fredag 23 september 2016

Öland.

Jag har länge spanat på det danska stick- och broderiföretaget Kit Coutures fina designs på Instagram och när de hade black friday-rea i fjol höst slog jag till på ett kit med mönster och garn till tröjan Öland.
Eftersom tröjan stickas på rundstickor, började jag lite på ena ärmen för att kolla att masktätheten stämde (ett smart alternativ till provlapp, som ju annars också måste stickas runt för att det ska bli tillförlitligt). Som genom ett under stämde stickfastheten, så jag gav mig i kast med kroppen och stickade en bra bit på den.
Det här var under de sista veckorna mamma levde och eftersom jag hade så kallad närståendepenning och var med henne på sjukhuset hela tiden, hade jag en del sticktid. Däremot gör inte stress och sorg någonting positivt överhuvudtaget för tankeförmågan, så när jag skulle sticka vidare på ärmen strandade hela projektet.
Beskrivningen förtäljde nämligen inte hur man skulle passa in ökningarna på ärmarna på ett bra sätt i mönsterstickningen och jag var alldeles för slut mentalt för att vare sig fundera ut det eller prova mig fram, utan lade tröjan åt sidan i några månader och stickade på andra projekt istället.

Frampå vårkanten började jag emellertid känna att det var dags att ta tag i tröjan igen. Jag belade till och med mig själv med förbud mot att starta på något nytt projekt förrän jag stickat klart den och det lyckades jag faktiskt hålla, så i mitten av juni, på dagen ett halvår efter att jag påbörjat den faktiskt, blev den färdig.


Jag gjorde några smärre anpassningar av mönstret. Dels förlängde jag livet med ungefär en decimeter, dels började jag efter ett tag att göra raglanminskningar på varje varv istället för vartannat, och dels lade jag in några (har för mig att det var tre, men jag minns inte helt säkert) förkortade varv i nacken för att tröjan skulle sitta bättre i halsen. Dessutom stickade jag lite färre varv på halskanten än mönstret angav. Det var lite pyssel med halsöppningen och att få till den bra, och jag gjorde om just den biten två eller tre gånger, men det var det värt!
Jag ska försöka få någon att hjälpa till att fota mig i tröjan också, men tills vidare får ni nöjas med en bild av tröjan, tagen i fäboden under midsommarhelgen och en selfie från vardagsrummet en försommarmorgon, där man kan se hur tröjan sitter i halsen efter alla vedermödor. Några processbilder finns också på Ravelry.


Tröjan är stickad i en blandning av fårull och lamaull och trots att jag förlängde den en bit, fick jag en del garn över. Det har jag nyligen använt till ett par restgarnsprojekt, som jag ska visa er en annan dag.

Häromveckan såg jag på Instagram att det snart kommer att lanseras några nya färgställningar till tröjan, den ena snyggare än den andra. Vem vet, jag kanske blir tvungen att sticka en till så småningom?

måndag 19 september 2016

Återbruksmosaik.

Hej och hå, här går dagarna utan några blogginlägg.... Det har varit, och kommer att förbli verkar det som, en intensiv höst. Nu tänkte jag i alla fall berätta mer om vad jag gjorde på slöjdlägret.
Inför lägret fick man välja mellan sex olika verkstäder att tillbringa lägerdagarna i: smide, återbruksmosaik, myllerbroderi, återbrukssömnad, bronsgjutning och snickeri. Jag satte mosaik som förstahandsval och fick det. Vår lärare var Marjan Jabinpishe, som är utbildad inom konst vid universitetet i Teheran, och som förutom mosaik också arbetar med t ex glasmåleri. Men nu var det alltså återbruksmosaik vi skulle syssla med.




Som material hade vi fått några kartonger med osäljbart (vilket i stort sett är synonymt med kantstött/trasigt, men även t ex jultallrikar och sådant som det är låg efterfrågan på) glas och porslin från Emmaus. Dessutom hade Marjan med sig en del vanliga mosaikbitar, en tjej i gruppen som just renoverat sitt kök bidrog med 70-talskakel och glasmosaik från ett slaktat bord och själv hade jag tagit med mig en trasig spegel som jag gömt länge på. Man kan även använda t ex snäckor, kapsyler eller mynt. Vi gjorde dessutom en liten tur till Hjo en av dagarna, för att leta efter lite mer material på loppis, både sådant att krossa och saker att lägga mosaik på. Invid vår verkstad fanns en hög med takpannor som sades vara från 1800-talet och som vi fått löfte att använda oss av om vi ville, så det var vi några stycken som gjorde, men även träbitar, marksten, diverse porslin, en bricka och en spegelram fick ny beklädnad av mosaik under lägerdagarna.




Jag kunde snabbt konstatera att jag (likt de flesta, skulle jag tro) hade en mental spärr mot att slå på porslin med hammare. Den gick dock förvånansvärt snabbt att överkomma, och sedan var det faktiskt lite härligt att få krossa och förstöra. När jag fått upp ångan, drämde jag till och med hammaren i en (förvisso redan lite trasig, men ändå!) muminmugg! Hur ofta får man göra det liksom? När vi krossat föremålen till mindre bitar, klippte vi med hjälp av mosaiktång till bitar av önskad form (så gott det nu gick, det var inte alltid så enkelt) och storlek.

