Monthly Makers - Textil.

Textil. Ett tema så enkelt att det nästan blir svårt. Egentligen skulle ju vart och vartannat inlägg på den här bloggen kunna platsa i den kategorin. Efter att ha funderat ett bra tag på vad jag skulle göra av temat, tog jag fram ett par av mina gamla tryckta textilier och bestämde mig för att sy något av dem. Tanken med Monthly Makers är visserligen att skapa nytt på månadens tema, men sömnad hör ju i allra högsta grad hemma under textiltemat, så jag tänker att jag ändå kommer undan med mina gamla tryckalster.

Det första tyget, en tomatröd lakansväv med djurliknande figurer, blev en liten ryggsäck i klassisk gympapåsemodell. Har ännu inte bestämt om den får bli stickpåse, leksakspåse hos Lilla A och Frallan eller kanske något annat.

Tyget har verkligen legat till sig länge. Jag kommer precis ihåg i vilket sammanhang jag gjorde trycket och det bör ha varit 1999 eller 2000. Däremot minns jag inte exakt hur det är gjort, men jag tror att det kan ha varit screentryck och att jag klippte ut figurerna i papper.

Därefter tog jag mig an en linnelapp, som jag faktiskt tryckte så sent som förra sommaren(!). Mönstret är gjort med täljda (dock inte av mig) stämplar i trä. Det fick bli en liten börs av det där slaget som man aldrig kan få för många av, eftersom de är så bra till sygrejerna, solglasögonen, passet, menskoppen, fröpåsarna, växelpengarna och alla andra små saker som behöver förvaras någonstans. Gult återbrukat blixtlås, grönt linnetyg till foder - klart!

Imorgon kommer samlingsinlägget upp på bloggen Herbariumet, så titta in där!

Jeansleggings (remake på remake!).

För drygt tre år sedan kortade jag av och lagade ett par jeansleggings. Som jag förutspådde höll de ett tag till, men började sedan kännas lite i slitnaste laget. Ändå har jag sparat dem och häromveckan sydde jag om dem till en storlek som (förhoppningsvis) passar Lilla A.
Det var främst på insidan låren byxorna var slitna, så jag klippte upp längs innerben- och grensömmarna och klippte ut de nya byxbenen så att sömmarna på utsidan av benen kom med. Jag använde samma mönster som till lejontajtsen, d v s ett som jag konstruerat genom att rita av ett par av Lilla A:s leggings. Dessa breddade jag dock någon centimeter, eftersom jag misstänker att jeanstyget, även om det är stretch i, inte är riktigt lika följsamt som vanlig trikå.

Linningen klippte jag av, sprättade upp och förminskade till lämplig storlek och sydde sedan fast igen. Inga konstigheter, alltså. Tanken var att sy bakfickor också, men det räckte inte tyget till, så det fick vara.
Byxorna är för övrigt fotade i all hast med mobilkameran på en parkeringsplats i centrala Örebro, ifall ni undrar. Så kan det bli ibland när det måste gå snabbt.

Roma på stickorna.

Som ni ser är jag igång med mina Roma-vantar nu och har kommit en bit på väg. Ytterligare några varv sedan jag tog bilden, faktiskt. Rolig stickning med ett fint ytmönster!

Garnet heter Elena och kommer från Rumänien, från ett litet och ganska nystartat företag vid namn Moeke Yarns, som tillverkar sina garner av rumänsk ull, på traditionellt sätt och i liten skala (visserligen maskinellt, men på gamla maskiner) och utan kemikalier. Jag fick mig tilldelat (enligt eget önskemål) det naturfärgade garnet, men det kommer också i ett antal olika nyanser, färgade med växtpigment.
Garnet är rustikt, fett och strävt och doftar får. Det är inte helt lättarbetat, men den lite ojämnt spunna tråden gör också att det blir levande och vackert. Ett garn med karaktär!

Teststickning!

Jag har, tillsammans med några andra, fått förmånen att vara teststickare för ett vantmönster som Matilda Kruse, innehavare av garnbutiken Organic Knitters, har designat och som kommer att säljas till förmån för ett projekt inom organisationen Hjärta till hjärta.

Bild lånad från @organicknitters på instagram.

Mönstret heter Roma efter projektet, vars syfte är att förbättra levnadsförhållandena för den romska befolkningen i Rumänien och Bulgarien, genom att tillsammans med romerna själva och andra frivilligorganisationer arbeta med bl a utbildning för både barn och vuxna, hälso- och sjukvård och möjlighet till egen försörjning. Här kan du läsa mer om projektet. (Och till skillnad från vissa andra som brukar gaffla om att "hjälpa på plats" betonar Hjärta till hjärta även vikten av att hjälpa de EU-migranter som vistas i Sverige med mat, ett värdigt boende och, om man har möjlighet, ekonomiskt stöd.)

Direkt när jag såg vanten på Organic Knitters instagram blev jag förtjust i designen, och det känns extra bra att få vara med och teststicka för ett gott syfte. Nu väntar jag bara på garn och mönster som är på väg med posten, sedan ska jag sätta igång!

2,7 shetlandsvantar.

Ungefär så mycket vante har jag stickat för att få det här paret. Jag började nämligen med att sticka höger vante och konstatera att den var lite i trängsta laget. När jag stickade vänster vante försökte jag vara mer noggrann med handlaget och den kändes mycket riktigt mer bekväm när den var klar. Dessutom upptäckte jag att jag lyckats lägga till ett extra enfärgat varv långt ner på den andra vanten, så att de inte var helt lika, och det gjorde att beslutet att repa upp den tajtare vanten inte var så svårt att ta.

Jag repade inte upp hela högervanten, utan "bara" till och med den nedersta gula sekvensen i mönstret (det var nämligen där jag råkat addera ett varv med grundfärgen på den andra vanten).

Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det var värt besväret, för nu är höger vante betydligt mer bekväm. Nu är det nästan så att den känns lite rymligare än den vänstra, men nu repar jag banne mig inte upp någon mer gång.

Garnet (Jamieson's Shetland Spindrift) och mönstret köpte jag på Stackmora Vävstuga under garnsafarin. Det fanns färdiga kit med just den här färgställningen att köpa, men de var slut när vi var där, så jag plockade ihop motsvarande garner själv.

Vantarna har egentligen varit klara i flera veckor, men fastnade på bild först i helgen, när jag fick fotohjälp av min pappa.

Pösigt som 1985.

Under semestern var jag inne på en tygaffär tillsammans med Lilla A. Hon kommenterade då en rulle med blommigt tyg och tyckte att det var fint. När jag några dagar senare besökte samma affär igen, hittade jag en stuvbit av samma tyg och slog till på den (17 kronor kostade den, klart överkomligt!) för att sy något åt henne.
Ursprungsplanen var en kjol, men sedan bläddrade jag i en 80-talssybok tillhörande min mamma och hittade mönstret på "pösbyxor", av den modell som jag själv tillbringade en del av mina barndomssomrar i. Planen reviderades och byxorna frästes ihop ganska snabbt och fick resår i midjan och bensluten.

Stuven var lite i kortaste laget, men den här typen av byxor behöver ju inte tvunget vara hellånga heller. Det visade sig dock att de blev ganska lagom i längd och slutade ungefär vid fotknölarna. De ser nästan ännu kortare ut på bilden, men det kanske har att göra dels med kameravinkeln och dels med att de ju är ganska breda.
Tack vare den vida passformen skulle jag tro att de kommer att passa även nästa sommar, minst.
Lilla A bytte om till byxorna bums efter överlämnandet, så det var väl ett gott betyg.

Lejonleggings.

Ännu ett semestersyprojekt. Efter att ha sytt flera tröjor till Lilla A och Frallan, bestämde jag mig för att sy byxor också. Närmare bestämt leggings, som båda barnen ofta använder.

Mönster hade jag inget, så jag lånade varsitt par tajts från barnen och ritade av. Snabbt och enkelt.
Här på bilden är bara Lilla A:s byxor med, men Frallans var precis likadana, bara mindre. Lejontyget kommer från rean på Ohlssons tyger.

Det vita bandet sydde jag fast i midjeresåren baktill, dels för att underlätta namnmärkning, men också eftersom Lilla A själv påpekade att hon inte visste vad som var fram och bak på kläderna när hon skulle klä på sig. Inte lätt att se det när man är 5 år och det inte sitter någon lapp bak, som det gör på köpekläderna, ju!

Hantverksbyte.

Ett trevligt fenomen på Instagram är alla de hantverksbyten som folk gör. Jag har själv inte deltagit i något tidigare, men för några veckor sedan föreslog jag personen bakom profilen @varemet att vi skulle göra ett byte, eftersom jag blivit förtjust i hennes snygga broderier. Hon gick med på det och ett par dagar senare kom de här två broderierna, som jag valt ut, i brevlådan.

I utbyte önskade hon sig ett par handledsvärmare, i övrigt fick jag fria händer. Kul och lite läskigt samtidigt, att göra något efter eget huvud till en person man inte känner eller ens vet något om! Jag kollade om det var ok med ull och om det var några färger hon absolut inte ville ha, och sedan bestämde jag mig för halvvantarna Ivar ur boken Vantar för alla årstider, eftersom jag själv tycker det mönstret är väldigt snyggt. Riktigt rolig stickning och jag måste säga att jag blev sjukt nöjd! De blev uppskattade av mottagaren också, lyckligtvis.

Garnet är Rauma finull och jag hade egentligen köpt det för att sticka ett par andra vantar ur samma bok av. Det finns visserligen garn kvar så att det räcker till det också, men nu behöver jag ju ett par grå/gula Ivar själv...