måndag 20 februari 2017

Om New Yorks bidrag till världen.

En av de bästa grejerna vi gjorde i New York, var en guidad promenad i Brooklyn, på temat street art. Vi hade hittat turen på listan över aktiviteter som ingick i de New York-pass som vi hade köpt och tyckte att det lät kul, så vi bokade platser. En grå och blåsig måndagsmorgon samlades vi utanför ett Starbucks på Manhattan och tillsammans med guiden Matt och resten av gruppen, samtliga turister från olika delar av världen, tog vi tunnelbanan över till Brooklyn och stadsdelen Bushwick där det fanns hur mycket målningar som helst. Högt och lågt, på hus, trottoarer, staket och bilar, i olika stilar.



Matt var stor street art-entusiast och dessutom både sympatisk och underhållande att lyssna till och vi lärde oss en hel del. Till skillnad från en del andra guider vi stötte på under resan, som mest pratade om "the world's greatest" det ena och det andra, hade han en betydligt mer ödmjuk inställning till sin stad och sitt hemland och tyckte att street art visserligen var ett av New Yorks bidrag till världen, men att det annars mest var världen som bidragit till New York, eftersom, som han sade "we're a country of immigrants". Han var också mycket tydlig med sina åsikter om Trump (det här var ju knappt två veckor efter valet).



Efter någon timme i Bushwick tog vi tunnelbanan vidare till Williamsburg, där vi gick en kortare bit och tittade på några fler verk, innan vi skildes åt.




Efter turen började vi hålla ögonen öppna efter gatukonst var vi än gick och när jag någon dag senare låg och klickade runt på nätet, hittade jag en karta över Staten Island, där en massa målningar fanns utmärkta, så några dagar senare gjorde vi en tur till, på egen hand. De bilderna kan vi ta i ett eget inlägg så småningom.

måndag 13 februari 2017

Briochealuscious.


För ungefär ett år sedan lyckades jag knipa en plats i en av Hedgehog Fibres garnklubbar. Det innebär att man under tre månader får garner, i för garnklubben unika färgställningar, skickade till sig. Spännande och roligt, men risken är förstås att man får garn i färger som man inte gillar eller vill använda. I mitt fall var det två turkosa och en rosa färgställning som inte riktigt kändes som mina. Någon som däremot gillar de färgerna är min svägerska, så jag bestämde mig för att sticka något åt henne och på så sätt använda upp åtminstone en del av garnet.
Först funderade jag på en Exploration Station, men jag hade ju ganska nyligen stickat en sådan och kände mig inte riktigt mogen för ytterligare en. Men så hittade jag Briochealuscious av Andrea Mowry, som faktiskt påminner lite om Exploration Station, med bl a "kilar" av förkortade varv och flerfärgspatent.
 

Jag påbörjade den här sjalen i god tid i höstas, men sedan hamnade den i skamvrån i ett par månader, både för att det kom andra stickprojekt emellan, men också för att jag på något mystiskt sätt fått ett par maskor för lite och blev lite trött på alltihop.
När julen började närma sig fick jag till sist lov att ta upp sjalen igen, lösa maskantalsproblemet genom att helt enkelt tjuvöka ett par maskor på ett varv där man inte skulle och sticka vidare (nästa gång jag kontrollräknade maskorna, hade jag lyckats få två för mycket istället, men då spelade det mindre roll).


Till slut var jag framme vid kanten, som stickas på tvären i tvåfärgspatent, och då höll det på att stranda igen. Det blev fel och/eller fult hela tiden och jag överdriver nog inte om jag säger att jag stickade om de första varven ett tiotal gånger, men till slut fick jag till det. Som en bonus hade jag då lärt mig kantmönstret utantill. Sjalen blev klar kvällen före julafton, i god tid (för att vara mig) innan juldagen, då min svägerska har födelsedag och den skulle överlämnas. Jag hann t o m blocka den på julaftons kväll. Min svägerska blev jätteglad för sjalen och tog på sig den direkt hon öppnat paketet, så det blev en lyckad present!


Förutom sockklubbsgarnerna använde jag ett knallrosa Malabrigo Sock och petrolblått Schoppel-Wolle Finest till sjalen. Fler detaljer finns på Ravelry.

måndag 6 februari 2017

Annisa Wrap.

2016 var som sagt lite av ett sjalstickningens år. En av sjalarna jag stickade var Annisa Wrap av Ambah O'Brien (som för övrigt designat flera snygga sjalar som jag skulle kunna tänka mig att sticka). En snygg lite asymmetrisk sjal, eller halsduk skulle man kanske kunna säga, eftersom den är i ganska rektangulär, med smalrandiga partier varvat med enfärgade hålmönstrade.


Jag valde i stort sett samma färger som sjalen på mönstrets Ravelry-sida har, nämligen svart och vitt med lite färgfläckar i till de randiga partierna och ljust grått till de hålmönstrade. Gillar det grafiska uttrycket, men med en twist i form av färgstänk i de vita ränderna.


