Rocka sockorna!

Vad hände här egentligen? Två månader utan blogginlägg liksom. Jag lever och har hälsan, stickar och håller på att sätta mig in i mitt nya jobb, bland annat.

Idag är det som ni kanske vet internationella Downs syndrom-dagen, som många uppmärksammar genom att  "rocka sockorna", det vill säga ha olika strumpor för att visa att man uppskattar människors olikheter och står upp för allas lika värde. Varför just idag? Jo, den vanligaste varianten av Downs syndrom innebär att man har tre stycken av kromosom 21 (istället för två som de flesta har), därav 21/3.

Själv rockade jag hemstickat, såklart. Och med anledning av dagen vill jag lyfta fram ett fint initiativ från Svenska Downföreningen, som skickar välkomstpaket med hemstickade sockor (olika, förstås!) till nyfödda med Downs syndrom. Vem som helst får bidra med sockor. Jag läste om det här så sent som häromveckan, så ännu har jag inte hunnit sticka några, men jag ska göra det framöver!

(Förra) årets julklapp.

Ja ja, jag vet att det var ett antal år sedan mössan utsågs till årets julklapp, men för mig, eller snarare för de som får julklappar av mig, var den stickade mössan 2017 års julklapp. Eftersom jag är betydligt bättre på att sticka än vad jag är på att blogga om det jag stickat, samlar jag helt enkelt ihop alla mössorna i ett (långt) samlingsinlägg.

Den första mössan jag stickade under hösten var till Lilla A. Lilou heter mössan och designern heter Caitlin Hunter (hon har även gjort mönstret till Kobuk hat som jag stickade i början av förra året). De enfärgade garnerna är rester av Malabrigo Sock och det ljusa, lite spräckliga garnet är fingering merino från Hedgehog Fibres. Jag tyckte att den färdiga mössan verkade väl stor, framför allt på höjden, till Lilla A, så jag chansade faktiskt och tvättade den i maskin, trots att Hedgehog-garnet inte är superwash. Döm om min förvåning när det rosa Malabrigogarnet (som alltså ÄR superwash) krympte ganska ordentligt, medan det mörka (som har en svårbestämbar nyans men är typ mörkbrungrönt, tänk sådana sjögräsark som sushibitar kan vara inrullade i) i samma kvalitet och det icke superwashbehandlade garnet förblev ganska opåverkat. Det hade ju kunnat bli årets största stickmiss, men faktum är att storleken blev riktigt bra efter tvätt.

Därefter stickade jag mössan Mix & Shake av Svetlana Volkova. Den är förresten strängt taget inte en julklapp, utan en födelsedagspresent, men min svägerska som fick den fyller år under julhelgen, så den får ändå vara med i det här inlägget. Även här använde jag ett restgarn (faktiskt från sjalen som hon fick på sin förra födelsedag), turkost Schoppelwolle Wool Finest, tillsammans med ett annat garn från Hedgehog Fibres. Tycker att den blev riktigt snygg med den melerade effekten och den tvåfärgade flätan. Jag har lyckats hetsa två av stickvännerna på stickcafét till att göra samma mössa och frågan är om jag inte behöver en själv också?

När Lilla A skulle få en mössa ville jag förstås göra en till Frallan också. Det blev en Signal Hat av Anna Maltz i regnbågsgarner från Manduzana. Hade riktigt roligt när jag skulle placera färgerna i förhållande till varandra och ritade flera skisser av mössan som jag färgsatte på olika vis. Till slut blev det ändå en liten ändring jämfört med den variant jag valde.

Den här mössan har jag faktiskt stickat en gång tidigare, till mig själv, men den har jag nog fortfarande inte bloggat om fast det var snart ett år sedan. (Ja, ni hör ju varför jag satsade på ett samlingsinlägg den här gången....)

Sist men inte minst stickade jag Strukturert lue av Wenche Roald till min pappa. Garnet är Pickles Pure Wool, rester från byxorna. Det här mönstret är ganska nytt och det fanns inga projekt på Ravelry utöver originalmössan. Jag upptäckte ett fel i diagrammet, mailade designern via Ravelry. Bara någon timme senare fick jag svar och innan dagen var slut var mönstret rättat och en uppdatering utskickad - snabbt jobbat av designern!

Det var alla mössorna det. Vilken är din favorit?

Sedan sist....

.... har jag funderat mycket på vad som ska bli min julledighetsstickning. Till skillnad från förra julen har jag i år mer än en veckas sammanhängande ledighet över jul och nyår, så jag hoppas hinna sticka mycket. Tror att jag har bestämt mig nu, jag återkommer om vad det blir!

.... har jag sytt lite, för första gången på flera månader.

.... har jag råkat förälska mig i, och köpa, en fuskpälsjacka, som egentligen inte alls är min stil, på second hand. Den passade faktiskt ganska bra ihop med byxorna också - ett steg närmare lösningen på det problemet!

.... har jag stickat en massa hemligheter inför jul, så med lite tur kan jag få till några inlägg i mellandagarna när allt är överlämnat.

Byxor i bruk.

Ni som följer med på instagram (@tygochotyg heter jag där också) har kanske redan sett att mina stickade byxor är färdiga. För en månad sedan var jag på Oslo Strikkefestival och dit fick byxorna såklart följa med. Jag fick hjälp att fota dem på Norsk Folkemuseum där strikkefestivalen ägde rum.

Är så himla nöjd med dessa byxor! De är varma och sköna och bekväma att ha på sig, samtidigt som de känns snygga. Garnet, Pickles Pure Wool, påminner lite om Supersoft, för den som stickat med det, såtillvida att det mjuknar och "luddar till sig" lite när man tvättar upp det.
Den vanligaste frågan jag fått när jag haft byxorna på mig är om de sticks. Det är ju svårt att svara på, för det är ju högst individuellt hur känslig man är. Det är klart att de känns annorlunda mot ett par vanliga byxor i bomull, men jag tycker inte att det sticks eller på något sätt känns obehagligt. Tänker att man kanske är mindre känslig på benen än t ex runt halsen också.
Jag gjorde med flit byxbenen lite korta, dels för att jag misstänkte att byxorna skulle växa lite med användningen och dels för att jag tycker att det passar på den här typen av byxor. Precis som förväntat har de töjt ut sig litegrann både på längden och bredden, men jag tycker att passformen funkar bra.

Tycker dock inte att det känns alldeles självklart vad man ska kombinera byxorna med. Hittills har jag mest haft dem som på bilden, med en enkel topp och linneskjorta över, de gånger jag haft byxorna på mig ute bland folk. En gång har jag haft en kofta/jacka i sweatshirttyg istället för skjortan också. Någon som har förslag?

Kurt!

Nu finns mönstret till vanten Kurt att köpa på Ravelry. Det innebär också att jag kan visa hur mina vantar ser ut i sin helhet. 

Kurt är alltså designad av Emilia Jensen, även känd som skaparen till koftan Palmetto, som blivit väldigt omtalad i stickvärlden under hösten. Emilia trycker också jättesnygga tyger med grafiska mönster.

Vantarna stickas i Rauma Finull eller motsvarande garn. Jag hade inte finull i sju färger hemma, så jag fick komplettera med ett par andra sorter också. Det vinröda är typ Shetland Spindrift tror jag, och det beige/smutsgula är tvåtrådigt ullgarn av okänd sort, som jag fått av min bror, som i sin tur fått det av en kollega. Lite hopplock, alltså. Det går inte åt mer än 20-60 meter av varje färg, vilket gör Kurt till ett perfekt restgarnsprojekt. Vantarna blir inte så stora i storleken, så det är nog inte fel att välja ett aningen grövre garn än Rauma Finull om man har lite större händer.

Jag tycker ju att färgval och -sammansättning är en av de roligaste grejerna med stickning, så jag hade väldigt kul med det här projektet och rekommenderar alla som gillar flerfärgsstickning att göra (minst) ett par.

Teststickning.

Jag håller på att teststicka ett mönster som Emilia Jensen har designat. Det blir en grafiskt mönstrad vante i många färger, som stickas i Rauma finull eller annat garn av motsvarande grovlek. Jätterolig stickning! Färgsätta har vi teststickare fått göra själva och det har varit lite utmanande, men kul.

Mönstret släpps inom kort, och då visar jag bild på hur mina vantar ser ut i sin helhet. Jag kommer självklart också att länka till mönstret, för den som blir sugen på att sticka vantarna.

Om varför jag droppat Drops.

För ett tag sedan nämnde jag i ett inlägg att jag bojkottar Drops och fick i en kommentar till det inlägget en fråga om varför. Det grundar sig i en incident för något år sedan, som blev ganska uppmärksammad i stickvärlden, då Drops publicerade ett mönster som var en uppenbar kopia av stickdesignern Martina Behms sjal Leftie. Det var inte första gången som Drops plagierade en fristående designers verk, men den här kopian fick många stickare att reagera och skriva kommentarer till Drops både på deras hemsida och i sociala medier. Det i sig kan man ju tycka är illa nog, men vad som gjorde det hela ännu mer pinsamt var Drops sätt att bemöta denna kritik. Eller rättare sagt, inte bemöta. De valde nämligen att hantera kritiken genom att blockera alla som kommenterat på deras instagramsida (jag var en av dem, det tog max en kvart från att jag skrivit min kommentar tills jag var blockad) och genom att lägga in något slags spärr i sitt eget kommentarsfält, så att kommentarer som innehöll bl a Martina Behms namn eller orden kopia, plagiat eller namnet på originaldesignen, inte kunde publiceras.

Vad får mig då att ta upp detta nu? Jo, Drops har gjort om samma sak igen. Denna gång är det stickdesignern Maja Karlsson som fått sitt mönster Majas mamelucker kopierat, och inte heller denna gång går det att skriva kommentarer på Drops hemsida. Därför lyfter jag det här på bloggen istället. Återigen har saken fått ganska stor spridning på sociala medier och det har startats en knit-along av originalmönstret, precis som det gjorde med Leftie. Jag har länge varit sugen på att sticka mameluckerna och nu ska jag verkligen försöka prioritera det framöver.

Det kan inte nog betonas hur uselt det är av ett stort företag att kopiera små designers verk, istället för att köpa rättigheterna till designen eller anlita duktiga stickdesigners till att skapa mönster för dem, och ännu mer uselt är det att censurera och blockera kritiska röster. Detta vill jag inte stötta och därför har jag slutat köpa Drops garner.