Teststickning.

Jag håller på att teststicka ett mönster som Emilia Jensen har designat. Det blir en grafiskt mönstrad vante i många färger, som stickas i Rauma finull eller annat garn av motsvarande grovlek. Jätterolig stickning! Färgsätta har vi teststickare fått göra själva och det har varit lite utmanande, men kul.

Mönstret släpps inom kort, och då visar jag bild på hur mina vantar ser ut i sin helhet. Jag kommer självklart också att länka till mönstret, för den som blir sugen på att sticka vantarna.

Ny bukse i byen.

Det är väl ingen hemlighet att jag har en liten crush på allt norskt. Låt oss kalla det SKAM-effekten. I alla fall, jag följer en del norska stickare på Instagram (det gjorde jag faktiskt pre-SKAM också). Många av dem har barn som de stickar till och en grej som alla norska ungar verkar ha, men som jag tror knappt förekommer alls i Sverige, är stickade byxor.
Nu är jag ju varken norsk eller barn, men när jag i våras såg de här byxorna på Pickles instagramkonto drabbades jag av habegär och stort sticksug (stickstånd, som de säger i Stickkontakt-podden). Under sommaren skickade jag efter garn och beskrivning från Pickles. Jag satte igång för några veckor sedan och det har gått fortare än jag trodde, så nu återstår bara en liten bit på vardera benet (bilden nedan är alltså inte dagsaktuell). Det återstår ännu att se om jag kommer att se lika cool ut i byxorna som tjejen på bilderna i mönstret, eller om jag mer kommer att likna ett snorigt barnehage-barn, men frysa behöver jag nog inte göra i alla fall.

Sedan sist....

.... har jag haft besök av min bror och Frallan över helgen. Det visade sig då att Frallans tajts, som jag sydde till honom i julas, blivit för små, så jag passade på att sy ett par nya, av tyg som han själv fick välja ut i min stash. Lila med traktorer blev det!

.... har jag lagt upp till ett nytt vansinnesprojekt i klass med palestinasjalen, fast helt annorlunda. Vi kan ju prata mer om det framemot sådär 2020 när det kanske blivit klart...

.... har jag varit på växtfärgningskurs, vilket var det roligaste jag gjort på länge! Lite bilder från kursen (och inte minst på resultatet!) kommer en annan dag.

.... har jag bokat in flera helgevenemang i stickningens tecken under hösten. Det börjar med fäbodstickning med stickcafégänget redan nästa helg. Härligt med något att se fram emot!

På stickorna.

Efter att nästan hela våren ha hållit mig till ett stickprojekt i taget (vilket egentligen är emot min natur) har jag nu två semesterstickningar på gång.

Den ena är sjalen Annisa Wrap, som jag stickar i ljusgrått och spräckligt garn från Stranded Dyeworks  och svart Schoppel-Wolle Finest.

Projekt nummer två är ett par Villiviini i grönt Zauberball och gult Onion sock, med inspiration från en av stickcafékompisarna som just stickat ett par sådana. Bra tillfälle att träna på intarsiastickning, som jag aldrig provat förut!

Roma på stickorna.

Som ni ser är jag igång med mina Roma-vantar nu och har kommit en bit på väg. Ytterligare några varv sedan jag tog bilden, faktiskt. Rolig stickning med ett fint ytmönster!

Garnet heter Elena och kommer från Rumänien, från ett litet och ganska nystartat företag vid namn Moeke Yarns, som tillverkar sina garner av rumänsk ull, på traditionellt sätt och i liten skala (visserligen maskinellt, men på gamla maskiner) och utan kemikalier. Jag fick mig tilldelat (enligt eget önskemål) det naturfärgade garnet, men det kommer också i ett antal olika nyanser, färgade med växtpigment.
Garnet är rustikt, fett och strävt och doftar får. Det är inte helt lättarbetat, men den lite ojämnt spunna tråden gör också att det blir levande och vackert. Ett garn med karaktär!

Teststickning!

Jag har, tillsammans med några andra, fått förmånen att vara teststickare för ett vantmönster som Matilda Kruse, innehavare av garnbutiken Organic Knitters, har designat och som kommer att säljas till förmån för ett projekt inom organisationen Hjärta till hjärta.

Bild lånad från @organicknitters på instagram.

Mönstret heter Roma efter projektet, vars syfte är att förbättra levnadsförhållandena för den romska befolkningen i Rumänien och Bulgarien, genom att tillsammans med romerna själva och andra frivilligorganisationer arbeta med bl a utbildning för både barn och vuxna, hälso- och sjukvård och möjlighet till egen försörjning. Här kan du läsa mer om projektet. (Och till skillnad från vissa andra som brukar gaffla om att "hjälpa på plats" betonar Hjärta till hjärta även vikten av att hjälpa de EU-migranter som vistas i Sverige med mat, ett värdigt boende och, om man har möjlighet, ekonomiskt stöd.)

Direkt när jag såg vanten på Organic Knitters instagram blev jag förtjust i designen, och det känns extra bra att få vara med och teststicka för ett gott syfte. Nu väntar jag bara på garn och mönster som är på väg med posten, sedan ska jag sätta igång!

När det går lite för snabbt.

Då de nya sockgarnerna anlände, kändes det plötsligt angeläget att få den nu pågående sockstickningen färdig så fort som möjligt, för att kunna sätta stickorna i det nya garnet. Men jag hade visst lite väl bråttom...

På stickorna: 3 Color Cashmere Cowl.

I början av veckan när jag var hemma och kurerade min förkylning, behövde jag ett nytt stickprojekt. Jag har sett 3 Color Cashmere Cowl dyka upp i olika sammanhang senaste tiden och från början tyckte jag inte alls att det var något märkvärdigt med den, men på något sätt har den tydligen stigit i min aktning, för jag bestämde mig för att köpa mönstret och prova och nu är den snart färdig.

Namnet är dock missvisande när det gäller min cowl, för jag stickar i gammalt alpackagarn istället för cashmere och har hittills plockat in fyra färger istället för tre, så där som det blir när man stickar av restgarn som kanske inte räcker lika långt som det var tänkt. Jag har också kortat av den lite på sina ställen, för jag tyckte att den verkade bli onödigt lång annars.

I mina händer - ett nytt par sockor.

Sedan jag började gå på stickcafé en gång i veckan har jag verkligen fått ett uppsving i stickningen. Hittills har jag färdigställt två par vantar och ett par sockor sedan årsskiftet och nu har jag börjat på årets fjärde stickprojekt, även det ett par sockor. När jag nu köpte allt det där sockgarnet, lär jag ju sticka lite sockor också.

Den här dagen är det dock meningen att jag ska städa, så det ska jag återgå till nu. Om du är nyfiken på vad andra haft i händerna i veckan, så titta in hos Mitt hem är min borg!

I mina händer - det runda broderiet.

Under yllejuntan förra helgen började jag på ett nytt broderi, som jag fortsatt lite med sedan dess. När jag kom hem från Gävle var det "bara" en nästan färdig blomma, men nu har det tillkommit en fågel och lite applikationer också.

Tanken är alltså att det ska bli ett cirkelrunt broderi. Just nu ser kompositionen kanske lite märklig ut, men jag har en plan med det. Ni kommer att få se när det är färdigt och monterat, men det ska broderas lite mer först.

Det här blir mitt bidrag till veckoutmaningen "I mina händer" hos Mitt hem är min borg.

Tå gånger två.

Innan jag började på Gudrun-vantarna, startade jag en annan stickning, ett par sockor från tån och upp. Nu är vantarna klara och sockstickningen har återupptagits.

Garnet är Fabel från min sockgarnsstash. Eftersom jag råkar ha två spel med strumpstickor i samma grovlek (2,5 mm) stickar jag båda samtidigt, några varv på varje sådär och har faktiskt hunnit en bra bit längre än på bilden.

Alla stickar Gudrun!

För ett par månader sedan hittade jag ett nytt stickcafégäng, som jag anslutit mig till. I vår gemensamma facebook-grupp började vi prata om vanten Gudrun, som det visade sig att flera av oss var sugna på att sticka. Jag föreslog att vi skulle göra en knit-a-long och inom ett dygn var det flera av oss som köpt mönstret, letat fram lämpliga garner och lagt upp. Snabba ryck, alltså!

Jag håller kvar vid min ambition att i möjligaste mån använda garn som jag redan har hemma. Gudrun stickas i ganska tunt garn, t ex sockgarn eller Drops Alpacka. Båda varianterna hade jag en del av, men valet föll på sockgarn, eftersom jag trodde att det skulle ge ett bättre definierat mönster än alpackan, som ju är lite luddigare. Gult Trekking Tweed och mörkgrått Fabel blev det. Den första vanten blev färdig på några dagar och den andra är på stickorna nu.

