Amazing Grace.

Här ser ni en ny favorit i garderoben! En Grace Hoodie ur Jenny Hellströms Sy - Urban Collection. Jag har ju sytt tre sådana tidigare, men det här var första gången jag sydde luva på tröjan. Jag var faktiskt i valet och kvalet om jag skulle göra det, men jag är glad att jag gjorde det, för det blev himla bra! Avgörandet kom när jag kom att tänka på ett tyg som jag haft liggande i säkert tio år, som är jättefint, men som jag tyvärr köpt för lite av för att det skulle räcka till något vettigt. Som foder till luvan räckte det dock mer än väl och det passar så perfekt. Det är som att de två tygerna vore gjorda för varandra!

Själva tröjan är sydd av ett "nygammalt" tyg, designat av Maud Fredin Fredholm. Tygkedjan Stoff & Stil saluförde ju en del gamla tyger av henne för halvannat år sedan och det är där jag fått tag på det.

Tröjan fick följa med till Berlin (där jag alltså varit nu) och bilderna är tagna invid floden Spree, av min kompis Leo. Tack för hjälpen!

På soffan.

Häromhelgen fick jag äntligen sytt ett nytt överdrag till pinnsoffan i köket! Det gamla var minst sagt fult. Eftersom själva dynan fortfarande var fullt funktionsduglig, återanvände jag den och klippte ut tyget efter dess form (orkade nämligen inte sprätta isär hela det gamla överdraget för att ha det till mall. Blixtlåset från det gamla överdraget sprättade jag dock bort och använde till det nya. Det hade inte riktigt rätt färg, men eftersom det sitter i bakkanten och inte syns spelar ju inte det någon roll. Det var helt och fungerade och nya 140 cm långa blixtlås kostar ju en del dessutom.

Tyget till överdraget är dock nyinköpt och kommer från Ikea. Sebragräs heter det. Den prickiga kudden är också från Ikea, den turkosa är ett loppisfynd och den svartvita närmast i bild har jag sytt själv.

Om Amnon.

När jag skrev detta inlägg, kom jag ju på att jag glömt att blogga om coolaste sysnubben, som vi träffade på hantverksmarknaden i Tel Aviv förra året. Så, here we go, bara ett och ett halvt år efter...

När min kompis K och jag gick runt på marknaden, träffade vi alltså på Amnon. Under ett grönt parasoll satt han vid sin 50-talssymaskin och sydde fantastiska maskinbroderier och modeller av allehanda vardagsföremål. Till exempel hus, brandsläckare, ölflaskor, bowlingklot och -käglor, telefoner och kameror. Riktigt härliga grejer, charmigt operfekt sydda och fulla av personlighet.

Vi fick en trevlig pratstund och jag köpte med mig en kameraväska, en glödlampa och en nyckelring med en symaskin på. Passar ju mig perfekt! Kameraväskan gav jag bort till mina föräldrar och den fick jag presentförpackad, det vill säga insydd i brunt papper.

Amnon visade sig vara utbildad i matte och självlärd på sömnad. Pashut (vilket betyder ungefär enkel på hebreiska) heter hans företag. Kolla in hans facebook-sida eller Etsy-butik för bilder på fler av hans fantastiska skapelser!

Istället för systempåse.

Han den där skäggiga som jag brukar hänga med fyllde år för någon vecka sedan. I present fick han en necessär.

Han hör visserligen till dem som tycker att en gammal påse från systemet eller motsvarande duger utmärkt att transportera tandborste och rakapparat i, men jag tyckte att han gott kunde behöva något lite snyggare och mer ändamålsenligt.

I mitt digra tygförråd finns faktiskt inte bara sjuttiotalsblommigt, utan jag lyckades gräva fram både ett randigt loppistyg och en grafiskt mönstrad ikeastuv, som, tillsammans med ett grövre blixtlås gav necessären ett lite mer maskulint utseende.

Ganska nöjd med mönsterpassningen blev jag. Ja, med hela necessären, faktiskt!

Grace goes lace.

Här är Grace-tröja nummer två, även den sydd någon gång i februari och väl använd.

