Jag som har sagt så länge att jag inte pallar fler sociala medier. Men så blev det dags att pensionera den gamla telefonen och helt plötsligt fann jag mig själv nedladdande Instagram-appen på den nya. Så nu provar jag det här och ni får gärna följa med. Sök på tygochotyg, så hittar ni mig.
Lite kul var det att nästan genast hitta en tråd där jag var nämnd och där Ulrika skrivit och undrat varför inte jag var med på Instagram. Sådant gör ju att man känner sig välkommen!
Och jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att inte bloggen ska komma i andra hand. Det är nämligen en annan starkt bidragande orsak till att jag tvekat inför Instagram; att så många mer eller mindre verkar överge sina bloggar till förmån för det.
Du är modig! Jag vågar inte ;-)
SvaraRaderaKänns som jag är sist om att inte ha instagram nu!
Haha! Jo, det var några bloggare vi saknade, jag, Jessica, Elin och Malin. Och du var en av dem! Kul att du är där nu. Visst stämmer det att många bloggare liksom segar ut med bloggarna när man har Instagram. Plötsligt känns det som att så mycket blir sagt och visat att man liksom inte mäktar med bloggen. Mina egna krav på vad som känns bra att skriva om på bloggen har höjts. För några år sedan, eller precis där i början, kunde jag skriva om nästan vad som helst. När jag kollar på gamla inlägg nu kan jag tänka: men varför skrev jag det här? Men det känns lite trist att det ska kännas så, att man liksom måste få till något vettigt för att skriva, istället för att bara skriva. Känner själv att jag segat ur med min blogg men vill absolut inte att den ska dö. Och tycker själv att vissa bloggar jag läser också har segat ur, eller kanske rent av dött. Jag läser ungefär lika många bloggar nu som innan Instagram. Tyvärr har jag blivit lite för lat för att kommentera. Det ska jag försöka bättra mig med!
SvaraRaderaI varje fall: Väldigt kul att du är med nu!
Det dröjer nog länge innan jag skaffar instagram. Eller en smartphone för den delen 8) Hoppas du inte slutar blogga bara!
SvaraRadera