onsdag 18 oktober 2017

En orangefärgad dag.

Första helgen i september firades Hemslöjdens dygn och en av aktiviteterna häromkring var en växtfärgningsdag, som jag anmält mig till. Mina föräldrar, främst mamma, växtfärgade lite när jag var barn och jag har någon tidig minnesbild av en stor gryta med eld under, som jag inte fick gå nära, men själv har jag faktiskt aldrig prövat. Nu är jag dock jättesugen på att färga mer, för det var oerhört roligt!


Med under dagen var sju personer med olika mycket erfarenhet av färgning. Det mesta av materialet kom från en gammal dam som skänkt det till hemslöjdsföreningen; det var stora lådor med kemikalieburkar, färdigbetat garn och en del olika växter.


Det första badet vi gjorde i ordning var färgkulla, en blomma som ger gul färg. Alla garnerna ni ser på bilden är färgade i det första färgkullabadet, att färgerna blev så olika har nog att göra med betningen, och kanske lite med garnkvaliteten. Det garn som blev grönt var grått från början, övriga vita. Färgkullabadet hade mer att ge, så vi körde en andra färgning också, sedan tillsatte vi koschenill och till slut lite indigopulver till det också. Andra mer eller mindre framgångsrika färgningar var med krapp, albark, nässlor och tuschlav. Ingen av oss var ute efter något specifikt resultat, utan vi såg det hela mer som ett experiment. Inte så mycket teori, utan mer pröva och se. Det vi inte blev nöjda med stoppade vi i ett annat bad, eller så tillsatte vi något till det befintliga badet, och så höll vi på.


Vi provade också att göra en indigo-kyp, men det funkade inte alls. Några ljust ljust blå härvor kom upp ur badet, men all färg rann av i sköljningen. Både indigopulvret och kemikalierna kom ur den gamla damens kartonger och var nog från 80-talet, så det kanske helt enkelt var för gammalt. Det var lite tråkigt, jag var väldigt peppad på just indigofärgningen, efter att ha sett så många bilder på indigofärgning på Instagram under sommaren, men vi fick så många andra fina garner, så besvikelsen lade sig rätt snabbt. Vi har också planer på en ny färgdag till våren eller försommaren och då gör vi nog ett nytt försök med indigo.





Med mig hem fick jag ett helt gäng med små härvor och nystan, som jag nu funderar på vad jag ska göra av. En större härva med grått garn till hälften doppad i färgkulla har jag också att roa mig med.

För er som lurar på inläggets titel, så såg jag om Amelie från Montmartre, där den frasen förekommer, på kvällen efter färgningen, och tyckte att den passade ganska bra.

lördag 7 oktober 2017

Ny bukse i byen.

Det är väl ingen hemlighet att jag har en liten crush på allt norskt. Låt oss kalla det SKAM-effekten. I alla fall, jag följer en del norska stickare på Instagram (det gjorde jag faktiskt pre-SKAM också). Många av dem har barn som de stickar till och en grej som alla norska ungar verkar ha, men som jag tror knappt förekommer alls i Sverige, är stickade byxor.
Nu är jag ju varken norsk eller barn, men när jag i våras såg de här byxorna på Pickles instagramkonto drabbades jag av habegär och stort sticksug (stickstånd, som de säger i Stickkontakt-podden). Under sommaren skickade jag efter garn och beskrivning från Pickles. Jag satte igång för några veckor sedan och det har gått fortare än jag trodde, så nu återstår bara en liten bit på vardera benet (bilden nedan är alltså inte dagsaktuell). Det återstår ännu att se om jag kommer att se lika cool ut i byxorna som tjejen på bilderna i mönstret, eller om jag mer kommer att likna ett snorigt barnehage-barn, men frysa behöver jag nog inte göra i alla fall.


torsdag 5 oktober 2017

Slöjdhelg i Stockholm.

