Kurt!

Nu finns mönstret till vanten Kurt att köpa på Ravelry. Det innebär också att jag kan visa hur mina vantar ser ut i sin helhet. 

Kurt är alltså designad av Emilia Jensen, även känd som skaparen till koftan Palmetto, som blivit väldigt omtalad i stickvärlden under hösten. Emilia trycker också jättesnygga tyger med grafiska mönster.

Vantarna stickas i Rauma Finull eller motsvarande garn. Jag hade inte finull i sju färger hemma, så jag fick komplettera med ett par andra sorter också. Det vinröda är typ Shetland Spindrift tror jag, och det beige/smutsgula är tvåtrådigt ullgarn av okänd sort, som jag fått av min bror, som i sin tur fått det av en kollega. Lite hopplock, alltså. Det går inte åt mer än 20-60 meter av varje färg, vilket gör Kurt till ett perfekt restgarnsprojekt. Vantarna blir inte så stora i storleken, så det är nog inte fel att välja ett aningen grövre garn än Rauma Finull om man har lite större händer.

Jag tycker ju att färgval och -sammansättning är en av de roligaste grejerna med stickning, så jag hade väldigt kul med det här projektet och rekommenderar alla som gillar flerfärgsstickning att göra (minst) ett par.

Teststickning.

Jag håller på att teststicka ett mönster som Emilia Jensen har designat. Det blir en grafiskt mönstrad vante i många färger, som stickas i Rauma finull eller annat garn av motsvarande grovlek. Jätterolig stickning! Färgsätta har vi teststickare fått göra själva och det har varit lite utmanande, men kul.

Mönstret släpps inom kort, och då visar jag bild på hur mina vantar ser ut i sin helhet. Jag kommer självklart också att länka till mönstret, för den som blir sugen på att sticka vantarna.

En orangefärgad dag.

Första helgen i september firades Hemslöjdens dygn och en av aktiviteterna häromkring var en växtfärgningsdag, som jag anmält mig till. Mina föräldrar, främst mamma, växtfärgade lite när jag var barn och jag har någon tidig minnesbild av en stor gryta med eld under, som jag inte fick gå nära, men själv har jag faktiskt aldrig prövat. Nu är jag dock jättesugen på att färga mer, för det var oerhört roligt!

Med under dagen var sju personer med olika mycket erfarenhet av färgning. Det mesta av materialet kom från en gammal dam som skänkt det till hemslöjdsföreningen; det var stora lådor med kemikalieburkar, färdigbetat garn och en del olika växter.

Det första badet vi gjorde i ordning var färgkulla, en blomma som ger gul färg. Alla garnerna ni ser på bilden är färgade i det första färgkullabadet, att färgerna blev så olika har nog att göra med betningen, och kanske lite med garnkvaliteten. Det garn som blev grönt var grått från början, övriga vita. Färgkullabadet hade mer att ge, så vi körde en andra färgning också, sedan tillsatte vi koschenill och till slut lite indigopulver till det också. Andra mer eller mindre framgångsrika färgningar var med krapp, albark, nässlor och tuschlav. Ingen av oss var ute efter något specifikt resultat, utan vi såg det hela mer som ett experiment. Inte så mycket teori, utan mer pröva och se. Det vi inte blev nöjda med stoppade vi i ett annat bad, eller så tillsatte vi något till det befintliga badet, och så höll vi på.

Vi provade också att göra en indigo-kyp, men det funkade inte alls. Några ljust ljust blå härvor kom upp ur badet, men all färg rann av i sköljningen. Både indigopulvret och kemikalierna kom ur den gamla damens kartonger och var nog från 80-talet, så det kanske helt enkelt var för gammalt. Det var lite tråkigt, jag var väldigt peppad på just indigofärgningen, efter att ha sett så många bilder på indigofärgning på Instagram under sommaren, men vi fick så många andra fina garner, så besvikelsen lade sig rätt snabbt. Vi har också planer på en ny färgdag till våren eller försommaren och då gör vi nog ett nytt försök med indigo.

