Malung-KAL.

På mitt stickcafé hade vi, för andra året i rad, en knit-along på vårvintern. Ifjol stickade vi ju Gudrun tillsammans och den här gången blev det vanten Malung av Solveig Larsson. Jag var nog egentligen inte så himla sugen på de här vantarna, men föll för grupptrycket och stickade dem ändå. De färdiga vantarna är jag nöjd med, men själva stickningen kändes rätt seg och tråkig och jag stickade klart dem mest av något slags pliktkänsla. De andra vantarna som jag stickat ur Solveigs vantbok var mycket roligare.

Egentligen börjar mönstret med sex enfärgade varv innan man börjar blommönstret. Jag gjorde istället en lettisk fläta och en liten bit ränder i starten på mina vantar, så att det inte skulle bli för korta skaft. Det visade sig vara lite överflödigt, för de färdiga vantarna blev rejält långa, men hellre det än för korta, jag hatar när det blir en glipa mellan jackan och vantarna. Efter moget övervägande valkade jag dem i tvättmaskinen och de krympte en del, så i slutändan blev längden ganska lagom.

Garnet är tvåtrådig ull; det vita hade jag själv hemma, det rostfärgade är växtfärgat garn som jag fick av min bror, som i sin tur fått det från en av sina kollegor och det blå är Kampes från mammas garnförråd.

Givetvis var jag tvungen att föreviga vantarna på ett ståndsmässigt sätt när jag ändå var i Malung på midsommar (se översta bilden)! Om man vill se de andras vantar kan man göra det under #malungkal på instagram.