Gudrun III.

För halvannat år sedan, när jag stickade mina första par Gudrun-vantar, frågade en f d arbetskamrat hur mycket jag skulle ta för att sticka ett par regnbågsfärgade/svarta åt henne. Jag vill helst inte sticka mot betalning, eftersom det går alldeles för långsamt för att man någonsin skulle kunna ta rimligt betalt, men däremot stickar jag gärna och ger bort (åtminstone till folk som vet att uppskatta det....). Och när nu nämnda kollega fyllde 40 för ett tag sedan, så passade det ju bra att sticka henne ett par Gudrun.
Det regnbågsfärgade garnet är Opal sockgarn, det svarta är Frost. Jag har stickat på stickor 2,5 mm precis som med mina tidigare Gudrun-vantar, men något måste ha hänt med min stickfasthet, för de här vantarna kändes större än de andra. Den som har gott minne kanske också drar sig till minnes att det första och andra paret också skiljde sig åt i storlek, trots att jag stickade dem direkt efter varandra. Kanske är det helt enkelt så att Gudrun är lite av en motvalls kärring?

Trots att jag hade gott om tid på mig att fota vantarna innan överlämnandet skulle ske, blev det till sist en panikfotografering, med mobilkameran, i lysrörsupplyst novembermorgonsmörker, inne på mitt rum på jobbet, med en annan kollega blixtinkallad som modell. Finn fem fel, liksom. Desto roligare var det då att stickdesignern Anna Maltz, @sweaterspotter på Instagram, när hon efter det amerikanska presidentvalet bestämt sig för att sticka ett par Gudrun, hittade min bild och delade den på sitt instagramkonto (med hänvisning till mig), där den fick massor av likes och fina kommentarer.

Jag lämnade paketet via ett ombud, så jag var inte med när det packades upp, men jag fick ett mail från mottagaren som skrev att hon blivit så glad att hon börjat gråta när hon såg vantarna, så uppskattade blev de i alla fall!