lördag 14 januari 2012

Dockmamma.

I somras köpte jag en påse med blandade trikåtyger och lite annat på loppis. Bland annat fanns en påbörjad kropp till en waldorfdocka i påsen. Under hösten har jag färdigställt den och gjort ett huvud, sytt på hår och tillverkat några kläder (hängselbyxor, blus och en stickad kofta).
Dockan blev julklapp till lilla A. Det senaste jag hörde var att hon visst inte tagit den till sitt hjärta riktigt än, men jag hoppas att de ska bli goda vänner så småningom. Det var hur som helst väldigt roligt att sy den och jag måste säga att jag utvecklade lite moderskänslor för den längs vägen. Innan den fått kläder var jag till exempel tvungen att svepa in den i något för att den inte skulle "frysa". Det var inte svårt att ge bort den till A, men jag tror inte att jag skulle klara av att göra en och sälja eller så.

Dockan är ungefär 40 cm lång, sydd i trikå och stoppad med ull, lite garnrester och bitar av en stickad maskintovad tröja. Håret är av tunt ullgarn och kläderna av loppistyger och restgarn.
Faktiskt var det inte första gången som jag varit inblandad i tillverkningen av en waldorfdocka. Min mamma sydde nämligen sådana till mig och min lillebror när vi var små. Båda dockorna hette Ulrika och vi fick båda två vår docka i julklapp den andra julen vi fanns till (därav var det extra kul att göra och ge den här dockan till A, eftersom detta var hennes andra jul). Bilden nedan är tagen kring min fyraårsdag när jag hjälper till att karda ull till brorsans docka. Det ska börjas i tid, liksom.

10 kommentarer:

  1. Åh underbart! Vilken härlig historia.
    Och underbar docka. Synd att du inte skulle kunna göra och sälja, jag skulle verkligen vilja ha sån fin till min yngsta son. Eller båda två egentligen.

    SvaraRadera
  2. Roligt att du visar denna docka! Jag minns att jag gick en helgkurs på 80-talet och lärde mig att sy Walldorfdockor. Bara att göra huvudet var en hel vetenskap! Sen var det att barnen var mer intresserade av Barbie och Ken. Det var liksom lite mer glitter o glamour! / Annika

    SvaraRadera
  3. Men åh! Så himla fin! & gulle dej som kardar ull åt brorsan. Har förstått att det är väldigt mycket jobb med waldorfdockor.

    SvaraRadera
  4. Åhh va fin den blev! Hoppas att hon tar den till sig..då kanske den behöver mer kläder i framtiden och du har f.presenter och julklappar "utfunderad" ett par år framöver.. ;) hihi..

    Kraaaam
    Sanna

    SvaraRadera
  5. Vilken mysig och fin present, hoppas att tösabiten börjar tycka om den snart, annars kanske du kan låna hem den och leka med den själv

    SvaraRadera
  6. Sötnos! De kommer nog gilla varann till slut. :)

    SvaraRadera
  7. Åh! dockorna är så fina. Jag fick en själv när jag var liten. De kommer säkert bli bästa vänner så småningom :)

    SvaraRadera
  8. Hej!

    Superfin docka...och vilket härligt foto av dig som liten.

    Tack för kommentaren och kram

    SvaraRadera
  9. Vilken fin historia! Och så himla roligt att BÅDA era dockor hette Ulrika! Haha!

    SvaraRadera
  10. Så fin docka! Jag håller också på med en waldorfdocka men det går seeegt :-)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails