Snyggaffär och svensk-estnisk stickdesign.

När jag var i Tallinn i vintras, gick vi förbi affären Naiiv, med en instickad cykel i skyltfönstret och en massa färgglada stickade kläder innanför det. Tyvärr var det inte öppet då, men nu när jag var där igen i somras råkade jag på samma affär igen och den här gången var det öppet, så jag gick in och tittade på allt det fina. Jag frågade tjejen i butiken om det var hon som designat sakerna. Det var det inte, men jag fick veta att designern hette Liina Viira, och när jag googlade på namnet visade det sig att hon är svensk, men med estniska rötter och numera verksam i Tallinn.

Jag blev väldigt sugen på att köpa något, men att bestämma sig kändes lite övermäktigt, så jag sov på saken och gick tillbaka nästa dag igen. Då var det designern Liina själv som stod bakom disken, så jag fick en pratstund med henne och fick veta lite mer om plaggen och produktionen. Roligt! Jag fick också lov att ta några bilder i den fina butiken.

Inköpen då? Jo, en mössa och en stickad börs blev det. Kanske kommer de på bild en dag?
Och nu är det slut på Tallinn-inläggen för den här gången. Inte illa ändå att vi på blott två dagars vistelse hann besöka fem ställen som jag såg mig tvungen att blogga om.

Konserthus och graffiti.

Alldeles i närheten av hotellet som vi bodde på i Tallinn låg ett mystiskt bygge, som vi var tvungna att kolla in närmare. Det låg alldeles ute vid havet, var enormt stort men verkade helt övergivet och ganska nedgånget. Många personer gick dock upp och ned för de stora trapporna som ledde upp på huset, så vi gick också dit. Ingen verkade veta vad det var för ställe eller när det var byggt, men till sist träffade vi på några tyska turister som visste att det varit konserthus. Vi antog att det var från Sovjettiden.

Numera verkade det vara tillhåll för graffitimålare, det fanns gott om färgglada målningar som jag tyckte var sköna färgklickar där i den annars så gråa och ruffiga miljön.

Några dagar senare frågade jag min killes pappas fru, som är från Tallinn, om hon visste något om byggnaden och då visade det sig att den bara var från början av 90-talet, det vill säga strax efter att Estland blivit självständigt. Tyvärr var huset så dåligt byggt att det snabbt hade fått fuktskador p g a närheten till vattnet och det användes inte längre. Det kändes ju onödigt, med tanke på vilket jättebyggnadsverk det var och hur mycket det måste ha kostat att uppföra, men det var kul att få reda på lite mer om det.

Chocolaterie i gott sällskap.

När jag var i Tallinn fick jag ett tips via facebook om Chocolaterie Pierre, som tydligen skulle vara ett mysigt ställe. Nästa dag när det började dra ihop sig till förmiddagskaffe sökte vi oss dit.

Ett mysigt ställe var något av en underdrift, visade det sig när vi steg in på trevligaste innergården där flera små hantverksaffärer låg sida vid sida med chokladcaféet. Efter en rejäl chokladfika blev det lite shopping.
När vi skulle gå, hittade vi ett foto på en av väggarna, som visade hur gården sett ut för drygt tio år sedan. Vilken förvandling!

Kaerajaan.

Ett annat trevligt ställe som vi besökte i Tallinn var restaurangen Kaerajaan. Maten var väldigt god, men det roligaste var nog ändå inredningen som hade klara spår av traditionellt hantverk, fast på ett nydanande sätt. Vad sägs t ex om lampor i form av oroar i jätteformat, tillverkade av kopparrör? Dessutom hängde det otroligt vackra stickade och virkade sjalar över en del av stolarna. Jag antar att man fick låna dem om man frös. Jag får erkänna att jag hade god lust att sno med mig sjalen på andra bilden uppifrån, men jag motstod impulsen.

Fler bilder på restaurangens interiör finns på deras hemsida.

Uppdatering: Min mamma hälsar och påpekar, att oroarna inte alls var lampor, men att vissa hängde under lampor. Rätt ska vara rätt. :)

Nukupood

Här kommer det första av några inlägg med bilder från Tallinn, där jag var för ett par veckor sedan med mina föräldrar.

Första dagen passerade vi en affär med skylten Doll Shop (eller Nukupood, som det estniska namnet löd) och bestämde oss för att gå in. In steg vi i en pytteliten butikslokal, fylld med personliga dockor, djur och leksaker från golv till tak. Den trevliga tjejen som jobbade där berättade att det var olika lokala hantverkare som tillverkade alla varor.

 Inte förrän nu lade jag märke till den gula lampan, som ju måste vara tillverkad av en hink. Kul!

Kolla in det underbara pariserhjulet!

Det gick förstås inte att gå tomhänt från ett sådant ställe, så vi köpte med oss några små presenter till lilla A. Jag köpte även ett par saker åt mig själv, men dem har jag glömt att fota, så de får komma i ett eget inlägg så småningom.
Kommer ni till Tallinn så rekommenderar jag å det starkaste att ni också gör ett besök i den här gulliga lilla butiken!

Tjugonionde februari.

Det firar vi med lite bilder av Tallinn, tycker jag. Dagens (ja, inte idag-dagens då utan lördagens) mesta fotoobjekt var dörrar. Det fanns så många fina och jag kunde gladeligen ha förevigat dem alla, men då hade nog ressällskapet blivit ganska trött på mig. Kanske ni också om jag skulle visa alla dörrar jag faktiskt tog kort på, så jag höjer med ett par utsikter, en instickad cykel, en vädigt ambitiös reaskylt och några löjligt små babusjkadockor.

Nu har jag förresten just varit och hämtat mina vantar, som jag ju glömde på bussen häromdagen. Ända till Göteborg hade de tydligen åkt med, innan de upphittades av någon ärlig människa. Lite lustigt, med tanke på att jag hade dem med mig dit helgen före också. I alla fall, efter några telefonsamtal till Swebus hittegodsavdelning och en snubbe vid namn Stefan så fick de åka med bussen tillbaka idag och nu är de hemma igen. Ett vardagsäventyr, minsann!

Stickade souvenirer.

I helgen har jag varit på kryssning till Tallinn med min pojkvän och hans familj. Jag hade planerat att köpa minst ett par stickade vantar, och eftersom jag lyckades tappa bort ett annat par vantar på bussresan till Stockholm (jag hade en gammal kompis i telefon och hon hade just berättat att hon väntar barn, så att få med mig vantarna när jag skulle byta buss blev tydligen lite övermäktigt) så kändes det helt berättigat att köpa två. De vita kan man som synes fälla ner toppen på - perfekt när man ska fingra på en smartphone ju. Kanske visar jag några bilder från själva Tallinn en annan dag.