Sista, första och minsta.

Nä, men om man skulle ta och sparka igång bloggåret 2015? Jag har firat in det nya året med en magsjuka, tätt följd av en urinvägsinfektion, så orken har varit begränsad och humöret inte på topp, kan man väl säga. Men nu är jag piggare (så pigg man nu är i mitten av januari) så nu kan det väl vara dags.

De som läst med ett tag, minns kanske att jag sydde en waldorfdocka till Lilla A julen för tre år sedan. Eftersom min mamma sydde waldorfdockor åt mig och min bror som vi fick i julklapp den andra julen vi fanns till, och jag gjorde detsamma till Lilla A, måste naturligtvis Frallan också få en! Dock var den inte riktigt färdig till jul, utan den blev 2014 års sista och 2015 års första alster.

Den här gången valde jag att göra en s k overalldocka med fastsittande kläder, dels för att bespara mig själv lite arbete och dels för att jag tänkte att Frallan nog ändå är för liten för att ha någon glädje av att kunna klä av och på dockan. Halsduken (årets första och förmodligen minsta stickprojekt!) går dock att ta av.
Jag använde inte något specifikt mönster till dockan, men jag har utgått från beskrivningarna i boken Lek med mjuka dockor av Karin Neuschütz, som jag långtidslånat av mamma, men hade turen att hitta ett eget exemplar av på loppis för en guldpeng i höstas.

Jag började med att göra ett innerhuvud av ett par gamla strumpor (ja, ett par, fick köra med dubbla lager eftersom det var hål i båda) som jag fyllde med ett litet ullgarnsnystan och kardad ull. Sedan band jag av med bomullssnöre för en finare huvudform och klädde huvudet med hudfärgad trikå. Därefter tog det riktigt tidsödande arbetet vid; håret! Ett tunt underhår och därefter sydde jag öglor, som jag knöt fast och sedan klippte upp, över hela huvudet. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag kanske skulle ha valt ett grövre garn, så att det gått lite snabbare, men det blev i alla fall väldigt fint, om jag får säga det själv! Och det sitter bra, vilket ju är fördelaktigt när dockan ska hanteras av en 1½-åring.

Kroppen konstruerade jag och sydde utifrån huvudets storlek. Dockan ska ju ha samma proportioner som ett litet barn, så huvudet ska utgöra ungefär en fjärdedel av kroppens storlek. Överkroppen/tröjan består av en kasserad tunika och underkroppen/byxorna av manchester från Kupan. Plaggen är hopsydda på maskin vid byxans linning och så lämnade jag en bit av innerbenssömmen öppen, så att jag kunde stoppa kroppen.
Det var lite svårt att få bra fason på kroppen tyckte jag. Det gick liksom inte att pressa överkroppen full med ull, för då såg dockan ut som He-man eller någon annan bodybuildad superhjälte, med bred bringa och armarna stående rakt ut åt sidorna. Jag försökte istället att stoppa upp magen och rumpan lite extra och tycker att det blev rätt bra till slut.

När dockan var klar (och jag orkade sitta upp igen efter magsjukan) stickade jag en liten röd halsduk till den. Kanske får den även någon kofta eller så framöver, vem vet.

Om man ska se någon fördel med en massa sjuktimmar i soffan, skulle det väl vara tid att fundera över nya kreativa projekt och i mån av ork möjlighet att påbörja desamma. Jag har två nya stickningar på gång, till exempel. Mer om det en annan dag.