Sedan sist....

.... har jag introducerat Lilla A i konsten att göra lövrosor. Tillsammans gjorde vi en fin bukett som vi satte i asklunden där mamma ligger.

.... har jag flyttat runt på de flesta av mina möbler och saker här hemma, eftersom tre rum målats och tapetserats om. Idag blev det sista rummet färdigt, men kaoset kvarstår.

.... har jag varit i Avesta och jobbat och passat på att spana in den s k Gula Villan, som konstnären Olek tillsammans med några asylsökande kvinnor har virkat in(!).

.... har jag räddat balkongtomaterna undan nattfrosten.

.... har jag plockat fickorna fulla med kastanjer.

Teststickning!

Jag har, tillsammans med några andra, fått förmånen att vara teststickare för ett vantmönster som Matilda Kruse, innehavare av garnbutiken Organic Knitters, har designat och som kommer att säljas till förmån för ett projekt inom organisationen Hjärta till hjärta.

Bild lånad från @organicknitters på instagram.

Mönstret heter Roma efter projektet, vars syfte är att förbättra levnadsförhållandena för den romska befolkningen i Rumänien och Bulgarien, genom att tillsammans med romerna själva och andra frivilligorganisationer arbeta med bl a utbildning för både barn och vuxna, hälso- och sjukvård och möjlighet till egen försörjning. Här kan du läsa mer om projektet. (Och till skillnad från vissa andra som brukar gaffla om att "hjälpa på plats" betonar Hjärta till hjärta även vikten av att hjälpa de EU-migranter som vistas i Sverige med mat, ett värdigt boende och, om man har möjlighet, ekonomiskt stöd.)

Direkt när jag såg vanten på Organic Knitters instagram blev jag förtjust i designen, och det känns extra bra att få vara med och teststicka för ett gott syfte. Nu väntar jag bara på garn och mönster som är på väg med posten, sedan ska jag sätta igång!

Hantverksbyte.

Ett trevligt fenomen på Instagram är alla de hantverksbyten som folk gör. Jag har själv inte deltagit i något tidigare, men för några veckor sedan föreslog jag personen bakom profilen @varemet att vi skulle göra ett byte, eftersom jag blivit förtjust i hennes snygga broderier. Hon gick med på det och ett par dagar senare kom de här två broderierna, som jag valt ut, i brevlådan.

I utbyte önskade hon sig ett par handledsvärmare, i övrigt fick jag fria händer. Kul och lite läskigt samtidigt, att göra något efter eget huvud till en person man inte känner eller ens vet något om! Jag kollade om det var ok med ull och om det var några färger hon absolut inte ville ha, och sedan bestämde jag mig för halvvantarna Ivar ur boken Vantar för alla årstider, eftersom jag själv tycker det mönstret är väldigt snyggt. Riktigt rolig stickning och jag måste säga att jag blev sjukt nöjd! De blev uppskattade av mottagaren också, lyckligtvis.

Garnet är Rauma finull och jag hade egentligen köpt det för att sticka ett par andra vantar ur samma bok av. Det finns visserligen garn kvar så att det räcker till det också, men nu behöver jag ju ett par grå/gula Ivar själv...

Vårutställning på Sätergläntan.

Igår var min kompis Anna och jag på utflykt. Målet var Sätergläntans vårutställning, med elevarbeten från utbildningarna i sömnad, väv, smide och trä. Vi hann också med lite loppis, fika och ett besök på Karin Ferners utställning på Leksands Kulturhus. Bilder från den sistnämnda kommer en annan dag, men nu koncentrerar vi oss på alstren från Sätergläntan.

Förutom utställningen tittade vi också på sömnadselevernas modevisning, men därifrån fick jag inte så många bra bilder. Dessutom kom en del folk i publiken med på de bilderna och jag vill inte lägga ut bilder där icke tillfrågade personer syns.

Senaste nytt i sockgarnsstashen.