Jag ser verkligen fram emot att få se alla de olika Gudrun-varianterna som kommer ut av knit-a-longen! Jag tror att vi är ett tiotal deltagare och ingen vante blir nog den andra lik. Jag hoppas kunna få till en bild på alla vantarna när vi är färdiga.

När jag är klar med de här vantarna ska jag sticka något som inte är gult och grått, jag lovar!

Det här blir mitt bidrag till bloggutmaningen I mina händer, som Mitt hem är min borg anordnar.

Att virka på danska.

Att virka efter mönster är svårt. Danska är svårt. Och ändå sitter jag här och följer en dansk virkbeskrivning. Hur gick det här till egentligen?

En Harlekins håndklæde ska det bli, är det meningen. Garnet är loppat bomullsgarn i glassiga färger. Jag fick repa upp en bit p g a att kanterna inte blev raka, men nu har jag fått ordning på det och handduken artar sig riktigt bra. Jag kanske är bättre på både virkbeskrivningar och danska än väntat?

Att lämna sin komfortzon.

Igår kväll hängde jag i Vuxenskolans lokaler på hemslöjdsföreningens Slöjd för nyfikna, ett nytt koncept som föreningen kört igång den här terminen. Slöjdklubb för vuxna, kan man säga. 16 deltagare var vi, jättekul! Temat för kvällen var fritt broderi. Jag kom i princip direkt från jobbet och kände mig rätt seg i huvudet efter en intensiv dag toppad med handledning av studenter, så det var skönt att få sätta tänderna (eller kanske snarare händerna) i något helt annat.

Min ledarkollega från slöjdklubben, Anne, som var en av kvällens instruktörer, hade med sig lite olika broderier som hon hade gjort. Bland annat två helt underbara dinosaurier, som hennes dotter ritat och som Anne hade "översatt" till broderi. Jag kände genast att en dinosaurie var precis vad jag också behövde, så jag påbörjade en egen.

Aldrig tidigare har jag kommit på tanken att göra en dinosaurie, men tydligen upphör jag aldrig att förvåna mig själv. Och jag gillar den så här långt!
En tjej som var på broderikvällen sade att hon skulle använda blått att brodera på, för att alla färger blir så vackra mot blått. Jag, som inte brukar välja blått annars, bestämde mig för att faktiskt göra det som omväxling. Ska man ändå kliva lite utanför sin komfortzon så är det lika bra att göra det ordentligt!
Nu ska jag brodera vidare. Den stackarn måste ju få lite fler taggar, ögon och kanske någon sorts omgivning att springa omkring i. Men innan dess vill jag passa på att tacka för alla snälla ord om hexagonkudden och all respons som jag fått efter tidningsinslaget i lördags! Både här, på facebook och i verkliga livet. Tack!

Åter vardag.

Nu är min semester slut och vardagen är tillbaka, men jag tänker som Popetotrora att det faktiskt är en hel del sommar kvar. Ikväll njuter jag av den genom en liten loppistur efter jobbet (mest för att lämna grejer faktiskt, men gjorde några fynd också), enkel och snabb, men god, middag i form av surdegsmackor med lax och pepparrot och en kopp te och lite sömnad i kvällssolen på balkongen. Att jag ska jobba på annan ort imorgon och därmed måste med ett tåg som avgår tidigare än vad jag ens steg upp imorse, det känns lite mindre njutbart, men det är väl bara att hacka i sig.

Hexagonerna har blivit ganska många och jag tror bestämt att sommaren avspeglar sig lite i valet av tyger, för sådär mycket ljusa och pastelliga färger brukar jag ju inte använda annars.
Och förresten. Den där himla synålen, som jag haft med mig land och rike runt under semestern och verkligen varit noga med att inte tappa bort. Det tog väl inte ens en minut efter att jag plockat upp den här hemma innan den var spårlöst försvunnen. Inte för att det var den enda jag hade, men man kan ju ändå få nippran för mindre.

Klosterarbete.

För en månad sedan skrev jag ju om mitt loppishittade hexagonprojekt. Nu under semestern har jag tagit mig an det och faktiskt kommit en ganska bra bit på väg. Efter att ha konsulterat en beskrivning hos min namne Nusse-Ida satte jag igång att sy.

