Andrum.

Jag har stickat en tröja! Breathing Space heter mönstret, som är gjort av Veera Välimäki. Det är en raglantröja, som stickas uppifrån och ner. Frånsett ett antal förkortade varv i nacken och på livet där man måste sticka fram och tillbaka, är det bara rundstickning. Nästan ingen montering och inte överdrivet många trådar att fästa, eftersom ränderna är så pass smala att man inte behöver ha av garnet mellan dem. De förkortade varven på livet gör att tröjan blir asymmetrisk. Modellen är ganska ledig, och jag gissar att det är det som inspirerat till namnet. Plats att släppa ut magen och andas, liksom.

Tröjan ska stickas i det som brukar kallas fingering weight, ungefär samma grovlek som tunt sockgarn. Jag valde att göra den i Supersoft från Magasin Duett, som jag köpte på Fårfesten i Kil i början av mars. Hade beslutsångest deluxe när jag skulle välja två av de drygt 60(!) färger som Magasin Duett saluför, men till sist blev det den här turkos/gröna, som jag tror heter Kingfisher (garnet säljs uppnystat från koner och har således ingen banderoll och dumt nog glömde jag att fråga) och den ljust beige som heter Almond.
Det var min första bekantskap med det här garnet, men jag har hört mycket om hur det ändrar karaktär efter tvätt. Även om jag tyckte garnet var trevligt att jobba med från början var alltså förväntningarna inför denna metamorfos höga när trådarna var fästa och det var dags för tröjan att bada. Så pass höga att jag glömde att fota ytan före, som jag hade tänkt göra för jämförelse, och så pass höga att jag kostade på mig att vara den där grannen man hatar och slänga in tröjan i tvättmaskinen för centrifugering klockan kvart i elva på kvällen, efter att ha tvättat upp den. Nåväl. Som utlovat försvann all spinnoljan och efterlämnade en mjuk och lite luddig yta.

Jag provade tröjan i fuktigt tillstånd och kunde konstatera att den nog inte behövde någon blockning, så jag bredde bara ut den på torkställningen över natten. Jag har jiddrat lite med storleken, brydde mig inte om att göra någon provlapp eftersom uppifrån och ner-konstruktionen möjliggör provande efter vägen. Först blev den alldeles för stor, så jag repade upp till armhålorna och fortsatte därifrån med maskantalet för en storlek mindre. Kanske att jag med facit i hand skulle ha repat några varv till, så att hela tröjan blivit i samma storlek, för den är något stor över axlarna och övre delen av bröstkorgen, men inte så att det stör. Andra ändringar jag gjort är att sticka några extra ränder över bysten, eftersom jag är ganska storbystad och inte ville att de förkortade varven skulle hamna för högt upp, och att sticka några extra ljusa ränder innan jag övergick till endast bottenfärgen i nederkanten av tröjan.
Tycker att passformen i slutändan blev riktigt bra och tröjan känns användbar, vardagsfin och tunn, men ändå varm. Den blev färdig för några veckor sedan, så den har varit perfekt att ha under vårjackan de där morgnarna när det bara varit någon plusgrad ute.