Grace, utan hood men med en touch av Afrika.

För snart två månader sedan sydde jag den här tröjan, och med tanke på hur mycket jag faktiskt använt den är det ju nästan löjligt att det tagit så lång tid att få den med på bild. Häromveckan när jag var i Göteborg tog i alla fall min kompis ett foto av mig i tröjan. (Tack L för lånet av bild!)

Tröjan är den första av två som jag sytt efter mönstret Grace Hoodie ur boken Sy! Urban Collection, som jag ju recenserade för ett tag sedan. Jag lade dock till några centimeter på bredden och kanske en decimeter på längden, eftersom jag ville ha den lite oversize. Jag valde helt enkelt att lägga mönsterdelarna till fram- och baksida ett par centimeter från vikt kant, istället för direkt mot. Det gjorde förstås också att halsringningen blev vidare, men jag gillar båtringade tröjor, så det är helt i sin ordning. En annan egen anpassning är applikationerna på axlarna, som jag är himla nöjd med. Så nöjd att jag gjorde något liknande på nästa tröja, som jag inte har bloggat om än.
Materialet är ett sweatshirttyg i oblekt vitt, som jag köpt för ganska länge sedan på second hand. Muddväven är ny och inköpt i den lokala tygaffären, som på intet sätt kan beskyllas för att vara välsorterad på trikåvaror, men mudd i precis rätt nyans hade de faktiskt. Tyget på axlarna är ett afrikanskt waxprint som jag köpte i Gambia. Jag har en tendens att snöa in lite på saker och ting och nu vill jag ha fler tröjor i liknande modell. Under Göteborgshelgen passade jag på att ta mig ut till Stoff & Stil och bunkra lite fler lämpliga tyger. Det har varit ont om sytid de senaste veckorna, men så snart jag hinner ska de också få bli tröjor.