Plåtskåp #2.

Återbruksutmaningen hos Klockarbarn rullar vidare och den här veckan tänkte jag följa upp mina insatser från en tidigare återbruksutmaning - hösten 2012, för att vara exakt! Det lilla plåtskåpet har varit klart ett litet tag (emellertid inte så länge som man skulle vilja tro, med tanke på att jag påbörjade det för nästan två år sedan). Dock har jag avvaktat med att sätta upp det på väggen, eftersom jag hade en plan om att måla om i köket. Nu är ju det avklarat, så för några dagar sedan skruvade jag upp det.

Ni som läst med ett tag minns kanske mitt teskåp? Nu har det alltså fått sällskap av ett mindre. Samma princip - ett loppat plåtskrin, som fått färg och tapet på insidan, ny glasruta från en trasig tavelram som jag fann i soprummet på jobbet och en fin porslinsknopp (också ett loppisfynd).

Ursprungligen tänkte jag ha ett hyllplan i det här skåpet också och borrade hål i sidorna för att kunna skruva fast det, men sedan ombestämde jag mig. Det är ju ganska litet och rymmer inte så mycket, men jag är nöjd med det ändå och tycker att de båda skåpen gör sig fint tillsammans!

Vad är det som gror?

I år provar jag för första gången att odla i pallkrage. Mitt hyresbolag har sponsrat alla som vill med både odlingslådor och jord, sjangdobelt värre! Jag har varit extremt sen med att få grejer i jorden, men till slut kom det ner lite frön förra helgen i alla fall.

Det ryms ju inte så mycket i en pallkrage, men det kan ändå vara lätt att glömma vad man sått på vilken rad. För att ha lite koll på vad det är som kommer upp, tog jag några loppade bestick och tillverkade skyltar. Med hjälp av hammare och bokstavspunsar bankade jag in namnen på skaften, och sedan var det bara att trycka ner besticken i jorden. Snabbt och enkelt!

Bredvid pallkragen har jag tomat- och paprikaplantor i mina gamla buljonghinkar från lasarettsköket (fula som stryk men still going strong) som jag odlat i flera år tidigare. Jag har också loppat på mig en massa terrakottakrukor, i vilka jag har kryddor och smultron.

Smultronplantorna odlar jag på höjden, efter en idé som jag sett på Pinterest. Konstruktionen är superenkel men smart; bara att ta en käpp, eller som i det här fallet ett armeringsjärn, trycka ner i marken och trä på krukorna genom dräneringshålet i botten. Perfekt om man har en begränsad yta att odla på!

Det här blir mitt bidrag till återbruksutmaningen hos Klockarbarn, som fortsätter i ytterligare två veckor.

Tre pynt och en smula gnäll.

Den fina bilden är tagen av och lånad från Jessica.

Jag har ju deltagit i Mönsterarkivets julpyntsswap och nu har även mitt pynt kommit fram till mina medpysslare. Det är det som hänger i mitten på bilden, en utplattad kakform med en vintage-dam och lite glitterprickar. Lilla hänget under är klippt av en kaviartub. Till vänster Jessicas kak- och kattunshänge och till höger Pernillas gran.
Jag blev lite full i skratt när jag öppnade Jessicas paket, eftersom vi uppenbarligen hade tänkt ganska lika med kakform och decoupage. Trots det blev våra pynt ganska olika, tycker jag.
Några fler pynt blir det nog inte från grupp 5, eftersom två personer fortfarande inte hört av sig. Tråkigt, tycker jag. Det är väl en sak om man kommer på att man inte kan eller vill genomföra bytet, men för mig är det en självklarhet att man då åtminstone meddelar sina byteskamrater det. Med det sagt så har jag deltagit i flera andra byten tidigare och det har alltid fungerat perfekt, så jag hoppas att det här var en tillfällighet. Nåväl,  jag är som sagt mycket glad och nöjd över de fina sakerna som jag fått och nu tänker jag ge bort mina två överblivna pynt till någon annan.

Under ett träd.

En ordinär gata i Gambia var ett eldorado för en skräpslöjdare som jag. Allt från gamla flipflops till batterier låg slängt på de sandiga gatorna och jag kunde inte låta bli att plocka upp lite, även om jag mest höll mig till kapsyler och tygtrasor. En dag hittade jag ståltråden från en champagnekork. Jag meckade till en stol av den, för att förströ mig själv en stund där jag satt i skuggan under ett träd.

Det hela kan sammanfattas i två punkter:
1. En tång hade underlättat avsevärt och möjliggjort en lite mer fantasifull design. Som det var nu lyckades jag ha av tråden på mitten i mina försök att räta ut den, så den rygg jag först hade i åtanke gick inte att genomföra.
2. Det kanske var lika bra att jag inte blev så nöjd med den, för den var sig inte lik i så värst många sekunder efter att barnet i ressällskapet lagt vantarna på den. :)

Idén till champagnestolen har jag hittat hos Lilla a. Klicka här för att se massor av stolar från hennes nyårsutmaning.