Att vara sin egen House Doctor.

Är det något pysselmoment som jag verkligen drar mig för, så är det att sätta i öljetter. Tycker att det är hemskt svårt att få det bra och mer än en gång har jag misslyckats med ett stort fult hål som konsekvens. Jag vet att det finns verktyg, men de som ser ut att vara något att ha kostar flera hundra. SÅ mycket öljetter använder jag ju inte att jag tycker att det känns värt de pengarna.
Detsamma kan sägas om sådana där lådor från House Doctor som syntes överallt ett tag. Snygga, visst, men inte flera hundra kronor snygga. Ända sedan jag såg dem första gången har jag tänkt att man kunde göra sådana själv. Driftigare personer än jag har t o m redan både gjort och bloggat om det.

Kanske är det öljettproblemet som gjort att jag skjutit så länge på detta projekt. Nu har det blivit av i alla fall. Jag håller på med ett rensnings- och förvarings-/organiseringsprojekt modell större hemma och behövde några förvaringslådor, så då tyckte jag att det var lika bra att passa på och pimpa ett par skokartonger som jag burit hem från soprummet på jobbet för en massa månader sedan.
I samband med att jag skulle klä lådorna med tapet fick jag en uppenbarelse: dubbelhäftande tejp! Så himla mycket smidigare än att hålla på och kladda med lim! Inga bubblor i pappret blir det heller. Men det ska vara den rejälare sorten, sådan som man har till golvmatta t ex, inte den klena genomskinliga varianten.

När det kom till öljettsättandet var jag förstås lite rädd att jag skulle förstöra lådorna, men den här gången gick det faktiskt bra. När jag sedan såg en bild på originallådorna så har ju de två öljetter - kanske var det mitt undermedvetna som justerat min inre bild av lådorna så att det bara skulle behövas en öljett till vardera?
Till resåröglorna tog jag en bit resårband som kom med på köpet när jag köpte snörstopp till babynestet på second hand (jag har ju sagt att jag sparar på allt. Och om ni inte redan har förstått det så menar jag verkligen ALLT...). Knapparna har jag klätt själv och fäst med ståltråd och en liten knapp på insidan lådan, för att inte ståltråden ska äta sig igenom kartongen.

Som en bonus upptäckte jag att lådorna matchade en loppisfyndad pappersklädd träask som jag redan hade. Och ekorren, också från loppis, har ingenting alls med saken att göra utan fick vara med bara för att den är söt.

Ett mjukt paket.

Tack för alla kommentarer på förra inlägget! Roligt med sådan respons även på sådant som inte har med hantverk att göra och som därmed egentligen hör till den här bloggens utmarker. Jag får väl hålla er uppdaterade om hur det går framöver. Och ni som anammar den dagliga halvtimmen, berätta gärna hur det fungerar för er!
Nu över till något annat, nämligen julklappar (igen). Jag har ju skrivit tidigare om vilken bra presenthittare min svägerska är och nu har hon gjort det igen. I julklapp fick jag ett paket med godbitar från Tradera. Två gula blommiga örngott, en liten duk och 50 mormorsrutor, samt några av de finaste knappar jag sett (och då har jag ju ändå sett en del).

Den himmelska knappskörden.

En av damerna på slarvkalaset hade nyligen fått en massa knappar och när hon fick höra att vi var några stycken som var intresserade av sådant bjöd hon in oss till sig för att hämta så många knappar vi ville ha. Jag tror inte att någon av oss fattade, förrän vi stod där i hennes kök och den ena lådan efter den andra med knappar och andra sybehör kom fram på bordet, vilken guldgruva det var hon satt på.

Jag fick lite band, stoppgarn, hyskor och hakar, ett spel med strumpstickor och flera fina gamla trådrullar av trä.

Och så knapparna. Knapparna! Det fanns hur många som helst, av alla sorter och vi fick så många vi ville. Nästan som en dröm! Jag fick med mig flera hekto knappar hem och här är ett litet urval av dem.

Stora och små...

Röda,

blå,

svarta, vita och grå.

Gula,

vinröda och rosa

och gröna.

Av metall,

glas

och plast.

Vilket fynd, liksom! Jag är lite extra glad över knappformarna som man själv klär med valfritt tyg. Tusen tack, Margareta!

Slarvkalaset och knapphimlen.

Igår var jag alltså bjuden på slarvkalas* av Linda, som ville ha hjälp att klippa sin farmors klänningar till mattrasor. Det började med att jag fick den vackra inbjudan som jag visade häromdagen - redan då kändes det ju att det skulle bli en bra kväll.
Det blev det också! Sex kvinnor runt bordet, som var fullt av vackra, men utslitna, klänningar och städrockar som Linda ärvt efter sin farmor. Lite ont gjorde det allt att sätta saxen i de underbara tygerna, men många av dem var ohjälpligt slitna och redan lagade flera gånger. En kväll med god soppa, fantastisk paj, prat och skratt resulterade i en liten hög trasnystan och ett par steg på vägen mot en farmorsmatta. Och så fick jag för andra gången på mindre än en vecka möta en bloggbekant, den här gången var det Jessica.

Jag tycker att det är en fin idé att samlas kring det annars ganska tråkiga arbetet att klippa trasor. Det kanske är något man borde anamma även när det gäller andra tråkiga sysslor. Städkalas?
På vägen hem hamnade vi i knapphimlen, men den historien tror jag kräver ett alldeles eget inlägg.

* Den som vill läsa mer om slarvkalas kan klicka här och scrolla ner en bra bit, till maj 2007, så finns där en liten text.

Lappar, knappar och band.

Idag kom nya Hemslöjd med temat Lappar, knappar och band. Det är ju några av mina favoritsaker, så jag hade sett fram emot tidningen, även om jag för all del hade hunnit glömma bort det.

Jag gillar Hemslöjds nya upplägg med temanummer. Jag tycker om att de har vidgat sitt perspektiv och givit plats för reportage med lite annorlunda koppling till slöjd och hantverk; exempelvis det om hur man stoppar upp fåglar i förra numret, som hade fågeltema.
Och jag menar, hur bra är det inte att det finns en tidskrift som ägnar en fyrasidors artikel åt en knappaffär? Detta följt av fem sidor om en snörmakeriaffär, specialiserad på band och snoddar. Det i sig är ju nästan bättre än det faktum att det FINNS knapp- och bandaffärer!