Här kommer som utlovat bilder på sockorna till Monthly Makers oktobertema garn. De flesta färger jag kan komma på finns representerade.
lördag 31 oktober 2015
torsdag 29 oktober 2015
Monthly Makers oktober: Garn.
Oktobertemat för Monthly Makers är garn. Återigen ett brett tema som kan tolkas på många sätt och som ligger mig varmt om hjärtat. I min version blev det inte särskilt konstnärligt eller djuplodande, utan handgripligt och praktiskt.
Alla som någon gång arbetat med garn har dem, de där överblivna snuttarna och köttbullsstora nystanen som blir kvar när man avslutat sitt projekt, eftersom det aldrig går jämnt upp. De där som man (jag) inte kan med att slänga, men som inte heller räcker till något. Eller?
Häromveckan lärde jag mig av en av stickcafékamraterna hur man gör russian join och någon dag senare dök jag ner bland alla mina påbörjade sockgarnsnystan och började klippa och ryssjoina för glatta livet, tills jag hade två helt unika nystan à 35 gram, vilket är ungefär vad som går åt till en socka i min storlek.
Jag måttade lite halvnoga, typ armlängder, men man kan ju vara så noga man vill. Eftersom jag nästan bara använde självrandande garner blev nystanen, och därmed sockorna, ändå inte helt lika, och då kändes det inte så noga att det blev exakt lika långa fält av varje färg heller.
Sedan var det bara att börja sticka, från tån och upp för att kunna utnyttja hela nystanen. Sockorna är klara och precis så galet randiga som man kan tro, men p g a bristande dagsljus finns de inte på bild ännu, så jag får återkomma med det.
Totalt blev det sex olika garnkvaliteter i sockorna. Några färger av Opal och några av Fabel, lite enfärgat Regia, Trekking Tweed (som f ö är ett av de drygaste garner jag stött på; 100 g har räckt till två par vantar och två par restgarnssockor före de här), lite isfärgat och sluligen en snutt Malabrigo Sock. Och trots detta blev det bara två trådar att fästa på vardera sockan! Känner att en ny värld har öppnat sig.
Alla som någon gång arbetat med garn har dem, de där överblivna snuttarna och köttbullsstora nystanen som blir kvar när man avslutat sitt projekt, eftersom det aldrig går jämnt upp. De där som man (jag) inte kan med att slänga, men som inte heller räcker till något. Eller?
Häromveckan lärde jag mig av en av stickcafékamraterna hur man gör russian join och någon dag senare dök jag ner bland alla mina påbörjade sockgarnsnystan och började klippa och ryssjoina för glatta livet, tills jag hade två helt unika nystan à 35 gram, vilket är ungefär vad som går åt till en socka i min storlek.
Sedan var det bara att börja sticka, från tån och upp för att kunna utnyttja hela nystanen. Sockorna är klara och precis så galet randiga som man kan tro, men p g a bristande dagsljus finns de inte på bild ännu, så jag får återkomma med det.
Totalt blev det sex olika garnkvaliteter i sockorna. Några färger av Opal och några av Fabel, lite enfärgat Regia, Trekking Tweed (som f ö är ett av de drygaste garner jag stött på; 100 g har räckt till två par vantar och två par restgarnssockor före de här), lite isfärgat och sluligen en snutt Malabrigo Sock. Och trots detta blev det bara två trådar att fästa på vardera sockan! Känner att en ny värld har öppnat sig.
måndag 19 oktober 2015
Roma Mittens
Minns ni teststickningen, som jag deltog i för ett par månader sedan? Nu är vantarna klara och jag är nöjd med dem, även om jag fick gå upp i stickstorlek under arbetets gång och därmed sticka om en del.
Vantarna är fortfarande ganska små i storleken, men jag har inte särskilt stora händer, så på mig passar de bra. Ytmönstret, som är uppbyggt av räta, aviga och vridna maskor är verkligen fint, tycker jag! Garnet, som jag skrivit lite mer om här, genomgick en smärre förvandling vid tvätt och blockning - från fett och strävt till mjukt och fluffigt. Det ändrade t o m färg en smula.
Garnet är ganska ojämnt spunnet och på ett par ställen fick jag faktiskt ta av det för att undvika att behöva sticka med de allra tunnaste partierna, som nästan var som sytråd.
Vantarna är fortfarande ganska små i storleken, men jag har inte särskilt stora händer, så på mig passar de bra. Ytmönstret, som är uppbyggt av räta, aviga och vridna maskor är verkligen fint, tycker jag! Garnet, som jag skrivit lite mer om här, genomgick en smärre förvandling vid tvätt och blockning - från fett och strävt till mjukt och fluffigt. Det ändrade t o m färg en smula.
Garnet är ganska ojämnt spunnet och på ett par ställen fick jag faktiskt ta av det för att undvika att behöva sticka med de allra tunnaste partierna, som nästan var som sytråd.
Mönstret heter Roma Mittens, är designat av Matilda Kruse och kommer att säljas till förmån för organisationen Hjärta till hjärta och deras arbete för den romska befolkningen i Rumänien och Bulgarien. Mönstersläppet har blivit lite fördröjt eftersom Matilda hållit på med flytt av sitt företag, men tanken är att mönstret ska finnas till försäljning i slutet av oktober. Jag återkommer såklart med information om när och var det kan köpas!
söndag 11 oktober 2015
Zippy top.
När läsarna börjar efterlysa en i kommentarerna, då är det hög tid för ett nytt inlägg! Av olika skäl har jag legat lite lågt senaste veckorna, men jag stickar för fullt och har flera färdigsydda saker liggande obloggade. En av anledningarna till tystnaden är faktiskt att jag väntat på fotohjälp för några av dessa färdiga projekt.
Igår hjälpte min kompis Anna till att ta bilder på min första Zippy top! Första, ja, för det kommer nog att sys fler, när jag nu ändå köpt mönstret. Inspirationen hittade jag hos Clara, som sytt flera stycken.
Som sagt kommer jag nog att sy fler toppar av det här slaget, men nästa gör jag en storlek mindre. Den här är nästan onödigt ledig i passformen, fast den är onekligen bekväm.
Igår hjälpte min kompis Anna till att ta bilder på min första Zippy top! Första, ja, för det kommer nog att sys fler, när jag nu ändå köpt mönstret. Inspirationen hittade jag hos Clara, som sytt flera stycken.
Mönstret är egentligen konstruerat för vävt tyg, men jag tror inte att en vid och helt rak topp utan bystinsnitt eller någonting skulle bli så klädsam på mig, så tills jag får tid och ork att sätta mig in i det här med fba (full bust adjustment, en metod att anpassa mönster till en större byst än b-kupa, som de flesta mönster är konstruerade för) fick det bli trikå.
Tyget är en rätt smalrandig jersey i ljusblått och brunt, som räckte precis, så när som på till infodringen i halsen, så den fick jag göra i ett annat tyg.
Blixtlåsdetaljen i nacken fyller ingen praktisk funktion. Det är inga som helst problem att få halsringningen över huvudet (och då är infodringen ändå sydd i vävt tyg), men jag tyckte att den var fin och valde att göra den ändå. Ett neongult blixtlås fick det bli, en lagom missmatchning. Eftersom jag också hade passpoalband i liknande färg hemma använde jag det till att fålla ärmarna med, och slutligen sydde jag alla stickningar med neongul tråd.
Tyget är en rätt smalrandig jersey i ljusblått och brunt, som räckte precis, så när som på till infodringen i halsen, så den fick jag göra i ett annat tyg.
Blixtlåsdetaljen i nacken fyller ingen praktisk funktion. Det är inga som helst problem att få halsringningen över huvudet (och då är infodringen ändå sydd i vävt tyg), men jag tyckte att den var fin och valde att göra den ändå. Ett neongult blixtlås fick det bli, en lagom missmatchning. Eftersom jag också hade passpoalband i liknande färg hemma använde jag det till att fålla ärmarna med, och slutligen sydde jag alla stickningar med neongul tråd.
Som sagt kommer jag nog att sy fler toppar av det här slaget, men nästa gör jag en storlek mindre. Den här är nästan onödigt ledig i passformen, fast den är onekligen bekväm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)