Det vita och grå garnet är från Stranded Dyeworks och är färgat på garnbasen Paradise MCN. Det vita med stänk av rost/orange och mörklila heter Crackle och den grå färgen, som i vissa ljus skiftar i ljust lila, heter Spook. Det svarta garnet är dels Schoppel-Wolle Finest som jag hade kvar från min Exploration Station och dels Onion Nettle Sock, som jag fyllde på med när det första svarta garnet tog slut. Nagelfar man sjalen så syns det att de två svarta garnerna skiljer sig lite i färgton och glans, men det är nog knappast någon som tänker på det.

Själva stickningen var trevlig och relativt enkel, mest rätstickning och så lite minskningar och ökningar för att forma den. Det är ju lite beroendeframkallande att sticka smala ränder (ni vet, "bara en till....") så det kändes som att det flöt på bra. När den väl var färdig blev den dock liggande ett antal veckor i väntan på blockning, men därefter har jag använt den en hel del. Bland annat hade jag med den till New York, där bilderna är tagna på takterassen till vårt hotell.

tisdag 31 januari 2017

Sedan sist....

.... har jag tittat mer på SKAM än vad som nog egentligen är riktigt nyttigt.
.... har jag, tack vare punkten ovan, haft en massa sticka-framför-tv:n-tid och har kommit rätt långt på ett segt stickprojekt.
.... har jag, inom loppet av ett par dygn, både glömt min telefon på biblioteket och lämnat kvar mina jobbnycklar hos min pappa, i tron att det var hans extranyckel jag hängde upp. Uppdagades på måndag morgon när jag skulle låsa upp mitt arbetsrum. Kan man bli dement vid 37 års ålder?
.... har jag sytt fast en grå tofs på den gula mössan jag stickade för några veckor sedan.
.... har den magiska dagen infallit då det inte längre är kolmörkt ute när det är dags att gå hem från jobbet. Det finns hopp om livet!

fredag 20 januari 2017

Det finska vildvinet.

Efter inlägget häromdagen insåg jag att det också var med några sockor på samlingsbilden som jag inte heller bloggat om ännu. I höstas stickade jag ett par Villiviini, inspirerad av en stickcafékompis som gjort likadana. Första försöket med intarsiastickning för min del, det visade sig vara enklare än jag trott, och jag tycker att det blev ganska effektfullt med den avvikande färgen på spetsen.


Sockorna är huvudsakligen stickade i grönt Zauberball, det gula är Onion sockgarn av ekologisk ull och nässelfibrer, en rest från Florenz-sockorna som jag visade häromsistens. Stickor 2,5 som jag brukar använda till sockor.

tisdag 17 januari 2017

Sjalarnas år.


Stickåret 2016 var sjalarnas år. Räknar man rent numerärt stickade jag i och för sig fler sockor (en uddasocka, fyra kompletta par och ett par där endast tåspetsen på den andra sockan fattades vid tolvslaget), men en sjal är ju ett lite större projekt. Fyra sjalar blev det under året. Waiting for rain som jag stickade under vårvintern, Exploration Station som stickades på försommaren, men inte bloggades förrän på hösten, Annisa Wrap som jag påbörjade under semestern och som skymtade förbi på bloggen då, men som fortfarande inte visats upp i färdigt skick och Briochealuscious som blev färdig vid jul och som jag inte bloggat om alls tidigare, eftersom den var lite hemlig. Dessutom har jag påbörjat en femte sjal, men den är långt ifrån färdig.


Utöver det har jag som sagt stickat en del sockor, fyra par vantar, två mössor, en bebiströja och typ en halv tröja till mig själv (eller ja, tröjan är förstås hel, men den var påbörjad under 2015). Fler bilder och detaljer om alla projekt hittar den hugade på min ravelrysida och det kommer separata inlägg om de båda sjalarna vad det lider.


Planerna för stickåret 2017 är än så länge lite luddiga (höhö), men innefattar åtminstone en ambition om att minska på garnförrådet och att färdigställa mina ufon (som faktiskt bara är två till antalet, men det ena är en tröja där ganska mycket jobb återstår).

Hittills i år har jag faktiskt färdigställt både mössan jag bloggade om häromdagen och ett par sockor, och även gett mig i kast med det minsta av ufona, så jag tycker att det börjat ganska bra!

torsdag 12 januari 2017

Mjukaste mössan.


2017 års först avslutade stickprojekt blev mössan Kobuk. Jag ramlade över mönstret på Ravelry några dagar innan det skulle släppas och började typ räkna ner timmarna tills det gick att köpa. Samma dag som det släpptes slog jag till, lade upp gjorde jag samma kväll och efter ett par dygn var mössan klar.


En bra grej med mössan var att jag fick användning för den lilla härvan med mohair-/silkegarn (Shibui Silk Cloud) som jag "råkade" köpa i New York bara för att färgen, som heter Brass, var så vacker. Mohairen ger mössan en liten ullig aura och gör den extra mjuk och varm. Utöver det använde jag dubbelt Malabrigo Sock i färgen Ochre, som jag hade hemma sedan tidigare.


Mjukaste mössan i finaste färgen. Jag är mer än nöjd!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails