Fyra plagg till en sjuåring.

För några dagar sedan fyllde min brorsdotter Lilla A sju år och fick, precis som vanligt, lite kläder i present. När jag pejlade med föräldrarna om det var något speciellt som behövdes, var det, precis som till Frallan, sommarkläder som var önskemålet. Jag satsade därför på två klänningar, som ju kan användas året runt om man kompletterar med leggings och tröja att ha under/över, en t-shirt och en trekvartsärmad tröja (det sistnämnda kanske ett mer realistiskt plagg för den svenska sommaren egentligen).



Båda klänningarna är ur senaste numret av Ottobre, 3/2017. Modellen kallades Lily of the valley, eftersom den i tidningen var uppsydd i ett tyg med liljekonvaljer på. Jag hittade istället ett tyg med rosor, ekorrar och fåglar, som jag tyckte var fint och som Lilla A också blev förtjust i.

Framstycket är klippt i ett stycke, men med en "skåra" nedanför knappslån, där man rynkar tyget. Det skulle säkert fungera med vanliga knappar och knapphål också, men det undviker jag gärna att sy om jag kan, så jag körde enligt beskrivningen och satte tryckknappar med hjälp av min utmärkta tryckknappstång istället.

De båda t-shirtarna, både den med trekvartsärm och den kortärmade, är sydda efter samma mönster, nämligen Ottobre 301, som jag använt otaliga gånger tidigare till både Lilla A och Frallan.

Lilla A hade tydligen varit lite avundsjuk på Frallans regnbågströja, så det var ju bra att hon fick en egen. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en likadan själv också!

Den andra klänningen är som sagt också ur senaste Ottobre, modellen heter Cnidaria. Kjoldelen är som framgår av bilden väldigt bred och öppen i sidorna, men faller nog fint när man har klänningen på sig. Tyget kommer, precis som regnbågstyget, från Znok design. Visst får man lite lust att smaka på det?

Egentligen skulle hals- och ärmöppningar vara kantade med muddväv, men jag hade ingen som passade, så jag körde klänningstyget i halsen och förlängde ärmarna ett par centimeter så att de gick att fålla på vanligt sätt istället.

Inget av plaggen hade väl mått dåligt av att få möta ett strykjärn inför fotograferingen, men så blev det inte (den här gången heller). Lilla A blev nöjd och glad och då är fastern också nöjd!

Ägg-strem makeover.

Glad påsk! Här pågår, som i många svenska hem säkert, förberedelser av mat och skattjakt.

Påskäggen, som Lilla A och Frallan ska få, är köpta på loppis, ommålade med hobbyfärg och dekorerade med korsstygnsblommor från ett, likaledes loppat, halvfärdigt broderi och fina band. Snabbt och roligt påskpyssel!

Barntröja uppifrån och ner.

Häromveckan fick jag överta en stickning från mina kusiners mamma. Hon hade påbörjat en tröja till mitt kusinbarn, men tappat sugen, så hon frågade om jag kunde tänka mig att slutföra den. Jag tog med den hem och förra helgen, när jag befann mig mellan två stickprojekt, verkade det som ett bra tillfälle att ta tag i den.

Tröjan är stickad uppifrån och ner och hon hade stickat till några centimeter ovanför armhålorna, så det gick ganska fort att sticka resten. Sedan har jag tvättat och blockat den under veckan.

Mönstret kommer härifrån, där man kan köpa garn och mönster som ett kit. Beskrivningen är lite halvdan tycker jag, exempelvis saknas anvisningar om stickfasthet, men själva stickningen är inte svår. Garnet är Zauberball Stärke och jag har stickat på stickor 3,5, förutom de rätstickade kanterna längst ner där jag använde 3 mm.

Det var första gången jag provade att sticka en tröja uppifrån och ner, men det kommer säkert att bli fler gånger, för det var smidigt. Dock kommer jag nog att göra på "det vanliga" sättet nästa gång, d v s raglan.

Tre små kalsonger.

Detta är tre par små boxershorts som jag sydde åt Frallan i början av sommaren. Mönstret kommer från boken Heilt Spesiell - Sy till liten og stor av Kristin Thorsnes, som jag lånade av en kollega.

Det är otippat roligt att sy små kalsonger faktiskt. De blir oerhört gulliga och dessutom är det ett bra sätt att använda upp rester, eftersom det räcker med rätt små bitar. 

Eftersom det inte går att sy täcksöm på min overlockmaskin, har jag sytt ihop bitarna aviga mot aviga med vanliga overlocksömmar och sedan stickat ner sömmarna med raksöm, för att det ska bli slätt på insidan. Sedan jag sydde dessa har jag lärt mig göra flatlocksöm, så nästa gång provar jag nog det istället.

Till en pytteliten från en (tydligen) jättegammal.

För en vecka sedan fick jag ett litet kusinbarn. Givetvis tog jag tillfället i akt att sy lite pyttekläder! En body och ett par byxor blev det.

Medan jag satt vid symaskinen, gick det plötsligt upp för mig att jag faktiskt brukade sy till den nyblivna pappan, alltså min kusin, när HAN var bebis. Herregud, åldersnojan! Han är inte ens någon exceptionellt ung förälder, han är snart 25 liksom.

Båda plaggen är sydda efter mönster ur Ottobre 1/2016. Tygerna till bodyn är från Stoff&Stil och byxtyget är köpt på Rosa Huset. All rekvisita är loppisfynd från leksakslådan här hemma.

Rester och tester.

Jag har rensat lite i mitt tygskåp senaste tiden. Vid sådana rensningar brukar alltid diverse påbörjade eller påtänkta projekt dyka upp, jämte tygrester som jag knappt minns varför jag sparat på.
Bland annat hittade jag ett par babyleggings, som jag köpt på second hand för några kronor för att använda som mönster. Nu slog jag så att säga två flugor i en smäll - fixade det där mönstret och brukade några av tygsnuttarna till att sy två provpar. De grå och lila tygerna var rena stuvbitar, förutom mudden som suttit på en tröja som jag sytt byxor av tidigare. De randiga har varit tröjor.

Dessutom sydde jag två små mössor av det som återstod av en t-shirt, som jag för några år sedan sydde en mössa åt mig själv av. Här hade jag inget mönster, utan freestylade lite, så jag vet inte om de passar på ett bebishuvud, men förhoppningsvis.
Byxorna och mössorna har jag, tillsammans med dessa plagg, lämnat till en kvinna som samlar in kläder och saker till nyanlända flyktingbarn här i kommunen.

Bokrecension: Sy barnens första garderob.

Nu i veckan utkom boken Sy barnens första garderob. Jag fick upp ögonen för författarna, Kerstin Hansson och Kina Larsson, på deras instagramkonto @sykompis för ett par månader sedan och blev genast sugen på boken, så jag var snabb att köpa den.

Författarna beskriver det på ett ungefär så att de skrivit den bok de själva saknade när de började sy till sina barn. Boken innehåller mönster på tröjor, byxor, klänningar, skjortor, jackor, kjolar, mössor och halsduk, ja, det mesta kort sagt. De flesta plaggen har roliga namn också. Några av mönstren går att variera i längd, så att samma mönster kan bli antingen topp eller klänning. Andra är kombinerbara med varandra, så att man kan välja vilken ärm man vill till sin tröja, kombinera ett byxmönster med fickan från ett par andra byxor etc. Jag har inte hunnit provsy något plagg, men det låter ju fiffigt i teorin. Det finns också några sidor med sytips och en ordlista. Vissa av plaggen finns i "livspussel-variant", d v s med tips som gör dem extra snabbsydda. Typ rulla upp ärmar och sy fast, istället för att sy muddar.

Det som fick mig intresserad av boken var dock inte i första hand mönstren, utan alla roliga detaljer. Nedan har jag fotat av några grejer ur boken som jag gillar. Idén med knappar i olika färger är ju inte ny, men olikfärgade knapphål har jag inte sett tidigare.
Det står på flera ställen i boken att författarna brukar trycka/måla egna mönster på tyg. Det hade varit roligt med lite fler beskrivningar och idéer kring det också, men man kan ju inte få allt här i världen.

Och på det allra sista uppslaget, just när man tror att det är slut på det roliga, dyker det upp ytterligare en beskrivning, som en liten smarrig efterrätt! Ett par vingar till gympaskorna fick bli det första mönstret att pröva ur boken. Det kan man väl komma undan med även i 36-årsåldern?

Jeansleggings (remake på remake!).

För drygt tre år sedan kortade jag av och lagade ett par jeansleggings. Som jag förutspådde höll de ett tag till, men började sedan kännas lite i slitnaste laget. Ändå har jag sparat dem och häromveckan sydde jag om dem till en storlek som (förhoppningsvis) passar Lilla A.
Det var främst på insidan låren byxorna var slitna, så jag klippte upp längs innerben- och grensömmarna och klippte ut de nya byxbenen så att sömmarna på utsidan av benen kom med. Jag använde samma mönster som till lejontajtsen, d v s ett som jag konstruerat genom att rita av ett par av Lilla A:s leggings. Dessa breddade jag dock någon centimeter, eftersom jag misstänker att jeanstyget, även om det är stretch i, inte är riktigt lika följsamt som vanlig trikå.

Linningen klippte jag av, sprättade upp och förminskade till lämplig storlek och sydde sedan fast igen. Inga konstigheter, alltså. Tanken var att sy bakfickor också, men det räckte inte tyget till, så det fick vara.
Byxorna är för övrigt fotade i all hast med mobilkameran på en parkeringsplats i centrala Örebro, ifall ni undrar. Så kan det bli ibland när det måste gå snabbt.

Pösigt som 1985.

Under semestern var jag inne på en tygaffär tillsammans med Lilla A. Hon kommenterade då en rulle med blommigt tyg och tyckte att det var fint. När jag några dagar senare besökte samma affär igen, hittade jag en stuvbit av samma tyg och slog till på den (17 kronor kostade den, klart överkomligt!) för att sy något åt henne.
Ursprungsplanen var en kjol, men sedan bläddrade jag i en 80-talssybok tillhörande min mamma och hittade mönstret på "pösbyxor", av den modell som jag själv tillbringade en del av mina barndomssomrar i. Planen reviderades och byxorna frästes ihop ganska snabbt och fick resår i midjan och bensluten.

Stuven var lite i kortaste laget, men den här typen av byxor behöver ju inte tvunget vara hellånga heller. Det visade sig dock att de blev ganska lagom i längd och slutade ungefär vid fotknölarna. De ser nästan ännu kortare ut på bilden, men det kanske har att göra dels med kameravinkeln och dels med att de ju är ganska breda.
Tack vare den vida passformen skulle jag tro att de kommer att passa även nästa sommar, minst.
Lilla A bytte om till byxorna bums efter överlämnandet, så det var väl ett gott betyg.

Lejonleggings.

Ännu ett semestersyprojekt. Efter att ha sytt flera tröjor till Lilla A och Frallan, bestämde jag mig för att sy byxor också. Närmare bestämt leggings, som båda barnen ofta använder.

Mönster hade jag inget, så jag lånade varsitt par tajts från barnen och ritade av. Snabbt och enkelt.
Här på bilden är bara Lilla A:s byxor med, men Frallans var precis likadana, bara mindre. Lejontyget kommer från rean på Ohlssons tyger.

Det vita bandet sydde jag fast i midjeresåren baktill, dels för att underlätta namnmärkning, men också eftersom Lilla A själv påpekade att hon inte visste vad som var fram och bak på kläderna när hon skulle klä på sig. Inte lätt att se det när man är 5 år och det inte sitter någon lapp bak, som det gör på köpekläderna, ju!

En flirt med 80-talet.

