fredag 23 september 2016

Öland.

Jag har länge spanat på det danska stick- och broderiföretaget Kit Coutures fina designs på Instagram och när de hade black friday-rea i fjol höst slog jag till på ett kit med mönster och garn till tröjan Öland.
Eftersom tröjan stickas på rundstickor, började jag lite på ena ärmen för att kolla att masktätheten stämde (ett smart alternativ till provlapp, som ju annars också måste stickas runt för att det ska bli tillförlitligt). Som genom ett under stämde stickfastheten, så jag gav mig i kast med kroppen och stickade en bra bit på den.
Det här var under de sista veckorna mamma levde och eftersom jag hade så kallad närståendepenning och var med henne på sjukhuset hela tiden, hade jag en del sticktid. Däremot gör inte stress och sorg någonting positivt överhuvudtaget för tankeförmågan, så när jag skulle sticka vidare på ärmen strandade hela projektet.
Beskrivningen förtäljde nämligen inte hur man skulle passa in ökningarna på ärmarna på ett bra sätt i mönsterstickningen och jag var alldeles för slut mentalt för att vare sig fundera ut det eller prova mig fram, utan lade tröjan åt sidan i några månader och stickade på andra projekt istället.

Frampå vårkanten började jag emellertid känna att det var dags att ta tag i tröjan igen. Jag belade till och med mig själv med förbud mot att starta på något nytt projekt förrän jag stickat klart den och det lyckades jag faktiskt hålla, så i mitten av juni, på dagen ett halvår efter att jag påbörjat den faktiskt, blev den färdig.


Jag gjorde några smärre anpassningar av mönstret. Dels förlängde jag livet med ungefär en decimeter, dels började jag efter ett tag att göra raglanminskningar på varje varv istället för vartannat, och dels lade jag in några (har för mig att det var tre, men jag minns inte helt säkert) förkortade varv i nacken för att tröjan skulle sitta bättre i halsen. Dessutom stickade jag lite färre varv på halskanten än mönstret angav. Det var lite pyssel med halsöppningen och att få till den bra, och jag gjorde om just den biten två eller tre gånger, men det var det värt!
Jag ska försöka få någon att hjälpa till att fota mig i tröjan också, men tills vidare får ni nöjas med en bild av tröjan, tagen i fäboden under midsommarhelgen och en selfie från vardagsrummet en försommarmorgon, där man kan se hur tröjan sitter i halsen efter alla vedermödor. Några processbilder finns också på Ravelry.


Tröjan är stickad i en blandning av fårull och lamaull och trots att jag förlängde den en bit, fick jag en del garn över. Det har jag nyligen använt till ett par restgarnsprojekt, som jag ska visa er en annan dag.

Häromveckan såg jag på Instagram att det snart kommer att lanseras några nya färgställningar till tröjan, den ena snyggare än den andra. Vem vet, jag kanske blir tvungen att sticka en till så småningom?

måndag 19 september 2016

Återbruksmosaik.

Hej och hå, här går dagarna utan några blogginlägg.... Det har varit, och kommer att förbli verkar det som, en intensiv höst. Nu tänkte jag i alla fall berätta mer om vad jag gjorde på slöjdlägret.
Inför lägret fick man välja mellan sex olika verkstäder att tillbringa lägerdagarna i: smide, återbruksmosaik, myllerbroderi, återbrukssömnad, bronsgjutning och snickeri. Jag satte mosaik som förstahandsval och fick det. Vår lärare var Marjan Jabinpishe, som är utbildad inom konst vid universitetet i Teheran, och som förutom mosaik också arbetar med t ex glasmåleri. Men nu var det alltså återbruksmosaik vi skulle syssla med.




Som material hade vi fått några kartonger med osäljbart (vilket i stort sett är synonymt med kantstött/trasigt, men även t ex jultallrikar och sådant som det är låg efterfrågan på) glas och porslin från Emmaus. Dessutom hade Marjan med sig en del vanliga mosaikbitar, en tjej i gruppen som just renoverat sitt kök bidrog med 70-talskakel och glasmosaik från ett slaktat bord och själv hade jag tagit med mig en trasig spegel som jag gömt länge på. Man kan även använda t ex snäckor, kapsyler eller mynt. Vi gjorde dessutom en liten tur till Hjo en av dagarna, för att leta efter lite mer material på loppis, både sådant att krossa och saker att lägga mosaik på. Invid vår verkstad fanns en hög med takpannor som sades vara från 1800-talet och som vi fått löfte att använda oss av om vi ville, så det var vi några stycken som gjorde, men även träbitar, marksten, diverse porslin, en bricka och en spegelram fick ny beklädnad av mosaik under lägerdagarna.




Jag kunde snabbt konstatera att jag (likt de flesta, skulle jag tro) hade en mental spärr mot att slå på porslin med hammare. Den gick dock förvånansvärt snabbt att överkomma, och sedan var det faktiskt lite härligt att få krossa och förstöra. När jag fått upp ångan, drämde jag till och med hammaren i en (förvisso redan lite trasig, men ändå!) muminmugg! Hur ofta får man göra det liksom? När vi krossat föremålen till mindre bitar, klippte vi med hjälp av mosaiktång till bitar av önskad form (så gott det nu gick, det var inte alltid så enkelt) och storlek.

Vi var 7-8 personer i gruppen och det var väldigt kul att se allas olika stilar och produktionstakt. Några hann med tiotalet saker på de ungefär tre hela arbetsdagar vi hade på oss, någon en enda. Själv åstadkom jag två saker; ett fat av en tegelpanna med mosaik i form av en trädgren och en tallrik med en cykel på.



Grenen på takpannefatet lade jag på fri hand av brunt och brunmönstrat porslin och 70-talskökskaklet. Bladen består av återbrukade glasmosaikbitar från bordet jag nämnde ovan samt olika gröna porslins- och kakelbitar. Runt grenen fyllde jag sedan på med olika nyanser av vitt samt spegelbitar. Lite roligt är att ganska många av de vita porslinsbitarna är undersidan av samma tallrik som det brunblommiga i grenen. En favoritdetalj på fatet är de bladnerver, som den delvis räfflade kanten på en ljusgrön tallrik skapade. En annan är de ljusa bitarna med räfflor och bokstäver, som är undersidan av några små kakelprover.


Hjultallriken, som jag lite skämtsamt kallar den, fick jag idén till när jag, lätt besatt, låg och funderade på mosaik innan jag skulle somna. Idén om hjulen där fogmassan skulle bilda ekrar var för bra för att inte prova att utföra, så nästa morgon googlade jag fram en stiliserad cykelbild, ritade upp den på en gammal ikeatallrik med tuschpenna och sedan var det bara att sätta igång och lägga mönster. Som kontrast till småpilleriet med cykeln och för att det inte skulle ta för lång tid att slutföra, fick bakgrunden bli lite mer grovt tillyxad av olika gröna och blå bitar. Här gillar jag hjulen på cykeln och "virveln" på himlen (som jag gjorde för att liva upp bakgrunden lite) bäst.

Sammanfattningsvis väldigt trevliga dagar och en rolig teknik som jag ser fram emot att experimentera vidare med i framtiden!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails