Att vara sin egen House Doctor.

Är det något pysselmoment som jag verkligen drar mig för, så är det att sätta i öljetter. Tycker att det är hemskt svårt att få det bra och mer än en gång har jag misslyckats med ett stort fult hål som konsekvens. Jag vet att det finns verktyg, men de som ser ut att vara något att ha kostar flera hundra. SÅ mycket öljetter använder jag ju inte att jag tycker att det känns värt de pengarna.
Detsamma kan sägas om sådana där lådor från House Doctor som syntes överallt ett tag. Snygga, visst, men inte flera hundra kronor snygga. Ända sedan jag såg dem första gången har jag tänkt att man kunde göra sådana själv. Driftigare personer än jag har t o m redan både gjort och bloggat om det.

Kanske är det öljettproblemet som gjort att jag skjutit så länge på detta projekt. Nu har det blivit av i alla fall. Jag håller på med ett rensnings- och förvarings-/organiseringsprojekt modell större hemma och behövde några förvaringslådor, så då tyckte jag att det var lika bra att passa på och pimpa ett par skokartonger som jag burit hem från soprummet på jobbet för en massa månader sedan.
I samband med att jag skulle klä lådorna med tapet fick jag en uppenbarelse: dubbelhäftande tejp! Så himla mycket smidigare än att hålla på och kladda med lim! Inga bubblor i pappret blir det heller. Men det ska vara den rejälare sorten, sådan som man har till golvmatta t ex, inte den klena genomskinliga varianten.

När det kom till öljettsättandet var jag förstås lite rädd att jag skulle förstöra lådorna, men den här gången gick det faktiskt bra. När jag sedan såg en bild på originallådorna så har ju de två öljetter - kanske var det mitt undermedvetna som justerat min inre bild av lådorna så att det bara skulle behövas en öljett till vardera?
Till resåröglorna tog jag en bit resårband som kom med på köpet när jag köpte snörstopp till babynestet på second hand (jag har ju sagt att jag sparar på allt. Och om ni inte redan har förstått det så menar jag verkligen ALLT...). Knapparna har jag klätt själv och fäst med ståltråd och en liten knapp på insidan lådan, för att inte ståltråden ska äta sig igenom kartongen.

Som en bonus upptäckte jag att lådorna matchade en loppisfyndad pappersklädd träask som jag redan hade. Och ekorren, också från loppis, har ingenting alls med saken att göra utan fick vara med bara för att den är söt.