lördag 15 april 2017

Ägg-strem makeover.

Glad påsk! Här pågår, som i många svenska hem säkert, förberedelser av mat och skattjakt.


Påskäggen, som Lilla A och Frallan ska få, är köpta på loppis, ommålade med hobbyfärg och dekorerade med korsstygnsblommor från ett, likaledes loppat, halvfärdigt broderi och fina band. Snabbt och roligt påskpyssel!

onsdag 12 april 2017

Dubai - den stickade palestinasjalen.

Den här sjalen är nog det största vansinnesprojektet jag gett mig på inom stickning, om inte någonsin, så åtminstone under överskådlig tid. En stickad palestinasjal. Jag hittade bilder på sjalen någon gång i somras tror jag. Just nu minns jag inte om det var på Ravelry eller på Instagram. I vilket fall som helst fick jag habegär direkt!
Eftersom det inte gick att köpa mönstret för sig, fick jag helt sonika skicka efter boken där det ingick. Eller bok och bok, det är mer av ett häfte egentligen. Lite desperat kan det tyckas att punga ut med drygt 100 danska kronor för att komma över ett sjalmönster, men eftersom det fanns flera sjalar i boken som jag kan tänka mig att sticka, kändes det ändå ekonomiskt försvarbart. I höstas när jag var på Syfestivalen köpte jag garn (ljusgrått och svart Isagers Alpacka 1) till sjalen.
Det vansinniga med projektet var att sjalen, enligt boken, ska stickas fram och tillbaka. Jag har sett att flera som gjort den har stickat runt och steekat (som det heter på god sticksvengelska, alltså klippt upp) för att undgå att behöva sticka aviga varv i 500-maskorsklassen med två färger och dubbelt garn. Ja, ni hör ju.... Det borde jag, med facit i hand, kanske ha tagit till mig av, men icke.
Efter några aviga 500-maskorsvarv där jag försökt sticka med två färger samtidigt och det blev extremt ojämnt och fult, fick jag bita i det sura äpplet. Jag repade upp och övergick till att sticka avigvarven två gånger, först med den mörka färgen (då lyfte jag alla maskor som skulle vara ljusa) och sedan vice versa med den ljusa färgen. Det var precis så tidsödande som det låter, men tack vare ett tydligt och regelbundet mönster var det inte särskilt svårt, bara långsamt. Och det blev mycket bättre, jämnare och snyggare, så det var värt den extra tiden.


För att få raka kanter vid blockningen, testade jag blockningsvajrar, som en stickcafévännerna var bussig och lånade ut. Funkade klockrent! Tyvärr rullar sig kanterna en aning ändå, men inte värre än att jag kan leva med det. Efter blockningen tillverkade jag tre tofsar (eller kvaster, som det tydligen heter på danska, fniss) och satte i hörnen, allt enligt beskrivningen.


Vansinnesprojekt eller ej, jag är i alla fall sjukt nöjd med denna sjal och har använt den varje dag sedan den blev färdig. Därmed känns det ju också värt jobbet med de långa aviga tvåfärgade varven, men jag kommer nog inte att sticka någon mer sjal på samma sätt.... Alpacka kan ju vara lite stickigt, men den är mjuk och skön och varm som attan. Och snygg. Kan inte bli bättre, ju!
Roligt var också att sjalen blev uppmärksammad och omnämnd i podden Stickkontakt för några veckor sedan. Jag skrattade gott åt att en av poddpratarna (Lina) bekände att hon stalkat mig på Ravelry och Instagram efter att jag lagt upp bilder på sjalen under stickningens gång.

tisdag 28 mars 2017

Idag förra året....

.... ja, alltså, för ett år sedan idag, var det annandag påsk och pappa och jag gjorde en utflykt tillsammans med några vänner. Målet var bilkyrkogården i Båstnäs, utanför Töcksfors, som ligger i västvärmland vid norska gränsen, ungefär mittemellan Karlstad och Oslo. Det här var under den långa bloggpausen som jag hade före och efter mammas bortgång, men jag har länge haft intentionen att dela några av alla de bilder jag tog under dagen med er, och då passar det ju bra att göra det idag.



Bilkyrkogården var en gång i tiden en bilskrot som drevs av två mer eller mindre excentriska bröder. Numera är den övergiven och förutom de hundratals bilarna, som håller på att långsamt tas tillbaka av naturen, stod där bara två ödehus. Min pappa, som är uppvuxen i de här trakterna, hade någon gång i sin ungdom, när stället fortfarande var i bruk, besökt det tillsammans med sin bror, för att köpa en eller annan reservdel till någon bil.





Mitt bilintresse är väldigt begränsat, men däremot är jag ju förtjust i rost, skrot och gamla grejer samt att hamna på oväntade platser, så jag tyckte det var fantastiskt att komma dit och skulle gärna åka dit igen. Jag tror också att vi var där vid rätt årstid, när det torkat upp litegrann i skog och mark efter vintern, men samtidigt inte är så mycket grönska, utan man ser allting. Väldigt spännande att fantisera om bilarnas historier; vilka vägar de rullat på, vem som ägt dem och åkt i dem, vilka samtal som utspunnit sig i dem och hur de hamnat här, på bilskroten vid vägens ände. Och inte minst hur man lyckats stapla tre-fyra stycken ovanpå varandra, mitt ute i skogen.





måndag 20 mars 2017

Sedan sist....

.... har jag börjat på yogakurs och, i första övningen på första kurstillfället lyckats ådra mig sådant ryggskott att jag fick lov att sjukskriva mig.
.... har jag köpt en jättefin storskjorta/klänning från Marimekko för 55 kronor. Jag ❤ second hand!
.... har jag stickat en halv tröja. (Om någon undrar hur det är kompatibelt med punkt ett, så kan jag meddela att det är genomförbart, om än kanske inte tillrådligt, att sticka även om man ligger platt på rygg). Tyvärr tror jag att jag måste repa en bit, eftersom den verkar bli för stor.
.... har jag plockat fram sneakers och vårjacka. Idag snöar det.
.... har jag stickat klart ett par galna restgarnssockor och haft huvudet fullt av nya sockstickningsidéer.

onsdag 8 mars 2017

Pussy hat.


Inför internationella kvinnodagen ville jag ha en pussy hat. Jag var på Fårfesten i helgen och där hittade jag billigt rosa ullgarn på textilloppisen i närheten. Med detta och stickor 5 mm improviserade jag ett mönster och på några timmar hade jag mössan klar.

Redo att krossa patriarkatet!

måndag 27 februari 2017

Stitch Surfer.

Måndagar verkar ju vara min bloggdag nuförtiden, så varför inte starta även den här veckan med ett inlägg? Vi ska åter rikta blickarna mot samlingsbilden i det här inlägget och prata lite mer om ett stickalster från 2016. I höstas hade vi nämligen en KAL (knit along) i stickcafégruppen igen. Tidigare har vi ju stickat vantarna Gudrun och Malung tillsammans, men den här gången slog vi till på en socka, nämligen Stitch Surfer.



Mönstret är gratis och kommer från ett gammalt nummer av Knitty. Jag hade ju övat intarsiastickning på sockorna Villiviini, men ändå hade jag problem med tån på den första sockan. Ojämnt, håligt och skitfult blev det och jag hatade hela projektet i någon vecka, för att sedan repa upp och börja om. Då gick det som tur var mycket bättre, men det där riktiga flytet, ni vet när man inte vill lägga ifrån sig stickningen, infann sig aldrig.




Jag hade med mig stickningen till New York, även om jag kanske inte räknade med så väldigt mycket sticktid där. När jag kom upp på takvåningen på hotellet, insåg jag dock att jag ju måste färdigställa sockorna under vistelsen, för maken till färgkoordinerad omgivning att fotografera i har jag nog aldrig varit med om. Sagt och gjort.





Sockorna är stickade i dels senapsgult Arwetta, dels ett självrandande garn från en amerikansk indiefärgare som kallar sig Nomadic Yarns. Vi var några i stickgruppen som lade en gemensam beställning via Etsy innan vi påbörjade KAL:en. Molly Weasley heter färgställningen som jag valde. Stickorna var 2,5 mm som vanligt. Jag följde mönstret, utöver att jag valde att sticka båda hälarna i det enfärgade garnet, istället för en enfärgad och en randig häl. Bakgrunden till det beslutet var att jag ville att randningen skulle matcha även på skaften. Lyckades ändå förskjuta ränderna ett par varv tydligen, men det är inget som stör, tycker jag.

måndag 20 februari 2017

Om New Yorks bidrag till världen.

En av de bästa grejerna vi gjorde i New York, var en guidad promenad i Brooklyn, på temat street art. Vi hade hittat turen på listan över aktiviteter som ingick i de New York-pass som vi hade köpt och tyckte att det lät kul, så vi bokade platser. En grå och blåsig måndagsmorgon samlades vi utanför ett Starbucks på Manhattan och tillsammans med guiden Matt och resten av gruppen, samtliga turister från olika delar av världen, tog vi tunnelbanan över till Brooklyn och stadsdelen Bushwick där det fanns hur mycket målningar som helst. Högt och lågt, på hus, trottoarer, staket och bilar, i olika stilar.



Matt var stor street art-entusiast och dessutom både sympatisk och underhållande att lyssna till och vi lärde oss en hel del. Till skillnad från en del andra guider vi stötte på under resan, som mest pratade om "the world's greatest" det ena och det andra, hade han en betydligt mer ödmjuk inställning till sin stad och sitt hemland och tyckte att street art visserligen var ett av New Yorks bidrag till världen, men att det annars mest var världen som bidragit till New York, eftersom, som han sade "we're a country of immigrants". Han var också mycket tydlig med sina åsikter om Trump (det här var ju knappt två veckor efter valet).



Efter någon timme i Bushwick tog vi tunnelbanan vidare till Williamsburg, där vi gick en kortare bit och tittade på några fler verk, innan vi skildes åt.




Efter turen började vi hålla ögonen öppna efter gatukonst var vi än gick och när jag någon dag senare låg och klickade runt på nätet, hittade jag en karta över Staten Island, där en massa målningar fanns utmärkta, så några dagar senare gjorde vi en tur till, på egen hand. De bilderna kan vi ta i ett eget inlägg så småningom.

måndag 13 februari 2017

Briochealuscious.


För ungefär ett år sedan lyckades jag knipa en plats i en av Hedgehog Fibres garnklubbar. Det innebär att man under tre månader får garner, i för garnklubben unika färgställningar, skickade till sig. Spännande och roligt, men risken är förstås att man får garn i färger som man inte gillar eller vill använda. I mitt fall var det två turkosa och en rosa färgställning som inte riktigt kändes som mina. Någon som däremot gillar de färgerna är min svägerska, så jag bestämde mig för att sticka något åt henne och på så sätt använda upp åtminstone en del av garnet.
Först funderade jag på en Exploration Station, men jag hade ju ganska nyligen stickat en sådan och kände mig inte riktigt mogen för ytterligare en. Men så hittade jag Briochealuscious av Andrea Mowry, som faktiskt påminner lite om Exploration Station, med bl a "kilar" av förkortade varv och flerfärgspatent.
 

Jag påbörjade den här sjalen i god tid i höstas, men sedan hamnade den i skamvrån i ett par månader, både för att det kom andra stickprojekt emellan, men också för att jag på något mystiskt sätt fått ett par maskor för lite och blev lite trött på alltihop.
När julen började närma sig fick jag till sist lov att ta upp sjalen igen, lösa maskantalsproblemet genom att helt enkelt tjuvöka ett par maskor på ett varv där man inte skulle och sticka vidare (nästa gång jag kontrollräknade maskorna, hade jag lyckats få två för mycket istället, men då spelade det mindre roll).


Till slut var jag framme vid kanten, som stickas på tvären i tvåfärgspatent, och då höll det på att stranda igen. Det blev fel och/eller fult hela tiden och jag överdriver nog inte om jag säger att jag stickade om de första varven ett tiotal gånger, men till slut fick jag till det. Som en bonus hade jag då lärt mig kantmönstret utantill. Sjalen blev klar kvällen före julafton, i god tid (för att vara mig) innan juldagen, då min svägerska har födelsedag och den skulle överlämnas. Jag hann t o m blocka den på julaftons kväll. Min svägerska blev jätteglad för sjalen och tog på sig den direkt hon öppnat paketet, så det blev en lyckad present!


Förutom sockklubbsgarnerna använde jag ett knallrosa Malabrigo Sock och petrolblått Schoppel-Wolle Finest till sjalen. Fler detaljer finns på Ravelry.

måndag 6 februari 2017

Annisa Wrap.

2016 var som sagt lite av ett sjalstickningens år. En av sjalarna jag stickade var Annisa Wrap av Ambah O'Brien (som för övrigt designat flera snygga sjalar som jag skulle kunna tänka mig att sticka). En snygg lite asymmetrisk sjal, eller halsduk skulle man kanske kunna säga, eftersom den är i ganska rektangulär, med smalrandiga partier varvat med enfärgade hålmönstrade.


Jag valde i stort sett samma färger som sjalen på mönstrets Ravelry-sida har, nämligen svart och vitt med lite färgfläckar i till de randiga partierna och ljust grått till de hålmönstrade. Gillar det grafiska uttrycket, men med en twist i form av färgstänk i de vita ränderna.


Det vita och grå garnet är från Stranded Dyeworks och är färgat på garnbasen Paradise MCN. Det vita med stänk av rost/orange och mörklila heter Crackle och den grå färgen, som i vissa ljus skiftar i ljust lila, heter Spook. Det svarta garnet är dels Schoppel-Wolle Finest som jag hade kvar från min Exploration Station och dels Onion Nettle Sock, som jag fyllde på med när det första svarta garnet tog slut. Nagelfar man sjalen så syns det att de två svarta garnerna skiljer sig lite i färgton och glans, men det är nog knappast någon som tänker på det.

Själva stickningen var trevlig och relativt enkel, mest rätstickning och så lite minskningar och ökningar för att forma den. Det är ju lite beroendeframkallande att sticka smala ränder (ni vet, "bara en till....") så det kändes som att det flöt på bra. När den väl var färdig blev den dock liggande ett antal veckor i väntan på blockning, men därefter har jag använt den en hel del. Bland annat hade jag med den till New York, där bilderna är tagna på takterassen till vårt hotell.

tisdag 31 januari 2017

Sedan sist....

.... har jag tittat mer på SKAM än vad som nog egentligen är riktigt nyttigt.
.... har jag, tack vare punkten ovan, haft en massa sticka-framför-tv:n-tid och har kommit rätt långt på ett segt stickprojekt.
.... har jag, inom loppet av ett par dygn, både glömt min telefon på biblioteket och lämnat kvar mina jobbnycklar hos min pappa, i tron att det var hans extranyckel jag hängde upp. Uppdagades på måndag morgon när jag skulle låsa upp mitt arbetsrum. Kan man bli dement vid 37 års ålder?
.... har jag sytt fast en grå tofs på den gula mössan jag stickade för några veckor sedan.
.... har den magiska dagen infallit då det inte längre är kolmörkt ute när det är dags att gå hem från jobbet. Det finns hopp om livet!

fredag 20 januari 2017

Det finska vildvinet.

Efter inlägget häromdagen insåg jag att det också var med några sockor på samlingsbilden som jag inte heller bloggat om ännu. I höstas stickade jag ett par Villiviini, inspirerad av en stickcafékompis som gjort likadana. Första försöket med intarsiastickning för min del, det visade sig vara enklare än jag trott, och jag tycker att det blev ganska effektfullt med den avvikande färgen på spetsen.


Sockorna är huvudsakligen stickade i grönt Zauberball, det gula är Onion sockgarn av ekologisk ull och nässelfibrer, en rest från Florenz-sockorna som jag visade häromsistens. Stickor 2,5 som jag brukar använda till sockor.

tisdag 17 januari 2017

Sjalarnas år.


Stickåret 2016 var sjalarnas år. Räknar man rent numerärt stickade jag i och för sig fler sockor (en uddasocka, fyra kompletta par och ett par där endast tåspetsen på den andra sockan fattades vid tolvslaget), men en sjal är ju ett lite större projekt. Fyra sjalar blev det under året. Waiting for rain som jag stickade under vårvintern, Exploration Station som stickades på försommaren, men inte bloggades förrän på hösten, Annisa Wrap som jag påbörjade under semestern och som skymtade förbi på bloggen då, men som fortfarande inte visats upp i färdigt skick och Briochealuscious som blev färdig vid jul och som jag inte bloggat om alls tidigare, eftersom den var lite hemlig. Dessutom har jag påbörjat en femte sjal, men den är långt ifrån färdig.


Utöver det har jag som sagt stickat en del sockor, fyra par vantar, två mössor, en bebiströja och typ en halv tröja till mig själv (eller ja, tröjan är förstås hel, men den var påbörjad under 2015). Fler bilder och detaljer om alla projekt hittar den hugade på min ravelrysida och det kommer separata inlägg om de båda sjalarna vad det lider.


Planerna för stickåret 2017 är än så länge lite luddiga (höhö), men innefattar åtminstone en ambition om att minska på garnförrådet och att färdigställa mina ufon (som faktiskt bara är två till antalet, men det ena är en tröja där ganska mycket jobb återstår).

Hittills i år har jag faktiskt färdigställt både mössan jag bloggade om häromdagen och ett par sockor, och även gett mig i kast med det minsta av ufona, så jag tycker att det börjat ganska bra!

torsdag 12 januari 2017

Mjukaste mössan.


2017 års först avslutade stickprojekt blev mössan Kobuk. Jag ramlade över mönstret på Ravelry några dagar innan det skulle släppas och började typ räkna ner timmarna tills det gick att köpa. Samma dag som det släpptes slog jag till, lade upp gjorde jag samma kväll och efter ett par dygn var mössan klar.


En bra grej med mössan var att jag fick användning för den lilla härvan med mohair-/silkegarn (Shibui Silk Cloud) som jag "råkade" köpa i New York bara för att färgen, som heter Brass, var så vacker. Mohairen ger mössan en liten ullig aura och gör den extra mjuk och varm. Utöver det använde jag dubbelt Malabrigo Sock i färgen Ochre, som jag hade hemma sedan tidigare.


Mjukaste mössan i finaste färgen. Jag är mer än nöjd!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails