Om New Yorks bidrag till världen.

En av de bästa grejerna vi gjorde i New York, var en guidad promenad i Brooklyn, på temat street art. Vi hade hittat turen på listan över aktiviteter som ingick i de New York-pass som vi hade köpt och tyckte att det lät kul, så vi bokade platser. En grå och blåsig måndagsmorgon samlades vi utanför ett Starbucks på Manhattan och tillsammans med guiden Matt och resten av gruppen, samtliga turister från olika delar av världen, tog vi tunnelbanan över till Brooklyn och stadsdelen Bushwick där det fanns hur mycket målningar som helst. Högt och lågt, på hus, trottoarer, staket och bilar, i olika stilar.

Matt var stor street art-entusiast och dessutom både sympatisk och underhållande att lyssna till och vi lärde oss en hel del. Till skillnad från en del andra guider vi stötte på under resan, som mest pratade om "the world's greatest" det ena och det andra, hade han en betydligt mer ödmjuk inställning till sin stad och sitt hemland och tyckte att street art visserligen var ett av New Yorks bidrag till världen, men att det annars mest var världen som bidragit till New York, eftersom, som han sade "we're a country of immigrants". Han var också mycket tydlig med sina åsikter om Trump (det här var ju knappt två veckor efter valet).

Efter någon timme i Bushwick tog vi tunnelbanan vidare till Williamsburg, där vi gick en kortare bit och tittade på några fler verk, innan vi skildes åt.

Efter turen började vi hålla ögonen öppna efter gatukonst var vi än gick och när jag någon dag senare låg och klickade runt på nätet, hittade jag en karta över Staten Island, där en massa målningar fanns utmärkta, så några dagar senare gjorde vi en tur till, på egen hand. De bilderna kan vi ta i ett eget inlägg så småningom.

Återbrukskrigare.

Det är väl ingen som missat att det pågår ett världsmästerskap i skidor här i stan. Detta innebär, förutom att det springer runt folk med peruker, flaggor och diverse lustiga utstyrslar (typ fotsid renpäls och huvudbonad med älghorn, pappersmasker föreställande det svenska kungaparet, väggklocka ombyggd till barskåp på ryggen - oh yes, jag har mött dem alla under de senaste dygnen!) också att det händer en del andra saker i och kring stan.

Vid gruvan till exempel, pågår det en utställning som heter Warriors/Krigare. Det är barn i årskurs 3 som tillverkat varsin figur i återbruksmaterial, detta inom ramen för projektet Skapande skola.

Och en hel armé är det verkligen fråga om! Jag tror det är ungefär 800 stycken. De ska symbolisera alla de gruvarbetare som överlevde när gruvan rasade in på 1600-talet, tack vare att det var helgdag. Och här finns många riktiga karaktärer - ja, lite som i VM-publiken faktiskt.

Bästa utflyktstipset!

I lördags åkte min arbetskamrat Anna och jag på utflykt. Det blev en heldag, nio timmar var vi borta och när vi summerade dagen konstaterade vi att vi hunnit med hela åtta stopp. Höjdpunkten hittade vi lite av en slump när vi körde förbi - Ateljé Y i Stora Skedvi.

Det är ett gammalt ordenshus, med en helt fantastisk kombinerad trädgård/skulpturpark, sluttande ner mot Dalälven där man kunde sitta på en brygga och avnjuta sitt fika. Ville man hellre sitta vid växthuset eller uppe vid huvudbyggnaden fanns det flera bord där också. Var man än vände sig i trädgården hittade ögat nya skulpturer och stilleben. Ett uthus rymde ett litet galleri och en ännu mindre loppis. Och så fick man gå in och titta på delar av huset, som är ägarna Peter Flincks och Jonas Ahlins hem och ateljé.

Den stora buren, som var bland det första vi såg när vi parkerat och som jag trodde var ett konstverk, visade sig vara en voljär med några fåglar. I hagarna intill trädgården gick höns och ett par gutefår. Det skulle finnas en åsna också, men den träffade vi inte på.

Jag tror att jag tog omkring hundra bilder med telefonen under besöket på Ateljé Y och här kommer en del av dem. Några har jag redan visat på Instagram, andra är blogg-exklusiva. :)

Jag ska visa lite fler bilder från utflykten en annan dag, men det här fina stället förtjänar verkligen att lyftas fram i ett eget inlägg. Om ni har vägarna förbi någon av helgerna i juli, så kan jag bara rekommendera er att åka dit!

Djurens virkliga värld.

Förra helgen när jag var hos mina föräldrar besökte min mamma och jag utställningen Djurens virkliga värld på Naturum i Karlstad. Det är konstnären Sandra Magnusson, uppvuxen i Karlstad men numera bosatt i Boråstrakten, som ligger bakom utställningen och den består av textila skulpturer.

De flesta verken föreställer djur, men inte bara så som man är van att se dem, utan fokus ligger på deras inre. Till varje skulptur fanns också en liten text om djuret och dess anatomi och kroppsfunktioner. Merparten av skulpturerna var virkade, men det fanns också lite inslag av broderi och man fick känslan av att det låg en del loppisturer bakom utställningen också, då en hel del av materialet verkade vara återbrukat. Formatet var större än jag hade föreställt mig innan och det hela var både detaljrikt, fantasieggande och lite äckligt.

Fler verk av Sandra Magnusson finns på hennes hemsida. Utställningen står kvar till slutet av mars om det är någon som har vägarna förbi Karlstad. Inträdet är gratis och det finns fina fasta utställningar och ett trevligt café med mycket gott fika på Naturum också.

Och från och med nu utlovar jag bloggskärpning! Tystnaden beror inte på inaktivitet, tvärtom har jag en hel del att visa. Däremot är det skönt att vila från datorn när man kommer hem från jobbet, tycker jag. Små surfstunder på telefonen räcker ganska långt, men det blir ju inte så mycket bloggat då.