lördag 15 april 2017

Ägg-strem makeover.

Glad påsk! Här pågår, som i många svenska hem säkert, förberedelser av mat och skattjakt.


Påskäggen, som Lilla A och Frallan ska få, är köpta på loppis, ommålade med hobbyfärg och dekorerade med korsstygnsblommor från ett, likaledes loppat, halvfärdigt broderi och fina band. Snabbt och roligt påskpyssel!

onsdag 12 april 2017

Dubai - den stickade palestinasjalen.

Den här sjalen är nog det största vansinnesprojektet jag gett mig på inom stickning, om inte någonsin, så åtminstone under överskådlig tid. En stickad palestinasjal. Jag hittade bilder på sjalen någon gång i somras tror jag. Just nu minns jag inte om det var på Ravelry eller på Instagram. I vilket fall som helst fick jag habegär direkt!
Eftersom det inte gick att köpa mönstret för sig, fick jag helt sonika skicka efter boken där det ingick. Eller bok och bok, det är mer av ett häfte egentligen. Lite desperat kan det tyckas att punga ut med drygt 100 danska kronor för att komma över ett sjalmönster, men eftersom det fanns flera sjalar i boken som jag kan tänka mig att sticka, kändes det ändå ekonomiskt försvarbart. I höstas när jag var på Syfestivalen köpte jag garn (ljusgrått och svart Isagers Alpacka 1) till sjalen.
Det vansinniga med projektet var att sjalen, enligt boken, ska stickas fram och tillbaka. Jag har sett att flera som gjort den har stickat runt och steekat (som det heter på god sticksvengelska, alltså klippt upp) för att undgå att behöva sticka aviga varv i 500-maskorsklassen med två färger och dubbelt garn. Ja, ni hör ju.... Det borde jag, med facit i hand, kanske ha tagit till mig av, men icke.
Efter några aviga 500-maskorsvarv där jag försökt sticka med två färger samtidigt och det blev extremt ojämnt och fult, fick jag bita i det sura äpplet. Jag repade upp och övergick till att sticka avigvarven två gånger, först med den mörka färgen (då lyfte jag alla maskor som skulle vara ljusa) och sedan vice versa med den ljusa färgen. Det var precis så tidsödande som det låter, men tack vare ett tydligt och regelbundet mönster var det inte särskilt svårt, bara långsamt. Och det blev mycket bättre, jämnare och snyggare, så det var värt den extra tiden.


För att få raka kanter vid blockningen, testade jag blockningsvajrar, som en stickcafévännerna var bussig och lånade ut. Funkade klockrent! Tyvärr rullar sig kanterna en aning ändå, men inte värre än att jag kan leva med det. Efter blockningen tillverkade jag tre tofsar (eller kvaster, som det tydligen heter på danska, fniss) och satte i hörnen, allt enligt beskrivningen.


Vansinnesprojekt eller ej, jag är i alla fall sjukt nöjd med denna sjal och har använt den varje dag sedan den blev färdig. Därmed känns det ju också värt jobbet med de långa aviga tvåfärgade varven, men jag kommer nog inte att sticka någon mer sjal på samma sätt.... Alpacka kan ju vara lite stickigt, men den är mjuk och skön och varm som attan. Och snygg. Kan inte bli bättre, ju!
Roligt var också att sjalen blev uppmärksammad och omnämnd i podden Stickkontakt för några veckor sedan. Jag skrattade gott åt att en av poddpratarna (Lina) bekände att hon stalkat mig på Ravelry och Instagram efter att jag lagt upp bilder på sjalen under stickningens gång.

tisdag 28 mars 2017

Idag förra året....

.... ja, alltså, för ett år sedan idag, var det annandag påsk och pappa och jag gjorde en utflykt tillsammans med några vänner. Målet var bilkyrkogården i Båstnäs, utanför Töcksfors, som ligger i västvärmland vid norska gränsen, ungefär mittemellan Karlstad och Oslo. Det här var under den långa bloggpausen som jag hade före och efter mammas bortgång, men jag har länge haft intentionen att dela några av alla de bilder jag tog under dagen med er, och då passar det ju bra att göra det idag.



Bilkyrkogården var en gång i tiden en bilskrot som drevs av två mer eller mindre excentriska bröder. Numera är den övergiven och förutom de hundratals bilarna, som håller på att långsamt tas tillbaka av naturen, stod där bara två ödehus. Min pappa, som är uppvuxen i de här trakterna, hade någon gång i sin ungdom, när stället fortfarande var i bruk, besökt det tillsammans med sin bror, för att köpa en eller annan reservdel till någon bil.





Mitt bilintresse är väldigt begränsat, men däremot är jag ju förtjust i rost, skrot och gamla grejer samt att hamna på oväntade platser, så jag tyckte det var fantastiskt att komma dit och skulle gärna åka dit igen. Jag tror också att vi var där vid rätt årstid, när det torkat upp litegrann i skog och mark efter vintern, men samtidigt inte är så mycket grönska, utan man ser allting. Väldigt spännande att fantisera om bilarnas historier; vilka vägar de rullat på, vem som ägt dem och åkt i dem, vilka samtal som utspunnit sig i dem och hur de hamnat här, på bilskroten vid vägens ände. Och inte minst hur man lyckats stapla tre-fyra stycken ovanpå varandra, mitt ute i skogen.





måndag 20 mars 2017

Sedan sist....

.... har jag börjat på yogakurs och, i första övningen på första kurstillfället lyckats ådra mig sådant ryggskott att jag fick lov att sjukskriva mig.
.... har jag köpt en jättefin storskjorta/klänning från Marimekko för 55 kronor. Jag ❤ second hand!
.... har jag stickat en halv tröja. (Om någon undrar hur det är kompatibelt med punkt ett, så kan jag meddela att det är genomförbart, om än kanske inte tillrådligt, att sticka även om man ligger platt på rygg). Tyvärr tror jag att jag måste repa en bit, eftersom den verkar bli för stor.
.... har jag plockat fram sneakers och vårjacka. Idag snöar det.
.... har jag stickat klart ett par galna restgarnssockor och haft huvudet fullt av nya sockstickningsidéer.

onsdag 8 mars 2017

Pussy hat.


Inför internationella kvinnodagen ville jag ha en pussy hat. Jag var på Fårfesten i helgen och där hittade jag billigt rosa ullgarn på textilloppisen i närheten. Med detta och stickor 5 mm improviserade jag ett mönster och på några timmar hade jag mössan klar.

Redo att krossa patriarkatet!

måndag 27 februari 2017

Stitch Surfer.

Måndagar verkar ju vara min bloggdag nuförtiden, så varför inte starta även den här veckan med ett inlägg? Vi ska åter rikta blickarna mot samlingsbilden i det här inlägget och prata lite mer om ett stickalster från 2016. I höstas hade vi nämligen en KAL (knit along) i stickcafégruppen igen. Tidigare har vi ju stickat vantarna Gudrun och Malung tillsammans, men den här gången slog vi till på en socka, nämligen Stitch Surfer.



Mönstret är gratis och kommer från ett gammalt nummer av Knitty. Jag hade ju övat intarsiastickning på sockorna Villiviini, men ändå hade jag problem med tån på den första sockan. Ojämnt, håligt och skitfult blev det och jag hatade hela projektet i någon vecka, för att sedan repa upp och börja om. Då gick det som tur var mycket bättre, men det där riktiga flytet, ni vet när man inte vill lägga ifrån sig stickningen, infann sig aldrig.




Jag hade med mig stickningen till New York, även om jag kanske inte räknade med så väldigt mycket sticktid där. När jag kom upp på takvåningen på hotellet, insåg jag dock att jag ju måste färdigställa sockorna under vistelsen, för maken till färgkoordinerad omgivning att fotografera i har jag nog aldrig varit med om. Sagt och gjort.





Sockorna är stickade i dels senapsgult Arwetta, dels ett självrandande garn från en amerikansk indiefärgare som kallar sig Nomadic Yarns. Vi var några i stickgruppen som lade en gemensam beställning via Etsy innan vi påbörjade KAL:en. Molly Weasley heter färgställningen som jag valde. Stickorna var 2,5 mm som vanligt. Jag följde mönstret, utöver att jag valde att sticka båda hälarna i det enfärgade garnet, istället för en enfärgad och en randig häl. Bakgrunden till det beslutet var att jag ville att randningen skulle matcha även på skaften. Lyckades ändå förskjuta ränderna ett par varv tydligen, men det är inget som stör, tycker jag.

måndag 20 februari 2017

Om New Yorks bidrag till världen.

En av de bästa grejerna vi gjorde i New York, var en guidad promenad i Brooklyn, på temat street art. Vi hade hittat turen på listan över aktiviteter som ingick i de New York-pass som vi hade köpt och tyckte att det lät kul, så vi bokade platser. En grå och blåsig måndagsmorgon samlades vi utanför ett Starbucks på Manhattan och tillsammans med guiden Matt och resten av gruppen, samtliga turister från olika delar av världen, tog vi tunnelbanan över till Brooklyn och stadsdelen Bushwick där det fanns hur mycket målningar som helst. Högt och lågt, på hus, trottoarer, staket och bilar, i olika stilar.



Matt var stor street art-entusiast och dessutom både sympatisk och underhållande att lyssna till och vi lärde oss en hel del. Till skillnad från en del andra guider vi stötte på under resan, som mest pratade om "the world's greatest" det ena och det andra, hade han en betydligt mer ödmjuk inställning till sin stad och sitt hemland och tyckte att street art visserligen var ett av New Yorks bidrag till världen, men att det annars mest var världen som bidragit till New York, eftersom, som han sade "we're a country of immigrants". Han var också mycket tydlig med sina åsikter om Trump (det här var ju knappt två veckor efter valet).



Efter någon timme i Bushwick tog vi tunnelbanan vidare till Williamsburg, där vi gick en kortare bit och tittade på några fler verk, innan vi skildes åt.




Efter turen började vi hålla ögonen öppna efter gatukonst var vi än gick och när jag någon dag senare låg och klickade runt på nätet, hittade jag en karta över Staten Island, där en massa målningar fanns utmärkta, så några dagar senare gjorde vi en tur till, på egen hand. De bilderna kan vi ta i ett eget inlägg så småningom.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails