fredag 15 september 2017

Sedan sist....


.... har jag haft besök av min bror och Frallan över helgen. Det visade sig då att Frallans tajts, som jag sydde till honom i julas, blivit för små, så jag passade på att sy ett par nya, av tyg som han själv fick välja ut i min stash. Lila med traktorer blev det!

.... har jag lagt upp till ett nytt vansinnesprojekt i klass med palestinasjalen, fast helt annorlunda. Vi kan ju prata mer om det framemot sådär 2020 när det kanske blivit klart...

.... har jag varit på växtfärgningskurs, vilket var det roligaste jag gjort på länge! Lite bilder från kursen (och inte minst på resultatet!) kommer en annan dag.

.... har jag bokat in flera helgevenemang i stickningens tecken under hösten. Det börjar med fäbodstickning med stickcafégänget redan nästa helg. Härligt med något att se fram emot!

onsdag 23 augusti 2017

Teststickning: Drivved.

Under våren teststickade jag sockmönstret Drivved av Johanna Skoog och nu finns det att köpa på Ravelry. Drivved är en trevlig socka med ett enkelt mönster som byggs upp av korsade maskor. Den stickas från tån och upp, men det skulle gå precis lika bra att sticka den på traditionellt vis uppifrån och ner, om man föredrar det.


Mönstret innehåller fyra storlekar, varav jag valde den största med 72 maskor i omkrets. Oftast brukar jag ha 64 eller 60 maskor till sockor, men jag minns av bitter erfarenhet från de här sockorna att korsade maskor påverkar stretchigheten negativt och valde därför en större storlek för att vara på den säkra sidan. Av samma anledning avstod jag från att upprepa mönstret på skaftets baksida, vilket man enligt beskrivningen kan/ska göra.



Garnet är ett sockgarn från Hedgehog Fibres, i 90% merino och 10% nylon. Färgen är en så kallad potluck, alltså ett slumpmässigt färgbad; en fantastisk stark cerise med inslag av rött och några svarta stänk här och där. Ingen av bilderna gör garnet hundraprocentig rättvisa, men bilden här ovan är nog den som kommer närmast. 83 gram garn gick det åt.


Tack till stickkompisen Frida för hjälp med fotograferingen!

onsdag 16 augusti 2017

Restfest.

Den som följt bloggen ett tag kanske minns att jag, för ett par år sedan, trädde ihop en massa gamla garnsnuttar till nya nystan och stickade sockor av dem.
Att sammanfoga garnerna med hjälp av russian join tar sin tid och är inte speciellt stimulerande, men desto roligare är det att sticka av det "nya" garnet och se ränderna växa fram, av färger som man hunnit glömma att de gömmer sig inne i nystanet. Dessutom slipper man ju fästa trådar när sockorna är klara!
Under våren tog jag mig åter an mina garnfalaflar (som jag brukar kalla de där små fjantnystanen) och förvandlade dem till två nya restnystan. Den här gången var jag lite mer noga med att mäta och matcha, inte för att det är så noga att sockorna blir lika, utan mer för att jag ville se om det gick att få dem lika. Det gjorde det!


Själva sockorna är stickade från tån och upp. 64 maskor på stickor 2,5, vilket brukar bli lagom på mina fötter. Tån, hälen och resåren stickade jag i enfärgat gult Arwetta sockgarn. Mycket nöjd med resultatet! Sköna att ha på sig och man blir på gott humör av att se dem.



torsdag 10 augusti 2017

"Stick tjöjan då, fastej!"


Jag har stickat ytterligare en So Faded Pint Sized, denna gång till Frallan. När jag visade honom den halvfärdiga tröjan blev han väldigt förtjust. "Jag älskaj den!" deklarerade han och sken som en sol. En stund senare, när han såg att jag lagt stickningen ifrån mig, var han inte lika nöjd. "Stick tjöjan då, fastej!", kommenderade han.



Tröjan till Lilla A stickade jag ju i samma garnkvalitet, medan den här tröjan innehåller inte mindre än sex olika sorters sockgarn. Uppifrån och ned är det Fabel (köpt innan jag började bojkotta Drops), två olika färger från Limmo design, Trekking från Tant Kofta, Hedgehog Fibres Sock, Zauberball (rest från Villiviini-sockorna) och längst ner Artesano (rest efter sjalen Waiting for rain). Det som inte är restgarner var smånystan à 10-20 gram ungefär, förutom Fabelgarnet som nog var ett fullt nystan från början. Bra projekt för att göra av med småsnuttar, alltså! Enda nackdelen är väl att det blir en hel del trådar att fästa.



Jag stickade klart tröjan medan jag var hos pappa på semestern. Givetvis hade jag lyckats åka ifrån både rundstickan till resåren och strumpstickor i rätt grovlek för ärmarna. De flesta av stickorna som finns kvar efter mamma har fått flytta hem till mig, men några strumpstickor 3,5 mm lyckades jag leta fram, och med ett loppisbesök kunde jag komplettera så att jag till och med kunde sticka båda ärmarna parallellt. (Jo, jag känner till magic loop, men jag gillar strumpstickor.) Någon rundsticka fick jag dock inte tag på, så det fick bli strumpstickor även till nederkanten. Trots uttalandet ovan kan jag tillstå att det inte är det optimala när maskantalet är 172, men vad gör man inte för att bli färdig, när mottagaren är så pepp på sin tröja?

söndag 30 juli 2017

Tre länder på två veckor.

Här råder lite sommarstiltje, men det kan det ju få göra i semestertider. Jag har faktiskt varit på två resor de senaste veckorna och besökt tre olika länder inom loppet av ett par veckor. Helgen efter midsommar åkte jag till Oslo med två av mina barndomsvänner. Till största delen var det en resa i SKAM-nörderiets tecken, men när vi for Oslo runt på våra hyrda cyklar för att kolla in locations från serien, hann vi faktiskt se en del annat också. Vi bodde i ett supermysigt kvarter, fullt med restauranger, food trucks, saluhall och gatukonst. Dessutom var det Pride-festival i Oslo, så vi passade på att kolla in paraden i strålande solsken på lördagen.







Väl hemma hade jag en vecka kvar på jobbet, och ett par dagar in på semestern drog jag på nästa resa, med två andra vänner. Den här gången var målet Italien och Frankrike och vi hann med inte mindre än fyra destinationer under den vecka som vi var borta - Pisa, Florens, Cinque Terre och Nice. Det låter kanske hattigt, men så kändes det faktiskt inte, snarare som att vi hann få ut massor av semester på relativt kort tid. Vi flög till Pisa och hem från Nice, men mellan orterna tog vi oss med tåg, vilket fungerade väldigt bra och var betydligt billigare än att åka tåg i Sverige. Höjdpunkten för mig var nog Cinque Terre, fem oerhört vackra pastellfärgade byar som ligger på rad längs den liguriska kusten, men hela resan var väldigt fin med många vackra vyer, sköna bad, god mat och inte minst glass.











Ber om ursäkt för bildtungt inlägg, det här med begränsning är inte min grej.... Alla bilderna är från Instagram  (@tygochotyg heter jag där också) och där finns det ännu fler bilder från båda resorna att se, för den som vill.

tisdag 18 juli 2017

So Faded Pint Sized.

Stickningar som tonar över från en färg till en annan, verkar vara lite på modet i stickvärlden just nu, och om som jag följer många stickare på Instagram och surfar en del på Ravelry ser man dem lite överallt. Den här tröjan heter So Faded Pint Sized (den finns även i en vuxenversion som heter So Faded). Såväl barn-som vuxenvarianten är designade av Andrea Mowry, en av mina favoritdesigners på Ravelry. Hon har också gjort mönstret till Briochealuscious som jag stickade åt min svägerska i höstas/vintras, och det är mestadels resterna från den sjalen som nu blev en tröja till Lilla A.



Tröjan stickas uppifrån och ned av så få eller så många garner ton i ton som man vill. När det är dags att byta garn stickar man vartannat varv med vardera färgen några gånger, så att färgerna lite lagom diskret tonar över i varandra.


Samtliga garner är Hedgehog Fibres sock i 90% merino och 10% nylon. Det mesta är som sagt sjalrester, och övriga färger är smånystan från deras minisockgarnsprenumeration som jag var med i för något år sedan. Trots att jag vägde och räknade på det gick det inte riktigt jämnt upp mellan bålen och ärmarna, så jag har fått skarva i med ett garn (det lilaaktiga) på ärmarna, som inte förekommer på bålen, men det tycker jag inte gör något.


Jag skickade tröjan till Lilla A med posten häromveckan och följande dagar kom det flera bilder på mms där hon hade den på sig, så hon verkar trivas i den. Den var rolig att sticka och sockgarn är inte precis någon bristvara här, så jag tror kanske att jag ska sticka en till Frallan också, för rättvisans skull.

fredag 30 juni 2017

Halvårsrapport stickning.

Såhär halvvägs igenom 2017 tänkte jag att det kunde vara kul att titta tillbaka på vad jag stickat hittills i år. Jag blev faktiskt själv lite överraskad när jag kollade igenom mina projekt på Ravelry häromdagen över att det var så pass mycket.


Under årets tio första veckor stickade jag tre mössor. Det började med Kobuk hat, som blev årets första förfärdigade projekt, fortsatte med Signal (som jag kommer på nu att jag nog inte bloggat om), och sedan behövde jag ju en Pussy hat inför internationella kvinnodagen.


Sockor stickar jag ju "alltid". Bra, användbart och relativt snabbstickat, och dessutom har jag en hel del sockgarn i min stash, så om jag inte vet riktigt vad jag ska sticka blir det ofta att jag sätter igång ett par sockor. Hittills i år har jag stickat fyra par, men inget av dem har blivit bloggade om.


Ett projekt som jag däremot har visat, är Dubai-sjalen. Den är inte helt och hållet stickad under 2017, för jag tror att jag lade upp till den i början av december, men pausade den sedan ett tag och den största delen (läs: all mönsterstickning fram och tillbaka) stickade jag under det här året.


Sedan har jag också stickat två tröjor. Den ena; Breathing Space, till mig själv, har ni ju sett, medan den andra, som heter So faded och stickades till Lilla A, nyligen blivit färdig och inte funnit sin väg till bloggen ännu.


Och så halvvantarna Ivar då, som jag visade häromdagen. De var ju påbörjade, men långt ifrån avslutade, när jag tog mig an dem, så de ska också vara med i uppräkningen.
Vad jag däremot inte räknar in är det allra första stickprojektet som blev klart i år, nämligen Pakkasyöt-sockorna. Där handlar det nämligen bara om några varv på ena tån som stickades på nyårsdagen, så dem sorterar jag mentalt i kategorin stickat 2016.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails