I påskas besökte jag det stora möbelvaruhuset för att titta på ett skåp som jag fått för mig att jag ville ha. Eftersom jag inte hade möjlighet att transportera hem det och inte heller bestämt var jag skulle ha det nöjde jag mig med att titta, tills vidare (dock med ambitionen att köpa det så småningom).
Men så är det ju det ekonomiskt och ekologiskt tvivelaktiga i att köpa nytt när det finns second hand (som dessutom ofta är så mycket roligare!). Och så var jag på min traditionella fredagsrunda på Myrorna förra veckan och ramlade över ett blåmålat skåp som just kommit in. Genast började jag tänka mig det i en annan färg och valde att bortse från att jag varken har nånstans att hålla till med ett dylikt ommålningsprojekt eller nånstans att ställa skåpet när det är färdigt, eller för den delen en bil stor nog att transportera hem det i. Och så kom det en anställd och erbjöd mig på stående fot 100 kronor rabatt på skåpet. Så - och nu tror jag att mina föräldrar suckar, skakar på huvudet och frågar sig vad de gjort för fel - jag köpte det! Sen spenderade jag fredagskvällen med att fundera över vilket som vore enklast att skaffa - bättre impulskontroll eller större lägenhet, för nä, det var inte första gången jag spontanköpte möbler på Myrorna...
Men det ordnade sig! Tack vare herr och fru Kahl som hjälpte till med transport och verkstadsutrymme. Här ska målas! Och var skåpet ska stå får bli ett senare problem.
Vilket fynd! Det ser jag fram mot att se!
SvaraRaderaHär skakas det inte på nå´t huvud. Av alla gärningar jag hunnit med hittills, är det två som jag är allra mest stolt över och den ena är Du - om man nu kan kalla Dig för en gärning.... Pappa
SvaraRaderaTack älskade pappa! Jag vet det, men du får hålla med om att båda dina stoltheter kan vara lite snabba i (second-)handlingarna ibland. :) Den här gången tror jag inte att du ska behöva göra nån arbetsinsats i alla fall.
SvaraRaderaUlrika: Det kommer bilder så småningom, kanske redan i helgen. :)