Den här sjalen är nog det största vansinnesprojektet jag gett mig på inom stickning, om inte någonsin, så åtminstone under överskådlig tid. En stickad palestinasjal. Jag hittade bilder på sjalen någon gång i somras tror jag. Just nu minns jag inte om det var på Ravelry eller på Instagram. I vilket fall som helst fick jag habegär direkt!
Eftersom det inte gick att köpa mönstret för sig, fick jag helt sonika skicka efter boken där det ingick. Eller bok och bok, det är mer av ett häfte egentligen. Lite desperat kan det tyckas att punga ut med drygt 100 danska kronor för att komma över ett sjalmönster, men eftersom det fanns flera sjalar i boken som jag kan tänka mig att sticka, kändes det ändå ekonomiskt försvarbart. I höstas när jag var på Syfestivalen köpte jag garn (ljusgrått och svart Isagers Alpacka 1) till sjalen.
Det vansinniga med projektet var att sjalen, enligt boken, ska stickas fram och tillbaka. Jag har sett att flera som gjort den har stickat runt och steekat (som det heter på god sticksvengelska, alltså klippt upp) för att undgå att behöva sticka aviga varv i 500-maskorsklassen med två färger och dubbelt garn. Ja, ni hör ju.... Det borde jag, med facit i hand, kanske ha tagit till mig av, men icke.
Efter några aviga 500-maskorsvarv där jag försökt sticka med två färger samtidigt och det blev extremt ojämnt och fult, fick jag bita i det sura äpplet. Jag repade upp och övergick till att sticka avigvarven två gånger, först med den mörka färgen (då lyfte jag alla maskor som skulle vara ljusa) och sedan vice versa med den ljusa färgen. Det var precis så tidsödande som det låter, men tack vare ett tydligt och regelbundet mönster var det inte särskilt svårt, bara långsamt. Och det blev mycket bättre, jämnare och snyggare, så det var värt den extra tiden.
För att få raka kanter vid blockningen, testade jag blockningsvajrar, som en stickcafévännerna var bussig och lånade ut. Funkade klockrent! Tyvärr rullar sig kanterna en aning ändå, men inte värre än att jag kan leva med det. Efter blockningen tillverkade jag tre tofsar (eller kvaster, som det tydligen heter på danska, fniss) och satte i hörnen, allt enligt beskrivningen.
Vansinnesprojekt eller ej, jag är i alla fall sjukt nöjd med denna sjal och har använt den varje dag sedan den blev färdig. Därmed känns det ju också värt jobbet med de långa aviga tvåfärgade varven, men jag kommer nog inte att sticka någon mer sjal på samma sätt.... Alpacka kan ju vara lite stickigt, men den är mjuk och skön och varm som attan. Och snygg. Kan inte bli bättre, ju!
Roligt var också att sjalen blev uppmärksammad och omnämnd i podden Stickkontakt för några veckor sedan. Jag skrattade gott åt att en av poddpratarna (Lina) bekände att hon stalkat mig på Ravelry och Instagram efter att jag lagt upp bilder på sjalen under stickningens gång.
Men så fin! Och vilket tålamod du har! Jag tror nog aldrig att jag hade orkat sticka samma varv två gånger om med en färg i taget :P
SvaraRadera