Vi var 7-8 personer i gruppen och det var väldigt kul att se allas olika stilar och produktionstakt. Några hann med tiotalet saker på de ungefär tre hela arbetsdagar vi hade på oss, någon en enda. Själv åstadkom jag två saker; ett fat av en tegelpanna med mosaik i form av en trädgren och en tallrik med en cykel på.



Grenen på takpannefatet lade jag på fri hand av brunt och brunmönstrat porslin och 70-talskökskaklet. Bladen består av återbrukade glasmosaikbitar från bordet jag nämnde ovan samt olika gröna porslins- och kakelbitar. Runt grenen fyllde jag sedan på med olika nyanser av vitt samt spegelbitar. Lite roligt är att ganska många av de vita porslinsbitarna är undersidan av samma tallrik som det brunblommiga i grenen. En favoritdetalj på fatet är de bladnerver, som den delvis räfflade kanten på en ljusgrön tallrik skapade. En annan är de ljusa bitarna med räfflor och bokstäver, som är undersidan av några små kakelprover.


Hjultallriken, som jag lite skämtsamt kallar den, fick jag idén till när jag, lätt besatt, låg och funderade på mosaik innan jag skulle somna. Idén om hjulen där fogmassan skulle bilda ekrar var för bra för att inte prova att utföra, så nästa morgon googlade jag fram en stiliserad cykelbild, ritade upp den på en gammal ikeatallrik med tuschpenna och sedan var det bara att sätta igång och lägga mönster. Som kontrast till småpilleriet med cykeln och för att det inte skulle ta för lång tid att slutföra, fick bakgrunden bli lite mer grovt tillyxad av olika gröna och blå bitar. Här gillar jag hjulen på cykeln och "virveln" på himlen (som jag gjorde för att liva upp bakgrunden lite) bäst.

Sammanfattningsvis väldigt trevliga dagar och en rolig teknik som jag ser fram emot att experimentera vidare med i framtiden!

onsdag 31 augusti 2016

Åter från slöjdbubblan.

Jag har varit på slöjdläger för första gången sedan millenniets början! Lägret arrangerades av bl a Slöjd i Väst/Västra Götalandsregionen, Örebro Läns Museum, Karlsborgs kommun och studieförbundet Bilda och gick av stapeln på Forsviks Bruk, som är en gammal bruksmiljö utanför Karlsborg i Västergötland. Jag anmälde mig och fick plats, fast målgruppen egentligen var 18-35-åringar (själv fyllde jag ju 37 för ett par veckor sedan).



Jag har hållit i slöjdverkstäder i så många olika sammanhang genom åren, att jag alltid tycker det känns lyxigt att få delta i kurser och workshops utan att behöva ta något ansvar. Nu hade jag valt att arbeta med återbruksmosaik, så jag har i stort sett levt som ett dagisbarn i flera dagar och bara ritat, lagt mönster och kladdat med lim och fogmassa från 9-17. Så otroligt kul! Jag ska skriva lite mer om själva mosaikarbetet och vad jag gjorde en annan dag.




Dagisbarnskänslan blev ju inte heller mindre av att man på bestämda tider serverades mat, frukt och fredagsmys. Inte behövde man diska heller. Enda likheten med vuxentillvaron var väl att man själv fick bestämma när man skulle gå och lägga sig, och det är ju bara positivt. Sedan är det alltid roligt att hänga med kreativa, trevliga människor och att dessutom få göra det i en vacker gammal industrimiljö och på ett mysigt vandrarhem är ju bara en bonus. Totalt lyxliv, alltså!




söndag 21 augusti 2016

Barntröja uppifrån och ner.

Häromveckan fick jag överta en stickning från mina kusiners mamma. Hon hade påbörjat en tröja till mitt kusinbarn, men tappat sugen, så hon frågade om jag kunde tänka mig att slutföra den. Jag tog med den hem och förra helgen, när jag befann mig mellan två stickprojekt, verkade det som ett bra tillfälle att ta tag i den.


Tröjan är stickad uppifrån och ner och hon hade stickat till några centimeter ovanför armhålorna, så det gick ganska fort att sticka resten. Sedan har jag tvättat och blockat den under veckan.


Mönstret kommer härifrån, där man kan köpa garn och mönster som ett kit. Beskrivningen är lite halvdan tycker jag, exempelvis saknas anvisningar om stickfasthet, men själva stickningen är inte svår. Garnet är Zauberball Stärke och jag har stickat på stickor 3,5, förutom de rätstickade kanterna längs mer där jag använde 3 mm.
Det var första gången jag provade att sticka en tröja uppifrån och ner, men det kommer säkert att bli fler gånger, för det var smidigt. Dock kommer jag nog att göra på "det vanliga" sättet nästa gång, d v s raglan.

söndag 14 augusti 2016

Sedan sist....