Jag är faktiskt lite förvånad över att jag tycker att det är såpass roligt. Det låter kanske konstigt, men jag insåg ju från början att det här skulle kräva ett visst mått av noggrannhet för att bli bra och att göra saker långsamt och metodiskt är inte riktigt min grej. Dessutom tycker jag att det är ganska tråkigt att handsy. Därför såg jag på förhand det här som lite beteendeterapi, men det är faktiskt riktigt kul! Jag har haft med mig arbetet lite varstans på semestern och sytt ute och inne, på altaner och på bussar, i Värmland och på västkusten.

Jag valde att rita en ny hexagonmall i något mindre format än dem som var i påsen. På det viset kunde jag ändå utnyttja de pappmallar som fanns, bara jag klippte ner dem lite i storlek. Jag har använt en del av de tyger som följde med, men framför allt har jag använt tygprover ur den påse som jag loppisfyndade för tre år sedan. Planen är att det ska bli en kudde, för även om det är kul tror jag inte att jag kommer att orka färdigställa ett helt täcke.

Prima mall.

Jag anar en liten trend i slöjdbloggsvärlden. Både Clara och Elin är på gång med sexkantiga lapprojekt och nu har jag också tänkt börja. Häromveckan var jag på loppis och hittade en påse med ett påbörjat lapparbete för en tia, som fick lov att följa med hem. En del fina tyglappar och massor, massor av kartongmallar fanns det i påsen. De senare måste nog göras om ifall det ska bli något vettigt av det hela, för jag hittar knappt en enda en som är symmetrisk. Kanske är det därför projektet har hamnat i en påse på loppis?

Inte ens den som är märkt "prima mall" är faktiskt rak, men det är i alla fall bedårande att någon skrivit så på den, med tantskrivstil i suddig blyerts!

Frågan är om hexagonerna ska sitta ihop som prydliga blommor eller huller om buller? Både och är ju fint, men jag är nog kanske mer huller om buller-typen tror jag.
Det går förresten att lägga lappverk av mallarna också, om man vill!

Uppdatering: Clara uppmärksammade mig just på att bloggen Taivassalo samlar in bilder på hexagonprojekt. Så fort jag kommer igång ska jag försöka skicka in bilder dit.

Fin i kanten.

Det är inte så långt kvar till Lilla A:s födelsedag och jag har börjat på en present till henne. En bit av en kökshandduk med hennes bokstav på ska inkorporeras i projektet, hade jag tänkt. Men hur mycket jag än gillar senapsgult så tyckte jag att monogrammet behövde något mer för att poppa, så jag plockade fram mitt nya neonkoralliga broderigarn.

Ett lagom litet arbete att multitaska med vid sidan om den sedvanliga lördagsförmiddagsrutinen (kaffe och Melodikrysset).

Tillägg: Jag har alltså inte broderat själva A:et utan det fanns där när jag köpte handduken på second hand.

Fridens liljor.

Så här ser min lördagseftermiddag ut. Den tillbringas i lugn och ro i soffhörnet, med en redig kopp kaffe, ett virkprojekt som jag påbörjade igår kväll och så den inre tillfredsställelse som kommer av en lyckad loppisrunda.

Virkningen är ett försök att göra av med lite garnrester. Jag hittade en bild på en fin virkad lapp på Pinterest häromdagen och igår kväll satte jag mig och försökte lura ut hur den var gjord. Till min egen förvåning och glädje - jag är verkligen ingen virkvirtuos - knäckte jag koden nästan direkt. Tanken är att det ska bli en bebisfilt, men man vet aldrig om jag ändrar mig längs vägen.

Och på tal om bebisar, står det också på helgens agenda att försöka sy klart ett babynest som jag utlovat till min bror och svägerska. Nu är det faktiskt mindre än tre veckor kvar tills mitt nya brorsbarn beräknas "komma fram" (som den blivande storasystern säger).

Det går framåt...

Kommer ni ihåg den mystiska stickningen som jag visade häromveckan? Flera av er gissade ju att det skulle bli en sjal, och ni var inte helt fel ute. Det ska bli en Sallah cowl, fast jag har bytt ut både garn och stickstorlek.

Den lite speciella strukturen kommer sig av att man använder två olika grovlekar på stickorna (i det här fallet en nummer 7 och en nummer 4). Det gör att maskorna på vartannat varv blir större och vartannat varv mindre. Dessutom stickas alla räta maskor vridna. Fram- och baksida blir tämligen olika, som synes.

Sedan jag tog de här bilderna har det gått nästan två veckor och nu är den faktiskt snart färdig. Jag hoppas dock att jag inte behöver använda den så länge innan det blir för varmt!