Teststickning: Drivved.

Under våren teststickade jag sockmönstret Drivved av Johanna Skoog och nu finns det att köpa på Ravelry. Drivved är en trevlig socka med ett enkelt mönster som byggs upp av korsade maskor. Den stickas från tån och upp, men det skulle gå precis lika bra att sticka den på traditionellt vis uppifrån och ner, om man föredrar det.

Mönstret innehåller fyra storlekar, varav jag valde den största med 72 maskor i omkrets. Oftast brukar jag ha 64 eller 60 maskor till sockor, men jag minns av bitter erfarenhet från de här sockorna att korsade maskor påverkar stretchigheten negativt och valde därför en större storlek för att vara på den säkra sidan. Av samma anledning avstod jag från att upprepa mönstret på skaftets baksida, vilket man enligt beskrivningen kan/ska göra.

Garnet är ett sockgarn från Hedgehog Fibres, i 90% merino och 10% nylon. Färgen är en så kallad potluck, alltså ett slumpmässigt färgbad; en fantastisk stark cerise med inslag av rött och några svarta stänk här och där. Ingen av bilderna gör garnet hundraprocentig rättvisa, men bilden här ovan är nog den som kommer närmast. 83 gram garn gick det åt.

Tack till stickkompisen Frida för hjälp med fotograferingen!

Restfest.

Den som följt bloggen ett tag kanske minns att jag, för ett par år sedan, trädde ihop en massa gamla garnsnuttar till nya nystan och stickade sockor av dem.

Att sammanfoga garnerna med hjälp av russian join tar sin tid och är inte speciellt stimulerande, men desto roligare är det att sticka av det "nya" garnet och se ränderna växa fram, av färger som man hunnit glömma att de gömmer sig inne i nystanet. Dessutom slipper man ju fästa trådar när sockorna är klara!

Under våren tog jag mig åter an mina garnfalaflar (som jag brukar kalla de där små fjantnystanen) och förvandlade dem till två nya restnystan. Den här gången var jag lite mer noga med att mäta och matcha, inte för att det är så noga att sockorna blir lika, utan mer för att jag ville se om det gick att få dem lika. Det gjorde det!



Själva sockorna är stickade från tån och upp. 64 maskor på stickor 2,5, vilket brukar bli lagom på mina fötter. Tån, hälen och resåren stickade jag i enfärgat gult Arwetta sockgarn. Mycket nöjd med resultatet! Sköna att ha på sig och man blir på gott humör av att se dem.

Halvårsrapport stickning.

Såhär halvvägs igenom 2017 tänkte jag att det kunde vara kul att titta tillbaka på vad jag stickat hittills i år. Jag blev faktiskt själv lite överraskad när jag kollade igenom mina projekt på Ravelry häromdagen över att det var så pass mycket.

Under årets tio första veckor stickade jag tre mössor. Det började med Kobuk hat, som blev årets första förfärdigade projekt, fortsatte med Signal (som jag kommer på nu att jag nog inte bloggat om), och sedan behövde jag ju en Pussy hat inför internationella kvinnodagen.

Sockor stickar jag ju "alltid". Bra, användbart och relativt snabbstickat, och dessutom har jag en hel del sockgarn i min stash, så om jag inte vet riktigt vad jag ska sticka blir det ofta att jag sätter igång ett par sockor. Hittills i år har jag stickat fyra par, men inget av dem har blivit bloggade om.

Ett projekt som jag däremot har visat, är Dubai-sjalen. Den är inte helt och hållet stickad under 2017, för jag tror att jag lade upp till den i början av december, men pausade den sedan ett tag och den största delen (läs: all mönsterstickning fram och tillbaka) stickade jag under det här året.

Sedan har jag också stickat två tröjor. Den ena; Breathing Space, till mig själv, har ni ju sett, medan den andra, som heter So faded och stickades till Lilla A, nyligen blivit färdig och inte funnit sin väg till bloggen ännu.

Och så halvvantarna Ivar då, som jag visade häromdagen. De var ju påbörjade, men långt ifrån avslutade, när jag tog mig an dem, så de ska också vara med i uppräkningen.
Vad jag däremot inte räknar in är det allra första stickprojektet som blev klart i år, nämligen Pakkasyöt-sockorna. Där handlar det nämligen bara om några varv på ena tån som stickades på nyårsdagen, så dem sorterar jag mentalt i kategorin stickat 2016.

Pakkasyöt.

Nu när det snart är sommar, är det väl hög tid att visa min julstickning, eller vad säger ni? Jag hittade sockorna Pakkasyöt (som en instagramföljare lärde mig betyder typ "frostnätter") på Ravelry lite före jul, och bestämde mig för att de skulle bli mitt julledighetsprojekt.

Ett litet problem bara - mönstret fanns endast på finska. Jag tänkte dock som jag brukar: "hur svårt kan det vara?" och köpte mönstret ändå, i hopp om att det fanns någon typ av diagram. Det gjorde det lyckligtvis, men också en del text, som jag översatte med hjälp av Google Translate. Låt oss säga att det var tur att diagrammet fanns och att jag har en del sockstickningsrutin, för det var inte direkt tack vare översättningen som det gick vägen. Autentiskt citat ur det översatta mönstret: "(Du kan också få extra slingor elektroder övergångs referenser, om det verkar bestående av ett hål. December de extra rätt första raden på hälen efter). Det finns nu 75 år." Ja, ni hör ju själva.

Sockorna är stickade på stickor 3 mm och i ett finskt garn också - Novita Nalle. Originalsockorna är uppstickade i grått och vitt, men jag valde lite gladare färger, som kontrasterar riktigt fint mot varandra. Komplementfärger, I love it! ♡

Nu hade jag just inte någon julledighet att tala om, utan bara en dag utöver helgdagarna, men sockorna var ändå ganska snabbstickade och de sista varven stickade jag på nyårsdagen. Som ni kanske anar av bilderna är dock inte fotade vid nyåret, utan i fäboden häromdagen, med hjälp av stickkompisen Frida. De är lite tjockare än sockorna jag vanligtvis stickar, så de är varma och sköna.

Stitch Surfer.

Måndagar verkar ju vara min bloggdag nuförtiden, så varför inte starta även den här veckan med ett inlägg? Vi ska åter rikta blickarna mot samlingsbilden i det här inlägget och prata lite mer om ett stickalster från 2016. I höstas hade vi nämligen en KAL (knit along) i stickcafégruppen igen. Tidigare har vi ju stickat vantarna Gudrun och Malung tillsammans, men den här gången slog vi till på en socka, nämligen Stitch Surfer.

Mönstret är gratis och kommer från ett gammalt nummer av Knitty. Jag hade ju övat intarsiastickning på sockorna Villiviini, men ändå hade jag problem med tån på den första sockan. Ojämnt, håligt och skitfult blev det och jag hatade hela projektet i någon vecka, för att sedan repa upp och börja om. Då gick det som tur var mycket bättre, men det där riktiga flytet, ni vet när man inte vill lägga ifrån sig stickningen, infann sig aldrig.

Jag hade med mig stickningen till New York, även om jag kanske inte räknade med så väldigt mycket sticktid där. När jag kom upp på takvåningen på hotellet, insåg jag dock att jag ju måste färdigställa sockorna under vistelsen, för maken till färgkoordinerad omgivning att fotografera i har jag nog aldrig varit med om. Sagt och gjort.

Sockorna är stickade i dels senapsgult Arwetta, dels ett självrandande garn från en amerikansk indiefärgare som kallar sig Nomadic Yarns. Vi var några i stickgruppen som lade en gemensam beställning via Etsy innan vi påbörjade KAL:en. Molly Weasley heter färgställningen som jag valde. Stickorna var 2,5 mm som vanligt. Jag följde mönstret, utöver att jag valde att sticka båda hälarna i det enfärgade garnet, istället för en enfärgad och en randig häl. Bakgrunden till det beslutet var att jag ville att randningen skulle matcha även på skaften. Lyckades ändå förskjuta ränderna ett par varv tydligen, men det är inget som stör, tycker jag.

Det finska vildvinet.

Efter inlägget häromdagen insåg jag att det också var med några sockor på samlingsbilden som jag inte heller bloggat om ännu. I höstas stickade jag ett par Villiviini, inspirerad av en stickcafékompis som gjort likadana. Första försöket med intarsiastickning för min del, det visade sig vara enklare än jag trott, och jag tycker att det blev ganska effektfullt med den avvikande färgen på spetsen.

Sockorna är huvudsakligen stickade i grönt Zauberball, det gula är Onion sockgarn av ekologisk ull och nässelfibrer, en rest från Florenz-sockorna som jag visade häromsistens. Stickor 2,5 som jag brukar använda till sockor.

Florenz.

De här sockorna, som heter Florenz, stickade jag runt årsskiftet, efter ett gratismönster från Ravelry.

Mönstret ser måhända komplicerat ut, men det är uppbyggt av lyfta maskor och man stickar således bara med en färg åt gången. Fotsulan har jag glömt att ta kort på, men där bildar de lyfta maskorna ett nästan rutigt mönster. Det blå garnet (som i verkligheten är lite mer petrolblått än på bilden) är sockgarn från Tiger, medan det gula är Onion sock, ett ekologiskt garn i 80% ull och 20% nässelfiber.

Nu är det ju ett bra tag sedan jag stickade sockorna, men jag har för mig att jag gjorde några varv mer av den tvåfärgade resåren än vad mönstret föreslog. Jag kommer också ihåg att det var något fel i mönstret, som gjorde att jag fick repa upp lite i början av den första sockan. När jag väl insett vad det var som var fel, flöt det på bra.

Bilderna är tagna i min kompis fäbodstuga när vi hade stickhelg där i september. Tycker att inredningskombinationen huggkubbe och plastmatta är väldigt rolig.

På stickorna.

Efter att nästan hela våren ha hållit mig till ett stickprojekt i taget (vilket egentligen är emot min natur) har jag nu två semesterstickningar på gång.

Den ena är sjalen Annisa Wrap, som jag stickar i ljusgrått och spräckligt garn från Stranded Dyeworks  och svart Schoppel-Wolle Finest.

Projekt nummer två är ett par Villiviini i grönt Zauberball och gult Onion sock, med inspiration från en av stickcafékompisarna som just stickat ett par sådana. Bra tillfälle att träna på intarsiastickning, som jag aldrig provat förut!

Oktobersockorna.

Här kommer som utlovat bilder på sockorna till Monthly Makers oktobertema garn. De flesta färger jag kan komma på finns representerade.

Monthly Makers oktober: Garn.

Oktobertemat för Monthly Makers är garn. Återigen ett brett tema som kan tolkas på många sätt och som ligger mig varmt om hjärtat. I min version blev det inte särskilt konstnärligt eller djuplodande, utan handgripligt och praktiskt.
Alla som någon gång arbetat med garn har dem, de där överblivna snuttarna och köttbullsstora nystanen som blir kvar när man avslutat sitt projekt, eftersom det aldrig går jämnt upp. De där som man (jag) inte kan med att slänga, men som inte heller räcker till något. Eller?
Häromveckan lärde jag mig av en av stickcafékamraterna hur man gör russian join och någon dag senare dök jag ner bland alla mina påbörjade sockgarnsnystan och började klippa och ryssjoina för glatta livet, tills jag hade två helt unika nystan à 35 gram, vilket är ungefär vad som går åt till en socka i min storlek.

Jag måttade lite halvnoga, typ armlängder, men man kan ju vara så noga man vill. Eftersom jag nästan bara använde självrandande garner blev nystanen, och därmed sockorna, ändå inte helt lika, och då kändes det inte så noga att det blev exakt lika långa fält av varje färg heller.
Sedan var det bara att börja sticka, från tån och upp för att kunna utnyttja hela nystanen. Sockorna är klara och precis så galet randiga som man kan tro, men p g a bristande dagsljus finns de inte på bild ännu, så jag får återkomma med det.
Totalt blev det sex olika garnkvaliteter i sockorna. Några färger av Opal och några av Fabel, lite enfärgat Regia, Trekking Tweed (som f ö är ett av de drygaste garner jag stött på; 100 g har räckt till två par vantar och två par restgarnssockor före de här), lite isfärgat och sluligen en snutt Malabrigo Sock. Och trots detta blev det bara två trådar att fästa på vardera sockan! Känner att en ny värld har öppnat sig.

Prairie Spring Socks.

Hej lilla blogg och eventuella kvarvarande läsare! Long time, no see! Semester i kombination med en dator som hotade att när som helst ge upp andan gjorde det lämpligt med en liten bloggpaus. Nu har jag inte längre semester, men däremot en ny dator som jag knappt förstår mig på, ett nytt bildredigeringsprogram som jag ännu mindre förstår mig på och kameran full av olika semesterprojekt. Det har ju som bekant varit ganska bra semesterväder för sådana som mig, som gillar att sitta inne och skaffa sig gamnacke över symaskinen och stickorna. Så vi börjar väl med ett av dem, som i och för sig till största delen var klart när semestern tog sin början.



Det var ju det där med ett par sockor i månaden, kanske ni minns. De här påbörjade jag i slutet av maj och några dagar efter midsommar blev de klara. Själva stickningen alltså. Sedan behövde jag ladda några dagar till, innan jag den sista juni sydde ihop tårna med maskstygn.

Mönstret, som heter Prairie Spring, har jag lite blandade känslor för. Själva mönstret med de lyfta maskorna var lätt att få till, rätt roligt att sticka och blev snyggt, men det var en del små oklarheter och fel i beskrivningen, vilket ju alltid är irriterande. Dessutom stör jag mig en smula på den spetsiga hälen (som iofs inte syns när man har på sig sockorna) och den kantiga tån (som skymtas på bilden ovan, men som jag hoppas ska gå till sig med lite användning). Och så fick jag lägga till fyra maskor i skaften, för att kunna få dem över hälarna, men det är väl kanske inte mönstrets fel, utan mitt eget som inte kollade stickfastheten ordentligt. Bortsett från dessa detaljer är jag nöjd med sockorna!

Den bästa grejen med det här projektet var ju annars det fina garnet. Det är en av de isfärgade hävorna från Friday Studios som fått komma till användning. Ett trevligt garn att sticka med och färgningen kom fram på lite olika sätt i de olika partierna med ribb, lyfta maskor och vanlig slätstickning. Knappt 80 gram av garnet gick åt.

Smalrandigt.

Ännu ett par sockor är färdigstickade, årets femte par. Undrar om jag kan hålla uppe det här snittet med ett par i månaden året ut? Jag har gått med i en sockstickningsutmaning, #kammeborniasocks15, på instagram och har funderat på att ha det som mål; ett par i månaden fram till november.

Den här gången blev det restgarner för (nästan) hela slanten. Det ljusare grå och det gula garnet är rester från mina Gudrun-vantar, det blå var över efter Ludwig och det svarta efter de rutiga sockorna som jag stickade tidigare i år. Det mörkgrå garnet slutligen, är ingen rest, utan ett nytt nystan Arwetta, som jag köpte samtidigt med det svarta. Det mörkgrå plockade jag in, eftersom jag var osäker på om det svarta skulle räcka och inte ville "bryta" mönstret.

Tycker det blev schysst med de smala ränderna! Lustigt nog upptäckte jag under arbetets gång att Metamorphosis stickade en restgarnströja i precis likadan randning samtidigt.
I och med att jag bara stickade två varv åt gången med varje färg, hade jag förstås inte av garnet mellan varje rand, men det blev ändå en hel del trådar att fästa, nästan 50 totalt. Sådant som skulle ha kunnat göra att sockorna blev liggande i en evighet, så jag är ändå ganska nöjd över att jag fäste dem direkt sockorna var klara.

Och, hur härligt är det inte att kunna fota utomhus, i kvällssol och fågelsång, vid 20.30?

När det går lite för snabbt.

Då de nya sockgarnerna anlände, kändes det plötsligt angeläget att få den nu pågående sockstickningen färdig så fort som möjligt, för att kunna sätta stickorna i det nya garnet. Men jag hade visst lite väl bråttom...

Kvartalsrapport stickning.

2015 har varit ett bra stickår hittills. Två par vantar och fyra par sockor har det blivit under årets första kvartal. Ja, och så en cowl då, men den är inte med på bilden här.

Från "klockan 12" och medurs har vi: Gudrun 2, Ludwig, rutiga rester, Gudrun 1, strösselstrumporna och så de orange Fabel-sockorna. Klicka på länkarna för att läsa mer om respektive stickning!

Ludwig.

Vad är det här då? undrar ni nu. Har hon stickat ett par sockor till? Ja, det har hon faktiskt! Har det här blivit en renodlad sockblogg? Nej, faktiskt inte, även om man för all del kan tro det.

De senaste två arbetsveckorna har jag busspendlat till Mora varje dag, vilket har inneburit en hel del sticktid. Lägg till det ett stickcafé och två lördagar som jag tillbringat stickande i olika kompisars soffor, så är det inte så konstigt att det blivit ett par sockor färdiga.

Mönstret heter Ludwig och är hämtat ur boken Op-Art Socks, som jag fick låna av en av stickcafékompisarna. Liksom mina förra sockor är de randiga i ett enfärgat och ett melerat garn med mönster av lyfta maskor, men ändå helt olika.

Mönstret är tydligt och egentligen ganska enkelt att följa, men delvis stickar man efter två diagram samtidigt, där man dessutom är på olika rader, så det gäller att hålla tungan rätt i mun. De lyfta maskorna bildar som ett pilmönster, även på undersidan av foten som ni ser. Ett roligt mönster att sticka!

Garnerna är Opal (det melerade) och Regia (det blå). Eftersom det melerade garnet också innehåller lite blått, "försvann" nästan randningen på sina ställen, men jag tycker att de båda garnerna blev himla fina tillsammans.

Istället för stickor 2,25 mm som mönstret angav, har jag stickat med 2,5, eftersom jag dels hade det hemma, och dels har ganska fast handlag, men jag var lite fundersam längs vägen, eftersom jag tyckte att sockorna såg misstänkt breda ut, trots att stickfastheten stämde. Men när de väl kom på fötterna var de helt ok. Hoppas att de inte växer och kasar ner med användningen!

Det här blir mitt bidrag till sista delen av I mina händer. Men redan imorgon drar en ny utmaning igång, nämligen Klockarbarns Återbruksutmaning som återuppstår för tredje(?) gången. Den tänker jag också haka på!

Rester och rutor.

Jag verkar ha blivit biten av sockdjävulen, för nu har jag stickat ytterligare ett par. Men så är det ju också ett bra projekt; relativt snabbt att slutföra, litet och behändigt att ta med sig och inte minst väldigt användbart. Jag skulle gärna ha en rejäl uppsättning tunna ullstrumpor att använda som vanliga strumpor under vinterhalvåret, så min plan är att försöka upprätthålla strumpstickandet.

I det här paret har jag använt restgarner; rött och orange Fabel och gult Trekking Tweed, som jag blandat med nyinköpt svart Arwetta, ett sockgarn i 80% merino och 20% nylon. Det sistnämnda har jag aldrig stickat i tidigare och jag har lite blandade känslor för det. Det finns i många fina färger, är väldigt mjukt och skönt att ha på sig, men det delar sig lätt när man arbetar med det och känns som att det blir lite sladdrigt. Jag har bara hunnit använda sockorna en dag än så länge, så det återstår att se hur slitstyrkan är.

Jag använde än en gång mönstret Spice Man, men stickade hälkilarna med räta maskor istället för aviga. Rutmönstret åstadkom jag genom att sticka två varv rött/orange/gult och två varv svart, och så lyfta var femte maska på de kulörta varven. Såg en liknande socka när jag var på Dala Syfestival och tyckte att det var snyggt.

Det här blir mitt bidrag till veckans I mina händer hos Mitt hem är min borg.

Strösselstrumpor.

Får jag presentera - direkt från stickorna - mina strösselstrumpor! Första paret ut från den oöverlagda sockgarnsshoppingen häromveckan.

Mönstret heter Spice Man och är ett tå-upp-mönster som jag köpt på Ravelry. Ett billigt (2€), enkelt och bra mönster, anpassat för den här sortens sockgarn (d v s inget behov av omräkning) och som, namnet till trots, innehåller både barn-, dam- och herrstorlekar.

Det som utmärker mönstret är den rätstickade hälkilen, som jag tycker blev ganska dekorativ i all sin enkelhet. Min enda invändning mot mönstret var den tecknade beskrivningen av hur man skulle öka vid hälkilen (en avig ökning lutande åt vänster respektive höger). Jag fick verkligen inte ihop hur jag skulle göra utifrån illustrationerna, utan fick ta till Youtube, men det blev ju bra till slut i alla fall.

Garnet är alltså Opal i färgen 8613 (tydligen inspirerad av strössel) och det gick åt 69 gram totalt. Jag satsade på att få randningen lika på båda strumporna och lyckades rätt bra med det. Man kan nästan tro att åtminstone de blåvita och lilavita partierna är mönsterstickning, men så är alltså inte fallet.

Nu måste jag komma på vad jag ska sticka härnäst - det är ju stickcafé imorgon!

I mina händer - ett nytt par sockor.

Sedan jag började gå på stickcafé en gång i veckan har jag verkligen fått ett uppsving i stickningen. Hittills har jag färdigställt två par vantar och ett par sockor sedan årsskiftet och nu har jag börjat på årets fjärde stickprojekt, även det ett par sockor. När jag nu köpte allt det där sockgarnet, lär jag ju sticka lite sockor också.

Den här dagen är det dock meningen att jag ska städa, så det ska jag återgå till nu. Om du är nyfiken på vad andra haft i händerna i veckan, så titta in hos Mitt hem är min borg!