Sedan sist....

.... har jag funderat mycket på vad som ska bli min julledighetsstickning. Till skillnad från förra julen har jag i år mer än en veckas sammanhängande ledighet över jul och nyår, så jag hoppas hinna sticka mycket. Tror att jag har bestämt mig nu, jag återkommer om vad det blir!

.... har jag sytt lite, för första gången på flera månader.

.... har jag råkat förälska mig i, och köpa, en fuskpälsjacka, som egentligen inte alls är min stil, på second hand. Den passade faktiskt ganska bra ihop med byxorna också - ett steg närmare lösningen på det problemet!

.... har jag stickat en massa hemligheter inför jul, så med lite tur kan jag få till några inlägg i mellandagarna när allt är överlämnat.

Sticka till skogs.

I lördags morse var vi ett gäng från stickcafét som drog till fäboden, där jag ju varit några gånger förut, på stickhelg. Dimman låg tät över berget både lördag och söndag och regnet hängde i luften, så vi satt mest inne i stugan och stickade i skenet av brasa, fotogenlyktor och pannlampor. Och fikade, förstås!

Eftersom vi missade prideparaden hemma i Falun gjorde vi en egen liten parad runt fäbodvallen också. Det här var andra året i rad som vi hade fäbodstickning, så nu är det en tradition! 

Sedan sist....

.... har jag haft besök av min bror och Frallan över helgen. Det visade sig då att Frallans tajts, som jag sydde till honom i julas, blivit för små, så jag passade på att sy ett par nya, av tyg som han själv fick välja ut i min stash. Lila med traktorer blev det!

.... har jag lagt upp till ett nytt vansinnesprojekt i klass med palestinasjalen, fast helt annorlunda. Vi kan ju prata mer om det framemot sådär 2020 när det kanske blivit klart...

.... har jag varit på växtfärgningskurs, vilket var det roligaste jag gjort på länge! Lite bilder från kursen (och inte minst på resultatet!) kommer en annan dag.

.... har jag bokat in flera helgevenemang i stickningens tecken under hösten. Det börjar med fäbodstickning med stickcafégänget redan nästa helg. Härligt med något att se fram emot!

Snabb fäbodtur.

Jag hade egentligen tänkt vara hemma hela långhelgen, men så lät jag mig övertalas till en liten fäbodtur med ett par stickkompisar, ett barn och en katt. Ett dygn utan el och rinnande vatten, men med fågelsång, utedass, stickning i solen och massivt fikaintag var precis vad jag behövde, visade det sig. Dessutom fick jag hjälp att fota några av vinterns och vårens stickprojekt. Ulliga inlägg coming up!

Sedan sist....

.... har jag varit väldigt glad åt alla mina stickade plagg, för herregud vad kallt det fortfarande är! Skärpning, våren!

.... har jag blivit besatt av Skam igen. Oj oj oj. Väntar på klipp, analyserar och spånar på teorier i ändlösa chattrådar med vänner, kollar fan art och roliga memes på instagram och pendlar mellan olika mer eller mindre extrema känslolägen, allt utifrån vad som händer i serien.

.... har jag köpt en ny telefon. Största fördelen med den är att den inte måste sitta i laddaren typ hela tiden för att inte batteriet ska dö, men den har också lite bättre kamera än den gamla. Kanske kan det sänka tröskeln för att blogga, även om det inte märkts ännu.

.... har jag sytt några klädesplagg till Frallan, som fyllde år förra veckan. Bland annat en liten skjorta, som jag blev väldigt nöjd med. Bilder på den och de andra sakerna kommer en annan dag.

Sedan sist....

.... har jag börjat på yogakurs och, i första övningen på första kurstillfället lyckats ådra mig sådant ryggskott att jag fick lov att sjukskriva mig.

.... har jag köpt en jättefin storskjorta/klänning från Marimekko för 55 kronor. Jag ❤ second hand!

.... har jag stickat en halv tröja. (Om någon undrar hur det är kompatibelt med punkt ett, så kan jag meddela att det är genomförbart, om än kanske inte tillrådligt, att sticka även om man ligger platt på rygg). Tyvärr tror jag att jag måste repa en bit, eftersom den verkar bli för stor.

.... har jag plockat fram sneakers och vårjacka. Idag snöar det.

.... har jag stickat klart ett par galna restgarnssockor och haft huvudet fullt av nya sockstickningsidéer.

Sedan sist....

.... har jag tittat mer på SKAM än vad som nog egentligen är riktigt nyttigt.

.... har jag, tack vare punkten ovan, haft en massa sticka-framför-tv:n-tid och har kommit rätt långt på ett segt stickprojekt.

.... har jag, inom loppet av ett par dygn, både glömt min telefon på biblioteket och lämnat kvar mina jobbnycklar hos min pappa, i tron att det var hans extranyckel jag hängde upp. Uppdagades på måndag morgon när jag skulle låsa upp mitt arbetsrum. Kan man bli dement vid 37 års ålder?

.... har jag sytt fast en grå tofs på den gula mössan jag stickade för några veckor sedan.

.... har den magiska dagen infallit då det inte längre är kolmörkt ute när det är dags att gå hem från jobbet. Det finns hopp om livet!

Sjalarnas år.

Stickåret 2016 var sjalarnas år. Räknar man rent numerärt stickade jag i och för sig fler sockor (en uddasocka, fyra kompletta par och ett par där endast tåspetsen på den andra sockan fattades vid tolvslaget), men en sjal är ju ett lite större projekt. Fyra sjalar blev det under året. Waiting for rain som jag stickade under vårvintern, Exploration Station som stickades på försommaren, men inte bloggades förrän på hösten, Annisa Wrap som jag påbörjade under semestern och som skymtade förbi på bloggen då, men som fortfarande inte visats upp i färdigt skick och Briochealuscious som blev färdig vid jul och som jag inte bloggat om alls tidigare, eftersom den var lite hemlig. Dessutom har jag påbörjat en femte sjal, men den är långt ifrån färdig.

Utöver det har jag som sagt stickat en del sockor, fyra par vantar, två mössor, en bebiströja och typ en halv tröja till mig själv (eller ja, tröjan är förstås hel, men den var påbörjad under 2015). Fler bilder och detaljer om alla projekt hittar den hugade på min ravelrysida och det kommer separata inlägg om de båda sjalarna vad det lider.

Planerna för stickåret 2017 är än så länge lite luddiga (höhö), men innefattar åtminstone en ambition om att minska på garnförrådet och att färdigställa mina ufon (som faktiskt bara är två till antalet, men det ena är en tröja där ganska mycket jobb återstår).

Hittills i år har jag faktiskt färdigställt både mössan jag bloggade om häromdagen och ett par sockor, och även gett mig i kast med det minsta av ufona, så jag tycker att det börjat ganska bra!

Sedan sist....

.... har jag introducerat Lilla A i konsten att göra lövrosor. Tillsammans gjorde vi en fin bukett som vi satte i asklunden där mamma ligger.

.... har jag flyttat runt på de flesta av mina möbler och saker här hemma, eftersom tre rum målats och tapetserats om. Idag blev det sista rummet färdigt, men kaoset kvarstår.

.... har jag varit i Avesta och jobbat och passat på att spana in den s k Gula Villan, som konstnären Olek tillsammans med några asylsökande kvinnor har virkat in(!).

.... har jag räddat balkongtomaterna undan nattfrosten.

.... har jag plockat fickorna fulla med kastanjer.

Åter från slöjdbubblan.

Jag har varit på slöjdläger för första gången sedan millenniets början! Lägret arrangerades av bl a Slöjd i Väst/Västra Götalandsregionen, Örebro Läns Museum, Karlsborgs kommun och studieförbundet Bilda och gick av stapeln på Forsviks Bruk, som är en gammal bruksmiljö utanför Karlsborg i Västergötland. Jag anmälde mig och fick plats, fast målgruppen egentligen var 18-35-åringar (själv fyllde jag ju 37 för ett par veckor sedan).

Jag har hållit i slöjdverkstäder i så många olika sammanhang genom åren, att jag alltid tycker det känns lyxigt att få delta i kurser och workshops utan att behöva ta något ansvar. Nu hade jag valt att arbeta med återbruksmosaik, så jag har i stort sett levt som ett dagisbarn i flera dagar och bara ritat, lagt mönster och kladdat med lim och fogmassa från 9-17. Så otroligt kul! Jag ska skriva lite mer om själva mosaikarbetet och vad jag gjorde en annan dag.

Dagisbarnskänslan blev ju inte heller mindre av att man på bestämda tider serverades mat, frukt och fredagsmys. Inte behövde man diska heller. Enda likheten med vuxentillvaron var väl att man själv fick bestämma när man skulle gå och lägga sig, och det är ju bara positivt. Sedan är det alltid roligt att hänga med kreativa, trevliga människor och att dessutom få göra det i en vacker gammal industrimiljö och på ett mysigt vandrarhem är ju bara en bonus. Totalt lyxliv, alltså!

Sedan sist....

.... har jag stickat färdigt båda stickningarna från det här inlägget, men bara fäst trådarna på den ena.

.... har jag övertagit en påbörjad stickning från min morbrors fru. Det är en barntröja som jag stickar på nu.

.... har jag köpt snyggaste tygerna från Emilia Jensen i födelsedagspresent åt mig själv.

.... har jag slagit in paket på japanskt sätt i tyg, närmare bestämt en kökshandduk. Extra passande, eftersom presenten var ett nybakat russin- och valnötsbröd.

Fäbod, fynd och fårhusfika.

Som jag nämnde häromdagen, firade jag midsommar i fäbodstugan som tillhör min kompis Anna och hennes bror. Fredag till lördag var vi sex personer, två katter och en hund i den minimala stugan, övriga helgen bara Anna med sambo, jag och så katterna.
Förra året när vi var där över midsommar, var vi ganska flitiga, målade och hade oss, men den här gången var det ingen som hade någon vidare arbetslust, utöver det omak som det medför att vara utan både el och rinnande vatten. Istället blev det mycket vila, mat och fika. Sena kvällar i fotogenlampornas sken och sovmorgnar. Det vackra vädret kunde vi inte njuta så mycket av p g a knotten, men ett par utefrukostar, fårklapparpromenader och blomplockning blev det i alla fall. På hemvägen stannade vi först för ett loppisbesök och sedan för fika på Café i Fårhus i Dala-Järna. Det sistnämnda var ett fantastiskt knasigt och roligt ställe där man, precis som det låter, sitter och fikar mitt i fårhuset (dock separat från själva fåren). Här följer några instagrambilder från helgen.

Om lång tystnad och stor sorg.

"En annan dag", står det i förra inlägget. Innan man vet ordet av har det gått flera månader till och det är dags att försöka blåsa lite liv i bloggen igen. Som ni nog förstått har det inte varit någon frivillig paus, utan påtvingad av livets omständigheter. Min mamma dog för några månader sedan, och det har varit en tung tid både före och efter det, där det varken har funnits ork eller lust att blogga.

Eftersom jag inte skrivit något om det här tidigare, så låter det kanske som att det kom hastigt på, men så var det egentligen inte. Mamma var sjuk under några år och vi visste sedan ett bra tag tillbaka att det var kroniskt. Hon, och vi, har varit öppna med sjukdomen gentemot alla vi känner, men däremot ville inte mamma att jag skulle skriva om det på bloggen och det har jag självklart respekterat. Jag är själv en person med ganska stor integritet och har alltid varit rätt selektiv med vad jag delar med mig av här. Inte för att jag vill upprätthålla någon fasad eller låtsas som om min tillvaro är perfekt och utan bekymmer, men jag har inget behov av att skriva om allt i livet på bloggen. Pratar om mamma gör jag gärna, men jag föredrar att göra det med fysiska personer i min omgivning.
Det är dock flera som har hört av sig med omtänksamma kommentarer och mail (vilket jag verkligen uppskattar, även om jag inte har orkat svara på alla, så tack!) under de senaste månaderna och jag känner att jag åtminstone vill berätta vad som hänt.

Mamma och jag, midsommar 1980.

Sedan är det, åtminstone inte för mig, "bara" att sätta igång och blogga, när man helt tappat rutinen. Det här inlägget har varit i stort sett färdigskrivet under många veckor utan att jag kommit mig för att publicera det, till exempel. Men jag har definitivt ambitionen att fortsätta och ska göra mitt bästa för att komma igång igen nu. Uppslag till inlägg finns det i alla fall gott om. Hantverkandet har inte legat nere på samma sätt som bloggandet. Snarare har jag haft större behov av det, eftersom det är något som får mig att må bra, och under rätt många veckor efter att mamma gått bort, var sticka en av få saker som jag faktiskt hade lust att göra. Under all tid som vi tillbringade på sjukhus under senhösten och vintern hade jag också en stickning nära till hands och när jag så småningom kom hem till mina symaskiner hade jag en viss abstinens, så jag har faktiskt en hel del att visa upp. På återhörande!

Midsommar i fäboden.

Midsommarhelgen tillbringades i fäbodstugan, som min kompis Anna och hennes bror nyligen tagit över efter sina morföräldrar (samma stuga som jag besökte i höstas). Rödfärgsmålning, färskpotatis, utedass, överraskande bra väder, stillhet, blommor, kaffe och småkakor, brasa, iskallt dopp i älven, jordgubbar, vedklyvning, fågelsång, folköl, chips och korsord. Gött!

Helt otroligt - del 2.

Kommer ni ihåg det här märkliga sammanträffandet? Nu har något liknande hänt igen! Jag tittade in på Halmoxens blogg häromdagen och gissa om jag hajade till när jag såg den här bilden, med ett par tygrester som hon hittat på loppis.

För vem tror ni det är som lämnat in den där påsen med tygbitar till loppis? Jo, jag!

I det här fallet finns det förvisso en liten koppling, eftersom Halmoxen och jag redan konstaterat att vi är från någorlunda samma trakter och att hennes syster och jag faktiskt var klasskamrater på gymnasiet, men ett roligt - och smått otroligt! -sammanträffande är det ju onekligen. Det ska bli spännande att se hur mina tygrester tar sig ut i hennes lapptäcke så småningom!

Decembermandala, årets mandalor och en titt bakom kulisserna.

Då var vi inne på årets sista dag och därmed årets sista månadsmandala. December är ju i mångt och mycket synonymt med förberedelser och firande av jul. Julpynt och julgodis, paketinslagning med washitejp och så har jag, ett par år efter alla andra, börjat spela wordfeud. Förutom det har jag stickat en del och haft konsert med min härliga kör.

Så här har mitt 2014 i mandalaform sett ut, månad för månad. Det har varit ett ganska roligt sätt att blicka tillbaka på. Eftersom jag gjort månatliga sammanfattningar tänkte jag inte göra någon bloggårskrönika i år, men den som vill läsa texterna om respektive månad kan göra det under taggen Månadens mandala.

Och så tänkte jag visa en liten bakom-kulisserna-bild. Såhär kan det se ut när en mandala ska plockas ihop.

En trevlig nyårsafton och ett gott 2015 önskar jag er, alla kära läsare, och mig själv såklart! Vi hörs igen på det nya året.

Helt otroligt!

Brunkulla-kassen som jag skrev om för någon vecka sedan, köptes av Eva med bloggen Löpmaskan. Idag fick jag ett mail från henne. Hon hade varit hos släktingar under julhelgen och kommit att bläddra i ett nummer av Hemmets Journal från förra året, där hon hittade detta.

Alltså, vilket jäkla sammanträffande! Någon har alltså gått på loppis, köpt ett likadant broderi som jag, också sytt en kasse av det, tagit en bild på kassen och skickat in till tidningen, som publicerat det. Och sedan har Eva råkat läsa just det numret, några dagar efter det att hon köpt min kasse. Vad är oddsen för det? Eva, vi kanske borde köpa varsin lott?

Det enda som fattas nu är väl att signaturen  Mariann, som sytt kassarna på bilden, läser detta också.

Novembermandala.

November 2014. Gråare månad får man leta efter. Kan det vara ens tio timmar som solen visat sig under hela månaden? Nåja, nu är det åtminstone lovligt att börja julpynta. (Jag vet att många gjort det för länge sedan, men personligen tycker jag att det känns lite för tidigt att börja jula redan i början-mitten av november. Men nu, till första advent - helt ok!)
Förutom att vika pappersstjärnor och loppa lite gamla julpynt har jag ägnat denna mörka månad åt att leka med plastdjur, virka på ett gammalt projekt och röja upp lite i hemmet, inklusive källarförrådet. Vad har ni andra haft för er?

Oktobermandala.

Dags att lägga ännu en månad till handlingarna. Oktober har bara svischat förbi, känns det som. Jag började i alla fall månaden med höstlövslek och kastanjepyssel, det sistnämnda tillsammans med min sjuåriga lilla kompis som var minst lika snabb som jag på att väva (eller vad man nu ska kalla det) runt kastanjerna.

Sedan har jag sytt en hög med necessärer. Och förra helgen tog jag med mig dem, lite annat pick och pack och alla växelmynt jag kunde uppbringa, och drog till Eko-bazaaren. Och så var det dags att ställa tillbaka klockan och ta in balkongmöblerna. I mitt fall har balkongbordet inte hunnit längre än till vardagsrummet, men eftersom det är lite mandalainspirerat i sitt mönster passade det ju bra att bygga oktobermandalan på.
Hur har er oktober varit?

Septembermandala.

Kanske någon undrat var septembermandalan blivit av. Jag var i Köpenhamn på kurs hela sista veckan i september och hade inte tillfälle att göra någon mandala förrän efter att jag kommit hem. Här är den i alla fall.

September var en månad med många vackra höstdagar, ja, nästan påminnande om sommar i vissa fall. Månaden när höstlöv och sommarblommor existerade sida vid sida. En skördemånad med tomater i olika grad av mognad och diverse syltande och saftande. Blandade känslor efter valresultatet. Och som sagt, en hel vecka i Köpenhamn, som, trots att jag bara varit där två gånger, nog kvalar in ganska högt på min lista över favoritstäder. Mer om den vistelsen en annan dag.