Även den här tröjan är alltså sydd efter mönstret Grace Hoodie ur senaste Jenny Hellström-boken. Den här gången klippte jag precis efter mönstret, så tröjan är mer normal i passformen än den första, men fortfarande av ganska ledig modell. Sweatshirttyget är ett av dem jag "ärvde" av mina kusiners mamma för ett tag sedan och spetstyget är en liten gardin från loppis. Jag är mycket nöjd!

Jag var inte riktigt övertygad om att spetsdetaljerna var min stil när jag först kom på idén, men jag valde att sy dem i alla fall. Man måste ju utmana sina föreställningar om sig själv ibland. Och det blev ju bra!

Den här gången var det min kille som fick agera fotohjälp.

Grace, utan hood men med en touch av Afrika.

För snart två månader sedan sydde jag den här tröjan, och med tanke på hur mycket jag faktiskt använt den är det ju nästan löjligt att det tagit så lång tid att få den med på bild. Häromveckan när jag var i Göteborg tog i alla fall min kompis ett foto av mig i tröjan. (Tack L för lånet av bild!)

Tröjan är den första av två som jag sytt efter mönstret Grace Hoodie ur boken Sy! Urban Collection, som jag ju recenserade för ett tag sedan. Jag lade dock till några centimeter på bredden och kanske en decimeter på längden, eftersom jag ville ha den lite oversize. Jag valde helt enkelt att lägga mönsterdelarna till fram- och baksida ett par centimeter från vikt kant, istället för direkt mot. Det gjorde förstås också att halsringningen blev vidare, men jag gillar båtringade tröjor, så det är helt i sin ordning. En annan egen anpassning är applikationerna på axlarna, som jag är himla nöjd med. Så nöjd att jag gjorde något liknande på nästa tröja, som jag inte har bloggat om än.
Materialet är ett sweatshirttyg i oblekt vitt, som jag köpt för ganska länge sedan på second hand. Muddväven är ny och inköpt i den lokala tygaffären, som på intet sätt kan beskyllas för att vara välsorterad på trikåvaror, men mudd i precis rätt nyans hade de faktiskt. Tyget på axlarna är ett afrikanskt waxprint som jag köpte i Gambia. Jag har en tendens att snöa in lite på saker och ting och nu vill jag ha fler tröjor i liknande modell. Under Göteborgshelgen passade jag på att ta mig ut till Stoff & Stil och bunkra lite fler lämpliga tyger. Det har varit ont om sytid de senaste veckorna, men så snart jag hinner ska de också få bli tröjor.

Färdiga hexagoner!

Mitt sommarhexagonprojekt är klart! Om man nu kan kalla det sommarprojekt när det pågår långt in i september? Ett kuddfodral blev det, cirka 50x50 cm stort och med hexagoner på både fram- och baksida.

De flesta tygerna kommer, som jag skrivit tidigare, ur en kasse med gamla tygprover som jag fyndade på loppis sommaren 2010. Några tyger följde med i påsen med det påbörjade lapparbetet och ytterligare en del är nya (som i nyanskaffade, fast från loppis). Två helt nya lappar finns det faktiskt också i arbetet. Jag fick nämligen med några små små tygprover när jag beställde tyger från Etsy häromsistens och två av dem har jag använt. Ett par lappar av mitt hemtryckta tyg med "korktryck" fick också plats.

Några närbilder på favoritlappar/-kombinationer kan väl också vara på sin plats. I början satte jag ihop lapparna lite hur som helst, men efterhand blev det så att jag tänkte till mer vilka jag tyckte passade bra tillsammans. I och med att man först syr samman lapparna sju och sju till "blommor" och sedan syr ihop dem föll det sig lite naturligt att lapparna i respektive "blomma" skulle funka ihop. Jag försökte också hela tiden att medvetet blanda så att inte två likadana lappar skulle hamna för nära varandra.

Det trevliga med det här projektet, förutom att upptäcka att det faktiskt var roligare med all handsömnad än jag trodde, var att jag använde mig av en massa tyger som jag inte skulle ha använt annars. Det är, för att vara mig, ovanligt många rosa, lila och pastelliga tyger och jag tycker att helhetsintrycket av kudden är ganska ljust, även om jag använt en hel del lappar i mörkare färger såsom grått och brunt också. Jag är nöjd!

