Tre länder på två veckor.

Här råder lite sommarstiltje, men det kan det ju få göra i semestertider. Jag har faktiskt varit på två resor de senaste veckorna och besökt tre olika länder inom loppet av ett par veckor. Helgen efter midsommar åkte jag till Oslo med två av mina barndomsvänner. Till största delen var det en resa i SKAM-nörderiets tecken, men när vi for Oslo runt på våra hyrda cyklar för att kolla in locations från serien, hann vi faktiskt se en del annat också. Vi bodde i ett supermysigt kvarter, fullt med restauranger, food trucks, saluhall och gatukonst. Dessutom var det Pride-festival i Oslo, så vi passade på att kolla in paraden i strålande solsken på lördagen.

Väl hemma hade jag en vecka kvar på jobbet, och ett par dagar in på semestern drog jag på nästa resa, med två andra vänner. Den här gången var målet Italien och Frankrike och vi hann med inte mindre än fyra destinationer under den vecka som vi var borta - Pisa, Florens, Cinque Terre och Nice. Det låter kanske hattigt, men så kändes det faktiskt inte, snarare som att vi hann få ut massor av semester på relativt kort tid. Vi flög till Pisa och hem från Nice, men mellan orterna tog vi oss med tåg, vilket fungerade väldigt bra och var betydligt billigare än att åka tåg i Sverige. Höjdpunkten för mig var nog Cinque Terre, fem oerhört vackra pastellfärgade byar som ligger på rad längs den liguriska kusten, men hela resan var väldigt fin med många vackra vyer, sköna bad, god mat och inte minst glass.

Ber om ursäkt för bildtungt inlägg, det här med begränsning är inte min grej.... Alla bilderna är från Instagram  (@tygochotyg heter jag där också) och där finns det ännu fler bilder från båda resorna att se, för den som vill.

Snabb fäbodtur.

Jag hade egentligen tänkt vara hemma hela långhelgen, men så lät jag mig övertalas till en liten fäbodtur med ett par stickkompisar, ett barn och en katt. Ett dygn utan el och rinnande vatten, men med fågelsång, utedass, stickning i solen och massivt fikaintag var precis vad jag behövde, visade det sig. Dessutom fick jag hjälp att fota några av vinterns och vårens stickprojekt. Ulliga inlägg coming up!

Idag förra året....

.... ja, alltså, för ett år sedan idag, var det annandag påsk och pappa och jag gjorde en utflykt tillsammans med några vänner. Målet var bilkyrkogården i Båstnäs, utanför Töcksfors, som ligger i västvärmland vid norska gränsen, ungefär mittemellan Karlstad och Oslo. Det här var under den långa bloggpausen som jag hade före och efter mammas bortgång, men jag har länge haft intentionen att dela några av alla de bilder jag tog under dagen med er, och då passar det ju bra att göra det idag.

Bilkyrkogården var en gång i tiden en bilskrot som drevs av två mer eller mindre excentriska bröder. Numera är den övergiven och förutom de hundratals bilarna, som håller på att långsamt tas tillbaka av naturen, stod där bara två ödehus. Min pappa, som är uppvuxen i de här trakterna, hade någon gång i sin ungdom, när stället fortfarande var i bruk, besökt det tillsammans med sin bror, för att köpa en eller annan reservdel till någon bil.

Mitt bilintresse är väldigt begränsat, men däremot är jag ju förtjust i rost, skrot och gamla grejer samt att hamna på oväntade platser, så jag tyckte det var fantastiskt att komma dit och skulle gärna åka dit igen. Jag tror också att vi var där vid rätt årstid, när det torkat upp litegrann i skog och mark efter vintern, men samtidigt inte är så mycket grönska, utan man ser allting. Väldigt spännande att fantisera om bilarnas historier; vilka vägar de rullat på, vem som ägt dem och åkt i dem, vilka samtal som utspunnit sig i dem och hur de hamnat här, på bilskroten vid vägens ände. Och inte minst hur man lyckats stapla tre-fyra stycken ovanpå varandra, mitt ute i skogen.

Åter från slöjdbubblan.

Jag har varit på slöjdläger för första gången sedan millenniets början! Lägret arrangerades av bl a Slöjd i Väst/Västra Götalandsregionen, Örebro Läns Museum, Karlsborgs kommun och studieförbundet Bilda och gick av stapeln på Forsviks Bruk, som är en gammal bruksmiljö utanför Karlsborg i Västergötland. Jag anmälde mig och fick plats, fast målgruppen egentligen var 18-35-åringar (själv fyllde jag ju 37 för ett par veckor sedan).

