Prinsessan Gardinias klänning.

Det känns helt otroligt, men det är redan fyra år sedan min brorsdotter lilla A kom till världen. Igår var det födelsedagskalas och som vanligt satsade jag på en egengjord present. Lilla A är stammis på biblioteket och där har de tydligen prinsessklänningar, som hon gillar att prova. Därför fick fyraårspresenten bli en egen prinsessklänning.

Mönstret hittade jag på Myrorna för en tia och gjorde några modifieringar av (lite storleksändring, flytt av knäppningen från framstycket till bakstycket, blixtlås istället för knappslå m.m.) Här hittade jag en tutorial för snörningen framtill.

Tygerna är också från Myrorna, det blå var gardinlängder och det guldrutiga någon form av duk. Trots sitt satängblanka yttre har faktiskt det blå tyget en avigsida av mjuk bomull, så jag tror att klänningen är ganska skön att ha på sig. Blixtlås och band fanns redan hemma, förutom knytbandet som jag köpte i en vanlig sybehörsaffär.

Eftersom jag freestylade en aning med storleken, var jag lite orolig att klänningen skulle bli för liten upptill, men den visade sig passa bra. Längden blev också precis lagom, lite längre än "vanliga" klänningar, men inte så lång att den hindrade henne från att röra sig. Det gick t ex finemang att hoppa studsmatta i den. Bra, för jag vill helst inte uppmuntra till någon passiv prinsesslek som inte går ut på något annat än att vara fin.

Till en prinsessutstyrsel hör förstås en krona. Det hade jag inte tänkt på från början, men när jag var klar med klänningen kom jag på att jag faktiskt hade lite silvrigt tyg (också det ett loppisfynd förstås) i gömmorna, så jag snodde ihop en krona av det tillsammans med lite plattvadd. Jag gjorde enklast möjliga variant genom att klippa ut formen på fri hand i vadd, som jag sedan lade på dubbelvikt tyg och sydde ihop. Tyckte ändå att den saknade något när den var klar, men när jag hittade en liten virkad duk och en blompaljett hemma hos mina föräldrar kändes det som att den blev mer komplett.

På bilden är det jag som modellar kronan, men vi har faktiskt ungefär lika stora (eller små, i mitt fall) huvuden, lilla A och jag.

Eftersom klänningen nästan uteslutande är av återbruksmaterial, får den bli mitt bidrag i veckans återbruksutmaning hos Klockarbarn.