Blåa kudden.

I lördags var jag på trevligt kalas hos min kollega och goda vän Anna, som fyllt 30. Anna har lite konstig smak, eller det vill säga, hon uppskattar inte alla mina fina retrotyger. De tyger som går i den blå-lila färgskalan brukar hon dock gilla. Därför bestämde jag mig för att sy en kudde åt henne i det här fina tyget som jag tokfyndade på Myrorna för några månader sedan. Tyget, som är designat av Sven Fristedt, är kraftigt i kvaliteten och har en len yta som påminner lite om flanell.

Det kändes som att det här tyget behövde lite yta, så att mönstret skulle komma till sin rätt. Alltså valde jag att göra ett kuddfodral med vinge runtomkring. Kuddfodralet passar till en kudde på 50x50 cm, men med vingen inräknad är det nog lite drygt 60x60 cm.
Förutom kudden fick hon en klädrulle i ett separat paket. Det kan behövas när en flanellig kudde ska möta två långhåriga katter...

Mera mönster!

Det var ett par kommentatörer på det förra inlägget som ville se fler bilder från utställningen Älskade mönster. Och vem är väl jag att undanhålla er det? Vi tar några till!

Jag är så förtjust i kakorna på den översta bilden. Lägg märke till chokladtårtan med nonstop i form av klädda knappar och den franska våfflan av våffelvävt tyg! Och den gula klänningen här ovan, åh!

Älskade mönster.

Ända sedan början av juni har jag tänkt att jag måste gå och titta på utställningen Älskade mönster på Dalarnas museum. Nu i veckan slog det mig att det inte var många dagar kvar och idag, bokstavligt talat i sista stund (jag var där under sista timmen utställningen var öppen) kom jag iväg.

Utställningen bygger på tryckta mönster från Westmans textilateljé här i Falun, som grundades av syskonen Inga-Lill och Bruno Westman och deras mamma Margit i början av 50-talet. Det finns även en äldre syster i syskonskaran som också bidrog med en hel del mönster, nämligen Marianne Westman, kanske mer känd som formgivare för Rörstrand och kvinnan bakom t ex Mon Amie-porslinet.

Jag är väldigt glad att jag kom iväg på utställningen! Förutom mängder av fantastiskt fina tryck gillade jag verkligen de många applikationstavlor i olika format som fanns med och där Inga-Lill Westman snillrikt använt utklippta delar från olika tryckta textilier tillsammans med andra tyger, för att bygga upp nya bilder. Åh, vad mycket lust jag fick att både trycka och applicera! 
 

Eftersom jag inte kan gå tillbaka och titta på utställningen fler gånger, tog jag ganska många bilder. Kanske kommer det några fler en annan dag.

Lapp på lapp.

För tre år sedan när min brorsdotter lilla A var bebis sydde jag ett lapptäcke som hon fick i julklapp. Nuförtiden är det mest lillebror Frallan som ligger på täcket och han har visst slitit på det så till den grad att det gått hål på en av lapparna. Mina föräldrar, som var här i helgen, hade lånat med sig täcket så att jag fick laga det.
Jag hade inte kvar något av tyget som ursprungslappen var klippt från, men jag hade ett som var ganska snarlikt i färgerna, så jag klippte ut en lapp något större än den trasiga, vek in kanterna och sydde fast den med så små stygn jag kunde ovanpå den trasiga. Det blev bra!

Uppdatering: Rättelse från brorsbarnens mamma, som påpekar att det inte är lillebror som nött hål på täcket utan lilla A själv. Rätt ska vara rätt. :)

Fyraårsdag, fintyger och frågelåda.

Hurra hurra hurra hurra för bloggen som fyller fyra år idag!

Så passligt kom ett paket med fina ekologiska tyger som jag köpt på Etsy fram idag. Nästan som en födelsedagspresent! (Egentligen var det mer tänkt som en födelsedagspresent till mig själv, men det blev ju extra lämpligt att de anlände just idag.)

Tidigare år har jag ju haft tävlingar när bloggen har jubilerat, men jag har inte hunnit tänka ut någon sådan i år. Något extra ska man väl ändå bjuda på när det är födelsedag, så vi kör lite frågor och förslag tänkte jag. Är det något särskilt du vill veta eller har du förslag eller önskemål på något jag ska skriva om? Fritt fram att fråga isåfall!