.... har jag stickat färdigt båda stickningarna från det här inlägget, men bara fäst trådarna på den ena.


.... har jag övertagit en påbörjad stickning från min morbrors fru. Det är en barntröja som jag stickar på nu.

.... har jag köpt snyggaste tygerna från Emilia Jensen i födelsedagspresent åt mig själv.


.... har jag slagit in paket på japanskt sätt i tyg, närmare bestämt en kökshandduk. Extra passande, eftersom presenten var ett nybakat russin- och valnötsbröd.

tisdag 2 augusti 2016

Tre små kalsonger.

Detta är tre par små boxershorts som jag sydde åt Frallan i början av sommaren. Mönstret kommer från boken Heilt Spesiell - Sy till liten og stor av Kristin Thorsnes, som jag lånade av en kollega.
Det är otippat roligt att sy små kalsonger faktiskt. De blir oerhört gulliga och dessutom är det ett bra sätt att använda upp rester, eftersom det räcker med rätt små bitar. 


Eftersom det inte går att sy täcksöm på min overlockmaskin, har jag sytt ihop bitarna aviga mot aviga med vanliga overlocksömmar och sedan stickat ner sömmarna med raksöm, för att det ska bli slätt på insidan. Sedan jag sydde dessa har jag lärt mig göra flatlocksöm, så nästa gång provar jag nog det istället.

torsdag 28 juli 2016

Så mycket Danmark, så lite tid.

Efter att ha tittat på den danska tv-serien Badhotellet, fick jag för mig att jag måste åka till norra Jylland, där serien utspelar sig. Sedermera har jag dock läst mig till att den till största delen är inspelad i en studio på Sjælland, så mycket för den reseinspirationen....
Hur som helst lyckades jag få en kompis att också gå igång på tanken om en danmarksresa. Våra semestrar överlappade dock inte varandra särskilt mycket, så vi kunde bara vara borta fyra dagar, varav nästan två gick åt till att resa, så en kväll och två hela dagar på plats i Danmark (företrädesvis i Skagen) hade vi till vårt förfogande. Hur mycket hinner man då uppleva? Jo, men en hel del faktiskt!
Vi har vandrat åtskilliga kilometer i sand, cyklat ännu fler och kört bil på stranden (för att inte tala om det här med att köra ombord bilen på en färja, som vi hade lite svårt att förstå hur vi kunde tillåtas göra utan att det var några vuxna med!). Vi har badat två gånger och doppat fötterna mest hela tiden. Vi har ätit smørrebrød under ett parasoll, räkor på balkongen, panini vid en väderkvarn, chips i bilen och kvällmacka i sängarna. Vi har upplevt det omtalade ljuset och tavlorna som det inpirerade skagenmålarna till för hundra år sedan. Vi har plockat mängder av sten och fått sand överallt. Vi har sett en röd måne stiga över Kattegat och en ännu rödare sol gå ner över Vesterhavet. Vi har varit uppe i ett vattentorn och en fyr. Vi har pratat massor av låtsasdanska och sjungit med till sista-tryckaren-på-högstadiediscot-låtar på bilradion. Vi har kort sagt haft det jäkligt bra!
Jag har såklart fotat hur mycket som helst, men för att ni inte ska bli helt trötta i ögonen har jag bakat ihop fotona till lite kollage. Det kanske kommer ännu fler bilder en annan dag, om andan faller på, annars finns det på instagram (@tygochotyg heter jag där också).


Som sagt, att gå i sand var något av ett tema för resan. Bilderna ovan är från (1) Gamla Skagen, (2) Sönderstrand i Skagen, (3) Rubjerg Knude och (4) Råbjerg Mile.


Fyren vid Rubjerg Knude, där bilderna ovan är tagna, var verkligen en häftig plats. Fyren är belägen mellan Lønstrup och Løkken på västra Nordjylland, och precis intill den stupar sanddynerna brant ner mot havsstranden. Man räknar med att också själva fyren kommer att störta ner i havet inom några år, så den som vill uppleva den har inte all tid i världen. Jag är rätt höjdrädd och att klättra uppför fyrens spiraltrappor av perforerad plåt var det läskigaste jag gjort på länge, men den fantastiska utsikten över kusten och det för dagen solglittrande Vesterhavet var faktiskt värd nära döden-upplevelsen.


Fler bilder från Skagen, närmare bestämt Sønderstrand (1 och 4) och Grenen (2 och 3). Vi hade lyckats pricka in årets mest turistrika vecka i Skagen, med, enligt damerna som vi hyrde rum av, omkring 50 000 turister/dag och det märktes framför allt vid Grenen, men så finns det ju inte heller så många platser på jorden där man kan stå med ett ben i vardera havet.


Och så ytterligare några bilder från Skagen, där vi gick runt och stönade och väste mest hela tiden över hur vackert det var och fotade över folks staket som ena andra knäppisar. Den sista bilden är tagen från Skagens vattentorn och där ser man huset vi bodde i, längs vänsterkanten i mitten av bilden.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails