Halvårsrapport stickning.

Såhär halvvägs igenom 2017 tänkte jag att det kunde vara kul att titta tillbaka på vad jag stickat hittills i år. Jag blev faktiskt själv lite överraskad när jag kollade igenom mina projekt på Ravelry häromdagen över att det var så pass mycket.

Under årets tio första veckor stickade jag tre mössor. Det började med Kobuk hat, som blev årets första förfärdigade projekt, fortsatte med Signal (som jag kommer på nu att jag nog inte bloggat om), och sedan behövde jag ju en Pussy hat inför internationella kvinnodagen.

Sockor stickar jag ju "alltid". Bra, användbart och relativt snabbstickat, och dessutom har jag en hel del sockgarn i min stash, så om jag inte vet riktigt vad jag ska sticka blir det ofta att jag sätter igång ett par sockor. Hittills i år har jag stickat fyra par, men inget av dem har blivit bloggade om.

Ett projekt som jag däremot har visat, är Dubai-sjalen. Den är inte helt och hållet stickad under 2017, för jag tror att jag lade upp till den i början av december, men pausade den sedan ett tag och den största delen (läs: all mönsterstickning fram och tillbaka) stickade jag under det här året.

Sedan har jag också stickat två tröjor. Den ena; Breathing Space, till mig själv, har ni ju sett, medan den andra, som heter So faded och stickades till Lilla A, nyligen blivit färdig och inte funnit sin väg till bloggen ännu.

Och så halvvantarna Ivar då, som jag visade häromdagen. De var ju påbörjade, men långt ifrån avslutade, när jag tog mig an dem, så de ska också vara med i uppräkningen.
Vad jag däremot inte räknar in är det allra första stickprojektet som blev klart i år, nämligen Pakkasyöt-sockorna. Där handlar det nämligen bara om några varv på ena tån som stickades på nyårsdagen, så dem sorterar jag mentalt i kategorin stickat 2016.

Fyra plagg till en sjuåring.

För några dagar sedan fyllde min brorsdotter Lilla A sju år och fick, precis som vanligt, lite kläder i present. När jag pejlade med föräldrarna om det var något speciellt som behövdes, var det, precis som till Frallan, sommarkläder som var önskemålet. Jag satsade därför på två klänningar, som ju kan användas året runt om man kompletterar med leggings och tröja att ha under/över, en t-shirt och en trekvartsärmad tröja (det sistnämnda kanske ett mer realistiskt plagg för den svenska sommaren egentligen).



Båda klänningarna är ur senaste numret av Ottobre, 3/2017. Modellen kallades Lily of the valley, eftersom den i tidningen var uppsydd i ett tyg med liljekonvaljer på. Jag hittade istället ett tyg med rosor, ekorrar och fåglar, som jag tyckte var fint och som Lilla A också blev förtjust i.

Framstycket är klippt i ett stycke, men med en "skåra" nedanför knappslån, där man rynkar tyget. Det skulle säkert fungera med vanliga knappar och knapphål också, men det undviker jag gärna att sy om jag kan, så jag körde enligt beskrivningen och satte tryckknappar med hjälp av min utmärkta tryckknappstång istället.

De båda t-shirtarna, både den med trekvartsärm och den kortärmade, är sydda efter samma mönster, nämligen Ottobre 301, som jag använt otaliga gånger tidigare till både Lilla A och Frallan.

Lilla A hade tydligen varit lite avundsjuk på Frallans regnbågströja, så det var ju bra att hon fick en egen. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en likadan själv också!

Den andra klänningen är som sagt också ur senaste Ottobre, modellen heter Cnidaria. Kjoldelen är som framgår av bilden väldigt bred och öppen i sidorna, men faller nog fint när man har klänningen på sig. Tyget kommer, precis som regnbågstyget, från Znok design. Visst får man lite lust att smaka på det?

Egentligen skulle hals- och ärmöppningar vara kantade med muddväv, men jag hade ingen som passade, så jag körde klänningstyget i halsen och förlängde ärmarna ett par centimeter så att de gick att fålla på vanligt sätt istället.

Inget av plaggen hade väl mått dåligt av att få möta ett strykjärn inför fotograferingen, men så blev det inte (den här gången heller). Lilla A blev nöjd och glad och då är fastern också nöjd!

Ägg-strem makeover.

Glad påsk! Här pågår, som i många svenska hem säkert, förberedelser av mat och skattjakt.

