten med vuxentillvaron var väl att man själv fick bestämma när man skulle gå och lägga sig, och det är ju bara positivt. Sedan är det alltid roligt att hänga med kreativa, trevliga människor och att dessutom få göra det i en vacker gammal industrimiljö och på ett mysigt vandrarhem är ju bara en bonus. Totalt lyxliv, alltså!




söndag 21 augusti 2016

Barntröja uppifrån och ner.

Häromveckan fick jag överta en stickning från mina kusiners mamma. Hon hade påbörjat en tröja till mitt kusinbarn, men tappat sugen, så hon frågade om jag kunde tänka mig att slutföra den. Jag tog med den hem och förra helgen, när jag befann mig mellan två stickprojekt, verkade det som ett bra tillfälle att ta tag i den.


Tröjan är stickad uppifrån och ner och hon hade stickat till några centimeter ovanför armhålorna, så det gick ganska fort att sticka resten. Sedan har jag tvättat och blockat den under veckan.


Mönstret kommer härifrån, där man kan köpa garn och mönster som ett kit. Beskrivningen är lite halvdan tycker jag, exempelvis saknas anvisningar om stickfasthet, men själva stickningen är inte svår. Garnet är Zauberball Stärke och jag har stickat på stickor 3,5, förutom de rätstickade kanterna längst ner där jag använde 3 mm.
Det var första gången jag provade att sticka en tröja uppifrån och ner, men det kommer säkert att bli fler gånger, för det var smidigt. Dock kommer jag nog att göra på "det vanliga" sättet nästa gång, d v s raglan.

söndag 14 augusti 2016

Sedan sist....

.... har jag stickat färdigt båda stickningarna från det här inlägget, men bara fäst trådarna på den ena.


.... har jag övertagit en påbörjad stickning från min morbrors fru. Det är en barntröja som jag stickar på nu.

.... har jag köpt snyggaste tygerna från Emilia Jensen i födelsedagspresent åt mig själv.


.... har jag slagit in paket på japanskt sätt i tyg, närmare bestämt en kökshandduk. Extra passande, eftersom presenten var ett nybakat russin- och valnötsbröd.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails