Rester och rutor.

Jag verkar ha blivit biten av sockdjävulen, för nu har jag stickat ytterligare ett par. Men så är det ju också ett bra projekt; relativt snabbt att slutföra, litet och behändigt att ta med sig och inte minst väldigt användbart. Jag skulle gärna ha en rejäl uppsättning tunna ullstrumpor att använda som vanliga strumpor under vinterhalvåret, så min plan är att försöka upprätthålla strumpstickandet.

I det här paret har jag använt restgarner; rött och orange Fabel och gult Trekking Tweed, som jag blandat med nyinköpt svart Arwetta, ett sockgarn i 80% merino och 20% nylon. Det sistnämnda har jag aldrig stickat i tidigare och jag har lite blandade känslor för det. Det finns i många fina färger, är väldigt mjukt och skönt att ha på sig, men det delar sig lätt när man arbetar med det och känns som att det blir lite sladdrigt. Jag har bara hunnit använda sockorna en dag än så länge, så det återstår att se hur slitstyrkan är.

Jag använde än en gång mönstret Spice Man, men stickade hälkilarna med räta maskor istället för aviga. Rutmönstret åstadkom jag genom att sticka två varv rött/orange/gult och två varv svart, och så lyfta var femte maska på de kulörta varven. Såg en liknande socka när jag var på Dala Syfestival och tyckte att det var snyggt.

Det här blir mitt bidrag till veckans I mina händer hos Mitt hem är min borg.

Gudrun gånger tre!

Som ni kanske minns startade vi en Gudrun-KAL i stickcafégruppen för ett tag sedan. Nu har flera av oss hunnit sticka färdigt och när vi träffades i torsdags var vi tre som hade våra vantar på oss.

Vi har alltjämt ambitionen att få till en gruppbild med alla vantarna (eller i alla fall så många som möjligt) så småningom, men tills vi lyckas med det ser ni här, från vänster till höger, Ulrikas, min och Kristinas vante.

Strösselstrumpor.

Får jag presentera - direkt från stickorna - mina strösselstrumpor! Första paret ut från den oöverlagda sockgarnsshoppingen häromveckan.

Mönstret heter Spice Man och är ett tå-upp-mönster som jag köpt på Ravelry. Ett billigt (2€), enkelt och bra mönster, anpassat för den här sortens sockgarn (d v s inget behov av omräkning) och som, namnet till trots, innehåller både barn-, dam- och herrstorlekar.

Det som utmärker mönstret är den rätstickade hälkilen, som jag tycker blev ganska dekorativ i all sin enkelhet. Min enda invändning mot mönstret var den tecknade beskrivningen av hur man skulle öka vid hälkilen (en avig ökning lutande åt vänster respektive höger). Jag fick verkligen inte ihop hur jag skulle göra utifrån illustrationerna, utan fick ta till Youtube, men det blev ju bra till slut i alla fall.

Garnet är alltså Opal i färgen 8613 (tydligen inspirerad av strössel) och det gick åt 69 gram totalt. Jag satsade på att få randningen lika på båda strumporna och lyckades rätt bra med det. Man kan nästan tro att åtminstone de blåvita och lilavita partierna är mönsterstickning, men så är alltså inte fallet.

Nu måste jag komma på vad jag ska sticka härnäst - det är ju stickcafé imorgon!

I mina (pärlplatte-)händer.

Idag hänger jag i soffan. Stickar lite, pärlar lite och slötittar lite på femmilen (okej, jag lyckades tillfälligt uppbåda lite mer engagemang under upploppet nyss). Mönstret till pärlplattan hittade jag hos @michelebayolsen på instagram och så har jag gjort några pyttesmå ändringar, typ flyttat på några svarta pärlor. Det blir nog en skylt till toadörren.

Annars har jag mest snytpapper i händerna för närvarande. Februarisjukan tog mig också till sist.
För att se fler söndagshantverk, segla över till Mitt hem är min borg och klicka dig vidare till de andra i utmaningen.

Återbrukskrigare.

Det är väl ingen som missat att det pågår ett världsmästerskap i skidor här i stan. Detta innebär, förutom att det springer runt folk med peruker, flaggor och diverse lustiga utstyrslar (typ fotsid renpäls och huvudbonad med älghorn, pappersmasker föreställande det svenska kungaparet, väggklocka ombyggd till barskåp på ryggen - oh yes, jag har mött dem alla under de senaste dygnen!) också att det händer en del andra saker i och kring stan.

Vid gruvan till exempel, pågår det en utställning som heter Warriors/Krigare. Det är barn i årskurs 3 som tillverkat varsin figur i återbruksmaterial, detta inom ramen för projektet Skapande skola.

Och en hel armé är det verkligen fråga om! Jag tror det är ungefär 800 stycken. De ska symbolisera alla de gruvarbetare som överlevde när gruvan rasade in på 1600-talet, tack vare att det var helgdag. Och här finns många riktiga karaktärer - ja, lite som i VM-publiken faktiskt.

Never Mind the Bollocks, Here's the Gudrun Mittens.

Jag har stickat ytterligare ett par Gudrun-vantar. Dessa gav jag bort till min svägerska som, precis som jag förutsett, blev väldigt förtjust i mina Gudrun.
Ursprungligen hade jag en gråmelerad sockgarnsrest i åtanke till bottenfärg, men det visade sig att det fanns några gram för lite av det garnet, så istället fick det bli en färgkombination av det djärvare slaget. Men det passar bra tycker jag, Gudrun ska ju inte vara någon panelhöna.

Trots samma stickor, samma garntjocklek (det gula är ju t o m samma garn som till mina egna Gudrun-vantar och det rosa, som heter Hot Socks Neon, hade exakt samma meterantal/100 g), samma stickerska och bara ett par veckor mellan projekten, blev det här paret typ en centimeter smalare och två centimeter kortare än det förra. Mystiskt. Och mindre bra, eftersom mina egna vantar blev ganska perfekta i storlek och de här lite trånga. Lyckligtvis gick det bra att blocka ut dem till lagom passform.

Och för den som inte tog musikreferensen i inläggets titel, så var det här skivomslaget det första jag associerade till när jag lade de här garnerna bredvid varandra. Inte helt opassande, eftersom jag vet att den finns i svägerskans skivsamling.

Även här har jag fått fotohjälp av min kompis Anna - tack för det!

På soffan.

Häromhelgen fick jag äntligen sytt ett nytt överdrag till pinnsoffan i köket! Det gamla var minst sagt fult. Eftersom själva dynan fortfarande var fullt funktionsduglig, återanvände jag den och klippte ut tyget efter dess form (orkade nämligen inte sprätta isär hela det gamla överdraget för att ha det till mall. Blixtlåset från det gamla överdraget sprättade jag dock bort och använde till det nya. Det hade inte riktigt rätt färg, men eftersom det sitter i bakkanten och inte syns spelar ju inte det någon roll. Det var helt och fungerade och nya 140 cm långa blixtlås kostar ju en del dessutom.

Tyget till överdraget är dock nyinköpt och kommer från Ikea. Sebragräs heter det. Den prickiga kudden är också från Ikea, den turkosa är ett loppisfynd och den svartvita närmast i bild har jag sytt själv.