onsdag 30 november 2016

Gudrun III.

För halvannat år sedan, när jag stickade mina första par Gudrun-vantar, frågade en f d arbetskamrat hur mycket jag skulle ta för att sticka ett par regnbågsfärgade/svarta åt henne. Jag vill helst inte sticka mot betalning, eftersom det går alldeles för långsamt för att man någonsin skulle kunna ta rimligt betalt, men däremot stickar jag gärna och ger bort (åtminstone till folk som vet att uppskatta det....). Och när nu nämnda kollega fyllde 40 för ett tag sedan, så passade det ju bra att sticka henne ett par Gudrun.
Det regnbågsfärgade garnet är Opal sockgarn, det svarta är Frost. Jag har stickat på stickor 2,5 mm precis som med mina tidigare Gudrun-vantar, men något måste ha hänt med min stickfasthet, för de här vantarna kändes större än de andra. Den som har gott minne kanske också drar sig till minnes att det första och andra paret också skiljde sig åt i storlek, trots att jag stickade dem direkt efter varandra. Kanske är det helt enkelt så att Gudrun är lite av en motvalls kärring?


Trots att jag hade gott om tid på mig att fota vantarna innan överlämnandet skulle ske, blev det till sist en panikfotografering, med mobilkameran, i lysrörsupplyst novembermorgonsmörker, inne på mitt rum på jobbet, med en annan kollega blixtinkallad som modell. Finn fem fel, liksom. Desto roligare var det då att stickdesignern Anna Maltz, @sweaterspotter på Instagram, när hon efter det amerikanska presidentvalet bestämt sig för att sticka ett par Gudrun, hittade min bild och delade den på sitt instagramkonto (med hänvisning till mig), där den fick massor av likes och fina kommentarer.

Jag lämnade paketet via ett ombud, så jag var inte med när det packades upp, men jag fick ett mail från mottagaren som skrev att hon blivit så glad att hon börjat gråta när hon såg vantarna, så uppskattade blev de i alla fall!

lördag 26 november 2016

Florenz.

De här sockorna, som heter Florenz, stickade jag runt årsskiftet, efter ett gratismönster från Ravelry.


Mönstret ser måhända komplicerat ut, men det är uppbyggt av lyfta maskor och man stickar således bara med en färg åt gången. Fotsulan har jag glömt att ta kort på, men där bildar de lyfta maskorna ett nästan rutigt mönster. Det blå garnet (som i verkligheten är lite mer petrolblått än på bilden) är sockgarn från Tiger, medan det gula är Onion sock, ett ekologiskt garn i 80% ull och 20% nässelfiber.


Nu är det ju ett bra tag sedan jag stickade sockorna, men jag har för mig att jag gjorde några varv mer av den tvåfärgade resåren än vad mönstret föreslog. Jag kommer också ihåg att det var något fel i mönstret, som gjorde att jag fick repa upp lite i början av den första sockan. När jag väl insett vad det var som var fel, flöt det på bra.
Bilderna är tagna i min kompis fäbodstuga när vi hade stickhelg där i september. Tycker att inredningskombinationen huggkubbe och plastmatta är väldigt rolig.

tisdag 15 november 2016

Tre dagar, två mössor, ett mönster.

Jag hade lite rester av lama-/ullgarnet efter att jag stickat Öland-tröjan. När jag hittade mönstret till mössan Eva på Ravelry, tänkte jag att jag skulle kunna använda restgarnet till den om jag stickade med dubbelt garn. Jag lade upp och stickade en bit, men det dubbla garnet kändes otroligt klumpigt och osmidigt, så jag repade ganska snart upp och började om, denna gång med enkelt garn och ett par millimeter tunnare stickor.
Mönsterdiagrammet är 24 maskor brett och ska, enligt originalmönstret, upprepas tre gånger på ett varv. Jag lade till en extra upprepning, för att kompensera för det tunnare garnet. Även på längden behövde jag lägga till lite, så jag ritade till sex extra mönstervarv när diagrammet var slut. Det syns att min mössa är lite mindre pösig än originalet, men det gör mig ingenting. Jag har ganska litet huvud och har faktiskt varit med om att mössor som har för mycket "häng" bakåt har glidit av, så jag tror att den här modellen funkar nog så bra på mig.
En tofs ville jag också ha (ännu ett argument för den lite nättare passformen, eftersom tofsar tenderar att göra mössor mer baktunga!) och den fick bli orange.


Jag blev så pass nöjd med mössan att jag genast lade upp till en likadan i vitt och orange, eftersom jag fortfarande hade restgarn kvar. Det är så skönt med snabba projekt emellanåt. På tre dagar, varav två arbetsdagar med begränsad sticktid, hade jag två mössor klara! Mössa nummer två fick en neongul tofs av lovikkagarn.


Den som läst med ett tag kanske kan erinra sig att jag redan hösten 2014 fantiserade om en svartvit grafisk mössa med knallfärgad tofs. Det tog sin tid, men nu har jag alltså två (eller ja, inte svartvita då, men grafiskt mönsterstickade och med iögonfallande tofsar) och kan därmed se fram emot lite kyligare väder.

fredag 4 november 2016

Exploration Station.

Den här sjalen, Exploration Station av Stephen West, har stickats så många gånger i mitt stickcafégäng att vi börjat skämta om uteslutning för dem som inte gjort den. Själv stickade jag den för några månader sedan, kring midsommar, men först på höstkanten, när samma stickcafégäng hade stickhelg i fäboden i Malung, fastnade den på bild.


Det här var verkligen en omväxlande och rolig stickning. Man börjar i nacken och stickar några kilar med förkortade varv, därefter kommer en sektion med tvåfärgad patentstickning, sedan en bård med mönster av lyfta maskor, efter det följer några ränder innan det hela avslutas med en uddkant och en icord-avmaskning. Och mellan alla sektioner stickar man hålvarv. Ja, ni hör ju, det händer något nytt hela tiden!


Sjalen stickas i fyra färger och i mitt fall råkade det bli fyra olika garnkvaliteter också. Det svarta garnet är Schoppelwolles Wool Finest, det spräckliga är Hedgehog Fibres Sock. Färgen heter Rift och är från deras garnklubb som jag var med i i våras. Det gröna garnet är Malabrigo Sock i färgen Lettuce och det vita garnet är Lanett. En salig blandning, kan man ju tycka, men det funkar. Det svarta och det vita garnet hade jag hemma sedan tidigare, och då var det ju lika bra att använda det!


Ja, jag sade ju att vi är flera som stickat den. Här fick stickvännen Märta och hennes sjal också vara med på bild, eftersom våra sjalar matchade varandra så fint.


Och jag brukar ju inte så  ofta bära sjalar som jag gör på bilderna ovan, men som ni ser går den bra att linda om halsen också. Fäbodfrisyr eller ej.

tisdag 1 november 2016

Fingervantar med tekniska finesser.

För första gången i mitt liv har jag stickat fingervantar! Mönstret heter Eve och är gratis på Ravelry. Jag bestämde mig dock för att utesluta pärlorna som originalvanten har. Ett par pärlbeströdda vantar kändes varken särskilt praktiskt eller som min stil, och tack vare ett varierande mönster uppbyggt av räta, vridna och aviga maskor händer det tillräckligt mycket ändå.


Vantarna finns i tre storlekar. Utifrån handens mått hamnade jag mittemellan de två minsta storlekarna. Jag valde den minsta och gick upp i stickstorlek från rekommenderade 2,25 till 2,5 och det resulterade i precis lagom stora vantar (i princip hela vanten är ju ribbstickad, så storleken borde ändå vara rätt flexibel). Jag valde ett rönnbärsrätt sockgarn från Regia som jag redan hade hemma och vantarna blev klara precis lagom tills morgnarna började bli kyliga, så jag har redan hunnit använda dem en hel del. Mönstret följer handens form på ett bra sätt, vilket gör att vantarna sitter väldigt skönt. Och till skillnad från på köpefingervantar är ju fingrarna lagom långa till just mig!



Några dagar efter att jag stickat klart vantarna, hände en lite lustig grej. Jag har nämligen, typ sist av alla, börjat lyssna på stickpoddar. En av dem jag plöjt en massa avsnitt av är Nördic knitting och i ett av de gamla avsnitten nämndes just det här vantmönstret. En av poddpratarna hade nämligen stickat dem, med pärlor, och var missnöjd just över att pärlorna var så opraktiska och t ex gick sönder när man bar matkassar. Alldeles oavsett tycke och smak verkar det alltså ha varit rätt beslut att avstå från pärlor.


Den tekniska finessen då? Jo, jag har sytt i så kallad konduktiv tråd i toppen av höger pekfinger, så att jag kan använda telefonen med vanten på. Det är lite pilligt att skriva, men inte omöjligt, och det kan nog i viss mån vara en fråga om träning också.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails