Dockmamma.

I somras köpte jag en påse med blandade trikåtyger och lite annat på loppis. Bland annat fanns en påbörjad kropp till en waldorfdocka i påsen. Under hösten har jag färdigställt den och gjort ett huvud, sytt på hår och tillverkat några kläder (hängselbyxor, blus och en stickad kofta).
Dockan blev julklapp till lilla A. Det senaste jag hörde var att hon visst inte tagit den till sitt hjärta riktigt än, men jag hoppas att de ska bli goda vänner så småningom. Det var hur som helst väldigt roligt att sy den och jag måste säga att jag utvecklade lite moderskänslor för den längs vägen. Innan den fått kläder var jag till exempel tvungen att svepa in den i något för att den inte skulle "frysa". Det var inte svårt att ge bort den till A, men jag tror inte att jag skulle klara av att göra en och sälja eller så.

Dockan är ungefär 40 cm lång, sydd i trikå och stoppad med ull, lite garnrester och bitar av en stickad maskintovad tröja. Håret är av tunt ullgarn och kläderna av loppistyger och restgarn.

Faktiskt var det inte första gången som jag varit inblandad i tillverkningen av en waldorfdocka. Min mamma sydde nämligen sådana till mig och min lillebror när vi var små. Båda dockorna hette Ulrika och vi fick båda två vår docka i julklapp den andra julen vi fanns till (därav var det extra kul att göra och ge den här dockan till A, eftersom detta var hennes andra jul). Bilden nedan är tagen kring min fyraårsdag när jag hjälper till att karda ull till brorsans docka. Det ska börjas i tid, liksom.