Slarvkalaset och knapphimlen.

Igår var jag alltså bjuden på slarvkalas* av Linda, som ville ha hjälp att klippa sin farmors klänningar till mattrasor. Det började med att jag fick den vackra inbjudan som jag visade häromdagen - redan då kändes det ju att det skulle bli en bra kväll.
Det blev det också! Sex kvinnor runt bordet, som var fullt av vackra, men utslitna, klänningar och städrockar som Linda ärvt efter sin farmor. Lite ont gjorde det allt att sätta saxen i de underbara tygerna, men många av dem var ohjälpligt slitna och redan lagade flera gånger. En kväll med god soppa, fantastisk paj, prat och skratt resulterade i en liten hög trasnystan och ett par steg på vägen mot en farmorsmatta. Och så fick jag för andra gången på mindre än en vecka möta en bloggbekant, den här gången var det Jessica.

Jag tycker att det är en fin idé att samlas kring det annars ganska tråkiga arbetet att klippa trasor. Det kanske är något man borde anamma även när det gäller andra tråkiga sysslor. Städkalas?
På vägen hem hamnade vi i knapphimlen, men den historien tror jag kräver ett alldeles eget inlägg.

* Den som vill läsa mer om slarvkalas kan klicka här och scrolla ner en bra bit, till maj 2007, så finns där en liten text.