torsdag 22 juni 2017

Ivar II.

Ni som hängt med här ett tag kanske minns att jag stickat ett par Ivar halvvantar tidigare? Den gången bytte jag ju bort dem mot broderier, men eftersom jag blev förtjust i färgerna började jag nästan direkt på ett likadant par till mig själv. Det här var sensommaren 2015 och jag stickade väl en halv vante (ej att förväxla med en halvvante!) innan jag kom av mig. I början av det här året bestämde jag mig för att i år ska mina två långliggande UFO:n bli färdiga. Det andra är en tröja, så halvvantarna kändes enklast att ta itu med, och det tog inte många dagar att färdigställa dem.


Att få dem fotograferade tog däremot sin tid, men på Kristi Himmelsfärdshelgen kom de med till fäboden och stickvännen Frida hjälpte mig att fota dem mot den svartslitna dörren till lidret.
Mönstret är Ivar av Clara Falk och garnet är Rauma Finull i gult, mörkgrått och ljusgrått. Sticknummer minns jag inte säkert, men antagligen 2,5.

torsdag 8 juni 2017

Fyra plagg till en sjuåring.

För några dagar sedan fyllde min brorsdotter Lilla A sju år och fick, precis som vanligt, lite kläder i present. När jag pejlade med föräldrarna om det var något speciellt som behövdes, var det, precis som till Frallan, sommarkläder som var önskemålet. Jag satsade därför på två klänningar, som ju kan användas året runt om man kompletterar med leggings och tröja att ha under/över, en t-shirt och en trekvartsärmad tröja (det sistnämnda kanske ett mer realistiskt plagg för den svenska sommaren egentligen).


Båda klänningarna är ur senaste numret av Ottobre, 3/2017. Modellen kallades Lily of the valley, eftersom den i tidningen var uppsydd i ett tyg med liljekonvaljer på. Jag hittade istället ett tyg med rosor, ekorrar och fåglar, som jag tyckte var fint och som Lilla A också blev förtjust i.


Framstycket är klippt i ett stycke, men med en "skåra" nedanför knappslån, där man rynkar tyget. Det skulle säkert fungera med vanliga knappar och knapphål också, men det undviker jag gärna att sy om jag kan, så jag körde enligt beskrivningen och satte tryckknappar med hjälp av min utmärkta tryckknappstång istället.


De båda t-shirtarna, både den med trekvartsärm och den kortärmade, är sydda efter samma mönster, nämligen Ottobre 301, som jag använt otaliga gånger tidigare till både Lilla A och Frallan.


Lilla A hade tydligen varit lite avundsjuk på Frallans regnbågströja, så det var ju bra att hon fick en egen. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en likadan själv också!


Den andra klänningen är som sagt också ur senaste Ottobre, modellen heter Cnidaria. Kjoldelen är som framgår av bilden väldigt bred och öppen i sidorna, men faller nog fint när man har klänningen på sig. Tyget kommer, precis som regnbågstyget, från Znok design. Visst får man lite lust att smaka på det?
Egentligen skulle hals- och ärmöppningar vara kantade med muddväv, men jag hade ingen som passade, så jag körde klänningstyget i halsen och förlängde ärmarna ett par centimeter så att de gick att fålla på vanligt sätt istället.



Inget av plaggen hade väl mått dåligt av att få möta ett strykjärn inför fotograferingen, men så blev det inte (den här gången heller). Lilla A blev nöjd och glad och då är fastern också nöjd!

tisdag 30 maj 2017

Pakkasyöt.

Nu när det snart är sommar, är det väl hög tid att visa min julstickning, eller vad säger ni? Jag hittade sockorna Pakkasyöt (som en instagramföljare lärde mig betyder typ "frostnätter") på Ravelry lite före jul, och bestämde mig för att de skulle bli mitt julledighetsprojekt.


Ett litet problem bara - mönstret fanns endast på finska. Jag tänkte dock som jag brukar: "hur svårt kan det vara?" och köpte mönstret ändå, i hopp om att det fanns någon typ av diagram. Det gjorde det lyckligtvis, men också en del text, som jag översatte med hjälp av Google Translate. Låt oss säga att det var tur att diagrammet fanns och att jag har en del sockstickningsrutin, för det var inte direkt tack vare översättningen som det gick vägen. Autentiskt citat ur det översatta mönstret: "(Du kan också få extra slingor elektroder övergångs referenser, om det verkar bestående av ett hål. December de extra rätt första raden på hälen efter). Det finns nu 75 år." Ja, ni hör ju själva.


Sockorna är stickade på stickor 3 mm och i ett finskt garn också - Novita Nalle. Originalsockorna är uppstickade i grått och vitt, men jag valde lite gladare färger, som kontrasterar riktigt fint mot varandra. Komplementfärger, I love it! ♡



Nu hade jag just inte någon julledighet att tala om, utan bara en dag utöver helgdagarna, men sockorna var ändå ganska snabbstickade och de sista varven stickade jag på nyårsdagen. Som ni kanske anar av bilderna är dock inte fotade vid nyåret, utan i fäboden häromdagen, med hjälp av stickkompisen Frida. De är lite tjockare än sockorna jag vanligtvis stickar, så de är varma och sköna.

söndag 28 maj 2017

Andrum.

Jag har stickat en tröja! Breathing Space heter mönstret, som är gjort av Veera Välimäki. Det är en raglantröja, som stickas uppifrån och ner. Frånsett ett antal förkortade varv i nacken och på livet där man måste sticka fram och tillbaka, är det bara rundstickning. Nästan ingen montering och inte överdrivet många trådar att fästa, eftersom ränderna är så pass smala att man inte behöver ha av garnet mellan dem. De förkortade varven på livet gör att tröjan blir asymmetrisk. Modellen är ganska ledig, och jag gissar att det är det som inspirerat till namnet. Plats att släppa ut magen och andas, liksom.


Tröjan ska stickas i det som brukar kallas fingering weight, ungefär samma grovlek som tunt sockgarn. Jag valde att göra den i Supersoft från Magasin Duett, som jag köpte på Fårfesten i Kil i början av mars. Hade beslutsångest deluxe när jag skulle välja två av de drygt 60(!) färger som Magasin Duett saluför, men till sist blev det den här turkos/gröna, som jag tror heter Kingfisher (garnet säljs uppnystat från koner och har således ingen banderoll och dumt nog glömde jag att fråga) och den ljust beige som heter Almond.
Det var min första bekantskap med det här garnet, men jag har hört mycket om hur det ändrar karaktär efter tvätt. Även om jag tyckte garnet var trevligt att jobba med från början var alltså förväntningarna inför denna metamorfos höga när trådarna var fästa och det var dags för tröjan att bada. Så pass höga att jag glömde att fota ytan före, som jag hade tänkt göra för jämförelse, och så pass höga att jag kostade på mig att vara den där grannen man hatar och slänga in tröjan i tvättmaskinen för centrifugering klockan kvart i elva på kvällen, efter att ha tvättat upp den. Nåväl. Som utlovat försvann all spinnoljan och efterlämnade en mjuk och lite luddig yta.


Jag provade tröjan i fuktigt tillstånd och kunde konstatera att den nog inte behövde någon blockning, så jag bredde bara ut den på torkställningen över natten. Jag har jiddrat lite med storleken, brydde mig inte om att göra någon provlapp eftersom uppifrån och ner-konstruktionen möjliggör provande efter vägen. Först blev den alldeles för stor, så jag repade upp till armhålorna och fortsatte därifrån med maskantalet för en storlek mindre. Kanske att jag med facit i hand skulle ha repat några varv till, så att hela tröjan blivit i samma storlek, för den är något stor över axlarna och övre delen av bröstkorgen, men inte så att det stör. Andra ändringar jag gjort är att sticka några extra ränder över bysten, eftersom jag är ganska storbystad och inte ville att de förkortade varven skulle hamna för högt upp, och att sticka några extra ljusa ränder innan jag övergick till endast bottenfärgen i nederkanten av tröjan.
Tycker att passformen i slutändan blev riktigt bra och tröjan känns användbar, vardagsfin och tunn, men ändå varm. Den blev färdig för några veckor sedan, så den har varit perfekt att ha under vårjackan de där morgnarna när det bara varit någon plusgrad ute.

lördag 27 maj 2017

Snabb fäbodtur.