Påskäggen, som Lilla A och Frallan ska få, är köpta på loppis, ommålade med hobbyfärg och dekorerade med korsstygnsblommor från ett, likaledes loppat, halvfärdigt broderi och fina band. Snabbt och roligt påskpyssel!

Sedan sist....

.... har jag introducerat Lilla A i konsten att göra lövrosor. Tillsammans gjorde vi en fin bukett som vi satte i asklunden där mamma ligger.

.... har jag flyttat runt på de flesta av mina möbler och saker här hemma, eftersom tre rum målats och tapetserats om. Idag blev det sista rummet färdigt, men kaoset kvarstår.

.... har jag varit i Avesta och jobbat och passat på att spana in den s k Gula Villan, som konstnären Olek tillsammans med några asylsökande kvinnor har virkat in(!).

.... har jag räddat balkongtomaterna undan nattfrosten.

.... har jag plockat fickorna fulla med kastanjer.

Jeansleggings (remake på remake!).

För drygt tre år sedan kortade jag av och lagade ett par jeansleggings. Som jag förutspådde höll de ett tag till, men började sedan kännas lite i slitnaste laget. Ändå har jag sparat dem och häromveckan sydde jag om dem till en storlek som (förhoppningsvis) passar Lilla A.
Det var främst på insidan låren byxorna var slitna, så jag klippte upp längs innerben- och grensömmarna och klippte ut de nya byxbenen så att sömmarna på utsidan av benen kom med. Jag använde samma mönster som till lejontajtsen, d v s ett som jag konstruerat genom att rita av ett par av Lilla A:s leggings. Dessa breddade jag dock någon centimeter, eftersom jag misstänker att jeanstyget, även om det är stretch i, inte är riktigt lika följsamt som vanlig trikå.

Linningen klippte jag av, sprättade upp och förminskade till lämplig storlek och sydde sedan fast igen. Inga konstigheter, alltså. Tanken var att sy bakfickor också, men det räckte inte tyget till, så det fick vara.
Byxorna är för övrigt fotade i all hast med mobilkameran på en parkeringsplats i centrala Örebro, ifall ni undrar. Så kan det bli ibland när det måste gå snabbt.

Pösigt som 1985.

Under semestern var jag inne på en tygaffär tillsammans med Lilla A. Hon kommenterade då en rulle med blommigt tyg och tyckte att det var fint. När jag några dagar senare besökte samma affär igen, hittade jag en stuvbit av samma tyg och slog till på den (17 kronor kostade den, klart överkomligt!) för att sy något åt henne.
Ursprungsplanen var en kjol, men sedan bläddrade jag i en 80-talssybok tillhörande min mamma och hittade mönstret på "pösbyxor", av den modell som jag själv tillbringade en del av mina barndomssomrar i. Planen reviderades och byxorna frästes ihop ganska snabbt och fick resår i midjan och bensluten.

Stuven var lite i kortaste laget, men den här typen av byxor behöver ju inte tvunget vara hellånga heller. Det visade sig dock att de blev ganska lagom i längd och slutade ungefär vid fotknölarna. De ser nästan ännu kortare ut på bilden, men det kanske har att göra dels med kameravinkeln och dels med att de ju är ganska breda.
Tack vare den vida passformen skulle jag tro att de kommer att passa även nästa sommar, minst.
Lilla A bytte om till byxorna bums efter överlämnandet, så det var väl ett gott betyg.

Lejonleggings.

Ännu ett semestersyprojekt. Efter att ha sytt flera tröjor till Lilla A och Frallan, bestämde jag mig för att sy byxor också. Närmare bestämt leggings, som båda barnen ofta använder.

Mönster hade jag inget, så jag lånade varsitt par tajts från barnen och ritade av. Snabbt och enkelt.
Här på bilden är bara Lilla A:s byxor med, men Frallans var precis likadana, bara mindre. Lejontyget kommer från rean på Ohlssons tyger.

Det vita bandet sydde jag fast i midjeresåren baktill, dels för att underlätta namnmärkning, men också eftersom Lilla A själv påpekade att hon inte visste vad som var fram och bak på kläderna när hon skulle klä på sig. Inte lätt att se det när man är 5 år och det inte sitter någon lapp bak, som det gör på köpekläderna, ju!

En flirt med 80-talet.

