Sedan sist....

.... har jag stickat färdigt båda stickningarna från det här inlägget, men bara fäst trådarna på den ena.

.... har jag övertagit en påbörjad stickning från min morbrors fru. Det är en barntröja som jag stickar på nu.

.... har jag köpt snyggaste tygerna från Emilia Jensen i födelsedagspresent åt mig själv.

.... har jag slagit in paket på japanskt sätt i tyg, närmare bestämt en kökshandduk. Extra passande, eftersom presenten var ett nybakat russin- och valnötsbröd.

Bee's wraps.

För ett tag sedan hörde jag talas om Bee's wraps, som är ett plastfritt och återanvändningsbart alternativ till folie och plastpåsar. Det är helt enkelt tygdukar impregnerade med bivax* som används att slå in mat i eller att täcka över kärl med. Efter användning diskar man dem med kallt vatten och lite diskmedel, låter dem torka och sedan kan de användas på nytt.

Det finns färdiga att köpa, men man kan också göra dem själv. Häromdagen dök det upp en länk i mitt facebookflöde som påminde mig om detta och det var den lilla knuff jag behövde för att komma igång.

Jag följde den här beskrivningen, som funkade bra förutom att det gick åt lite mer vax än beskrivet. Ekologiskt bivax hade jag hemma, en rest från när vi gjorde hudvårdsprodukter, och tyg har jag ju också en del av...

Totalt gjorde jag fem stycken i lite olika storlekar. Mest använd än så länge är den gröna blommiga ovan, som jag svept in osten i. Jag har försökt läsa på lite om hur de verkar fungera och har hittat övervägande positiva omdömen. Får väl återkomma med en egen recension efter en tids användning.

*Köpevarianterna verkar oftast vara indränkta med en blandning av bivax, jojobaolja och kåda, men jag använde bara vax till mina. Såvitt jag kunnat läsa mig till ska det inte göra någon större skillnad.

Sylta och safta.

Det här med att samla inför vintern är nog något nedärvt i oss människor. Nu när det varit skördetider har åtminstone jag drabbats av stora syltar- och saftarnojan och jag verkar inte vara ensam.
I brist på trädgård, även om min odlingslåda förvisso gav en del spenat och kryddor till frysen, några förvånansvärt stora morötter och inte minst massor av små tomater, har jag varit hänvisad till Bondens marknad och frukt- och gröntdisken på mataffären. Och så passade jag häromveckan på att plocka lite plommon från ett träd utanför mitt jobb, fullt med frukter som ingen verkade göra anspråk på.

Plommonen kärnade jag ur och kokade in i sockerlag med madeira. Inlagda står de sig länge och blir en god efterrätt tillsammans med lite vispad grädde. På Ica Maxi hittade jag KRAV-märkta och dalaodlade tomater som blev en helt ekologisk tomatmarmelad med vanilj (låter kanske lite skumt, men är fantastiskt gott!). Och så har jag provat att syra kål. Hur den blev vet jag inte ännu, men den ser bra ut. Det ska bli spännande att provsmaka!

Virkad vattenmelon.

Saker man kan göra på semestern: sitta ute och okynnesvirka. Först ut blev en klyfta vattenmelon.

Det finns säkert mönster på sådana om man googlar, men eftersom jag ändå inte är så bra på att följa virkbeskrivningar, hittade jag på lite allteftersom istället. En röd oval med vit kant och några broderade kärnor och en långsmal lite ellipsformad bit i grön/gul/turkos regnbågsgarn, som jag sedan virkade ihop.

Lite fusk är det dock, eftersom jag inte har någon stoppning och alltså har lämnat ett hål öppet i kanten, men det gick bra att hålla för det på bilden. Ska försöka komma över lite vadd idag, så att jag kan göra den helt färdig. I väntan på det virkar jag på en glasstrut istället.

Vad är det som gror?

I år provar jag för första gången att odla i pallkrage. Mitt hyresbolag har sponsrat alla som vill med både odlingslådor och jord, sjangdobelt värre! Jag har varit extremt sen med att få grejer i jorden, men till slut kom det ner lite frön förra helgen i alla fall.

Det ryms ju inte så mycket i en pallkrage, men det kan ändå vara lätt att glömma vad man sått på vilken rad. För att ha lite koll på vad det är som kommer upp, tog jag några loppade bestick och tillverkade skyltar. Med hjälp av hammare och bokstavspunsar bankade jag in namnen på skaften, och sedan var det bara att trycka ner besticken i jorden. Snabbt och enkelt!

Bredvid pallkragen har jag tomat- och paprikaplantor i mina gamla buljonghinkar från lasarettsköket (fula som stryk men still going strong) som jag odlat i flera år tidigare. Jag har också loppat på mig en massa terrakottakrukor, i vilka jag har kryddor och smultron.

Smultronplantorna odlar jag på höjden, efter en idé som jag sett på Pinterest. Konstruktionen är superenkel men smart; bara att ta en käpp, eller som i det här fallet ett armeringsjärn, trycka ner i marken och trä på krukorna genom dräneringshålet i botten. Perfekt om man har en begränsad yta att odla på!

Det här blir mitt bidrag till återbruksutmaningen hos Klockarbarn, som fortsätter i ytterligare två veckor.

Middag för små och stora barn.

I fredags hade jag bjudit in mina kompisar på middag. En ledig dag i kombination med några veckors uppdämd inspiration ledde till att jag tog ut skaparlusten på mat och dukning. Det blev lite barnsligt tema, med flugsvampar till förrätt, fågelbon i efterrätten och porslinsdjur på bordet och mat på pinnar. Det blev uppskattat, inte minst av barnet i sällskapet. 

Sådana här flugsvampar gjorde min mormor till påskbordet en gång när jag var barn. Jag kommer ihåg att jag tyckte de var så fina.

Idén till fågelbona har jag hittat på Pinterest. Fint till påsken/våren! De var lite pilliga att bygga och det skulle nog inte skada med lite ytterligare övning, men de blev söta ändå.

Åter vardag.

Nu är min semester slut och vardagen är tillbaka, men jag tänker som Popetotrora att det faktiskt är en hel del sommar kvar. Ikväll njuter jag av den genom en liten loppistur efter jobbet (mest för att lämna grejer faktiskt, men gjorde några fynd också), enkel och snabb, men god, middag i form av surdegsmackor med lax och pepparrot och en kopp te och lite sömnad i kvällssolen på balkongen. Att jag ska jobba på annan ort imorgon och därmed måste med ett tåg som avgår tidigare än vad jag ens steg upp imorse, det känns lite mindre njutbart, men det är väl bara att hacka i sig.

Hexagonerna har blivit ganska många och jag tror bestämt att sommaren avspeglar sig lite i valet av tyger, för sådär mycket ljusa och pastelliga färger brukar jag ju inte använda annars.
Och förresten. Den där himla synålen, som jag haft med mig land och rike runt under semestern och verkligen varit noga med att inte tappa bort. Det tog väl inte ens en minut efter att jag plockat upp den här hemma innan den var spårlöst försvunnen. Inte för att det var den enda jag hade, men man kan ju ändå få nippran för mindre.

Årets första skörd!

Två minigurkor. Fler är på väg. Mycket nöjd!

Robo-kopp?

Min lilla fina kompis P har fyllt sex år och fått ett par presenter. Som så många andra pysslare gjort den senaste tiden, har jag målat med mina porslinspennor, som jag haft liggande i pysselskåpet i flera månader. På Myrorna hittade jag statens normaljobbkaffemugg standardmodell 1A, som jag tyckte var lagom stor. En sexåring behöver ju inte värsta baljan liksom.

Att rita är nu inte min starkaste sida, så jag valde att hålla det enkelt med lite vimplar och födelsedagsbarnets namn i "korsstygn". (Jag fick för övrigt torka bort färgen ett antal gånger ändå innan jag blev nöjd.) Bokstäverna kommer från Korsstygnsbolagets märkbok, som jag hade turen att vinna häromveckan.



Sedan låg jag i soffan och slösurfade i fredags kväll och hittade sådana fina robotar på bloggen PynteMynthe og Mor. Började genast gräma mig över att jag inte har några barn att göra robotar till, men så kom jag på att P ju måste få en födelsedagsrobot, så jag tog en tur till affären efter lite godis och gjorde en egen variant. Hädanefter måste jag nog göra sådana till alla barn som fyller år!

Rubriken grundar sig förresten på minnet av när en korridorskompis var inne på det här med porslinsmålning för säkert tio år sedan. Särskilt minns jag en kopp som han målade till sin polisstuderande kompis. Kim the Kopp, stod det på den.

Glitter och godis.