Jag hade egentligen tänkt vara hemma hela långhelgen, men så lät jag mig övertalas till en liten fäbodtur med ett par stickkompisar, ett barn och en katt. Ett dygn utan el och rinnande vatten, men med fågelsång, utedass, stickning i solen och massivt fikaintag var precis vad jag behövde, visade det sig. Dessutom fick jag hjälp att fota några av vinterns och vårens stickprojekt. Ulliga inlägg coming up!






söndag 21 maj 2017

Fyra plagg till en fyraåring.

Som jag nämnde häromdagen, fyllde min brorson Frallan år nyligen. Som vanligt blev det ett mjukt paket från faster. Fyra plagg sydde jag dagarna före firandet. Lite sommarkläder var önskemålet/behovet, så det fick bli kortärmat och kortbent för hela slanten.



Utifrån samma mönster som jag brukar använda till tröjor åt Frallan (Ottobre 301) sydde jag två t-shirts, en med diverse maskiner och en med regnbågar. Färgmatchad mudd i halsringning och ärmkant, inga konstigheter.


Av en stänkmönstrad trikå som jag köpte på Syfestivalen i höstas blev det ett par shorts. Här utgick jag från tajtsmönstret från Sy barnens första garderob, som jag också använt till Frallan tidigare och breddade det några centimeter. Ver inte varför de ser så sneda ut på bild, men jag tror faktiskt att byxbenen är lika långa i verkligheten i alla fall.


Skjortan Prepster Pullover såg jag hos Clara för några månader sedan, då hon sytt den som skjortklänning till sin dotter. Ett par dagar därefter hittade jag det randiga tyget i fina mjuka färger på loppis. Det passar så bra till en skjorta av den här modellen, tycker jag. Det var första gången jag sydde en skjorta med krage och knappslå. Kul att prova på och jag tycker att den blev väldigt fin! Hade jag haft lite mer tid hade jag nog gjort den med trekvartsärm och knäpptamp som Clara gjort, men det får väl bli en annan gång. Jag gjorde en liten anpassning vid halsen, eftersom halshålet var relativt litet och kragen rätt hög kändes det som att det bara skulle bli trångt och obehagligt i halsen (något som jag själv inte gillar på kläder). Jag klippte helt sonika ur en knapp centimeter runt om halsöppningen och kortade av kragen någon centimeter. Nu har jag visserligen inte sett skjortan på Frallan ännu, men jag tror i alla fall inte att halshålet blev för stort.

Förra året när Frallan öppnade sitt paket med födelsedagskläder började han gråta av besvikelse över att det inte var någon bil i paketet, men i år blev han faktiskt glad direkt. Bäst gillade han, inte oväntat, tröjan med "stora maskiner" på.

torsdag 11 maj 2017

Sedan sist....

.... har jag varit väldigt glad åt alla mina stickade plagg, för herregud vad kallt det fortfarande är! Skärpning, våren!

.... har jag blivit besatt av Skam igen. Oj oj oj. Väntar på klipp, analyserar och spånar på teorier i ändlösa chattrådar med vänner, kollar fan art och roliga memes på instagram och pendlar mellan olika mer eller mindre extrema känslolägen, allt utifrån vad som händer i serien.

.... har jag köpt en ny telefon. Största fördelen med den är att den inte måste sitta i laddaren typ hela tiden för att inte batteriet ska dö, men den har också lite bättre kamera än den gamla. Kanske kan det sänka tröskeln för att blogga, även om det inte märkts ännu.

.... har jag sytt några klädesplagg till Frallan, som fyllde år förra veckan. Bland annat en liten skjorta, som jag blev väldigt nöjd med. Bilder på den och de andra sakerna kommer en annan dag.

lördag 15 april 2017

Ägg-strem makeover.

Glad påsk! Här pågår, som i många svenska hem säkert, förberedelser av mat och skattjakt.


Påskäggen, som Lilla A och Frallan ska få, är köpta på loppis, ommålade med hobbyfärg och dekorerade med korsstygnsblommor från ett, likaledes loppat, halvfärdigt broderi och fina band. Snabbt och roligt påskpyssel!

onsdag 12 april 2017

Dubai - den stickade palestinasjalen.

