Blåvitt.

När jag vävt min sovrumsmatta, som jag visade för ett par månader sedan, hade jag en bit kvar av varpen, som räckte till ännu en matta. Jag passade på att väva upp en massa blå mattrasor som jag av outgrundlig anledning köpt på mig - blått är inte en färg jag använder speciellt ofta.

Som synes gjorde jag ränderna på den här mattan lite olika breda, så rutningen blev en annan. Den är också lite kortare än den brungröna mattan - ungefär 170-180 cm har jag för mig att den blev. Jag tycker att ruteffekten som den svarta respektive vita varpen ger kommer fram nästan ännu bättre här än på den brungröna mattan.

När jag tagit ner väven gav jag bort den blå mattan till mina föräldrar och nu ligger den i deras sovrum. Min mamma fick nöjet att kanta mattan med tyg, fast det var jag som bestämde vilket tyg - ett vitt med röda prickar.

Inflyttningspresent.

I torsdags hade Sara bjudit in till inflyttningsfest i sin lilla bostad, som nu börjar bli färdig. Det var länge sedan alla vi som varit med i studiecirkeln träffats samtidigt, så det var himla roligt att ses allihop igen och vi hade en jättetrevlig kväll med discobelysning, ekologiskt vin, vegetariska snittar samt lite annat tilltugg och många glada skratt.
Jag hade med mig en väggförvaring med grytlappsfickor som inflyttningspresent. Tyckte att det kunde vara lämpligt med vägghängd förvaring i det lilla hemmet.

Jag använde en kökshandduk med ränder i flera olika färger och valde grytlappar utifrån färgerna på handduken. För att den inte ska säcka ihop när man stoppar saker i fickorna sydde jag en kanal i överkanten och satte i en rundstav. Hanken som redan satt på handduken blev upphängningsögla. Häpp!

Uppdatering: Eftersom flera av er kommenterat att det är en sådan bra idé, kanske det är på sin plats att nämna att jag inte kommit på den själv, utan hittat förlagan i boken Textilt återbruk av Malin Lindström. Rätt ska vara rätt!

Uppdatering 2: Jennie har lagt upp några bilder från själva inflyttningsfesten på sin blogg, om det är någon som är nyfiken på hur vi hade det.

Vinnarna.

Nu har jag dragit vinnarna i tävlingen och den här gången var det Henrietta, Zara och Ulrika som hade turen med sig. Grattis till er!

String-plagiat.

I våras läste jag hos Kurbits om företaget Stringlampan. Så himla snygga lampor! Plötsligt visste jag vad jag skulle göra med en loppisfyndad lampskärmsstomme som låg i ett skåp och som jag planerat att klä med tyg. Simsalabim - en egen stringlampa till sisådär en tiondel av priset. (Missförstå mig inte - jag betalar gärna för hantverk, men jag är inte beredd att betala över tusen kronor för något som jag med en rimlig arbetsinsats kan göra själv.)

Jag är nöjd med beslutet att måla stommen svart, tycker faktiskt att det blev ännu snyggare än de vita stommarna som originalen har. Det hade kanske varit roligare med plastband i någon annan färg, men jag var rädd att det skulle "stjäla" för mycket ljus.

Stringlampan har förresten döpt sina lampor till fulsnygga tant- och farbrornamn av den typ som jag gillar - Valter, Greta, Dagmar och Eskil för att bara nämna några exempel. Jag tror kanske att min lampa också måste få ett schysst namn. Frågan är bara vilket?

Sista chansen.

När månaden är slut, är tävlingen slut.

För två år sedan idag...

... var jag här. Det var en märklig upplevelse att gå omkring i solskenet, bland de egentligen ganska vackra gamla tegelbyggnaderna och tänka på det fruktansvärda och obegripliga som ägt rum här och som en del människor redan tycks ha glömt, trots att det historiskt sett inte alls var länge sedan.

Dagen vi var där var en söndag och det sades att det därför var få besökare jämfört med andra dagar. Det var dock ändå en hel del turister där (även om det på just de här bilderna ser ut att vara helt folktomt).
Man fick inte gå omkring själv, utan i små grupper, var och en ledda av sin guide. Alla besökare fick ha en mottagare och hörlurar på sig, i vilka man hörde sin grupps guide, för att det skulle vara tyst och stilla och man inte skulle störa varandra.
Det känns bra att ha varit där, även om det var tunga timmar både medan vi vandrade runt och efteråt när man skulle smälta alltsammans. Jag önskar att alla hade möjlighet att komma dit. Rädslan inför det främmande är farlig och vi får aldrig, aldrig glömma vad den kan leda till.

Färgglädje.

Jag hittade en stor burk med kritor, färgpennor, vanliga blyertspennor och några penslar för en tjuga på Myrorna förra veckan. I lördags morse under Melodikrysset pillrade jag av pappret från alla kritorna (det är ungefär så mycket simultanförmåga jag besitter).
Tanken är att jag ska stöpa om dem till något liknande det här så småningom. Tills vidare förvarar jag dem i min, för ändamålet väldigt lämpliga, bokstavsask som jag köpte på Granit häromdagen när jag var i Uppsala. Färgpennorna tar jag med till jobbet.