Häromkvällen hade jag och två kompisar julgodiskväll. Tre sorter tillverkade vi; chokladdoppad lakritskola, citronkola och rocky road. Alla blev goda, men lakritskolan smakade nog bäst, åtminstone i min mun.

Den ena kompisens femåring var också med. Av säkerhetsskäl höll vi honom borta från kolakoket, men han hade med sig en pysselsats med julfigurer att greja med istället. Han valde att frångå Panduros färdiga beskrivning och freestylade fram två figurer. Mycket roligare! Jag menar, hur kreativt är det egentligen att följa en exakt beskrivning så att ens figurer ser ut som alla andras som köpt samma materialsats? Resultatet blev Herr Glittergran och Glitter Sankta Lucia som sedan framförde en dialog under resten av kvällen...

Kaerajaan.

Ett annat trevligt ställe som vi besökte i Tallinn var restaurangen Kaerajaan. Maten var väldigt god, men det roligaste var nog ändå inredningen som hade klara spår av traditionellt hantverk, fast på ett nydanande sätt. Vad sägs t ex om lampor i form av oroar i jätteformat, tillverkade av kopparrör? Dessutom hängde det otroligt vackra stickade och virkade sjalar över en del av stolarna. Jag antar att man fick låna dem om man frös. Jag får erkänna att jag hade god lust att sno med mig sjalen på andra bilden uppifrån, men jag motstod impulsen.

Fler bilder på restaurangens interiör finns på deras hemsida.

Uppdatering: Min mamma hälsar och påpekar, att oroarna inte alls var lampor, men att vissa hängde under lampor. Rätt ska vara rätt. :)

Trettiotre.

Så många år fyller jag idag. Eftersom ingen av de nära och kära var tillstädes för att uppvakta mig på morgonen tog jag saken i egna händer och gjorde en fin födelsedagsfrukost åt mig själv. Jag förberedde igår kväll så att det (nästan) bara var att stiga upp och sätta sig till bords. Några blommor norpade jag från rabatten utanför huset. Det kan man få göra när man fyller år tycker jag.
Kortet och paketet kom dock från min vän K, som lämnade dem innan hon åkte iväg på utlandsjobb häromdagen.

Första skörden!

De ser inte mycket ut för världen, men många fler är på gång. Och goda var de! Snart kanske jag kan plocka den första paprikan också?

Lovsång till en balkong.

100-årstårtor.

I år fyller ju Sveriges hemslöjdsföreningar 100 år. Det har vi firat idag på slöjdklubben, där tyg, virkade dukar, spetsar, tygblommor, garn, pärlor och paljetter förvandlades till de läckraste tårtor och bakelser. Härliga, eller hur?

Rått och gott.

Fredagskvällens efterrätt fotad i bedrövligt ljus - en raw food-hallonpaj. Pajskalet var av cashewnötter, solroskärnor, torkade dadlar och kokosolja, fyllningen av hallon, banan, avokado och vaniljpulver. Helt veganskt och osockrat och rått och glutenfritt och nyttigt, fast ändå sjukt gott!

Resten av helgen har jag ägnat åt att närvara vid två vänners fina bröllop och att åka långfärdsskridskor för första gången på nästan två år, på perfekt is. En toppenhelg, helt enkelt!

Pepparkakshus.

För första gången på åratal, till och med första gången i vuxen ålder tror jag, har jag byggt ett pepparkakshus. Det blev en liten stuga med glasveranda. Det syns inget vidare på bilden, men verandan har rosa och gröna fönster av karamell. Snölyktan är gjord av runda vita godisar ihopfogade med kristyr. En batteridriven ljusslinga lyser upp både hus och lykta. Mycket nöjd med bygget!

Trerätters.

Eftersom båda mina föräldrar fyller år nu i dagarna ställde jag, min bror och svägerska till med trerättersmiddag för att fira dem.

Vi inledde middagen med två röror, den ena på kronärtskocka, chèvre och vitlök, den andra på färskost, trattkantareller och lök. Det hela serverades på en liten salladsbädd och med crostini att lägga rörorna på.

Huvudrätten var en underbar fisksoppa på lax och gös, tillagad av min svägerska.

 Sist men inte minst åt vi mörk choklad-tarteletter med grädde och frukt.

Det var väldigt gott och alla åt med god aptit, inte minst lilla A som slevade i sig av både rörorna och chokladtarteletten som om det inte fanns någon morgondag. Rätt sofistikerad smak för någon som knappt är ett och ett halvt. Nu är jag mätt, men nöjd.