När jag rumsterade om lite bland tyger och syprojekt hittade jag en sweatshirt, som fått följa med hem från någon second hand, eftersom jag gillade det lite 80-talsflirtande trycket. Den var lite för liten till mig, men passade bra att sy om till Lilla A.
Jag glömde att ta en före-bild (nedan syns alltså den färdiga tröjan), men den såg i stort sett likadan ut före omgörningen som efter, bara med lite andra proportioner.

Eftersom ursprungströjan var i raglanmodell fick även den nya tröjan bli det. Jag klippte helt sonika upp hela tröjan längs sömmarna, så att jag fick släta bitar, ur vilka jag sedan klippte ut de nya mönsterdelarna. Sedan var det bara att sy ihop på nytt. Muddarna klippte jag också av och återanvände, förstås.
Jag gjorde tröjan ganska lång och rymlig, så att den blir lite som en skön tröjklänning. Även det en liten 80-talsflirt. Lilla A gillade den, men hävdade dock å det bestämdaste att det var en tröja och ingen klänning.

Fågeltishor.

Som jag skrev häromdagen har jag sytt en hel del under semestern, framför allt till Lilla A och Frallan. Jag vet att det brukar bli både uppskattat och använt, och det är ju kul. Dessutom går det snabbt att sy, går inte åt så mycket tyg och så finns det ju så många fina barntyger. Den här gången blev det en Ökotex-märkt (vilket väl inte är det bästa egentligen, men bättre det än ingen märkning alls) trikå som var på rea på Ohlssons tyger. Även denna gång var en bit på 80 cm precis lagom till två t-shirtar, så det blev syskonmatchning.

Mönstret är samma som för de tröjor jag sytt till barnen tidigare under våren och sommaren, Ottobre 301, den raka modellen till Frallan och den lite nättare till Lilla A. Lika bra att köra på när jag hittat ett mönster som passar bra på båda två! Enda anpassningen är att jag gjort om mönstrets långa ärmar till korta.

I Frallans sommargarderob.

Här är de två andra t-shirtarna som jag sydde till Frallan häromveckan. Den randiga trikån köpte jag för ändamålet och den gröna med stjärnor har jag haft i tygskåpet i flera år.

Mönstret är Ottobre 301 med kortad ärmlängd.

Den gröna hade jag faktiskt redan klippt till, men inte hunnit sy ihop än, när min bror frågade om jag kunde sy några fler tröjor. Och den passar för övrigt extra bra just nu, eftersom Frallan numera använder de här gröna byxorna, som jag sydde till Lilla A för några år sedan.

Fina fisken.

Min brorson Frallan lade häromdagen (via sin far) in en beställning på fler t-shirtar av samma modell som den här, som tydligen passade bra. Klart att faster fixar! Det blev en till Lilla A också av bara farten.

Fisktyget, köpt på en tygaffär i Borlänge, kommer från Lillestoff och är GOTS-märkt. 80 cm räckte till två tröjor, en i storlek 92 och en i 128. Färgen stämmer bäst på den nedersta bilden.

Jag sydde dessutom två andra t-shirtar till Frallan, men de får ett eget inlägg en annan dag. 

Av en prickig rest.

Jag hade en prickig trikåstuv liggande, som precis räckte till en t-shirt åt Frallan. Alltså verkligen precis, det blev en bit på typ 15x25 centimeter över när tröjan var färdig. 

Modellen är Ottobre 301, den raka modellen i storlek 92, med den lilla anpassningen att jag kortade ärmarna.

T-shirten blev födelsedagspresent till Frallan tillsammans med shortsen. Jag tror att de kan bli en fin liten sommaroutfit tillsammans. Även puffbyxorna som jag visade häromveckan kan nog passa bra till.



Gardin blir shorts och kjol blir byxor.

