Troschock och ketchupeffekt.

Under lång tid har jag tittat avundsjukt åt de trosor som jag sett andra bloggare sy och efter en lång startsträcka på typ ett år eller så gjorde jag i somras slag i saken och prövade att sy egna.
Mönstret konstruerade jag själv, genom att klippa sönder ett par bekväma men uttjänta trosor och rita av. Sedan sydde jag ett provpar, som faktiskt blev bättre än jag vågat hoppas på, och efter bara någon mindre justering av provmodellen och mönstret tror jag att jag redan kommit fram till det, för mig, ultimata trosmönstret. Ni får dock nöja er med att se dem utan mig i, några rumpbilder känner jag inte för att visa.

Som det så ofta blir, åtminstone för mig, tog det alltså extremt lång tid att komma till skott med det här projektet, men när jag väl började kickade ketchupeffekten in, och nu har jag sytt närmare 15 par (och följaktligen rensat ut rejält i troslådan). Tyvärr blev bilderna jag tog på alla trosorna ganska mörka och dåliga, men de flesta par jag sytt är alltså olika. Tygerna är en blandning av restbitar, sådant jag hade hemma och nyköp. Jag har lärt mig att 40 cm på full bredd räcker till två par trosor, förutsatt att det är ett mönster som går att "vända upp och ner", så att man kan lägga mönsterdelarna åt olika håll för att få så lite spill som möjligt. En annan lärdom är att vikresår är det smidigaste och lättaste att få snyggt (har provat "enkel" spetsresår på ett av paren också, men det blev inte lika bra). Ytterligare ett alternativ skulle ju vara att sy resårkanaler, men det har jag inte provat ännu.
Väldigt rolig och användbar sömnad är det i alla fall! Förutom att de är hemskt sköna är det kul med vetskapen om att man har snygga egensydda trosor på sig. Det kommer att bli ännu fler; jag behöver ju enfärgade också, som funkar bättre under landstingets rätt genomskinliga vita brallor som jag tillbringar en stor del av arbetstiden i.