När jag rumsterade om lite bland tyger och syprojekt hittade jag en sweatshirt, som fått följa med hem från någon second hand, eftersom jag gillade det lite 80-talsflirtande trycket. Den var lite för liten till mig, men passade bra att sy om till Lilla A.
Jag glömde att ta en före-bild (nedan syns alltså den färdiga tröjan), men den såg i stort sett likadan ut före omgörningen som efter, bara med lite andra proportioner.

Eftersom ursprungströjan var i raglanmodell fick även den nya tröjan bli det. Jag klippte helt sonika upp hela tröjan längs sömmarna, så att jag fick släta bitar, ur vilka jag sedan klippte ut de nya mönsterdelarna. Sedan var det bara att sy ihop på nytt. Muddarna klippte jag också av och återanvände, förstås.
Jag gjorde tröjan ganska lång och rymlig, så att den blir lite som en skön tröjklänning. Även det en liten 80-talsflirt. Lilla A gillade den, men hävdade dock å det bestämdaste att det var en tröja och ingen klänning.

Fågeltishor.

Som jag skrev häromdagen har jag sytt en hel del under semestern, framför allt till Lilla A och Frallan. Jag vet att det brukar bli både uppskattat och använt, och det är ju kul. Dessutom går det snabbt att sy, går inte åt så mycket tyg och så finns det ju så många fina barntyger. Den här gången blev det en Ökotex-märkt (vilket väl inte är det bästa egentligen, men bättre det än ingen märkning alls) trikå som var på rea på Ohlssons tyger. Även denna gång var en bit på 80 cm precis lagom till två t-shirtar, så det blev syskonmatchning.

Mönstret är samma som för de tröjor jag sytt till barnen tidigare under våren och sommaren, Ottobre 301, den raka modellen till Frallan och den lite nättare till Lilla A. Lika bra att köra på när jag hittat ett mönster som passar bra på båda två! Enda anpassningen är att jag gjort om mönstrets långa ärmar till korta.

Fina fisken.

Min brorson Frallan lade häromdagen (via sin far) in en beställning på fler t-shirtar av samma modell som den här, som tydligen passade bra. Klart att faster fixar! Det blev en till Lilla A också av bara farten.

Fisktyget, köpt på en tygaffär i Borlänge, kommer från Lillestoff och är GOTS-märkt. 80 cm räckte till två tröjor, en i storlek 92 och en i 128. Färgen stämmer bäst på den nedersta bilden.

Jag sydde dessutom två andra t-shirtar till Frallan, men de får ett eget inlägg en annan dag. 

En livs levande livsfarlig tiger*...

... eller nej, de är nog egentligen ganska snälla. I varje fall är de ekologiska. Det här tigertyget har jag haft liggande i typ ett par år, i akt och mening att sy någonting till Lilla A och Frallan av det. Och ni vet hur det är, plötsligt händer det! Varsin tröja blev det.

Jag tror att jag hade en meter av tyget och i stort sett hela gick åt. Kvar är en liten lapp som kanske skulle kunna räcka till en bebismössa, om man fodrade den med något annat tyg. Det enda tigertyget inte räckte till var halskanter, men som tur var hade jag en bit stretchig trikå i perfekt brun färg liggande i skåpet. Reservplanen var annars en röd muddväv. Det är dock bara halskanten som har mudd, ärmar och nederkant är fållade med tvillingnål.

Tröjorna är sydda enligt mönstret Ottobre 301 som innehåller två modeller; en rak och en som är lite mer figursydd. Jag gjorde en av vardera, för att testa båda mönstren, så Lilla A:s tröja är lite nättare i passformen, dock utan att vara tajt.

*Citat Loranga.

Gardin blir shorts och kjol blir byxor.

Nu har jag hunnit sy ett par City Gym Shorts även till Lilla A. Hennes är sydda av en loppisfyndad liten gardin och kantade med grön snedslå, också den från second hand. Storleken är 6-7 år och jag hoppas att de ska passa på alldeles-snart-femåringen. Passar till Klockarbarns återbruksutmaning gör de i alla fall, så där får de vara med som mitt bidrag den här veckan.

Dessutom har jag färdigställt ett par byxor, som jag ursprungligen tänkte att Lilla A skulle ha, men som p g a fasterns ibland mycket långsamma agerande nu får bli Frallans istället. Riktiga sommarbyxor i tunn bomull och pösig modell. Det är inte första gången jag syr av det här tyget. En gång i tiden (läs: tidigt 90-tal) har det nämligen varit en kjol. Kanske sydde jag den på slöjden i skolan, jag minns inte riktigt. Kan väl vara dags att tyget blir använt igen, nu efter drygt 20 år.

Idag är det Frallans födelsedag och ni kanske redan har gissat att det blir ett mjukt paket från faster. Grattis Frallan och May the 4th be with you, idag och alltid! ♡

Att krympa en solhatt.

För några år sedan köpte jag en retroblommig solhatt på loppis, trots att den var i minsta laget till och med för min relativt lilla skalle. Dumt, kan man tycka. Sannolikheten att huvudet skulle krympa är ju inte särskilt stor. Nu beslöt jag mig för att sy om den lite, så att något av brorsbarnen kan få överta den.

Tyvärr missade jag att ta en före-bild, men egentligen har jag inte gjort några stora förändringar. Jag klippte bort några centimeter i ytterkanten av brättet, och så sprättade jag bort kullen och klippte av ett par centimeter även från kanten, så att hatten inte blir lika hög. Sedan var det bara att sy fast kullen igen (eller kullarna, ska jag säga, eftersom jag fick göra samma manöver på fodertyget), vändsy längs brättets ytterkant, vända och sy en stickning längs kanten.
Jag har inte hunnit prova hatten på barnen, men jag hoppas att den ska passa någon av dem. Gissningsvis är det lilla A som ligger bäst till storleksmässigt, men Frallan växer väl i den också så småningom.
Solhatten får bli veckans bidrag från mig i Klockarbarns återbruksutmaning.

Återbruksmåndag i fjäderskrud.

Veckans återbruk går föga oväntat i påskens tecken. På långfredagens eftermiddag tillverkade min brorsdotter lilla A och jag några påskdekorationer. Materialet var loppade påskpynt, tygblommor och gardinringar av trä.

Eftersom jag inte har någon barnvänlig limpistol med låg temperatur, ombesörjde jag limmandet, medan lilla A fick välja ut pynt och bestämma var de skulle sitta.

Till sist knöt jag snören om ringarna och så var de klara att hänga upp. I brist på påskris dekorerade vi ett par skåpsdörrar istället. Lilla A hade också redan påskpyntat strömbrytaren till fönsterlampan med en kanin. Det gäller att tänka utanför lådan!

Glöm inte att spana in länkarna till de andra utmaningsdeltagarnas återbruk hos Klockarbarn!

Klappat och klart.

Eller ja, det var väl en smärre överdrift, men två julklappar är åtminstone färdiga. Och eftersom mottagarna, mina brorsbarn, inte brukar hänga på internet, så går det bra att visa fram dem redan nu. Lilla A och Frallan ska få två lampor till sitt gemensamma rum.

Jag hittade två i stort sett likadana, men olika höga, lampfötter på min stamloppis. På samma ställe fanns också några påsar med plastdjur, vilda och tama blandat hejvilt. Några dinosaurier slank också med. Jag limmade fast djuren på lampfötterna och spraymålade alltsammans. Först ett lager plastgrund och sedan en ljusgrön nyans som heter Pepperoni Mild.

Ett tag funderade jag på att inte måla dem, men såhär i efterhand känner jag mig ändå rätt nöjd med beslutet att göra det.

Jag hade först en tanke om att göra (eller pimpa) lampskärmar själv, men sedan kom jag på att jag redan hade två sjuttotalsblommiga hemma och tyckte att de passade väldigt bra färgmässigt, så då fick det bli dem.

Den här idén till lampa har jag inte kommit på själv, utan sett någonstans på nätet. Hoppas att Lilla A och Frallan ska gilla dem lika mycket som jag gör!

Resttygsbyxor.

Här fortsätter semestern och bloggstiltjen. Min bror och lilla A kom på besök och lilla A fattade tycke för ett prickigt trikåtyg, som jag hade över. Restbiten räckte precis till ett par korta leggings åt henne.

Lilla A blev nöjd och jag slapp försöka trycka in ytterligare en tygbit i det redan överfulla tygskåpet. Win win!

Prinsessan Gardinias klänning.

Det känns helt otroligt, men det är redan fyra år sedan min brorsdotter lilla A kom till världen. Igår var det födelsedagskalas och som vanligt satsade jag på en egengjord present. Lilla A är stammis på biblioteket och där har de tydligen prinsessklänningar, som hon gillar att prova. Därför fick fyraårspresenten bli en egen prinsessklänning.

Mönstret hittade jag på Myrorna för en tia och gjorde några modifieringar av (lite storleksändring, flytt av knäppningen från framstycket till bakstycket, blixtlås istället för knappslå m.m.) Här hittade jag en tutorial för snörningen framtill.

Tygerna är också från Myrorna, det blå var gardinlängder och det guldrutiga någon form av duk. Trots sitt satängblanka yttre har faktiskt det blå tyget en avigsida av mjuk bomull, så jag tror att klänningen är ganska skön att ha på sig. Blixtlås och band fanns redan hemma, förutom knytbandet som jag köpte i en vanlig sybehörsaffär.

Eftersom jag freestylade en aning med storleken, var jag lite orolig att klänningen skulle bli för liten upptill, men den visade sig passa bra. Längden blev också precis lagom, lite längre än "vanliga" klänningar, men inte så lång att den hindrade henne från att röra sig. Det gick t ex finemang att hoppa studsmatta i den. Bra, för jag vill helst inte uppmuntra till någon passiv prinsesslek som inte går ut på något annat än att vara fin.

Till en prinsessutstyrsel hör förstås en krona. Det hade jag inte tänkt på från början, men när jag var klar med klänningen kom jag på att jag faktiskt hade lite silvrigt tyg (också det ett loppisfynd förstås) i gömmorna, så jag snodde ihop en krona av det tillsammans med lite plattvadd. Jag gjorde enklast möjliga variant genom att klippa ut formen på fri hand i vadd, som jag sedan lade på dubbelvikt tyg och sydde ihop. Tyckte ändå att den saknade något när den var klar, men när jag hittade en liten virkad duk och en blompaljett hemma hos mina föräldrar kändes det som att den blev mer komplett.

På bilden är det jag som modellar kronan, men vi har faktiskt ungefär lika stora (eller små, i mitt fall) huvuden, lilla A och jag.

Eftersom klänningen nästan uteslutande är av återbruksmaterial, får den bli mitt bidrag i veckans återbruksutmaning hos Klockarbarn.

Mini-me.

Efter att jag sytt tröjan med spetsapplikationer till mig själv, hade jag lite spetstyg kvar och bestämde mig för att göra en likadan tröja till lilla A. Den blev i ett annat tyg, eftersom det beiga tyget som jag använde till min egen tröja var slut. Dessutom känns det inte så praktiskt med beige på en snart fyraåring, som gärna torkar av kladdiga händer på kläderna. (Till skillnad från faster, som aaaaldrig spiller...) Istället valde jag ett lila tyg, som liksom det beiga kommer från mina kusiners mammas utrensning för ett tag sedan.

Halsringningen fick jag sy om, då den blev lite för trång och första provningen resulterade i gråt och tandagnisslan. Med lite vidare halshål satt den dock som en smäck och blev uppskattad, så på påskafton var vi likisar i våra tröjor!

Stora blommor för små plagg.

För ett tag sedan fick jag ögonen på det här fina tyget, designat av Hanna Karlzon för Strömming Design. Ekologiskt och supersnyggt, what's not to like? Dessutom kändes det extra kul, eftersom jag var lite bekant med Hanna när jag bodde i Umeå i början av 2000-talet. Vi hade flera gemensamma kompisar och bodde på samma gård. Jag skyndade mig att beställa ett par mönsterrapporter av det.

Det första syprojektet av tyget blev en tunika till lilla A, med muddar och halskant av ett slaktat trikålinne som både råkade ha lämplig färg och vara lite trasigt. Tunikan blev uppskattad av mottagaren: Tack Ida, vad fin den är! Den ska jag ha på mitt födelsedagskalas!
Det där kalaset ligger tre månader fram i tiden, så hon kan nog hinna ändra sig, men hon gillade den helt klart och ville ha den på sig resten av helgen.

Storasysterns sockor.

Nu har jag två par sockor färdiga åt Lilla A också, så nu lägger jag nog strumpstickningen på is ett litet tag. Har följt samma mönster som till Frallans sockor, storlek 3-4 år men lite förlängda i foten. Båda ungarna hade visst längre fötter än vad Garnstudio tyckte att barn i motsvarande ålder skulle ha, så om någon tänker följa samma mönster kan jag alltså rekommendera att mäta foten på barnet som ska ha sockorna.

Bäst gillar jag de multifärgade, som är stickade av inte mindre än åtta olika självrandande strumpgarner (jag sade ju att jag hade för mycket sockgarn). Lite drygt att fästa alla trådar, men det var det väl värt med tanke på hur fina de blev.