Den här sjalen är nog det största vansinnesprojektet jag gett mig på inom stickning, om inte någonsin, så åtminstone under överskådlig tid. En stickad palestinasjal. Jag hittade bilder på sjalen någon gång i somras tror jag. Just nu minns jag inte om det var på Ravelry eller på Instagram. I vilket fall som helst fick jag habegär direkt!
Eftersom det inte gick att köpa mönstret för sig, fick jag helt sonika skicka efter boken där det ingick. Eller bok och bok, det är mer av ett häfte egentligen. Lite desperat kan det tyckas att punga ut med drygt 100 danska kronor för att komma över ett sjalmönster, men eftersom det fanns flera sjalar i boken som jag kan tänka mig att sticka, kändes det ändå ekonomiskt försvarbart. I höstas när jag var på Syfestivalen köpte jag garn (ljusgrått och svart Isagers Alpacka 1) till sjalen.
Det vansinniga med projektet var att sjalen, enligt boken, ska stickas fram och tillbaka. Jag har sett att flera som gjort den har stickat runt och steekat (som det heter på god sticksvengelska, alltså klippt upp) för att undgå att behöva sticka aviga varv i 500-maskorsklassen med två färger och dubbelt garn. Ja, ni hör ju.... Det borde jag, med facit i hand, kanske ha tagit till mig av, men icke.
Efter några aviga 500-maskorsvarv där jag försökt sticka med två färger samtidigt och det blev extremt ojämnt och fult, fick jag bita i det sura äpplet. Jag repade upp och övergick till att sticka avigvarven två gånger, först med den mörka färgen (då lyfte jag alla maskor som skulle vara ljusa) och sedan vice versa med den ljusa färgen. Det var precis så tidsödande som det låter, men tack vare ett tydligt och regelbundet mönster var det inte särskilt svårt, bara långsamt. Och det blev mycket bättre, jämnare och snyggare, så det var värt den extra tiden.


För att få raka kanter vid blockningen, testade jag blockningsvajrar, som en stickcafévännerna var bussig och lånade ut. Funkade klockrent! Tyvärr rullar sig kanterna en aning ändå, men inte värre än att jag kan leva med det. Efter blockningen tillverkade jag tre tofsar (eller kvaster, som det tydligen heter på danska, fniss) och satte i hörnen, allt enligt beskrivningen.


Vansinnesprojekt eller ej, jag är i alla fall sjukt nöjd med denna sjal och har använt den varje dag sedan den blev färdig. Därmed känns det ju också värt jobbet med de långa aviga tvåfärgade varven, men jag kommer nog inte att sticka någon mer sjal på samma sätt.... Alpacka kan ju vara lite stickigt, men den är mjuk och skön och varm som attan. Och snygg. Kan inte bli bättre, ju!
Roligt var också att sjalen blev uppmärksammad och omnämnd i podden Stickkontakt för några veckor sedan. Jag skrattade gott åt att en av poddpratarna (Lina) bekände att hon stalkat mig på Ravelry och Instagram efter att jag lagt upp bilder på sjalen under stickningens gång.

tisdag 28 mars 2017

Idag förra året....

.... ja, alltså, för ett år sedan idag, var det annandag påsk och pappa och jag gjorde en utflykt tillsammans med några vänner. Målet var bilkyrkogården i Båstnäs, utanför Töcksfors, som ligger i västvärmland vid norska gränsen, ungefär mittemellan Karlstad och Oslo. Det här var under den långa bloggpausen som jag hade före och efter mammas bortgång, men jag har länge haft intentionen att dela några av alla de bilder jag tog under dagen med er, och då passar det ju bra att göra det idag.



Bilkyrkogården var en gång i tiden en bilskrot som drevs av två mer eller mindre excentriska bröder. Numera är den övergiven och förutom de hundratals bilarna, som håller på att långsamt tas tillbaka av naturen, stod där bara två ödehus. Min pappa, som är uppvuxen i de här trakterna, hade någon gång i sin ungdom, när stället fortfarande var i bruk, besökt det tillsammans med sin bror, för att köpa en eller annan reservdel till någon bil.





