Inför lägret fick man välja mellan sex olika verkstäder att tillbringa lägerdagarna i: smide, återbruksmosaik, myllerbroderi, återbrukssömnad, bronsgjutning och snickeri. Jag satte mosaik som förstahandsval och fick det. Vår lärare var Marjan Jabinpishe, som är utbildad inom konst vid universitetet i Teheran, och som förutom mosaik också arbetar med t ex glasmåleri. Men nu var det alltså återbruksmosaik vi skulle syssla med.
Som material hade vi fått några kartonger med osäljbart (vilket i stort sett är synonymt med kantstött/trasigt, men även t ex jultallrikar och sådant som det är låg efterfrågan på) glas och porslin från Emmaus. Dessutom hade Marjan med sig en del vanliga mosaikbitar, en tjej i gruppen som just renoverat sitt kök bidrog med 70-talskakel och glasmosaik från ett slaktat bord och själv hade jag tagit med mig en trasig spegel som jag gömt länge på. Man kan även använda t ex snäckor, kapsyler eller mynt. Vi gjorde dessutom en liten tur till Hjo en av dagarna, för att leta efter lite mer material på loppis, både sådant att krossa och saker att lägga mosaik på. Invid vår verkstad fanns en hög med takpannor som sades vara från 1800-talet och som vi fått löfte att använda oss av om vi ville, så det var vi några stycken som gjorde, men även träbitar, marksten, diverse porslin, en bricka och en spegelram fick ny beklädnad av mosaik under lägerdagarna.
Jag kunde snabbt konstatera att jag (likt de flesta, skulle jag tro) hade en mental spärr mot att slå på porslin med hammare. Den gick dock förvånansvärt snabbt att överkomma, och sedan var det faktiskt lite härligt att få krossa och förstöra. När jag fått upp ångan, drämde jag till och med hammaren i en (förvisso redan lite trasig, men ändå!) muminmugg! Hur ofta får man göra det liksom? När vi krossat föremålen till mindre bitar, klippte vi med hjälp av mosaiktång till bitar av önskad form (så gott det nu gick, det var inte alltid så enkelt) och storlek.
Vi var 7-8 personer i gruppen och det var väldigt kul att se allas olika stilar och produktionstakt. Några hann med tiotalet saker på de ungefär tre hela arbetsdagar vi hade på oss, någon en enda. Själv åstadkom jag två saker; ett fat av en tegelpanna med mosaik i form av en trädgren och en tallrik med en cykel på.
Grenen på takpannefatet lade jag på fri hand av brunt och brunmönstrat porslin och 70-talskökskaklet. Bladen består av återbrukade glasmosaikbitar från bordet jag nämnde ovan samt olika gröna porslins- och kakelbitar. Runt grenen fyllde jag sedan på med olika nyanser av vitt samt spegelbitar. Lite roligt är att ganska många av de vita porslinsbitarna är undersidan av samma tallrik som det brunblommiga i grenen. En favoritdetalj på fatet är de bladnerver, som den delvis räfflade kanten på en ljusgrön tallrik skapade. En annan är de ljusa bitarna med räfflor och bokstäver, som är undersidan av några små kakelprover.
Hjultallriken, som jag lite skämtsamt kallar den, fick jag idén till när jag, lätt besatt, låg och funderade på mosaik innan jag skulle somna. Idén om hjulen där fogmassan skulle bilda ekrar var för bra för att inte prova att utföra, så nästa morgon googlade jag fram en stiliserad cykelbild, ritade upp den på en gammal ikeatallrik med tuschpenna och sedan var det bara att sätta igång och lägga mönster. Som kontrast till småpilleriet med cykeln och för att det inte skulle ta för lång tid att slutföra, fick bakgrunden bli lite mer grovt tillyxad av olika gröna och blå bitar. Här gillar jag hjulen på cykeln och "virveln" på himlen (som jag gjorde för att liva upp bakgrunden lite) bäst.
Sammanfattningsvis väldigt trevliga dagar och en rolig teknik som jag ser fram emot att experimentera vidare med i framtiden!