Lite garnporr får avrunda denna måndag. Idag kom nämligen två härvor som jag beställt från Friday Studios med posten. Garnet är isfärgat, vilket, om jag uppfattat det hela rätt, innebär att man täcker härvorna med stycken av is, på vilka man sedan häller färgen. Efterhand som isen smälter kommer färgen i kontakt med garnet. Det är alltså slumpen som styr färgningen och varje härva blir helt unik.
Kvalitén är sockgarn i 75% ull och 25% polyamid och planen är att det ska bli just sockor, i enklast möjliga modell, så att garnet får spela huvudrollen.

Gudrun gånger tre!

Som ni kanske minns startade vi en Gudrun-KAL i stickcafégruppen för ett tag sedan. Nu har flera av oss hunnit sticka färdigt och när vi träffades i torsdags var vi tre som hade våra vantar på oss.

Vi har alltjämt ambitionen att få till en gruppbild med alla vantarna (eller i alla fall så många som möjligt) så småningom, men tills vi lyckas med det ser ni här, från vänster till höger, Ulrikas, min och Kristinas vante.

Återbrukskrigare.

Det är väl ingen som missat att det pågår ett världsmästerskap i skidor här i stan. Detta innebär, förutom att det springer runt folk med peruker, flaggor och diverse lustiga utstyrslar (typ fotsid renpäls och huvudbonad med älghorn, pappersmasker föreställande det svenska kungaparet, väggklocka ombyggd till barskåp på ryggen - oh yes, jag har mött dem alla under de senaste dygnen!) också att det händer en del andra saker i och kring stan.

Vid gruvan till exempel, pågår det en utställning som heter Warriors/Krigare. Det är barn i årskurs 3 som tillverkat varsin figur i återbruksmaterial, detta inom ramen för projektet Skapande skola.

Och en hel armé är det verkligen fråga om! Jag tror det är ungefär 800 stycken. De ska symbolisera alla de gruvarbetare som överlevde när gruvan rasade in på 1600-talet, tack vare att det var helgdag. Och här finns många riktiga karaktärer - ja, lite som i VM-publiken faktiskt.

Anonyma snöskulptörer.

När en anonym konstnär smäller upp sådant här längs ens väg till jobbet, då blir man ju lite lycklig ändå!

Uppdatering: Här kan man läsa om snöskulptörerna.

#yllejuntan.

Idag har jag varit på yllebroderijunta i Gävle. Som jag förstått det var det Ulrika som styrt upp det hela via Instagram. Jag fick nys om det så sent som i onsdags, men lyckligtvis fanns det en plats kvar till mig.

Dagens huvudattraktion var Med nål och tråd-Elin, som tagit tåget från Stockholm med en hel trunk av sina fantastiska yllebroderier för att inspirera och lära oss.

Här kommer lite bilder från den fina dagen, som jag hoppas att det blir en repris på så småningom! Den riktiga kameran var med, men batteriet satt kvar i laddaren hemma, så ni får hålla tillgodo med telefonbilder. Fler foton finns också på Instagram (det går att titta via internet även om man inte har ett eget konto) under vår gemensamma hashtag #yllejuntan.

Om Amnon.

När jag skrev detta inlägg, kom jag ju på att jag glömt att blogga om coolaste sysnubben, som vi träffade på hantverksmarknaden i Tel Aviv förra året. Så, here we go, bara ett och ett halvt år efter...

När min kompis K och jag gick runt på marknaden, träffade vi alltså på Amnon. Under ett grönt parasoll satt han vid sin 50-talssymaskin och sydde fantastiska maskinbroderier och modeller av allehanda vardagsföremål. Till exempel hus, brandsläckare, ölflaskor, bowlingklot och -käglor, telefoner och kameror. Riktigt härliga grejer, charmigt operfekt sydda och fulla av personlighet.

Vi fick en trevlig pratstund och jag köpte med mig en kameraväska, en glödlampa och en nyckelring med en symaskin på. Passar ju mig perfekt! Kameraväskan gav jag bort till mina föräldrar och den fick jag presentförpackad, det vill säga insydd i brunt papper.

Amnon visade sig vara utbildad i matte och självlärd på sömnad. Pashut (vilket betyder ungefär enkel på hebreiska) heter hans företag. Kolla in hans facebook-sida eller Etsy-butik för bilder på fler av hans fantastiska skapelser!

Slöjddag med ETHNO-lägret.

Hej och hå, nu har det visst gått en vecka utan inlägg igen. Trots att jag har saker att visa och berätta har inte bloggen högsta prioritet såhär under sommaren, och det är väl så det ska vara också.

I alla fall; för ett par helger sedan var det slöjddag med deltagarna på ETHNO, som är ett internationellt folkmusikläger för ungdomar. Som vanligt höll vi till i bystugan i Finnbacka, som är en by i Rättviks kommun. Vackra omgivningar, men tråkigt väder med regnmoln som liksom hängde ända ner i trädtopparna. I år tryckte jag tyg tillsammans med ungdomar från bl a Irland, Armenien och Sverige. Vi använde täljda stämplar, schabloner av självhäftande plast och gammalt hederligt potatistryck. Jag visade också mina blomtryck. Flera inspirerades av dem och gav sig ut i regnet efter blommor. Vid de andra stationerna vävdes det armband, slöjdades i ståltråd och tillverkades pappersblommor m.m.

Vackert verktyg.

Idag landade den här fina tingesten i mitt brevinkast. Jag har köpt den av en bekant, Johan Davidsson, slöjdare som arbetar i både läder och trä och även metall, tror jag.

Förutom att den är fin är det ju så mycket skönare att hålla i ett lite tjockare skaft, dessutom av trä, än det vanliga klena som sprättknivarna i plast har. Sedan är det väl aldrig särskilt kul att sprätta, men det blir säkert lite mindre tråkigt om man får göra det med ett vackert redskap, tänker jag.

Dalarna Modern.

Just nu pågår utställningen Dalarna Modern på Magasinet i Falun. Det är en samling kreatörer som på olika sätt har dalaanknytning i sitt uttryck som visar sina verk. Syftet är, som jag förstått det, att visa en mer modern sida av daladesign och att Dalarna inte behöver vara synonymt med kurbits och falukorv (det sista fritt citerat från ena lokaltidningens reportage av utställningen).

Caféhörnan.

Återbruksfåglar av Karin Ferner.

Mattor från Pappelina.

Hörlurar från Urbanears med kurbitsmålning från Nils Olsson Hemslöjd.

Caféet och pysselhörnan. Pappersdiamanterna i taket och girlanden av pappershattar har Linda Gimle på Djura Bok & Pappersverkstad gjort.

Kläder från modehuset Rochas med dalmålningar av SlottsBarbro (som f ö är mamma till en kollega till mig).

Den fina magasinslokalen i sin helhet.

Det är en trevlig och sevärd utställning och magasinslokalen gillar jag verkligen! Dock tycker jag att det, för en utställning vars uttalade syfte är att blicka framåt, ändå är en hel del kurbits och dalahästar faktiskt. Utställningen har öppet dagligen från till 18/8 för den som är sugen på att göra ett besök.

Tankar om en virkad burgare.

För några veckor sedan var jag på konstrunda hemma i Värmland med mina föräldrar och ett par kompisar till dem. På ett ställe var det en kvinna som sålde virkad mat och jag föll för den här hamburgaren. Visst är den fin?

Egentligen tror jag att sådan här sydd, stickad och virkad leksaksmat som man ser lite här och där, och som ofta är så tilltalande, kanske snarare fyller ett behov hos oss vuxna än hos barn. Ett barn som vill leka kök eller café kommer nog att göra det ändå. Finns det inte tillgång till porträttlik leksaksmat, kommer hen att ta någonting annat och med fantasins hjälp "förvandla" det till vad det nu må vara som behövs i leken. Och de barn som inte kan det, kanske behöver hjälp att få utveckla den förmågan, snarare än verklighetstrogna plastfrukter eller virkade kakor att leka med.

Icke desto mindre kunde jag inte motstå att köpa hamburgaren, så nu ligger den ovanpå leksaksväskan och väntar på nästa unge som kommer hit på besök. Med senap och ketchup och allt.