Med mig hem fick jag ett helt gäng med små härvor och nystan, som jag nu funderar på vad jag ska göra av. En större härva med grått garn till hälften doppad i färgkulla har jag också att roa mig med.

För er som lurar på inläggets titel, så såg jag om Amelie från Montmartre, där den frasen förekommer, på kvällen efter färgningen, och tyckte att den passade ganska bra.

Senaste nytt i sockgarnsstashen.

Lite garnporr får avrunda denna måndag. Idag kom nämligen två härvor som jag beställt från Friday Studios med posten. Garnet är isfärgat, vilket, om jag uppfattat det hela rätt, innebär att man täcker härvorna med stycken av is, på vilka man sedan häller färgen. Efterhand som isen smälter kommer färgen i kontakt med garnet. Det är alltså slumpen som styr färgningen och varje härva blir helt unik.
Kvalitén är sockgarn i 75% ull och 25% polyamid och planen är att det ska bli just sockor, i enklast möjliga modell, så att garnet får spela huvudrollen.

I mina händer - nagellacksmarmorering.

Söndag igen och dags att visa vad man haft i händerna under veckan. Jag har provat något som jag tänkt testa länge, nämligen att marmorera med nagellack. När jag sett det på bild så har det mest varit naglar eller lösnaglar som marmorerats, men jag tyckte det kändes roligare att använda tekniken på något annat.

Jag började prova lite tidigare i veckan, men fann att det inte alls gick så smidigt som i de tutorials jag sett på Youtube. Det verkade som att lacket stelnade på vattenytan, för när jag skulle försöka dra med en pinne i färgen för att göra mönster, satt det liksom ihop i ett sjok, skrynklade sig och följde med pinnen upp igen. Vet inte riktigt vad felet var, men jag tänkte att mina lack kanske var för gamla, så jag köpte tre nya billiga små flaskor och provade igen. Det funkade inte perfekt då heller, men i alla fall lite bättre. Här finns en video med diverse tips, som jag tittat på i efterhand. Kanske har jag haft fel temperatur på vattnet, eller så har jag helt enkelt lack som inte funkar så bra till marmorering.

Först ut att bli doppad var i alla fall en liten mugg/vas som jag köpte på loppis förra helgen och som jag tänkt ha som tandborstmugg. Blev särskilt belåten med den svarta fläcken som hamnade så lämpligt och blev nästan som ett öga på svanen. Det var en ren slump förstås, men det blev himla fint!

Därutöver har jag marmorerat en blomkruka, även den ett loppisfynd förstås. Den blev jag lite halvnöjd med. Den sidan som syns här blev rätt bra, men när jag skulle doppa andra sidan fick jag inte alls till det med lacket trots flera försök. Till slut blev det lite blekt mönster i alla fall och sedan tappade jag lusten att försöka mer eftersom det bara krånglade. Tänker att man får vända den snyggaste sidan till helt enkelt. Sammanfattningsvis ett halvlyckat experiment. Kanske provar jag mer en annan gång.

Glöm inte att titta in hos Mitt hem är min borg för länkar till de andra deltagarna i utmaningen!

#harlekinshåndklæder

Min Harlekins håndklæde blev klar och av bara farten virkade jag en till. Nu återstår att testa hur funktionellt det är med virkade handdukar, det har jag faktiskt ingen erfarenhet av. Om de är bra kan det nog hända att jag gör ytterligare någon, de var roliga att virka och slukade åtminstone en del stashgarn, även om jag faktiskt fick köpa till lite (det ljusgrå garnet nytt och det beigea på second hand).

Beskrivningen är gratis och finns här. Den är som sagt på danska, men det gick bra ändå. När man väl kom igång tycker jag att själva triangelmönstret var ganska intuitivt.
Jag har förstått att mönstret också har publicerats i någon dansk tidning och på Instagram finns massor av handdukar att se under hashtaggen #harlekinshåndklæder. Bra inspiration för färgvalen att titta där!

Jag tog med mig handdukarna till fäbodstugan i söndags och passade på att fota dem i det pyttelilla köket där. Lustigt nog visade sig väggfärgerna i stugans båda rum finnas representerade i handdukarna!

Om min hals.

I mitt översvämmade garnförråd fanns också två nystan gul Naturuld som jag köpt för ett par år sedan med planen att sticka en fluffig tubsjal av något slag åt mig själv. När jag nu väl tog tag i det var det ett snabbstickat projekt. Jag påbörjade sjalen den första eller andra januari och anledningen till att den inte blev klar förrän häromdagen är att 1) Naturulden inte räckte och jag blev tvungen att beställa ett nystan till och 2) jag sköt upp ihopsyningen några dagar eftersom jag tänkte att det var svårt med maskstygn. Det sistnämnda helt felaktigt, skulle det visa sig. Pilligt, ja, tidsödande, ja, men svårt, nej, inte särskilt.
Nu är den klar i alla fall och jag älskar den! Mjuk som en smekning, varm som en ökenvandring och fluffig som ett litet moln. Och färgen är en av mina bästa. Jag vill helst inte ta den av mig alls.

Garn: En tråd Naturuld (färg 381) och en tråd Teetee Cacao (färg 1995).
Garnåtgång: Cirka 250 g Naturuld och cirka 50 g Cacao.
Stickor: 8.
Mönster: Eget, om man nu kan kalla det mönster: Lägg upp 35 maskor med en hjälptråd, sticka ribbstickning 1x1 tills sjalen räcker två varv runt halsen, sy ihop med maskstygn och pilla samtidigt bort hjälptråden.

Färgmixade namnband.

När det för ett tag sedan var dags att beställa nya namnetiketter, föll valet på en sådan här färgmix. Oväntat roligt att kunna matcha (eller missmatcha) etiketten till det sydda alstret faktiskt. Dessutom ett bra sätt att se vilka färgkombinationer som gör sig bra och vilka som är mindre lyckade. Vit text på grå bakgrund till exempel är inget jag någonsin kommer att beställa i större kvantiteter. Även om texten syns ganska bra just på den här bilden, är den i vissa vinklar nästan osynlig i verkligheten.

För högtryck.

Efter två dagar av städning och rensning hemma, var jag tvungen att göra något kreativt igår. Jag var sugen på att trycka lite tyg, så så fick det bli. Jag letade fram några restbitar av ett loppislinnelakan, textilfärg och några saker som jag sparat på för att prova att trycka med dem.

Färgen blandade jag på en vanlig assiett och så använde jag skumgummisvamp för att föra på färgen på "stämplarna". En plastkloss, en kork och en gammal tuschpenna använde jag, och så en muntork i skumgummi.

Jag gjorde ett provisoriskt klädstreck på balkongen, så att färgen kunde torka i solen och sedan fixerade jag den med strykjärn.

Blev faktiskt väldigt nöjd med de tryckta bitarna! Egentligen var det mest tänkt som en kul grej och ett kreativt experiment, men det är ju alltid extra roligt när sådana mynnar ut i något snyggt. Jag gillar särskilt de rutiga mönstren, som alltså är gjorda med hjälp av plastklossens över- respektive undersida.

Att vara lite udda.

Ja, eller så udda är det ju för all del inte att gilla omaka porslin i dessa dagar. Och en del av mina udda tallrikar passar till och med ganska bra ihop. Till exempel de här.

Uppifrån och ner: Elvy (Rörstrand), Sommar (Rörstrand), Kryss (Upsala-Ekeby) och Sirikit (Upsala-Ekeby). Jag behöver väl inte ens berätta att samtliga kommer från second hand?

Färgglad fredag till er alla!

Dagens outfit. Tunikan/klänningen/whatever är nygammal från Myrorna, jeansen har jag haft i säkert 3-4 år. Matchades utomhus med vinröd kavaj och gula skor!

Hur mycket påskpynt har du egentligen?

Det undrade Elin i en kommentar till krans-DIY:en häromdagen. En inte helt obefogad fråga. Innan jag kom på att jag ville göra en påskkrans, hade jag faktiskt ganska lite påskpynt. Men när jag väl började leta, blev jag lite besatt, och till slut stod jag där med pynt ungefär upp till knäna. Tur att vi snackar loppis, annars hade jag väl blivit ruinerad på kuppen.

Nu är det dock nästan tomt i pyntförrådet igen, för jag har gjort ännu en krans. (Om jag ändå var lika snabb på att använda upp allt det pysselmaterial som jag hamstrar!)

Efter de två första kransarna fanns det inte så väldigt mycket material kvar, så den här kransen blev lite mindre och med pyntet koncentrerat till nedre halvan. Notera att man till och med skymtar själva stommen där strax till vänster om upphängningssnöret. Sofias idé att låta en påskkärring sväva i kransens mitt, norpade jag direkt. Just den här kärringen med sin luriga blick (och hennes tre kompisar) fanns faktiskt redan hemma, dem loppade jag inför förra påsken tror jag.

Den här lilla kransen fick lilla A i påskpresent. Och nu är påskpyntsshopparorgien officiellt över och jag ska inte göra några fler kransar, den här påsken åtminstone.

GLAD PÅSK!

Andra kransen.

Påskkrans nummer två har ni delvis redan sett under tillverkningen, men inte i sin helhet. Så här ser den ut i färdigt skick. Minst lika tätbefolkad (eller tätbefåglad kanske är ett mer korrekt uttryck i sammanhanget?) som den första.

Slipsäggen.

Jo, jag gick ju hem och fortsatte att färga ägg efter slöjdklubben i lördags. Totalt blev det tio stycken i olika färger och mönster. På söndag morgon satte jag snören i allesammans och sedan var jag ute och knipsade ett ris att hänga upp dem i. Det är nog första gången jag har ett påskris i vuxen ålder, faktiskt.

Hur man slipsfärgar ägg (eller tie-dye, som det så vitsigt heter på engelska) finns beskrivet på ett föredömligt sätt här. Förutom slipsar, har jag använt ett par sidensjaletter som jag hade hemma, men inte använde. Det som ger en lite suddig effekt i mönstret är att tyget varit veckat under färgningen och de vita fläckarna uppstår där sidentyget inte legat an mot äggskalet. Det går inte att förutsäga hur vare sig färgen eller mönstret ska bli och därför är det verkligen spännande att packa upp äggen efter färgningen. Lite som att öppna en present!

Uppdatering: Eftersom det är flera som skrivit att ni vill testa, vill jag dela med mig av ett tips. Urblåsta ägg sjunker ju inte ner i kokvattnet utan flyter på ytan, i motsats till vanliga ägg som använts i beskrivningen jag följt. Detta avhjälps genom att ställa en tyngd ovanpå, t ex en mindre kastrull eller en värmetålig skål, eventuellt med lite vatten i. Om man placerar tyngden försiktigt så håller äggskalen för det. Det är ju möjligt att de tar till sig färg ändå, men jag hade inte lust att chansa.

Påskkrans "äggstra allt"!

Jag har gjort en påskkrans! Inspirationen har jag hittat på Pinterest, såklart. Fast man kan ju tycka att jag kunde ha kommit på det själv, jag som har gjort en julkrans och allt.

Om du blir sugen på en egen krans, så tänkte jag visa imorgon hur jag gjorde den.

Senap och rosor.

Som så många andra i bloggvärldens retro- och loppishörna är jag förtjust i gamla täcken. För ett par veckor sedan hittade jag ett tjusigt exemplar på Myrorna; senapsgult med rosor i vad som nog bäst beskrivs med det lite slitna uttrycket smutsiga pasteller. Och som om inte det vore nog fyndade jag ännu några veckor tidigare ett par gamla gardinkappor i senapsgult med något slags rosenmönster. Vad kan jag säga, jag gillar senapsgult! Tydligen i kombination med rosor också.

I alla fall så lade jag dem på golvet tillsammans för att se om de skulle trivas ihop. Det verkade de göra. För att bryta upp den senapsfärgade symbiosen en smula adderade jag några lagom färgmatchade föremål till kompotten och sedan tog jag bilder. Många bilder. Märkligt hur kul det faktiskt är att lägga ut grejer och sedan krypa omkring och fota dem ur olika vinklar, flytta en sak här och där, ändra någon inställning etc etc. Kanske är det inte lika roligt att titta på alla bilderna, men några stycken klarar ni va?

Förresten, om någon tror att man måste kemtvätta gamla täcken, som det står på etiketten åtminstone till mina att man ska, så kan jag berätta att jag tvättat alla mina tre i maskin med gott resultat. Fintvätt, separat centrifugering och sedan torktumlare på låg värme. Inga problem.

Neontulpaner och sylust.

Den senast inköpta tulpanbuketten är så fin med sin starka färg, tycker jag. Insidan av blommorna är nästan lite neonfärgad. Förutom att titta på tulpaner och Vasaloppet har jag sytt en hel del i helgen. Det var alltför länge sedan. Jag har inte haft ork de senaste veckorna, men nu tror jag minsann att sy-mojon är tillbaka! Jag ska snart visa vad det blev.

Färgningspremiär.

På slöjdklubben häromdagen hann jag också färga lite garn som jag blev riktigt nöjd med, även om det blev lite grönare på sina ställen än vad jag hade tänkt mig. Men det är precis i den färgskala som jag ofta navigerar mot. Mina färger, helt enkelt. Garnet är tretrådigt ullgarn, återbrukat från en tröja som ledarkollegan C repat upp.

Så här såg det ut under tillverkningen. På den här bilden ser ju de gröna partierna än grönare ut, vad jag menade ovan var alltså att jag inte hade tänkt att den gröna färgblandningen skulle bli så grön, jag hade föreställt mig något mer åt det senapsgula hållet. Det går säkert att kontrollera det, men nu blandade vi lite på känn, och då blir det ju som det blir. Och det tillvägagångssättet passar mig helt fint.

Här hänger garnet på tork efter att ha mikrats tre gånger och sedan sköljts och färgfixerats i ättiksvatten.

Och såhär ser det ut som uppnystat och provstickat. Jag har 45 gram garn vilket ju inte förslår till några storslagna projekt precis. Planen är att det ska bli ett par tossor eller sockor åt mitt kommande brorsbarn, det borde det åtminstone kunna räcka till.

Barn och garn.

Igår på slöjdklubben gjorde vi något som jag själv varit sugen på att testa länge, nämligen färga garn i mikrovågsugn. Det var riktigt kul och något som jag definitivt vill göra igen (synd bara att jag inte äger någon mikro). Det passade även bra för barnen, även om flera tyckte att de cirka 10 minuter som garnet behövde vara i mikron kändes som en evighet. Kanske hade det varit bra med en lite mer oöm miljö än Vuxenskolans kök, men vi höll hårt på att man bara fick vara på diskbänken med färgen och det funkade bra. Barnen fick jobba två och två och det blev också en övning i att turas om och att vänta.

Förutom att färga garn fick barnen också göra ägg av papier mache och garn med tapetklister, som en förberedelse inför nästa träff strax innan påsk.

För den som blir sugen på att själv färga garn i mikrovågsugn finns en utmärkt beskrivning här. Färgerna vi använde var yllefärg från Zenit.