Tre små kalsonger.

Detta är tre par små boxershorts som jag sydde åt Frallan i början av sommaren. Mönstret kommer från boken Heilt Spesiell - Sy till liten og stor av Kristin Thorsnes, som jag lånade av en kollega.

Det är otippat roligt att sy små kalsonger faktiskt. De blir oerhört gulliga och dessutom är det ett bra sätt att använda upp rester, eftersom det räcker med rätt små bitar. 

Eftersom det inte går att sy täcksöm på min overlockmaskin, har jag sytt ihop bitarna aviga mot aviga med vanliga overlocksömmar och sedan stickat ner sömmarna med raksöm, för att det ska bli slätt på insidan. Sedan jag sydde dessa har jag lärt mig göra flatlocksöm, så nästa gång provar jag nog det istället.

Så mycket Danmark, så lite tid.

Efter att ha tittat på den danska tv-serien Badhotellet, fick jag för mig att jag måste åka till norra Jylland, där serien utspelar sig. Sedermera har jag dock läst mig till att den till största delen är inspelad i en studio på Sjælland, så mycket för den reseinspirationen....

Hur som helst lyckades jag få en kompis att också gå igång på tanken om en danmarksresa. Våra semestrar överlappade dock inte varandra särskilt mycket, så vi kunde bara vara borta fyra dagar, varav nästan två gick åt till att resa, så en kväll och två hela dagar på plats i Danmark (företrädesvis i Skagen) hade vi till vårt förfogande. Hur mycket hinner man då uppleva? Jo, men en hel del faktiskt!

Vi har vandrat åtskilliga kilometer i sand, cyklat ännu fler och kört bil på stranden (för att inte tala om det här med att köra ombord bilen på en färja, som vi hade lite svårt att förstå hur vi kunde tillåtas göra utan att det var några vuxna med!). Vi har badat två gånger och doppat fötterna mest hela tiden. Vi har ätit smørrebrød under ett parasoll, räkor på balkongen, panini vid en väderkvarn, chips i bilen och kvällmacka i sängarna. Vi har upplevt det omtalade ljuset och tavlorna som det inpirerade skagenmålarna till för hundra år sedan. Vi har plockat mängder av sten och fått sand överallt. Vi har sett en röd måne stiga över Kattegat och en ännu rödare sol gå ner över Vesterhavet. Vi har varit uppe i ett vattentorn och en fyr. Vi har pratat massor av låtsasdanska och sjungit med till sista-tryckaren-på-högstadiediscot-låtar på bilradion. Vi har kort sagt haft det jäkligt bra!

Jag har såklart fotat hur mycket som helst, men för att ni inte ska bli helt trötta i ögonen har jag bakat ihop fotona till lite kollage. Det kanske kommer ännu fler bilder en annan dag, om andan faller på, annars finns det på instagram (@tygochotyg heter jag där också).

Som sagt, att gå i sand var något av ett tema för resan. Bilderna ovan är från (1) Gamla Skagen, (2) Sönderstrand i Skagen, (3) Rubjerg Knude och (4) Råbjerg Mile.

Fyren vid Rubjerg Knude, där bilderna ovan är tagna, var verkligen en häftig plats. Fyren är belägen mellan Lønstrup och Løkken på västra Nordjylland, och precis intill den stupar sanddynerna brant ner mot havsstranden. Man räknar med att också själva fyren kommer att störta ner i havet inom några år, så den som vill uppleva den har inte all tid i världen. Jag är rätt höjdrädd och att klättra uppför fyrens spiraltrappor av perforerad plåt var det läskigaste jag gjort på länge, men den fantastiska utsikten över kusten och det för dagen solglittrande Vesterhavet var faktiskt värd nära döden-upplevelsen.

Fler bilder från Skagen, närmare bestämt Sønderstrand (1 och 4) och Grenen (2 och 3). Vi hade lyckats pricka in årets mest turistrika vecka i Skagen, med, enligt damerna som vi hyrde rum av, omkring 50 000 turister/dag och det märktes framför allt vid Grenen, men så finns det ju inte heller så många platser på jorden där man kan stå med ett ben i vardera havet.

Och så ytterligare några bilder från Skagen, där vi gick runt och stönade och väste mest hela tiden över hur vackert det var och fotade över folks staket som ena andra knäppisar. Den sista bilden är tagen från Skagens vattentorn och där ser man huset vi bodde i, längs vänsterkanten i mitten av bilden.

Malung-KAL.

På mitt stickcafé hade vi, för andra året i rad, en knit-along på vårvintern. Ifjol stickade vi ju Gudrun tillsammans och den här gången blev det vanten Malung av Solveig Larsson. Jag var nog egentligen inte så himla sugen på de här vantarna, men föll för grupptrycket och stickade dem ändå. De färdiga vantarna är jag nöjd med, men själva stickningen kändes rätt seg och tråkig och jag stickade klart dem mest av något slags pliktkänsla. De andra vantarna som jag stickat ur Solveigs vantbok var mycket roligare.

Egentligen börjar mönstret med sex enfärgade varv innan man börjar blommönstret. Jag gjorde istället en lettisk fläta och en liten bit ränder i starten på mina vantar, så att det inte skulle bli för korta skaft. Det visade sig vara lite överflödigt, för de färdiga vantarna blev rejält långa, men hellre det än för korta, jag hatar när det blir en glipa mellan jackan och vantarna. Efter moget övervägande valkade jag dem i tvättmaskinen och de krympte en del, så i slutändan blev längden ganska lagom.

Garnet är tvåtrådig ull; det vita hade jag själv hemma, det rostfärgade är växtfärgat garn som jag fick av min bror, som i sin tur fått det från en av sina kollegor och det blå är Kampes från mammas garnförråd.

Givetvis var jag tvungen att föreviga vantarna på ett ståndsmässigt sätt när jag ändå var i Malung på midsommar (se översta bilden)! Om man vill se de andras vantar kan man göra det under #malungkal på instagram.

På stickorna.

Efter att nästan hela våren ha hållit mig till ett stickprojekt i taget (vilket egentligen är emot min natur) har jag nu två semesterstickningar på gång.

Den ena är sjalen Annisa Wrap, som jag stickar i ljusgrått och spräckligt garn från Stranded Dyeworks  och svart Schoppel-Wolle Finest.

Projekt nummer två är ett par Villiviini i grönt Zauberball och gult Onion sock, med inspiration från en av stickcafékompisarna som just stickat ett par sådana. Bra tillfälle att träna på intarsiastickning, som jag aldrig provat förut!

Sybingo.

Jag hittade en så rolig grej häromdagen - ett sybingo! Perfekt för mig som självfallet planerat en massa handarbetsprojekt för semestern. Faktum är att jag redan har kryss i ett par rutor.

Sybingon (-bingot? Känns mer naturligt att kalla det bingon i bestämd form, men då borde det ju också heta "en bingo", vilket för mig känns helt fel. Ja ja, hur som helst...) pågår under juli och augusti. Läs mer om hur det går till här!

Till en pytteliten från en (tydligen) jättegammal.

För en vecka sedan fick jag ett litet kusinbarn. Givetvis tog jag tillfället i akt att sy lite pyttekläder! En body och ett par byxor blev det.

Medan jag satt vid symaskinen, gick det plötsligt upp för mig att jag faktiskt brukade sy till den nyblivna pappan, alltså min kusin, när HAN var bebis. Herregud, åldersnojan! Han är inte ens någon exceptionellt ung förälder, han är snart 25 liksom.

Båda plaggen är sydda efter mönster ur Ottobre 1/2016. Tygerna till bodyn är från Stoff&Stil och byxtyget är köpt på Rosa Huset. All rekvisita är loppisfynd från leksakslådan här hemma.

I väntan på regn.

Jag är inte riktigt spetsstickningstypen. Eller jo, det är rätt kul att sticka och jag kan tycka att spetsstickade sjalar är jättefina, men många av dem känns bara inte som min stil. Men när jag hittade sjalen Waiting for rain på Ravelry, kände jag att den här spetsen skulle jag nog kunna tolerera.
Sjalen blev färdig i början av april, men det var först under midsommarhelgen som den fastnade på bild.

Sjalen är mestadels rätstickad, och på några ställen stickar man ett spetsdiagram med förkortade varv, så att det blir som revor i rätstickningen där spetsmönstret tittar fram. Snyggt och lite annorlunda!

Jag har sett att en del som stickat sjalen valt melerade garner, men jag tycker absolut att den gör sig bäst i ett enfärgat. Jag valde ett sockgarn, Artesano Definition, i en fin mörkgrön nyans som heter Crocodile. Garnet innehåller 75% ull och 25% polyamid, som de flesta sockgarner. Jag är överraskad över hur mjukt och skönt det blev, i synnerhet efter tvätt och blockning.

Jag bär inte så ofta sjalar draperade över axlarna, utan föredrar att linda dem runt halsen och den här blev perfekt i storlek för att bära på det sättet; man kan ha den ett varv om halsen utan att snibbarna blir för långa och hänger ner, men det går bra att linda den två varv också, utan att den lindar upp sig själv. Nöjd!