Nu har jag hunnit sy ett par City Gym Shorts även till Lilla A. Hennes är sydda av en loppisfyndad liten gardin och kantade med grön snedslå, också den från second hand. Storleken är 6-7 år och jag hoppas att de ska passa på alldeles-snart-femåringen. Passar till Klockarbarns återbruksutmaning gör de i alla fall, så där får de vara med som mitt bidrag den här veckan.

Dessutom har jag färdigställt ett par byxor, som jag ursprungligen tänkte att Lilla A skulle ha, men som p g a fasterns ibland mycket långsamma agerande nu får bli Frallans istället. Riktiga sommarbyxor i tunn bomull och pösig modell. Det är inte första gången jag syr av det här tyget. En gång i tiden (läs: tidigt 90-tal) har det nämligen varit en kjol. Kanske sydde jag den på slöjden i skolan, jag minns inte riktigt. Kan väl vara dags att tyget blir använt igen, nu efter drygt 20 år.

Idag är det Frallans födelsedag och ni kanske redan har gissat att det blir ett mjukt paket från faster. Grattis Frallan och May the 4th be with you, idag och alltid! ♡

City Gym Shorts.

Snart är det sommar och (förhoppningsvis) shortsväder. Själv brukar jag inte använda shorts, men jag har sytt ett par åt Frallan. Mönstret heter City Gym Shorts, är gratis och finns att ladda ner från Purl Soho, där det också finns en mycket tydlig sömnadsbeskrivning.

Jag såg shortsen först hos Clara stickar, som sytt ett par till sin Astrid. Efter att ha mätt magen på Frallan och rådgjort lite med Clara via instagram, sydde jag storlek 3 år med aningen förlängda ben till Frallan, som fyller två om ungefär en vecka. Jag hoppas att de passar även med blöja under! Om de gör det kanske jag syr fler, de var roliga och lätta att sy. Lilla A ska få ett par också, hade jag tänkt.

Till skillnad från i mönstret, där man syr fram- och bakstycke i olika tyger och gör egen snedslå, använde jag samma tyg till hela shortsen, ett tunt bomullstyg som jag hittat på second hand för löjligt lite pengar (typ 15 kr för nästan två meter) och färdig snedslå, också den från second hand.

Att krympa en solhatt.

För några år sedan köpte jag en retroblommig solhatt på loppis, trots att den var i minsta laget till och med för min relativt lilla skalle. Dumt, kan man tycka. Sannolikheten att huvudet skulle krympa är ju inte särskilt stor. Nu beslöt jag mig för att sy om den lite, så att något av brorsbarnen kan få överta den.

Tyvärr missade jag att ta en före-bild, men egentligen har jag inte gjort några stora förändringar. Jag klippte bort några centimeter i ytterkanten av brättet, och så sprättade jag bort kullen och klippte av ett par centimeter även från kanten, så att hatten inte blir lika hög. Sedan var det bara att sy fast kullen igen (eller kullarna, ska jag säga, eftersom jag fick göra samma manöver på fodertyget), vändsy längs brättets ytterkant, vända och sy en stickning längs kanten.
Jag har inte hunnit prova hatten på barnen, men jag hoppas att den ska passa någon av dem. Gissningsvis är det lilla A som ligger bäst till storleksmässigt, men Frallan växer väl i den också så småningom.
Solhatten får bli veckans bidrag från mig i Klockarbarns återbruksutmaning.

Sista, första och minsta.

Nä, men om man skulle ta och sparka igång bloggåret 2015? Jag har firat in det nya året med en magsjuka, tätt följd av en urinvägsinfektion, så orken har varit begränsad och humöret inte på topp, kan man väl säga. Men nu är jag piggare (så pigg man nu är i mitten av januari) så nu kan det väl vara dags.

De som läst med ett tag, minns kanske att jag sydde en waldorfdocka till Lilla A julen för tre år sedan. Eftersom min mamma sydde waldorfdockor åt mig och min bror som vi fick i julklapp den andra julen vi fanns till, och jag gjorde detsamma till Lilla A, måste naturligtvis Frallan också få en! Dock var den inte riktigt färdig till jul, utan den blev 2014 års sista och 2015 års första alster.

Den här gången valde jag att göra en s k overalldocka med fastsittande kläder, dels för att bespara mig själv lite arbete och dels för att jag tänkte att Frallan nog ändå är för liten för att ha någon glädje av att kunna klä av och på dockan. Halsduken (årets första och förmodligen minsta stickprojekt!) går dock att ta av.
Jag använde inte något specifikt mönster till dockan, men jag har utgått från beskrivningarna i boken Lek med mjuka dockor av Karin Neuschütz, som jag långtidslånat av mamma, men hade turen att hitta ett eget exemplar av på loppis för en guldpeng i höstas.

Jag började med att göra ett innerhuvud av ett par gamla strumpor (ja, ett par, fick köra med dubbla lager eftersom det var hål i båda) som jag fyllde med ett litet ullgarnsnystan och kardad ull. Sedan band jag av med bomullssnöre för en finare huvudform och klädde huvudet med hudfärgad trikå. Därefter tog det riktigt tidsödande arbetet vid; håret! Ett tunt underhår och därefter sydde jag öglor, som jag knöt fast och sedan klippte upp, över hela huvudet. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag kanske skulle ha valt ett grövre garn, så att det gått lite snabbare, men det blev i alla fall väldigt fint, om jag får säga det själv! Och det sitter bra, vilket ju är fördelaktigt när dockan ska hanteras av en 1½-åring.

Kroppen konstruerade jag och sydde utifrån huvudets storlek. Dockan ska ju ha samma proportioner som ett litet barn, så huvudet ska utgöra ungefär en fjärdedel av kroppens storlek. Överkroppen/tröjan består av en kasserad tunika och underkroppen/byxorna av manchester från Kupan. Plaggen är hopsydda på maskin vid byxans linning och så lämnade jag en bit av innerbenssömmen öppen, så att jag kunde stoppa kroppen.
Det var lite svårt att få bra fason på kroppen tyckte jag. Det gick liksom inte att pressa överkroppen full med ull, för då såg dockan ut som He-man eller någon annan bodybuildad superhjälte, med bred bringa och armarna stående rakt ut åt sidorna. Jag försökte istället att stoppa upp magen och rumpan lite extra och tycker att det blev rätt bra till slut.

När dockan var klar (och jag orkade sitta upp igen efter magsjukan) stickade jag en liten röd halsduk till den. Kanske får den även någon kofta eller så framöver, vem vet.

Om man ska se någon fördel med en massa sjuktimmar i soffan, skulle det väl vara tid att fundera över nya kreativa projekt och i mån av ork möjlighet att påbörja desamma. Jag har två nya stickningar på gång, till exempel. Mer om det en annan dag.

Klappat och klart.

Eller ja, det var väl en smärre överdrift, men två julklappar är åtminstone färdiga. Och eftersom mottagarna, mina brorsbarn, inte brukar hänga på internet, så går det bra att visa fram dem redan nu. Lilla A och Frallan ska få två lampor till sitt gemensamma rum.

Jag hittade två i stort sett likadana, men olika höga, lampfötter på min stamloppis. På samma ställe fanns också några påsar med plastdjur, vilda och tama blandat hejvilt. Några dinosaurier slank också med. Jag limmade fast djuren på lampfötterna och spraymålade alltsammans. Först ett lager plastgrund och sedan en ljusgrön nyans som heter Pepperoni Mild.

Ett tag funderade jag på att inte måla dem, men såhär i efterhand känner jag mig ändå rätt nöjd med beslutet att göra det.

Jag hade först en tanke om att göra (eller pimpa) lampskärmar själv, men sedan kom jag på att jag redan hade två sjuttotalsblommiga hemma och tyckte att de passade väldigt bra färgmässigt, så då fick det bli dem.

Den här idén till lampa har jag inte kommit på själv, utan sett någonstans på nätet. Hoppas att Lilla A och Frallan ska gilla dem lika mycket som jag gör!