Även om inte allt föll mig på läppen fanns det förstås en del riktigt fina saker och det här betongfatet med spetsmönster (som jag antar är gjort med hjälp av en virkad duk, även om jag inte riktigt listat ut hur) fick följa med mig därifrån. Det ska få bo på min balkong. Smultronstället heter butiken där jag köpte det och Barbro Y Hallenberg verkar vara namnet på tillverkaren.
I hantverksbyn finns också en kaffestuga och medan vi satt och fikade upptäckte jag det här lilla huset, som låg en bit bakom. Det syns inte på bilden, men alla rabatter och planteringar utanför det var nerlusade med små vaser, lyktor och prydnader av ståltråd, glas och glaskulor.
Och utsidan var ingenting mot hur det såg ut inne i stugan. Det här är bara en bråkdel av allt som hängde ner från tak och väggar.
Dessutom stod det ståltråd och skålar och fat med färgglada glaskulor framme överallt. Inte utan att det började klia lite i fingrarna. Tyvärr var det inte gör-det-själv utan det var helt enkelt butik och verkstad i ett.
Det nästan roligaste var att det var en man, Christian, som låg bakom alltsammans. I de övriga butikerna rådde en ganska traditionell fördelning, där i stort sett allt trähantverk och en del läderslöjd var förfärdigat av män medan de kvinnliga konsthantverkarna stod bakom de textila alstren, mycket av smyckeskonsten etc. Det finns ju annars en hel del kvinnliga smeder och trähantverkare, men män som tillverkar rent pynt i sirlig ståltråd dräller det inte av och just därför var det lite extra kul att titta in hos Christian.
Men oj, så fint ditt bord blev!
SvaraRaderaOch de där ryska dockorna! Måste kika efter sånna dockor på loppis. Ibland är barnen lite väl intresserade av mina nåldynpor så att gömma nålarna i en docka känns ju som en rätt schyst lösning!