Öland.

Jag har länge spanat på det danska stick- och broderiföretaget Kit Coutures fina designs på Instagram och när de hade black friday-rea i fjol höst slog jag till på ett kit med mönster och garn till tröjan Öland.
Eftersom tröjan stickas på rundstickor, började jag lite på ena ärmen för att kolla att masktätheten stämde (ett smart alternativ till provlapp, som ju annars också måste stickas runt för att det ska bli tillförlitligt). Som genom ett under stämde stickfastheten, så jag gav mig i kast med kroppen och stickade en bra bit på den.
Det här var under de sista veckorna mamma levde och eftersom jag hade så kallad närståendepenning och var med henne på sjukhuset hela tiden, hade jag en del sticktid. Däremot gör inte stress och sorg någonting positivt överhuvudtaget för tankeförmågan, så när jag skulle sticka vidare på ärmen strandade hela projektet.
Beskrivningen förtäljde nämligen inte hur man skulle passa in ökningarna på ärmarna på ett bra sätt i mönsterstickningen och jag var alldeles för slut mentalt för att vare sig fundera ut det eller prova mig fram, utan lade tröjan åt sidan i några månader och stickade på andra projekt istället.

Frampå vårkanten började jag emellertid känna att det var dags att ta tag i tröjan igen. Jag belade till och med mig själv med förbud mot att starta på något nytt projekt förrän jag stickat klart den och det lyckades jag faktiskt hålla, så i mitten av juni, på dagen ett halvår efter att jag påbörjat den faktiskt, blev den färdig.

Jag gjorde några smärre anpassningar av mönstret. Dels förlängde jag livet med ungefär en decimeter, dels började jag efter ett tag att göra raglanminskningar på varje varv istället för vartannat, och dels lade jag in några (har för mig att det var tre, men jag minns inte helt säkert) förkortade varv i nacken för att tröjan skulle sitta bättre i halsen. Dessutom stickade jag lite färre varv på halskanten än mönstret angav. Det var lite pyssel med halsöppningen och att få till den bra, och jag gjorde om just den biten två eller tre gånger, men det var det värt!

Jag ska försöka få någon att hjälpa till att fota mig i tröjan också, men tills vidare får ni nöjas med en bild av tröjan, tagen i fäboden under midsommarhelgen och en selfie från vardagsrummet en försommarmorgon, där man kan se hur tröjan sitter i halsen efter alla vedermödor. Några processbilder finns också på Ravelry.

Tröjan är stickad i en blandning av fårull och lamaull och trots att jag förlängde den en bit, fick jag en del garn över. Det har jag nyligen använt till ett par restgarnsprojekt, som jag ska visa er en annan dag.

Häromveckan såg jag på Instagram att det snart kommer att lanseras några nya färgställningar till tröjan, den ena snyggare än den andra. Vem vet, jag kanske blir tvungen att sticka en till så småningom?