Dalarna Modern.

Just nu pågår utställningen Dalarna Modern på Magasinet i Falun. Det är en samling kreatörer som på olika sätt har dalaanknytning i sitt uttryck som visar sina verk. Syftet är, som jag förstått det, att visa en mer modern sida av daladesign och att Dalarna inte behöver vara synonymt med kurbits och falukorv (det sista fritt citerat från ena lokaltidningens reportage av utställningen).

Caféhörnan.

Återbruksfåglar av Karin Ferner.

Mattor från Pappelina.

Hörlurar från Urbanears med kurbitsmålning från Nils Olsson Hemslöjd.

Caféet och pysselhörnan. Pappersdiamanterna i taket och girlanden av pappershattar har Linda Gimle på Djura Bok & Pappersverkstad gjort.

Kläder från modehuset Rochas med dalmålningar av SlottsBarbro (som f ö är mamma till en kollega till mig).

Den fina magasinslokalen i sin helhet.

Det är en trevlig och sevärd utställning och magasinslokalen gillar jag verkligen! Dock tycker jag att det, för en utställning vars uttalade syfte är att blicka framåt, ändå är en hel del kurbits och dalahästar faktiskt. Utställningen har öppet dagligen från till 18/8 för den som är sugen på att göra ett besök.

Färgmixade namnband.

När det för ett tag sedan var dags att beställa nya namnetiketter, föll valet på en sådan här färgmix. Oväntat roligt att kunna matcha (eller missmatcha) etiketten till det sydda alstret faktiskt. Dessutom ett bra sätt att se vilka färgkombinationer som gör sig bra och vilka som är mindre lyckade. Vit text på grå bakgrund till exempel är inget jag någonsin kommer att beställa i större kvantiteter. Även om texten syns ganska bra just på den här bilden, är den i vissa vinklar nästan osynlig i verkligheten.

För högtryck.

Efter två dagar av städning och rensning hemma, var jag tvungen att göra något kreativt igår. Jag var sugen på att trycka lite tyg, så så fick det bli. Jag letade fram några restbitar av ett loppislinnelakan, textilfärg och några saker som jag sparat på för att prova att trycka med dem.

Färgen blandade jag på en vanlig assiett och så använde jag skumgummisvamp för att föra på färgen på "stämplarna". En plastkloss, en kork och en gammal tuschpenna använde jag, och så en muntork i skumgummi.

Jag gjorde ett provisoriskt klädstreck på balkongen, så att färgen kunde torka i solen och sedan fixerade jag den med strykjärn.

Blev faktiskt väldigt nöjd med de tryckta bitarna! Egentligen var det mest tänkt som en kul grej och ett kreativt experiment, men det är ju alltid extra roligt när sådana mynnar ut i något snyggt. Jag gillar särskilt de rutiga mönstren, som alltså är gjorda med hjälp av plastklossens över- respektive undersida.

Prima mall.

Jag anar en liten trend i slöjdbloggsvärlden. Både Clara och Elin är på gång med sexkantiga lapprojekt och nu har jag också tänkt börja. Häromveckan var jag på loppis och hittade en påse med ett påbörjat lapparbete för en tia, som fick lov att följa med hem. En del fina tyglappar och massor, massor av kartongmallar fanns det i påsen. De senare måste nog göras om ifall det ska bli något vettigt av det hela, för jag hittar knappt en enda en som är symmetrisk. Kanske är det därför projektet har hamnat i en påse på loppis?

Inte ens den som är märkt "prima mall" är faktiskt rak, men det är i alla fall bedårande att någon skrivit så på den, med tantskrivstil i suddig blyerts!

Frågan är om hexagonerna ska sitta ihop som prydliga blommor eller huller om buller? Både och är ju fint, men jag är nog kanske mer huller om buller-typen tror jag.
Det går förresten att lägga lappverk av mallarna också, om man vill!

Uppdatering: Clara uppmärksammade mig just på att bloggen Taivassalo samlar in bilder på hexagonprojekt. Så fort jag kommer igång ska jag försöka skicka in bilder dit.