I fredags tog jag tåget till Stockholm för att hänga med Elin och Josefine. De var och hälsade på mig i februari och nu hade vi bestämt oss för att ses igen.
När tre slöjd- och textilnördar umgås slår förstås inspirationen och skaparglädjen gnistor. På fredagskvällen, efter en god middag, började vi tillverka stämplar, enligt Elins modell, som vi kvällen därpå tryckte tyg med. Innan vi åkte hem på söndagen lärde Elin ut hur man gör kavelfrans och däremellan höll vi på med våra respektive stick- och broderiprojekt.



På lördagen var vi också på en väldigt trevlig visning på Almgrens sidenväveri vid Slussen och en skön promenad över Söder med inhopp i några roliga butiker och lite streetslöjd i form av tygtryck på gatubrunnar.




Det är så enkelt och gött att umgås med dessa två och snacket flyter lätt, både om hantverk och om livet i stort. En perfekt helg helt enkelt!

torsdag 28 september 2017

Öland revisited.


Innan vi åkte hem från fäboden i söndags, passade jag på att låta min stickvän Ulrika ta några bilder av mig i tröjan Öland. Jag visade ju en bild på den, hängande på en galge, för något år sedan, när jag ganska nyligen stickat färdigt den, men så här ser den alltså ut på.
Mössan på bilden har jag också stickat, nu i somras. Den heter Dylan's Beanie och vi tog några projektbilder på den också, så den ska få ett eget inlägg.

tisdag 26 september 2017

Sticka till skogs.

I lördags morse var vi ett gäng från stickcafét som drog till fäboden, där jag ju varit några gånger förut, på stickhelg. Dimman låg tät över berget både lördag och söndag och regnet hängde i luften, så vi satt mest inne i stugan och stickade i skenet av brasa, fotogenlyktor och pannlampor. Och fikade, förstås!
Eftersom vi missade prideparaden hemma i Falun gjorde vi en egen liten parad runt fäbodvallen också. Det här var andra året i rad som vi hade fäbodstickning, så nu är det en tradition! 





torsdag 21 september 2017

#koftansstickpåse och smarta stickmarkörer.

För ett par år sedan lyckades jag dra med mig min kompis Anna i stickträsket. Nu har hon nyligen fyllt år och i present fick hon en stickpåse och några stickmarkörer som jag gjort.


Påsen är sydd efter en beskrivning som Tant Kofta delade med sig av på Instagram under sommaren. Under taggen #påsenbitförbit kan du också ta del av den. Tygerna har jag plockat ihop ur mina förråd. Väldigt roligt att kombinera färger och mönster! Jag har ytterligare tre påsar klara, så när som på snoddar, och en tillklippt, så det kommer (minst) ett påsinlägg till framöver.
Stickmarkörerna har jag gjort av smyckesvajer, klämpärlor och bokstavspärlor. För den som inte är bekant med engelska sticktermer är det alltså förkortningar för olika ökningar och hoptagningar och BOR står för Beginning Of Round, alltså varvets början när man stickar runt. Markörerna ska alltså ge en extra påminnelse om vad man ska göra när man kommer fram till dem i stickningen.

fredag 15 september 2017

Sedan sist....


.... har jag haft besök av min bror och Frallan över helgen. Det visade sig då att Frallans tajts, som jag sydde till honom i julas, blivit för små, så jag passade på att sy ett par nya, av tyg som han själv fick välja ut i min stash. Lila med traktorer blev det!

.... har jag lagt upp till ett nytt vansinnesprojekt i klass med palestinasjalen, fast helt annorlunda. Vi kan ju prata mer om det framemot sådär 2020 när det kanske blivit klart...

.... har jag varit på växtfärgningskurs, vilket var det roligaste jag gjort på länge! Lite bilder från kursen (och inte minst på resultatet!) kommer en annan dag.

.... har jag bokat in flera helgevenemang i stickningens tecken under hösten. Det börjar med fäbodstickning med stickcafégänget redan nästa helg. Härligt med något att se fram emot!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails