Ägg-strem makeover.

Glad påsk! Här pågår, som i många svenska hem säkert, förberedelser av mat och skattjakt.

Påskäggen, som Lilla A och Frallan ska få, är köpta på loppis, ommålade med hobbyfärg och dekorerade med korsstygnsblommor från ett, likaledes loppat, halvfärdigt broderi och fina band. Snabbt och roligt påskpyssel!

Monthly Makers december: JUL.

Jag tänker nästan varje månad att jag ska försöka vara med i Monthly Makers, men jag hinner sällan med. Den här gången presenterades dock temat redan i början av månaden, istället för den 10:e som brukligt. Temat för månaden är, föga förvånande, jul och jag har tillverkat några kransar av julpynt.

Ni som hängt med här tidigare vet ju att jag gjort flera återbrukspyntkransar tidigare, både till jul och till påsk. Men de är så roliga att göra att det är lite beroendeframkallande, så jag kunde inte låta bli att göra nya. Material finns det gott om, jag har en hel liten kartong i källaren med allehanda kranspynt. Jag brukar köpa påsar med blandade pynt på loppis, så får man många grejer för få kronor. Ljusmanschetter är en bra källa till blommor, blader, bär och kottar.

Till småkransarna har jag tillverkat stommen av 1,5 millimeters ståltråd, som jag lindat glitter runt. Den första blev, i brist på ett bättre ord, lite mer sparsmakad, med en hel del av glitterstommen synlig, den andra täckte jag helt med julgranskulor modell mindre.

Till den tredje, lite större kransen, hade jag tänkt göra en stomme på samma sätt, men sedan hittade jag en halmkrans för en tia på second hand samma helg som jag planerat att göra kransen, så då provade jag att använda den istället. Tänkte först att den kanske var för tjock, men det blev bra det också. För att inte det skulle titta fram någon halm i eventuella glipor, lindade jag den också med glitter innan jag satte igång med att limma fast julpynten. Den här kransen, som jag gav bort till min brorsfamilj, fick också en batteridriven ljusslinga, som jag lindade dit först och sedan byggde på med pynt runtomkring.



Om det är någon som blir sugen på att göra en egen krans, finns en DIY här. Den är visserligen till en påskkrans, men förutom att stommen är annorlunda, är principen och tillvägagångssättet detsamma.

Återbruksmosaik.

Hej och hå, här går dagarna utan några blogginlägg.... Det har varit, och kommer att förbli verkar det som, en intensiv höst. Nu tänkte jag i alla fall berätta mer om vad jag gjorde på slöjdlägret.

Inför lägret fick man välja mellan sex olika verkstäder att tillbringa lägerdagarna i: smide, återbruksmosaik, myllerbroderi, återbrukssömnad, bronsgjutning och snickeri. Jag satte mosaik som förstahandsval och fick det. Vår lärare var Marjan Jabinpishe, som är utbildad inom konst vid universitetet i Teheran, och som förutom mosaik också arbetar med t ex glasmåleri. Men nu var det alltså återbruksmosaik vi skulle syssla med.

Som material hade vi fått några kartonger med osäljbart (vilket i stort sett är synonymt med kantstött/trasigt, men även t ex jultallrikar och sådant som det är låg efterfrågan på) glas och porslin från Emmaus. Dessutom hade Marjan med sig en del vanliga mosaikbitar, en tjej i gruppen som just renoverat sitt kök bidrog med 70-talskakel och glasmosaik från ett slaktat bord och själv hade jag tagit med mig en trasig spegel som jag gömt länge på. Man kan även använda t ex snäckor, kapsyler eller mynt. Vi gjorde dessutom en liten tur till Hjo en av dagarna, för att leta efter lite mer material på loppis, både sådant att krossa och saker att lägga mosaik på. Invid vår verkstad fanns en hög med takpannor som sades vara från 1800-talet och som vi fått löfte att använda oss av om vi ville, så det var vi några stycken som gjorde, men även träbitar, marksten, diverse porslin, en bricka och en spegelram fick ny beklädnad av mosaik under lägerdagarna.

Jag kunde snabbt konstatera att jag (likt de flesta, skulle jag tro) hade en mental spärr mot att slå på porslin med hammare. Den gick dock förvånansvärt snabbt att överkomma, och sedan var det faktiskt lite härligt att få krossa och förstöra. När jag fått upp ångan, drämde jag till och med hammaren i en (förvisso redan lite trasig, men ändå!) muminmugg! Hur ofta får man göra det liksom? När vi krossat föremålen till mindre bitar, klippte vi med hjälp av mosaiktång till bitar av önskad form (så gott det nu gick, det var inte alltid så enkelt) och storlek.

Vi var 7-8 personer i gruppen och det var väldigt kul att se allas olika stilar och produktionstakt. Några hann med tiotalet saker på de ungefär tre hela arbetsdagar vi hade på oss, någon en enda. Själv åstadkom jag två saker; ett fat av en tegelpanna med mosaik i form av en trädgren och en tallrik med en cykel på.



Grenen på takpannefatet lade jag på fri hand av brunt och brunmönstrat porslin och 70-talskökskaklet. Bladen består av återbrukade glasmosaikbitar från bordet jag nämnde ovan samt olika gröna porslins- och kakelbitar. Runt grenen fyllde jag sedan på med olika nyanser av vitt samt spegelbitar. Lite roligt är att ganska många av de vita porslinsbitarna är undersidan av samma tallrik som det brunblommiga i grenen. En favoritdetalj på fatet är de bladnerver, som den delvis räfflade kanten på en ljusgrön tallrik skapade. En annan är de ljusa bitarna med räfflor och bokstäver, som är undersidan av några små kakelprover.

Hjultallriken, som jag lite skämtsamt kallar den, fick jag idén till när jag, lätt besatt, låg och funderade på mosaik innan jag skulle somna. Idén om hjulen där fogmassan skulle bilda ekrar var för bra för att inte prova att utföra, så nästa morgon googlade jag fram en stiliserad cykelbild, ritade upp den på en gammal ikeatallrik med tuschpenna och sedan var det bara att sätta igång och lägga mönster. Som kontrast till småpilleriet med cykeln och för att det inte skulle ta för lång tid att slutföra, fick bakgrunden bli lite mer grovt tillyxad av olika gröna och blå bitar. Här gillar jag hjulen på cykeln och "virveln" på himlen (som jag gjorde för att liva upp bakgrunden lite) bäst.

Sammanfattningsvis väldigt trevliga dagar och en rolig teknik som jag ser fram emot att experimentera vidare med i framtiden!

Åter från slöjdbubblan.

Jag har varit på slöjdläger för första gången sedan millenniets början! Lägret arrangerades av bl a Slöjd i Väst/Västra Götalandsregionen, Örebro Läns Museum, Karlsborgs kommun och studieförbundet Bilda och gick av stapeln på Forsviks Bruk, som är en gammal bruksmiljö utanför Karlsborg i Västergötland. Jag anmälde mig och fick plats, fast målgruppen egentligen var 18-35-åringar (själv fyllde jag ju 37 för ett par veckor sedan).

Jag har hållit i slöjdverkstäder i så många olika sammanhang genom åren, att jag alltid tycker det känns lyxigt att få delta i kurser och workshops utan att behöva ta något ansvar. Nu hade jag valt att arbeta med återbruksmosaik, så jag har i stort sett levt som ett dagisbarn i flera dagar och bara ritat, lagt mönster och kladdat med lim och fogmassa från 9-17. Så otroligt kul! Jag ska skriva lite mer om själva mosaikarbetet och vad jag gjorde en annan dag.

Dagisbarnskänslan blev ju inte heller mindre av att man på bestämda tider serverades mat, frukt och fredagsmys. Inte behövde man diska heller. Enda likheten med vuxentillvaron var väl att man själv fick bestämma när man skulle gå och lägga sig, och det är ju bara positivt. Sedan är det alltid roligt att hänga med kreativa, trevliga människor och att dessutom få göra det i en vacker gammal industrimiljö och på ett mysigt vandrarhem är ju bara en bonus. Totalt lyxliv, alltså!

Rester och tester.

Jag har rensat lite i mitt tygskåp senaste tiden. Vid sådana rensningar brukar alltid diverse påbörjade eller påtänkta projekt dyka upp, jämte tygrester som jag knappt minns varför jag sparat på.
Bland annat hittade jag ett par babyleggings, som jag köpt på second hand för några kronor för att använda som mönster. Nu slog jag så att säga två flugor i en smäll - fixade det där mönstret och brukade några av tygsnuttarna till att sy två provpar. De grå och lila tygerna var rena stuvbitar, förutom mudden som suttit på en tröja som jag sytt byxor av tidigare. De randiga har varit tröjor.

Dessutom sydde jag två små mössor av det som återstod av en t-shirt, som jag för några år sedan sydde en mössa åt mig själv av. Här hade jag inget mönster, utan freestylade lite, så jag vet inte om de passar på ett bebishuvud, men förhoppningsvis.
Byxorna och mössorna har jag, tillsammans med dessa plagg, lämnat till en kvinna som samlar in kläder och saker till nyanlända flyktingbarn här i kommunen.

Jeansleggings (remake på remake!).

För drygt tre år sedan kortade jag av och lagade ett par jeansleggings. Som jag förutspådde höll de ett tag till, men började sedan kännas lite i slitnaste laget. Ändå har jag sparat dem och häromveckan sydde jag om dem till en storlek som (förhoppningsvis) passar Lilla A.
Det var främst på insidan låren byxorna var slitna, så jag klippte upp längs innerben- och grensömmarna och klippte ut de nya byxbenen så att sömmarna på utsidan av benen kom med. Jag använde samma mönster som till lejontajtsen, d v s ett som jag konstruerat genom att rita av ett par av Lilla A:s leggings. Dessa breddade jag dock någon centimeter, eftersom jag misstänker att jeanstyget, även om det är stretch i, inte är riktigt lika följsamt som vanlig trikå.

Linningen klippte jag av, sprättade upp och förminskade till lämplig storlek och sydde sedan fast igen. Inga konstigheter, alltså. Tanken var att sy bakfickor också, men det räckte inte tyget till, så det fick vara.
Byxorna är för övrigt fotade i all hast med mobilkameran på en parkeringsplats i centrala Örebro, ifall ni undrar. Så kan det bli ibland när det måste gå snabbt.

En flirt med 80-talet.

När jag rumsterade om lite bland tyger och syprojekt hittade jag en sweatshirt, som fått följa med hem från någon second hand, eftersom jag gillade det lite 80-talsflirtande trycket. Den var lite för liten till mig, men passade bra att sy om till Lilla A.
Jag glömde att ta en före-bild (nedan syns alltså den färdiga tröjan), men den såg i stort sett likadan ut före omgörningen som efter, bara med lite andra proportioner.

Eftersom ursprungströjan var i raglanmodell fick även den nya tröjan bli det. Jag klippte helt sonika upp hela tröjan längs sömmarna, så att jag fick släta bitar, ur vilka jag sedan klippte ut de nya mönsterdelarna. Sedan var det bara att sy ihop på nytt. Muddarna klippte jag också av och återanvände, förstås.
Jag gjorde tröjan ganska lång och rymlig, så att den blir lite som en skön tröjklänning. Även det en liten 80-talsflirt. Lilla A gillade den, men hävdade dock å det bestämdaste att det var en tröja och ingen klänning.

Skopåsar.

Jag vet inte hur ni brukar göra när ni reser, men själv vill jag gärna ha något att lägga skor i, innan jag stoppar dem i resväskan. Plastpåsar i all ära, men det är ju alltid trevligt med återanvändningsbara saker och därför har jag sytt mig två skopåsar.

Materialet, ett par kökshanddukar med skor på, köpte jag på Myrorna för bra länge sedan, med just detta i åtanke. Varje handduk räckte till en påse. En lite större, tänkt för exempelvis sneakers och en lite mindre för nättare skor.

Modellen är enkel, en helt vanlig påse med avsydda hörn och dragsko upptill. Bomullsbanden hade jag i gömmorna, de var t o m klippta i lagom längd redan.

Att krympa en solhatt.

För några år sedan köpte jag en retroblommig solhatt på loppis, trots att den var i minsta laget till och med för min relativt lilla skalle. Dumt, kan man tycka. Sannolikheten att huvudet skulle krympa är ju inte särskilt stor. Nu beslöt jag mig för att sy om den lite, så att något av brorsbarnen kan få överta den.

Tyvärr missade jag att ta en före-bild, men egentligen har jag inte gjort några stora förändringar. Jag klippte bort några centimeter i ytterkanten av brättet, och så sprättade jag bort kullen och klippte av ett par centimeter även från kanten, så att hatten inte blir lika hög. Sedan var det bara att sy fast kullen igen (eller kullarna, ska jag säga, eftersom jag fick göra samma manöver på fodertyget), vändsy längs brättets ytterkant, vända och sy en stickning längs kanten.
Jag har inte hunnit prova hatten på barnen, men jag hoppas att den ska passa någon av dem. Gissningsvis är det lilla A som ligger bäst till storleksmässigt, men Frallan växer väl i den också så småningom.
Solhatten får bli veckans bidrag från mig i Klockarbarns återbruksutmaning.

Återbruksmåndag i fjäderskrud.

Veckans återbruk går föga oväntat i påskens tecken. På långfredagens eftermiddag tillverkade min brorsdotter lilla A och jag några påskdekorationer. Materialet var loppade påskpynt, tygblommor och gardinringar av trä.

Eftersom jag inte har någon barnvänlig limpistol med låg temperatur, ombesörjde jag limmandet, medan lilla A fick välja ut pynt och bestämma var de skulle sitta.

Till sist knöt jag snören om ringarna och så var de klara att hänga upp. I brist på påskris dekorerade vi ett par skåpsdörrar istället. Lilla A hade också redan påskpyntat strömbrytaren till fönsterlampan med en kanin. Det gäller att tänka utanför lådan!

Glöm inte att spana in länkarna till de andra utmaningsdeltagarnas återbruk hos Klockarbarn!

Återbruksampel med tofs.

Idag börjar Återbruksutmaningen hos Klockarbarn, enligt samma koncept som 2012 och 2014. Jag ser fram emot ny återbruksinspiration!

Själv har jag gjort en miniampel till en liten suckulent. Den består av tre återbrukade ting: ett gardinomtag med tofs som jag köpt på loppis, en metallring som jag vill minnas kommer från ett slaktat brickband och en liten glasburk som innehållit färskost.

Själva tillverkningen tog ungefär en minut, om ens det. Bara att knyta fast gardinomtaget i ringen, sätta växten i glasburken och pilla dit den mellan snörena. Tror dock att jag kanske måste produktutveckla lite, typ säkra på något sätt så att inte snörena glider och burken ramlar ur. Kanske att det egentligen vore bättre med en liten lerkruka eller något som inte är så glatt. Vi får väl se vad jag kommer på.

Klicka dig in hos Klockarbarn, så får du se vilka fler som deltar i utmaningen och vad de har hittat på!

Återbrukskrigare.

Det är väl ingen som missat att det pågår ett världsmästerskap i skidor här i stan. Detta innebär, förutom att det springer runt folk med peruker, flaggor och diverse lustiga utstyrslar (typ fotsid renpäls och huvudbonad med älghorn, pappersmasker föreställande det svenska kungaparet, väggklocka ombyggd till barskåp på ryggen - oh yes, jag har mött dem alla under de senaste dygnen!) också att det händer en del andra saker i och kring stan.

Vid gruvan till exempel, pågår det en utställning som heter Warriors/Krigare. Det är barn i årskurs 3 som tillverkat varsin figur i återbruksmaterial, detta inom ramen för projektet Skapande skola.

Och en hel armé är det verkligen fråga om! Jag tror det är ungefär 800 stycken. De ska symbolisera alla de gruvarbetare som överlevde när gruvan rasade in på 1600-talet, tack vare att det var helgdag. Och här finns många riktiga karaktärer - ja, lite som i VM-publiken faktiskt.

Bee's wraps.

För ett tag sedan hörde jag talas om Bee's wraps, som är ett plastfritt och återanvändningsbart alternativ till folie och plastpåsar. Det är helt enkelt tygdukar impregnerade med bivax* som används att slå in mat i eller att täcka över kärl med. Efter användning diskar man dem med kallt vatten och lite diskmedel, låter dem torka och sedan kan de användas på nytt.

Det finns färdiga att köpa, men man kan också göra dem själv. Häromdagen dök det upp en länk i mitt facebookflöde som påminde mig om detta och det var den lilla knuff jag behövde för att komma igång.

Jag följde den här beskrivningen, som funkade bra förutom att det gick åt lite mer vax än beskrivet. Ekologiskt bivax hade jag hemma, en rest från när vi gjorde hudvårdsprodukter, och tyg har jag ju också en del av...

Totalt gjorde jag fem stycken i lite olika storlekar. Mest använd än så länge är den gröna blommiga ovan, som jag svept in osten i. Jag har försökt läsa på lite om hur de verkar fungera och har hittat övervägande positiva omdömen. Får väl återkomma med en egen recension efter en tids användning.

*Köpevarianterna verkar oftast vara indränkta med en blandning av bivax, jojobaolja och kåda, men jag använde bara vax till mina. Såvitt jag kunnat läsa mig till ska det inte göra någon större skillnad.

Klappat och klart.

Eller ja, det var väl en smärre överdrift, men två julklappar är åtminstone färdiga. Och eftersom mottagarna, mina brorsbarn, inte brukar hänga på internet, så går det bra att visa fram dem redan nu. Lilla A och Frallan ska få två lampor till sitt gemensamma rum.

Jag hittade två i stort sett likadana, men olika höga, lampfötter på min stamloppis. På samma ställe fanns också några påsar med plastdjur, vilda och tama blandat hejvilt. Några dinosaurier slank också med. Jag limmade fast djuren på lampfötterna och spraymålade alltsammans. Först ett lager plastgrund och sedan en ljusgrön nyans som heter Pepperoni Mild.

Ett tag funderade jag på att inte måla dem, men såhär i efterhand känner jag mig ändå rätt nöjd med beslutet att göra det.

Jag hade först en tanke om att göra (eller pimpa) lampskärmar själv, men sedan kom jag på att jag redan hade två sjuttotalsblommiga hemma och tyckte att de passade väldigt bra färgmässigt, så då fick det bli dem.

Den här idén till lampa har jag inte kommit på själv, utan sett någonstans på nätet. Hoppas att Lilla A och Frallan ska gilla dem lika mycket som jag gör!

Present i efterskott.

Ni som läst med ett tag har väl noterat att jag inte alltid är så snabb med att färdigställa mina projekt, men det här tar nog ändå priset. Sommaren för två år sedan, inför min brorsas 30-årsdag, påbörjade jag ett mosaikbord, släkt med mitt eget, som han skulle få i födelsedagspresent. Tyvärr blev det inte färdigt, och där någonstans strandade det hela liksom. Nu på sistone har jag känt att jag blivit alltmer trött på att ha det stående i ett hörn i vardagsrummet, vilket jag haft en längre tid, och förra helgen fick jag helt enkelt nog och satte igång att pussla och limma för brinnande livet. Och nu är det klart!

Eller ja, "klart" är en sanning med modifikation, för det återstår fortfarande fogning, men det känns ju inte så oöverstigligt i sammanhanget. Dessutom har jag lämnat över bordet till min bror och han är oftast lite driftigare än jag, så det kan rentav hända att han fixar det själv.

Bordsskivan är en gammal återanvänd, som jag fäst på ett loppisfyndat underrede, båda delarna av metall. Hela alltet målades sedan med grön hammarlack och så fyllde jag bordsskivan med någon slags fyllnadsbetong på vilken jag sedan limmat fast mosaikbitarna. Det lär inte blåsa bort i alla fall, om vi säger så, för det väger ett antal kilo....

Gott sällskap i mitt prokrastinerande och slutförande av halvt bortglömda projekt har jag av de andra deltagarna i Lopplisas UFO-cyberjunta.

Nu återstår det bara att se om det här blir tillfället då jag slutligen drar någon lärdom av insikten att det faktiskt var ganska lättvindigt att fixa det där som jag gått och skjutit upp i en evighet... Det är ju inte första gången jag upplever den, menar jag.

Den hemlighetsfulla lampskärmen.

För något år sedan köpte jag den här golvlampan på en av mina mest frekventerade loppisar. Jag gillade själva lampfoten och hur lampan liksom hängde från den. Skärmens form var också fin, men tyget den var klädd med - ett grådassigt spetstyg i syntet, dammigt och lite sprött av ålder och fodrat med ett blekgrönt tyg i lika syntetiskt material - not so much.

Hur det nu var så sprättade jag upp och sparade spetstyget i alla fall, eftersom jag hade en plan, som jag till slut iverksatte för ett litet tag sedan. Jag klippte till en bit naturvitt tyg från ett kasserat lakan i motsvarande storlek som spetstyget. Sedan lade jag spetstyget ovanpå lakansväven, nålade fast det på några ställen och sprayade sedan över alltsammans med vit sprayfärg. Sedan sydde jag ihop lakansväven i kortsidorna och gjorde resårkanaler i över- och nederkant, innan jag åter apterade den på lampfoten.

Resultatet blev en lite hemlighetsfull lampskärm, med ett inverterat spetsmönster, som kan anas när lampan är släckt, men framträder tydligt när man tänder.

Återbruk för rumpan.

Imorse, en kylig morgon efter en regnig natt, var det skönt att få sätta ner rumpan på en varm och torr cykelsadel.

Mitt nysydda sadelskydd har sittdel klippt av en filtad grönmelerad ylletröja och kant av retroblommig vaxduk. Mönstret fick jag genom att sprätta isär ett reklamsadelskydd i tunn plast, som jag fick under organdonationsveckan nyligen, och klippa efter det.