Jag har hållit i slöjdverkstäder i så många olika sammanhang genom åren, att jag alltid tycker det känns lyxigt att få delta i kurser och workshops utan att behöva ta något ansvar. Nu hade jag valt att arbeta med återbruksmosaik, så jag har i stort sett levt som ett dagisbarn i flera dagar och bara ritat, lagt mönster och kladdat med lim och fogmassa från 9-17. Så otroligt kul! Jag ska skriva lite mer om själva mosaikarbetet och vad jag gjorde en annan dag.

Dagisbarnskänslan blev ju inte heller mindre av att man på bestämda tider serverades mat, frukt och fredagsmys. Inte behövde man diska heller. Enda likheten med vuxentillvaron var väl att man själv fick bestämma när man skulle gå och lägga sig, och det är ju bara positivt. Sedan är det alltid roligt att hänga med kreativa, trevliga människor och att dessutom få göra det i en vacker gammal industrimiljö och på ett mysigt vandrarhem är ju bara en bonus. Totalt lyxliv, alltså!

Västerby Ateljéer och mer eller mindre publikfriande djur.

Några bilder från lördagens utflykt, där huvudattraktionen var trevliga Västerby Ateljéer utanför Hedemora. En härlig mix av keramik, färger, kreativa lösningar, udda gamla möbler, höns och blommor.

Väl värt ett besök om man har vägarna förbi! Enda felet var att vi redan hade fikat när vi kom dit, så att det inte var läge att prova något från deras frestande fikadisk.

Två muggar fick följa med hem. Den grå med tigrar och leoparder i folkdräkt (bara en sådan sak liksom!) är tillverkad där i Västerby och den gula kommer från en keramiker i Leksand. Trots att de är olika har de samma form och storlek. Jag har provdruckit båda under helgen och både kaffe och te smakar bra ur dem. Dessutom tillräckligt tjockt gods för att man ska kunna hålla i muggen utan att bränna fingrarna, vilket ju är en viktig egenskap hos öronlösa muggar.

På hemvägen stannade vi till på Lunåns gård för att klappa djur. Jag har länge velat träffa alpackorna som finns där och nu fick jag äntligen det.

Tyvärr var de mer intresserade av att beta gräs än att bli klappade och fotade. Jag kan ändå ha en viss förståelse för det, då jag antagligen skulle göra samma prioritering själv om jag vore alpacka. Med hjälp av mutor (pellets som fanns att köpa i en tuggummiautomat bredvid hagen) lät de sig ändå klappas litegrann. Dessutom träffade vi afrikanska getter, åsnor och sist men inte minst var herr Påfågel i färd med att försöka ragga upp några höns, så vi fick tillfälle att beundra hans ståtliga stjärtfjädrar.

Garnsafari runt Siljan.

En dag i förra veckan var jag på utflykt tillsammans med fyra andra garn- och stickentusiaster.
Första stoppet gjorde vi på Wåhlstedts Textilverkstad i Dala-Floda, där vi klappade garn, prövade den hembyggda spinnrocken med cykelhjul och handlade i gårdsbutiken.

Efter en kort fikapaus med termoskaffe på parkeringen, rullade vi vidare. Vi hann dock bara några kilometer, innan vi kom på att vi måste titta in på Hemslöjden i Dala-Floda också. Sagt och gjort.

Sedan fortsatte vi på västra sidan av Siljan, upp till Stackmora utanför Orsa, och Stackmora Vävstuga, som var lite av resans huvudmål. Här blev vi mottagna av härliga Ruth, butiksägare tillika svärmor till en av mina medresenärer.

Vi fick äta vår medhavda lunch i hennes kök och bjöds på nybakad rabarberpaj, innan vi blev insläppta i garnhimlen i ladan ute på gården. Där blev vi kvar ett bra tag, innan alla lyckats välja ut vad vi skulle köpa bland de över 200 nyanser av Shetlandsgarn som Ruth saluför, tillsammans med en del andra garner och sticktillbehör.
Nästa stopp var på Nygårdsannas lagerförsäljning i Garsås, men där blev vi motade i dörren, eftersom de tydligen hade stängt några timmar mitt på eftermiddagen/kvällen. Lite konstigt upplägg, kan jag tycka, men jag fick i alla fall se en liten skymt av den söta stugan i Garsås som jag gillar så mycket.
Istället åkte vi vidare mot Rättvik och tog en fika på Nyfiket, för att sedan avsluta med ett besök på Handslaget och Garncenter i Rättviks centrum.

Sedan var det dags att trötta och nöjda, med tomma plånböcker och bagageutrymmet fullt av garn, återvända till Falun.