Vem har sagt att det ska vara lätt?

Den hängde där i skyltfönstret på Kupan en dag i somras, min nya taklampa. När jag gick in visade det sig dessutom att den var på halva priset. 15 kronor fick jag ge för denna ljuva mix av pressglas, koppar och trä. När jag tog isär lampan och skulle rengöra den, så visade det sig att koppardelen inte var särskilt gedigen, så att säga, och färgen föll av i stora sjok. Nåja, för 15 kronor är det ju helt ok att få lägga ner lite omsorg på saker, så jag spraymålade metalldelen med ny kopparfärg. Och så bytte jag lamphållaren eftersom den gamla såg misstänkt illa medfaren ut.

Glad i hågen skulle jag sedan hänga upp den fina lampan i hallen. Det var bara det att när jag skruvat ner den befintliga armaturen, så möttes jag inte av det takuttag jag förväntat mig, utan ett gapande hål med två utstickande sladdar till vilka den gamla lampan varit direktkopplad.
Jaha, men jag bor ju ändå i hyresrätt. Bara att felanmäla, alltså. Trodde jag. Felanmälan gör man nämligen på nätet och givetvis hade jag glömt mitt lösenord. Ett nytt skickades - till min jobbmail, som jag p g a föreläsningsdag + helg inte kom åt på tre dagar. Till bostadsbolagets fördel ska dock sägas, att jag redan dagen efter att jag till slut lyckats felanmäla, kom hem och hittade ett uttag i halltaket!
Då var det bara att byta stickproppen också, för den gamla passade inte i det nya uttaget. Som genom en guds försyn hade jag faktiskt en passande hemma, så det var rentav ganska snabbt fixat. Och så kom lampan upp till slut. Vem har sagt att det ska vara lätt?

Och som en perfekt final på historien lade naturligtvis kamerabatteriet av när jag skulle fota lampan på sin nya plats och när det väl var laddat blev det ganska dåliga bilder, sådär som det gärna blir i ett fönsterlöst rum framåt kvällen. Men fin är den, lampan!