Fingervantar med tekniska finesser.

För första gången i mitt liv har jag stickat fingervantar! Mönstret heter Eve och är gratis på Ravelry. Jag bestämde mig dock för att utesluta pärlorna som originalvanten har. Ett par pärlbeströdda vantar kändes varken särskilt praktiskt eller som min stil, och tack vare ett varierande mönster uppbyggt av räta, vridna och aviga maskor händer det tillräckligt mycket ändå.

Vantarna finns i tre storlekar. Utifrån handens mått hamnade jag mittemellan de två minsta storlekarna. Jag valde den minsta och gick upp i stickstorlek från rekommenderade 2,25 till 2,5 och det resulterade i precis lagom stora vantar (i princip hela vanten är ju ribbstickad, så storleken borde ändå vara rätt flexibel). Jag valde ett rönnbärsrätt sockgarn från Regia som jag redan hade hemma och vantarna blev klara precis lagom tills morgnarna började bli kyliga, så jag har redan hunnit använda dem en hel del. Mönstret följer handens form på ett bra sätt, vilket gör att vantarna sitter väldigt skönt. Och till skillnad från på köpefingervantar är ju fingrarna lagom långa till just mig!

Några dagar efter att jag stickat klart vantarna, hände en lite lustig grej. Jag har nämligen, typ sist av alla, börjat lyssna på stickpoddar. En av dem jag plöjt en massa avsnitt av är Nördic knitting och i ett av de gamla avsnitten nämndes just det här vantmönstret. En av poddpratarna hade nämligen stickat dem, med pärlor, och var missnöjd just över att pärlorna var så opraktiska och t ex gick sönder när man bar matkassar. Alldeles oavsett tycke och smak verkar det alltså ha varit rätt beslut att avstå från pärlor.

Den tekniska finessen då? Jo, jag har sytt i så kallad konduktiv tråd i toppen av höger pekfinger, så att jag kan använda telefonen med vanten på. Det är lite pilligt att skriva, men inte omöjligt, och det kan nog i viss mån vara en fråga om träning också.