Mitt bilintresse är väldigt begränsat, men däremot är jag ju förtjust i rost, skrot och gamla grejer samt att hamna på oväntade platser, så jag tyckte det var fantastiskt att komma dit och skulle gärna åka dit igen. Jag tror också att vi var där vid rätt årstid, när det torkat upp litegrann i skog och mark efter vintern, men samtidigt inte är så mycket grönska, utan man ser allting. Väldigt spännande att fantisera om bilarnas historier; vilka vägar de rullat på, vem som ägt dem och åkt i dem, vilka samtal som utspunnit sig i dem och hur de hamnat här, på bilskroten vid vägens ände. Och inte minst hur man lyckats stapla tre-fyra stycken ovanpå varandra, mitt ute i skogen.





måndag 20 mars 2017

Sedan sist....

.... har jag börjat på yogakurs och, i första övningen på första kurstillfället lyckats ådra mig sådant ryggskott att jag fick lov att sjukskriva mig.

.... har jag köpt en jättefin storskjorta/klänning från Marimekko för 55 kronor. Jag ❤ second hand!

.... har jag stickat en halv tröja. (Om någon undrar hur det är kompatibelt med punkt ett, så kan jag meddela att det är genomförbart, om än kanske inte tillrådligt, att sticka även om man ligger platt på rygg). Tyvärr tror jag att jag måste repa en bit, eftersom den verkar bli för stor.

.... har jag plockat fram sneakers och vårjacka. Idag snöar det.

.... har jag stickat klart ett par galna restgarnssockor och haft huvudet fullt av nya sockstickningsidéer.

onsdag 8 mars 2017

Pussy hat.


Inför internationella kvinnodagen ville jag ha en pussy hat. Jag var på Fårfesten i helgen och där hittade jag billigt rosa ullgarn på textilloppisen i närheten. Med detta och stickor 5 mm improviserade jag ett mönster och på några timmar hade jag mössan klar.

Redo att krossa patriarkatet!

måndag 27 februari 2017

Stitch Surfer.

Måndagar verkar ju vara min bloggdag nuförtiden, så varför inte starta även den här veckan med ett inlägg? Vi ska åter rikta blickarna mot samlingsbilden i det här inlägget och prata lite mer om ett stickalster från 2016. I höstas hade vi nämligen en KAL (knit along) i stickcafégruppen igen. Tidigare har vi ju stickat vantarna Gudrun och Malung tillsammans, men den här gången slog vi till på en socka, nämligen Stitch Surfer.



Mönstret är gratis och kommer från ett gammalt nummer av Knitty. Jag hade ju övat intarsiastickning på sockorna Villiviini, men ändå hade jag problem med tån på den första sockan. Ojämnt, håligt och skitfult blev det och jag hatade hela projektet i någon vecka, för att sedan repa upp och börja om. Då gick det som tur var mycket bättre, men det där riktiga flytet, ni vet när man inte vill lägga ifrån sig stickningen, infann sig aldrig.




Jag hade med mig stickningen till New York, även om jag kanske inte räknade med så väldigt mycket sticktid där. När jag kom upp på takvåningen på hotellet, insåg jag dock att jag ju måste färdigställa sockorna under vistelsen, för maken till färgkoordinerad omgivning att fotografera i har jag nog aldrig varit med om. Sagt och gjort.





Sockorna är stickade i dels senapsgult Arwetta, dels ett självrandande garn från en amerikansk indiefärgare som kallar sig Nomadic Yarns. Vi var några i stickgruppen som lade en gemensam beställning via Etsy innan vi påbörjade KAL:en. Molly Weasley heter färgställningen som jag valde. Stickorna var 2,5 mm som vanligt. Jag följde mönstret, utöver att jag valde att sticka båda hälarna i det enfärgade garnet, istället för en enfärgad och en randig häl. Bakgrunden till det beslutet var att jag ville att randningen skulle matcha även på skaften. Lyckades ändå förskjuta ränderna ett par varv tydligen, men det är inget som stör, tycker jag.

måndag 20 februari 2017

Om New Yorks bidrag till världen.

En av de bästa grejerna vi gjorde i New York, var en guidad promenad i Brooklyn, på temat street art. Vi hade hittat turen på listan över aktiviteter som ingick i de New York-pass som vi hade köpt och tyckte att det lät kul, så vi bokade platser. En grå och blåsig måndagsmorgon samlades vi utanför ett Starbucks på Manhattan och tillsammans med guiden Matt och resten av gruppen, samtliga turister från olika delar av världen, tog vi tunnelbanan över till Brooklyn och stadsdelen Bushwick där det fanns hur mycket målningar som helst. Högt och lågt, på hus, trottoarer, staket och bilar, i olika stilar.



Matt var stor street art-entusiast och dessutom både sympatisk och underhållande att lyssna till och vi lärde oss en hel del. Till skillnad från en del andra guider vi stötte på under resan, som mest pratade om "the world's greatest" det ena och det andra, hade han en betydligt mer ödmjuk inställning till sin stad och sitt hemland och tyckte att street art visserligen var ett av New Yorks bidrag till världen, men att det annars mest var världen som bidragit till New York, eftersom, som han sade "we're a country of immigrants". Han var också mycket tydlig med sina åsikter om Trump (det här var ju knappt två veckor efter valet).



Efter någon timme i Bushwick tog vi tunnelbanan vidare till Williamsburg, där vi gick en kortare bit och tittade på några fler verk, innan vi skildes åt.




Efter turen började vi hålla ögonen öppna efter gatukonst var vi än gick och när jag någon dag senare låg och klickade runt på nätet, hittade jag en karta över Staten Island, där en massa målningar fanns utmärkta, så några dagar senare gjorde vi en tur till, på egen hand. De bilderna kan vi ta i ett eget inlägg så småningom.

måndag 13 februari 2017

Briochealuscious.


För ungefär ett år sedan lyckades jag knipa en plats i en av Hedgehog Fibres garnklubbar. Det innebär att man under tre månader får garner, i för garnklubben unika färgställningar, skickade till sig. Spännande och roligt, men risken är förstås att man får garn i färger som man inte gillar eller vill använda. I mitt fall var det två turkosa och en rosa färgställning som inte riktigt kändes som mina. Någon som däremot gillar de färgerna är min svägerska, så jag bestämde mig för att sticka något åt henne och på så sätt använda upp åtminstone en del av garnet.
Först funderade jag på en Exploration Station, men jag hade ju ganska nyligen stickat en sådan och kände mig inte riktigt mogen för ytterligare en. Men så hittade jag Briochealuscious av Andrea Mowry, som faktiskt påminner lite om Exploration Station, med bl a "kilar" av förkortade varv och flerfärgspatent.
 

Jag påbörjade den här sjalen i god tid i höstas, men sedan hamnade den i skamvrån i ett par månader, både för att det kom andra stickprojekt emellan, men också för att jag på något mystiskt sätt fått ett par maskor för lite och blev lite trött på alltihop.
När julen började närma sig fick jag till sist lov att ta upp sjalen igen, lösa maskantalsproblemet genom att helt enkelt tjuvöka ett par maskor på ett varv där man inte skulle och sticka vidare (nästa gång jag kontrollräknade maskorna, hade jag lyckats få två för mycket istället, men då spelade det mindre roll).


Till slut var jag framme vid kanten, som stickas på tvären i tvåfärgspatent, och då höll det på att stranda igen. Det blev fel och/eller fult hela tiden och jag överdriver nog inte om jag säger att jag stickade om de första varven ett tiotal gånger, men till slut fick jag till det. Som en bonus hade jag då lärt mig kantmönstret utantill. Sjalen blev klar kvällen före julafton, i god tid (för att vara mig) innan juldagen, då min svägerska har födelsedag och den skulle överlämnas. Jag hann t o m blocka den på julaftons kväll. Min svägerska blev jätteglad för sjalen och tog på sig den direkt hon öppnat paketet, så det blev en lyckad present!


Förutom sockklubbsgarnerna använde jag ett knallrosa Malabrigo Sock och petrolblått Schoppel-Wolle Finest till sjalen. Fler detaljer finns på Ravelry.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails